You are currently browsing the monthly archive for mars 2009.

Även EU-nämndens ordförande Anna Kinberg Batra har reagerat på Mats Engströms angrepp som jag berörde här igår. Mats Engström gör dock ett nytt försök idag att påstå att ”alliansen mörkar insatserna av socialdemokrater” under det förra ordförandeskapet.

Vi har aldrig förnekat att den förra svenska regeringen drev viktiga frågor i EU-samarbetet. Jag brukar tvärtom framhålla att ordförandeskapet 2001 var lyckat i många bemärkelser och jag har ofta lyft fram Anna Lindhs insatser, inte minst i Makedonien.

Däremot råder det ju knappast något tvivel om att den förra regeringen höll en låg profil i EU-frågorna. Ibland var socialdemokratiska ministrar i Bryssel utan att berätta vad man hade gjort när man kom hem. Att EU-frågorna var känsliga är uppenbart. Jag vågar påstå att alliansregeringen är betydligt mer aktiv i Bryssel. Vi tar initiativ, vi är närvarande, vi skapar allianser på ett sätt som inte gjordes tidigare. Och vi står upp för Sveriges engagemang i EU även på hemmaplan.

Det här bekräftas av många av mina kollegor men också av Margot Wallström, som citerades på DN:s ledarsida idag med orden: ”Alliansen visar större intresse för Bryssel och EU än den gamla regeringen”.

I den tjeckiska regeringskrisens fotspår kan det vara viktigt att påpeka att en viktig faktor bakom ett lyckat ordförandeskap är att regeringen har stöd från den politiska oppositionen på hemmaplan. Det visar såväl forskning som erfarenhet från andra länder, och precis så var det under det svenska ordförandehalvåret 2001. Men är Mona Sahlin redo att ingå samma borgfred i höst?

När Sverige var EU-ordförande våren 2001 lade den borgerliga oppositionen ned stridsyxan under ett halvår och slöt upp kring ordförandeskapet. I både riksdagen och Europaparlamentet sparade vi medvetet på krutet. Det var ju självklart att ett framgångsrikt ordförandeskap för Sverige var viktigare än partipolitiken.

Dåvarande statsministern Göran Persson beskriver i sin bok ”Min väg, mina val” hur oppositionen slöt upp bakom ansträngningarna att göra ordförandeskapet så bra som det bara var möjligt, och slår fast att ”Under halvåret när Sverige hade ansvar för ordförandeskapet utmanades jag inte inrikespolitiskt en enda gång”.

Därför läste jag med häpnad Aftonbladets ledarsida igår, där Mats Engström kallar mig historielös och utmålar borgfreden 2001 som en myt, eftersom det fortfarande fanns politiska skiljelinjer. Och det är klart att det fanns. Ingen kräver att vi ska lägga lock på den inrikespolitiska debatten. Det enda vi hoppas är att oppositionen ska stötta ordförandeskapet i vårt arbete med att driva en rad centrala frågor som är viktiga för hela Europa.

Tyvärr verkar inte Mona Sahlin ha några planer på det. Regeringen har inte fått något löfte om borgfred under hösten. Istället för att stödja arbetet med att ro i hamn ett globalt klimatavtal hotar socialdemokraterna med att blåsa till strid om den svenska arbetsrätten på EU-nivå. Det riskerar att bli kontraproduktivt. För det första anser vi inte att den svenska arbetsrätten är hotad och dessutom är det svårt att förstå varför inte oppositionen vill att vi ska bli framgångarika med arbetet med klimatet, den ekonomiska krisen, Östersjöstrategin, utvidgningen mm.

Socialdemokraterna må vara smått desperata över att det går så dåligt i väljaropinionen, men jag hoppas ändå att Mona Sahlin till slut väljer att helhjärtat stötta ordförandeskapet under sex viktiga månader i höst. Det kommer både Sverige och oppositionen att tjäna på.

Det har snöat hela natten, snö som sedan regnade bort. VAR ÄR VÅREN??

Noterar uppropet för Dawit Isaak i dagens morgontidningar. Det är nu sju och ett halvt år sedan Dawit fängslades och det är en oerhörd tragedi. Jag har sedan många år varit medlem i stödföreningen och har kontakt med den regelbundet. Jag delar helt den frustration som många, inte minst hans anhöriga känner. Det är en fasansfull väntan och ovisshet. Vi kan aldrig acceptera att journalister fängslas för att de gör sitt jobb.

Jag tog upp Dawits fall med Carl Bildt omedelbart efter jag blivit minister och jag vet att han och en grupp tjänstemän på UD noga följer frågan och gör vad de kan. Eritrea är ju inte precis en demokrati, så det är oerhört svårt att nå fram till landet och föra normala diplomatiska samtal med regimen. Jag vet dock att ett intensivt arbete pågår i det tysta och jag hoppas naturligtvis att det ska ge resultat. Hela fallet kompliceras av att Dawit har dubbla medborgarskap. Helt oavsett detta talar starka humanitära skäl för att han skall släppas och det minskar inte våra ambitioner att göra allt för att få den ende svenske samvetsfången släppt.

cmogarrido123 grader och sol. Så var vädret i Madrid när jag var där igår. Tyvärr blev det ingen tid att sitta på uteservering, men väl givande möten med premiärminister Zapateros medarbetare och med min EU-ministerkollega Diego López Garrido. Dessutom hade jag förmånen att tala inför EU-ländernas ambassadörer och vara med i ett kul eftermiddagsprogram i den spanska radion.

Sverige lämnar ju över EU-ordförandeskapet till Spanien vid årsskiftet, och då är det viktigt att se till övergången fungerar och att ingenting hamnar mellan stolarna. Ett antal frågor, som jobb- och tillväxtstrategin och genomförandet av ett nytt klimatavtal kommer att hanteras av båda våra ordförandeskap.

Spanien har varit tidigt ute och presenterat sina prioriteringar för ordförandeskapet. De kommer förstås att lägga stor vikt vid att lotsa Europa ur den ekonomiska krisen. Dessutom vill man prioritera fortsatt utvidgning av EU och ett starkt transatlantiskt samarbete.

En ytterligare fråga som spanjorerna vill ta upp är ”det sociala Europa”: arbetsmarknadsfrågor, socialpolitik och jämställdhet. Spanien ligger på framkant i de här frågorna, inte minst på jämställdhetsområdet. Jag tror dock att vi ska vara väldigt försiktiga med att sätta kärnan i socialpolitiken – välfärdsfrågorna och socialförsäkringar – på EU:s dagordning. Här har varje land valt sin egen lösning, och så bör det vara även i fortsättningen.

Den som förstår spanska hittar pressklipp från El País, El Mundo och ABC.

Har precis landat i Madrid. Jag nåddes alldeles nyss av nyheten om att regeringen i Tjeckien avgår, efter att ha förlorat en misstroendeomröstning i parlamentet. Premiärminister Topolánek kommer att lämna in sin avskedsansökan på torsdag.

Det här är förstås väldigt trist. Tjeckien är knappt halvtid in i sitt ordförandeskap, och har en rad viktiga frågor att ta itu med innan de lämnar över till oss den 1 juli. Hantering av den ekonomiska krisen, förberedelserna för att utse en ny ordförande i kommissionen och – förstås – klimatfrågorna. Alla de här frågorna kräver ett fast ledarskap.

Det är osäkert vad som händer nu. Möjligen får premiärminister Topolánek i uppdrag att bilda regering på nytt, men om han saknar majoritet i parlamentet stundar nyval inom tre månader.

Det lär klarna vad som händer de närmaste dagarna, men vi får förutsätta att Tjeckien fortsätter att leda arbetet som EU-ordförande, utan att den inrikespolitiska situationen påverkar alltför mycket.

cmolemaire3Idag har jag träffat Bruno Le Maire, Frankrikes EU-minister över en lunch här i Stockholm. Le Bruno är ny på sin post sedan i julas då Jean-Pierre Jouyet lämnade regeringen för at bli chef för franska finansinspektionen. Jean-Pierre och jag kom att bli mycket goda vänner och jag hoppas att Bruno och jag kan ha lika gott samarbete.

Det mesta tyder på det. Vi hade ett bra samtal kring de institutionella frågorna, bland annat om hur vi ska gå tillväga med att tillsätta en ny kommission i höst. En annan fråga gällde EU-strategin för jobb och tillväxt, som måste bli betydligt mer spetsig och konkret om EU-länderna ska resa sig ur den ekonomiska krisen.

Dessutom talade vi om klimatförhandlingarna och EU:s utvidgning. Det är väl känt att Sverige och Frankrike inte har samma syn på ett framtida turkiskt medlemskap i EU, men däremot är vi helt eniga om att driva på processen att få med både Kroatien och länderna på Balkan i unionen. Vi var också rörande överens om att den centrala uppgiften för EU i höst är att bidra till att ro i hamn ett nytt, globalt klimatavtal. Ett misslyckande i Köpenhamn i december vore förödande!

Frankrike, Tjeckien och Sverige utgör ju ordförandetrion och vi har haft en nära samarbete länderna emellan för att förbereda de 18 månader då vi leder EU. I det arbetet är just det nära kontakter på politisk nivå särskilt viktiga. Många av EU:s stora frågor är ju processer som behöver hanteras av flera ordförandeskap.

Dagen inleddes med en trivsam pratstund i Lydmars hotelllobby i centrala Stockholm med tidningen Laura. Det blev mycket snack om sådant som journalister i vanliga fall inte brukar fråga mig om – barndom, uppväxt, vardagsstress, fritidsintressen, drömyrke etc. Reportaget publiceras senare i vår.

Resten av dagen fylldes av interna möten. Jag åt lunch med mina statsrådskollegor, något de statsråd som är i stan brukar försöka göra dagligen för att informellt stämma av och skvallra lite. Därefter hade vi så kallad veckoberedning med mina duktiga tjänstemän på Statsrådsberedningen. Det handlar mycket om förberedelserna inför ordförandeskapet nu – bara 99 dagar kvar. Vi diskuterade prioriteringar som de olika departementen har, ett möte om Lissabonstrategin som jag ska leda i Göteborg och kommissionens besök i Stockholm på självaste invigningsdagen av ordförandeskapet den förste juli.

Imorgon blir en späckad dag: möte med det polska utrikesutskottet, samtal med besökande EU-ministern från Frankrike samt på kvällen iväg till Madrid för träff med spanska kollegor.

Mötet med Europeiska rådet närmar sig sitt slut. Det verkar som om det inte är några större stridigheter, alla länder inser vikten av att medlemsländerna håller ihop.

Vi ska dels sända ett enigt budskap inför G20-mötet i London den 2 april, dels till oss själva om att vi skall göra allt för att få igång de finansiella marknaderna, enas om ett antal regleringar och anta återhämtningsplanen, där en rad olika satsningar på energiinfrastruktur ingår.

Vi måste använda de verktyg som den inre marknaden och EU:s jobb- och tillväxtstrategi ger oss. Vissa ropar efter stora krispaket, men det är inte det som behövs just nu. Istället ska vi se till att genomföra det som vi redan har enats om i Europa och på nationell nivå. Trots allt är det hundratals miljarder kronor som medlemsländerna har satsat hittills och vi måste först se till att de får effekt. Budgetunderskotten är mycket stora i flera länder och att ytterligare öka dem nu är förstås inte så smart.

Det här talade jag även om i en intervju i SVT i morse.

På mötet idag har man också enats om att dubblera EU:s stödfond för de nya medlemsländerna till 50 miljarder euro, och dessutom tillförs ytterligare 75 miljarder euro till IMF.

Förutom allt detta har stats- och regeringscheferna enats om att lansera ett ambitiöst Östligt Partnerskap. Det är en ny form av samarbete med länder i Östeuropa som ska bli tätare och betydligt mer konkret än hittills. Vi hoppas förstås kunna jobba vidare med det Östliga Partnerskapet under det svenska ordförandeskapet i höst.

Om bara tre månader är det Sverige som sitter i ordförandestolen och vi observerar noga hur toppmötet går till -från blomsterdekorationerna till förhandlingstaktiken!

LiberalerDet är vårtoppmöte i Bryssel, och innan själva mötet inleds träffas de olika politiska grupperna för att stämma av. Här är Danmarks Fogh Rasmussen, Finlands Matti Vanhanen, Estlands Andrus Ansip samt den belgiske finansministern Didier Reynders, Gergana Passy, EU-minister i Bulgarien, Siim Kallas, estnisk kommissionär, Graham Watson, liberalernas ledare i Europaparlamentet och Annemie Neyts, ordförande i ELDR, det europeiska liberala partiet.

Gäst vid bordet var också Irlands premiärminister Brian Cowen. Hans parti Fianna Fail har precis gått med i liberalerna.

Vi var eniga om behovet att stå upp för den inre marknaden, att försvara frihandeln, att komma överens om EU:s återhämtningsplan och visa europeisk enighet. Vi är också ense om att försöka skärpa skrivningarna inför klimatmötet i Köpenhamn och göra klart att vi måste vara beredda att finansiera dels våra egna klimatåtaganden, dels att vi är beredda att stötta globalt.

Solen skiner för ovanlighetens skull över Bryssel och strax börjar det officiella mötet.

Vilket vårväder vi har i stan, mitt vackra tjänsterum mot Stockholms ström badar i sol!

SäckenIdag har jag mött ett 60-tal ungdomar och diskuterat EU-politik i Rosenbadsparken. Det är glädjande att se att det finns ett så stort intresse inför valet till Europaparlamentet senare i vår. Jag fick med mig en stor säck med idéer och synpunkter. Se inslaget i programmet ”EU-turken” på Utbildningsradion.

Inför morgondagens toppmöte i Bryssel har Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Anders Borg och jag stämt av Sveriges ståndpunkter med Riksdagens EU-nämnd. Det blev sedan språngmarsch till den väntande rumänske utrikesministern. Rumänien har många utmaningar att brottas med. Den ekonomiska krisen har slagit extra hårt mot landet och problemen med korruption finns tyvärr alltjämt. Utrikesminister Diaconescu verkade dock vara uppriktigt angelägen om att göra något åt båda dessa utmaningar.

Idag höll jag ett lunchanförande hos Stockholms Handelskammare. Se gärna klippet Stockholms Handelskammares webbredaktion spelade in på väg dit

dsc004401Jag kommer precis från möte med GAERC, allmänna rådet (det ministerråd där jag företräder Sverige) i Bryssel. Idag har vi förberett slutsatserna för vårtoppmötet senare i veckan. Senare under dagen ska jag ha bilaterala möten med min brittiska kollega Caroline Flint och den slovenske EU-ministern Mitja Gaspari. Vi brukar alltid passa på att lägga in en rad olika möten när jag ändå är i rådsbyggnaden. Här finns ju alla kollegorna på plats samtidigt, och det är viktigt att hålla god kontakt med de länder som vi behöver samarbeta nära med, inte minst inför ordförandeskapet.

Den ekonomiska krisen kommer självklart att stå i centrum även när stats- och regeringscheferna träffas på torsdag och fredag. Hittills har EU agerat samfällt och ganska effektivt för att förhindra de allra värsta effekterna av krisen. Olika försök till ökad protektionism har hittills motats i grind. Det är bra, för krisen kommer bara att kunna mildras genom att vi stärker den inre marknaden och visar en ännu större öppenhet mot omvärlden.

De flesta verktyg för att stimulera ekonomin och hantera krisen finns i medlemsländerna. Men samtidigt har EU en rad styrmedel som både kan och bör användas. Lissabonstrategin som innehåller rekommendationer och gemensamma mål för fler jobb och högre tillväxt, måste förnyas. Vi ska hitta vägar så att länder med stora budgetunderskott ska kunna leva upp till kraven i stabilitetspakten. Dessutom behöver vi få till stånd en gemensam tillsyn av finansmarknaderna i Europa.

En annan av EU:s viktigaste insatser i krisen blir just återhämtningsplanen. Den handlar om att unionen bidrar till investeringar som syftar dels till bättre energiförsörjning genom att bygga ihop el- och gasnät, dels om bredbandssatsningar.

För svensk del är en elkabel mellan Sverige och Baltikum särskilt viktig när vi förhandlar om vilka projekt som ska prioriteras. När Litauen stänger det gamla kärnkraftverket i Ignalina så ska ju ren, svensk energi utgöra ett bättre alternativ än den ryska gasen!

En fråga som vi fortfarande diskuterar handlar om finansieringen av det klimatpaket som EU-länderna enades om i december. Det kan vi inte lösa i detalj redan nu men vi måste sända ut signaler till omvärlden om att EU är redo att ta ett ambitiöst ledarskap inför klimatmötet i Köpenhamn då vi förhoppningsvis ska enas om ett nytt globalt klimatavtal.

Just nu förhandlas EU:s ”mammaledighetsdirektiv” i ministerrådet för arbetsmarknadsfrågor. Det handlar om en uppdatering av dagens EU-regler, som säger att mödrar har rätt till minst 14 veckors ledighet i samband med förlossningen, och att det är obligatoriskt för mammor att ta ledigt i två veckor.

Sverige har inte påverkats särskilt mycket av de här reglerna, eftersom vår föräldraförsäkring redan är väldigt generös som den är, och det är få mödrar som planerar att vara lediga mindre än två veckor.

Men nu vill kommissionen förlänga minimiledigheten för mammor till 18 veckor och göra sex veckors ledighet obligatoriskt. Sven-Otto Littorin har tydligt deklarerat att Sverige är kritiskt till det, särskilt som det innebär en inskränkning av föräldrarnas rätt att själva dela upp föräldraledigheten. Att direktivet bara reglerar just mammaledighet visar på en gammalmodig syn på föräldraskap. Var finns papporna?

Kommissionen har självklart goda intentioner. Det här är ett sätt att bidra till ett socialt skyddsnät i länder med dåligt utbyggd föräldraledighet. Men är det verkligen EU:s uppgift att besluta om föräldraledighet och socialförsäkringar?

Jag tycker inte det. EU:s viktigaste uppgift är att hitta lösningar på de problem som vi har gemensamt. Att ta itu med klimatförändringarna, den gränsöverskridande brottsligheten och oväntade kriser. För att göra det är det viktigt att EU rustas för att kunna agera effektivare på ett antal områden.

Men ska vi lyckas med det måste unionen göra mindre på andra områden. En bra början vore att låta medlemsländerna själva sköta föräldraledigheten.

Idag är det fredag och jag styr åter stegen mot riksdagen – den här gången för att samråda och informera riksdagens EU-nämnd om vilka frågor som ska upp på agendan på allmänna rådet på måndag. Jag träffar EU-nämnden ungefär en gång i månaden. Idag diskuterade vi de frågor som ska upp på toppmötet den 19-20 mars – framförallt den ekonomiska krisen, klimat och energi, men också Lissabonfördraget samt förslaget till återhämtningsplan för Europa – alla viktiga och centrala frågor för Europas framtid.

När det gäller den ekonomiska krisen måste vi värna de öppna marknaderna, extern och internt inom EU. Protektionism kan aldrig vara lösningen, utan är bara en del av problemet.

Ett par gånger om året är det debatt om EU-frågor i riksdagen. Igår deltog jag som ansvarig minister i en sådan. Inte helt oväntat kom gårdagens diskussion att till stor del handla om den ekonomiska krisen, men även en hel del om klimatförhandlingarna, Lissabonfördraget, det stundande valet till Europaparlamentet och det kommande svenska ordförandeskapet.

Det är ingen nyhet att EU står inför en rad svåra utmaningar. Därför tycker jag det är trist att socialdemokraternas representant Marita Ulvskog, tillika första namn på (s)-listan till EP-valet, inte kunde ge ett enda svar på hur socialdemokraterna vill att EU utvecklas i framtiden. Inte heller kunde Marita Ulvskog ge väljarna besked om hur en rödgrön europapolitik ser ut. Synd för alla oss som vill föra en debatt om sakfrågorna och tråkigt för de som lyssnar.

Läs protokollet från debatten här.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 207 andra följare

%d bloggers like this: