You are currently browsing the monthly archive for november 2009.

Börjar dagen med radion som berättar om den beklämmande nyheten från Schweiz: ett ja till minaretsförbud i landets folkomröstning. Sorgligt. Att gratulationstelegram från samtliga främlingsfientliga partier i Europa väller in till Schweiz gör inte saken bättre. Att automatiskt koppla ihop minareter med militant islamism är okunnigt och farligt.

Som flera personer påpekat visar folkomröstningens resultat också hur viktigt det är med skydd av minoriteters rättigheter. Även majoritetsbeslut kan tyvärr vara intoleranta och farliga.

Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har idag i samband med en pressträff i Bryssel presenterat ansvarsfördelningen i den nya EU-kommissionen och föreslagit att jag ska ansvara för frågor som rör EU:s polissamarbete, gränskontroll, säkerhetsfrågor samt asyl och migration.

Jag är stolt över förtroendet att ansvara för några av de tuffaste utmaningarna för EU-samarbetet. För en liberal är det hedrande att få leda EU:s arbete mot gränsöverskridande brottslighet och människohandel, och med att få en gemensam asylpolitik på plats samtidigt som vi öppnar vägar för laglig migration till Europa. Dessutom behöver vi ge EU en tydligare roll när medlemsländerna drabbas av katastrofer. Med Lissabonfördraget får de här områdena ännu större tyngd inom EU.

Stockholmsprogrammet är en av de viktigaste prioriteringarna för det svenska ordförandeskapet och handlar om frågor som verkligen berör medborgarna. Min uppgift i kommissionen blir att omsätta det i praktiken. Jag ser fram emot att samarbeta nära med kommissionär Viviane Reding, som föreslås som kommissionär för grundläggande rättigheter, för att säkra en effektiv brottsbekämpning och en migrationspolitik där individens rättigheter står i centrum.

Jag gläds också över att mina liberala kollegor i kommissionen fått viktiga poster. Estländaren Siim Kallas och Nederländernas Neelie Kroes blir båda vice ordförande i kommissionen, med ansvar för transport- respektive IT/telekomfrågor. Finländaren Olle Rehn får ekonomi- och valutafrågor, belgaren Karel de Gucht handel. Sloveniens Janez Potočnik tar hand om miljöfrågor medan Maire Geoghegan-Quinn från Irland får forskningsområdet och cyprioten Androulla Vassiliou blir ansvarig för utbildnings- och kulturfrågor. Sammanfattningsvis får vi alltså på en rad tunga områden liberala kommissionärer.

Under tisdagen kom de sista nomineringarna till kommissionen. Nederländerna för fram sittande kommissionären Neelie Kroes, Danmark nominerar klimatminister Connie Hedegaard och Malta sin socialminister John Dalli. Därmed har alla länder kommit med nomineringar, vilket ger Barroso möjlighet att börja fördelningen av portföljerna. Kommissionen kommer sedan att ställas inför Europaparlamentet för utfrågning, en process som ser ut att börja i januari.

Det gläder mig att 9 av 27 föreslagna kommissionärer är kvinnor, vilket är ett framsteg jämfört med den lista vi hade för fem år sedan. Av dem är dessutom Catherine Ashton nominerad till den viktiga posten som talesperson i utrikesfrågor. Det innebär inte att vi har en jämställd kommission, men i ett Europa där det 2009 finns regeringar som helt saknar kvinnliga ministrar är det ändå en viktig signal. EU har ett ansvar för jämställdheten och för den bild unionen ger utåt som vi inte kan undslippa.

Hela listan på nominerade kommissionärer hittar du här.

På plats i Strasbourg för en förhållandevis lugn session i Europaparlamentet. Det är fullsatt i det svenska delegationsrummet när inte mindre än sju statsråd är på plats samtidigt. Parlamentet blir allt viktigare, särskilt nu när Lissabonfördraget träder ikraft. Därför är den här närvaron viktig, och det visar samtidigt att vi tar parlamentets arbete på allvar.

Idag har jag träffat ,Torbjörn Jagland tidigare norsk utrikesminister och sedan ett par månader generalsekreterare i Europarådet. Vi talade bland annat om situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland och Vitryssland. Förhoppningsvis kommer Ryssland inom kort att ratificera det protokoll till MR-konventionen som förenklar Europadomstolens arbete.

Dessutom diskuterade vi relationerna mellan EU och Europarådet. Lissabonfördraget innebär ju att EU ansluter sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilket ska ge EU-medborgarna ett starkare skydd. Jagland var mycket tydlig med att man inte ska betrakta EU och Europarådet som konkurrenter, när EU nu börjar fokusera mer på rättighetsfrågor. Jag delar helt den inställningen. Europarådet med sin breda medlemskrets och de olika konventioner som binder medlemsländerna har en helt central uppgift, som kompletteras av MR-arbetet i EU.

Fyra dagars landsmöte tär lite på krafterna även om det är jätteroligt. Det blir inte så mycket sömn men det är det värt. Sena, långa debatter om alltifrån gårdsförsäljning av vin, till kvotering av föräldraförsäkringen, kärnkraft och skatter. Visst är ett annorlunda sätt att tillbringa lördagnatten, men landsmöten är en viktig del i det politiska livet. Nu står vi väl rustade i att möta väljarna nästa val och att sedan förhoppningsvis förhandla ett nytt regeringsprogram med alliansen i september 2010.

Idag har jag i huvudsak ägnat mig åt att förbereda mig inför Strasbourgsessionen som pågår denna vecka. Jag åker dit tillsammans med ett imponerande antal andra statsråd. Såväl Carl Bildt, Åsa Torstensson, Andreas Carlgren, Beatrice Ask, Tobias Billström och Nyamko Sabuni är där förutom jag själv. En tredjedel av regeringen, parlamentet kan i alla fall inte klaga på att de inte får uppmärksamhet.

Jag ska debattera såväl ansvarsfriheten av förra årets budget som förberedelserna inför toppmötet i december, men jag räknar med att också få svara på en del frågor om förra veckans utnämningar. Jag ska också delta i en del interna möten med parlamentet och kommissionen tex en arbetsrupp om kommunikation och information som de tre instituutionerna har gemensamt. I vårt led att fördjupa samarbetet med Europarådet blir det också en arbetslunch med generalsekreterare Torbjörn Jagland. Samt en del mindre möten och bilaterala träffar med enskilda parlamentsledamöter.

Följer med spänning de sista nomineringarna av kommissionärskandidater. Idag nominerade Grekland Maria Damanakis. Det blir långsamt fler kvinnliga kommissionärer, men än är det inte tillräckligt. I dagsläget har Bulgarien, Luxemburg, Cypern, Sverige, Storbritannien och Grekland nominerat en kvinna och en del tyder på att det blir det även från Danmark och Nederländerna. I så fall skulle det bli åtta, precis som idag.

Om Landsmötet kan man även läsa bland annat: Landsmötesbloggen, Landsmötesbloggen, Nina Larsson, Carl B Hamilton, Karin Granbom Ellison, Anita Brodén, Helena Bargholtz, Fredrik Malm, Christer Nylander, Barbro Westerholm, Olle Schmidt

Ny dag tillsammans med flera hundra liberala vänner på landsmötet, och en ny dag med stort medieintresse. Kanske någon av er var tidigt uppe i morse och hörde när jag ställde frågor till Gun-Britt från Borås hos Lisa Syrén i P4:s ”Ring så spelar vi”? Varje lördag är det runt 1,7 miljoner svenskar som lyssnar på programmet, vilket gör det till Sveriges mest avlyssnade radioprogram! Så självklart är det kul att få chansen att vara med.

Idag har jag också intervjuats av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju. Det blev många frågor om det svenska ordförandeskapet, men jag fick också svara på en hel del frågor kring EU:s roll i försvaret av medborgarnas rättigheter. Folkpartiet har en tydlig linje här, nämligen att Unionen måste få möjlighet att sätta ner foten när ett medlemsland kränker de rättigheter som varje EU-medborgare har. Medborgarna får ju ett ännu starkare rättighetsskydd nu när Lissabonfördraget träder ikraft.

Nu efter lunch har jag diskuterat aktuella EU-frågor med allmänheten på stan här i Växjö. Det var fullsatt på caféet Palladium mitt på gågatan. Att svenskar inte alls är ointresserade av EU vet vi sedan tidigare, men det är alltid lika kul att se vilket stort intresse det finns för frågor kring utvidgningen, livsmedelsregler och euron.

Nu åter till landsmötet där kvällens stora debatt kommer att handla om föräldrarförsäkring.

Jag befinner mig nu i ett soligt Växjö bland mina partivänner på Folkpartiets landsmöte. När jag steg in genom dörrarna kände jag värmen. Tack för alla glada tillrop och gratulationer till kommissionärsnomineringen!

Igår inledde jag landsmötet med ett Europatal där jag bland annat lyfte fram tillståndet för demokratin, klimatfrågan, euron och den ekonomiska krisen. Se gärna talet här. Idag höll Jan Björklund ett anförande om tio åtgärder för att skapa ett liberalare Sverige. Det var ett väldigt inspirerande och entusiasmerande tal som rev ner många applåder. Jag ser fram emot ett fortsatt intressant Landsmöte med många spännande debatter.

Igår lyckades statsministern nå enighet kring utnämningarna av Europeiska rådets ordförande och EU:s utrikestalesperson. Det såg mycket svårt ut, lite som att lösa Rubiks kub, för att låna Barrossos ord. Förankringsarbetet som föregick middagen har varit intensivt.

Herman Van Rompuy har lyckats bilda och ena en regering i det splittarde Belgien. Det är en erfarenhet som han kommer att ha stor nytta av vid förhandlingsbordet på EU:s toppmöten.

Catherine Ashton har jag träffat några gånger och ser verkligen fram emot möjligheten att arbeta med henne i kommissionen. Hon har bland annat den viktiga uppgiften att bygga upp EU:s utrikesförvaltning. Det kommer hon att göra bra. Hon har som handelskommissionär sett till att EU slutit handelsavtal med Sydkorea och att EU nu, efter många år av förhandling, är nära en lösning av konflikten om handel med bananer. Det blir bra att vi blir fler kvinnor och att könsbalansen förbättras på EU:s allra viktigaste poster.

Det var onekligen en omtumlande dag i går när jag nominerades till Sveriges kandidat till den nya kommissionen. Jag är stolt och glad naturligtvis, det känns som ett stort förtroende. Som liberal är jag övertygad om att vi behöver ett starkt Europa för att lösa de stora gränsöverskridande utmaningar som Europa står inför : klimatet, den ekonomiska krisen, EU:s roll i världen, den gränsöverskridande brottsligheten mm.

Jag har jobbat med EU-frågor i nästan hela mitt vuxna liv – i teoretisk bemärkelse genom min forskning och undervisning på universitetet, sju år i Europaparlamentet och drygt tre år som EU-minister. De kunskaper, erfarenheter och kontaktnät som jag utvecklat under denna tid hoppas jag kan vara till hjälp för mig som svensk kommissionär.

Just nu spekulerar alla för fullt om de poster som skall utses på den middag som statsministrarna kommer att hålla i Bryssel imorgon. Förhandlingarna fortsätter in i det sista med ambitionen att imorgon kväll (natt?) ha enats om en pemanent ordförande i europeiska rådet, en hög representant och också om en tredje mycket viktig post, generalsekretararen i rådet.

När dessa poster är klara kommer Barroso att sätta ihop sin lista på ny kommission och skicka den till Europaparlamntnet som skall kalla varje kommissionskandidat till hearing i de olika utskotten. Utfrågningarna kan förhoppningsvis komma igång i mitten på december så att den nya kommissionen kan tillträda i månadsskiftet januari-februari.

Fram tills dess fortsätter jag naturligtvis mitt uppdrag som EU-minister och gläds åt möjligheten att avsluta det svenska ordförandeskapet. Nu gäller det att gå ihamn med det sista. Idag har vi toppmöte med Ryssland och president Medvedev är på besök i Stockholm. Med honom blir det samtal om klimat, den ekonomiska krisen, energi och mänskliga rättigeheter. Det är viktigt att finna samarbetsformer med Ryssland, vi har många gemensamma problem där såväl Ryysland som EU tjänar på att samarbeta. Men det måste vara tydligt att det samarbetet skall vila på respekten för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten.

Imorgon inleds folkpartiets landsmöte i Växjö och jag ser frame mot att tillbringa helgen debatterandes motioner coh politik med mina partivänner.

…hittar du här

I morgon bär det av till Bryssel igen för möte med allmänna rådet. Förutom att översiktligt diskutera agendan till toppmötet i december, kommer jag att leda två sakdebatter. Den ena handlar om EU:s hållbarhetsstrategi och den andra om Lissabonstrategins framtid.

Hållbarhetsstrategin tillkom under det förra svenska ordförandeskapet och under hösten 2009 är det dags att göra en ordentlig översyn. Vi har haft en arbetsgrupp som jobbat med detta, men det är viktigt att också ha en rejäl politisk debatt om framtida prioriteringar och hur vi kan bli bättre på att mäta och följa upp olika hållbarhetsmått.

Lissabonstrategin närmar ju sig sitt slut och framtiden har diskuterats i flera olika rådskonstellationer och konferenser under det svenska ordförandeskapet. Kommissionen har tagit fram ett diskussionspapper, Europa 2020, som uppriktigt sagt är ganska tunnt. Jag hoppas att vi kan få en substantiell diskussion i morgon bland EU-ministrarna så att vi kan få lite input till de slutsatser vi skall ta på decembertoppmötet och som är tänkt som vägledning till det spanska ordförandeskapet som skall knyta ihop säcken och anta en ny strategi i vår.

På torsdag hålls också ett särskilt toppmöte då Fredrik Reinfeldt har bjudit in sina statsministerkollegor till en middag i Bryssel. Då ska de fatta beslut om en pemanent ordförande i rådet, en utrikespolitisk hög representant och en ny generalsekreterare i rådet. Det surrar förstås av rykten om namn, men vad jag fösrtår är man långt ifrån eniga än. Telefonerna går varma i Europa och Fredrik behöver nog veckan på sig för att kunna lägga fram ett förslag.

Idag är det precis femton år sedan svenska folket röstade ja till svenskt medlemskap i Europeiska unionen. Vi som trodde på Europatanken och att Sverige skulle ha en plats i unionen lyckades till slut övertyga en majoritet – om än knapp – om att stoppa ja-sedeln i valkuvertet. Jag minns väl glädjeyran på valnatten den 13 november 1994, när ja-segern stod klar.

Folkomröstningen följde på en lång och inte sällan aggressiv kampanj, kantad av enorma överdrifter om hur EU-medlemskapet skulle drabba Sverige. Vi skulle invaderas av hormonbehandlat kött, allemansrätten skulle försvinna, tyskarna skulle köpa varenda röd stuga i hela landet och demokratin skulle förpassas till museum. Blev det så?

Nej, självklart inte. Men sant är att EU-medlemskapet har förändrat mycket av det svenska samhällslivet i positiv riktning. Idag har vi en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och vi är del av en gemensam marknad med nästan en halv miljard konsumenter. Vi har en tuff gemensam miljölagstiftning och vi har snart en gemensam asyl- och migrationspolitik på plats. EU har blivit en integrerad del av den svenska demokratin.

Vårt land har blivit mindre av en avskild plats i Norden, och mer av en europeisk partner som är med och löser problem tillsammans med andra. Och det här halvåret leder vårt land EU för andra gången.

Idag ingår Sverige i EU:s kärna, men vägen dit har varit lång. EU-motståndet och kluvenheten kring Sveriges plats i Europa dröjde sig kvar under lång tid och präglade hela det socialdemokratiska maktinnehavet. Alliansregeringen bröt den trenden genom att stolt synliggöra EU-medlemskapets fördelar, berätta vad regeringen sysslar med i Bryssel och föra en dialog kring EU-frågorna.

Resultatet? Ja, sedan flera år har EU-medlemskapet stöd av en majoritet av svenskarna och det stödet fortsätter att öka.

Nästa år är det val. Jag vågar knappt tänka på hur Sveriges ställning i EU riskerar att förändras om det skulle bli en rödgrön valseger, där Lars Ohly riskerar att få ansvar för EU-frågorna.

Femton år har gått, men fortfarande står Sverige utanför den allra tydligaste delen av samarbetet, den gemensamma valutan. Det är först när euron finns i varje svensk plånbok som den svenska EU-integrationen är fullbordad. Därför är det dags för en ny folkomröstning om euron så snart det bara är möjligt!

HavelMycket har sagts om järnridåns fall och den förändringens vind som blåste genom Europa 1989, men få kan göra det med sådan auktoritet som tjecken Václav Havel. Havel var en av de ledande dissidenterna och medborgarrättskämparna i den sovjetiska maktsfären, och ledde det fria Tjeckoslovakien och senare Tjeckien som president. Ett Tjeckien som på 20 år, liksom stora delar av övriga Central- och Östeuropa, gått från kommunistiskt förtryck till frihet, demokrati och medlemskap i EU.

Jag representerar rådet idag i Europaparlamentet och kommer under sessionen att besvara frågor på flera olika ämnen, men ibland kan det vara bra att bli påmind om vilken förändring Europa verkligen genomgått. En sådan påminnelse fick vi verkligen i eftermiddags, när Václav Havel i ett fullsatt Europaparlament höll ett kraftfullt tal om järnridåns fall och Europas framtid. Havel har länge visat ett starkt engagemang för det europeiska samarbetet och hans tal idag hade en tydligt federalistisk vinkel.

När den nuvarande långtidsbudgeten i EU beslutades i december 2005 lade stats- och regeringscheferna till en litet stycke om att den 7-åriga budgeten man enats om behöver ses över under 2008 och 2009. Man konstaterade att översynen särskilt skulle titta på hur den gemensamma jordbrukspolitiken och den brittiska rabatten på EU-avgiften kan reformeras. Tillägget om en översyn var nödvändigt för att kunna enas då många medlemsländer ansåg att reformerna inte gick tillräckligt långt.

Det återstår inte många dagar av dessa två år. Kommissionens ordförande har avvaktat med att lägga fram sitt förslag med hänvisning till en rad olika omständigheter. Kommissionens utkast till översynsrapport har emellertid under den senaste månaden läckt ut till olika media. Det har kommit olika reaktioner på kommissionens förslag. Ett 15-tal europeiska paraplyorganisationer för näringsliv, skattebetalare, forskare och miljöorganisationer är otåliga och vill se en snabb modernisering av EU:s budget med bl.a. en minskad jordbruksbudget medan de som traditionellt fått mycket medel från EU som exempelvis regionföreträdare protesterat mot ett förslag om minskat strukturfondsstöd till rika länder.

Nu har vi fått besked om att denna kommission inte kommer att lägga något förslag till översyn av EU:s budget. Detta innebär att nästa kommission måste sätta sig in i frågorna och ett nytt förslag från kommissionen kan knappast komma före februari nästa år. Eftersom det brådskar att modernisera EU:s budget är det anmärkningsvärt att kommissionen inte respekterar Europeiska rådets beslut om en översyn under 2008-2009.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 218 andra följare

%d bloggers like this: