You are currently browsing the monthly archive for december 2009.

Året lider mot sitt slut och därmed även det svenska ordförandeskapet. Det har varit oerhört spännande, jobbigt och roligt. Det har verkligen varit en förmån at få vara med och påverka den europeiska agendan och att få förmånen att jobba med så många engagerade och duktiga människor. Ett ordförandeskap är verkligen ett lagarbete och utan alla fantastiska medarbetare i Regeringskansliet och på representationen i Bryssel hade det aldrig gått.

Den 29 december trädde tjänstedirektivet i kraft, det är oerhört glädjande. En enklare och friare marknad för tjänstesektorn kommer att innebära fler jobb och större valfrihet för konsumenterna.

Juldagarna har präglats av oroligheterna i Iran där oppositionella och regimkritiker fortsätter att protestera mot en förtryckande regim. Vi vet inte vad som händer exakt men det kommer oerhört oroväckande rapporter om döda och fängslade. Måtte 2010 bli ett år då demokratin och de mänskliga rättigheterna kan segra även i Iran.

Om några timmar lämnar vi över till spanjorerna. Jag önskar dem lycka till och ser fram emot att jobba med dem. Läsare av denna blogg önskas ett riktigt Gott Nytt År.

Klimatkonferensen i Köpenhamn är nu avslutad sedan ett par dagar, och det är ingen hemlighet att vi hade önskat oss mer. Den nuvarande överenskommelsen kommer inte att lösa klimathotet. Jag kan bara konstatera att den nödvändiga politiska viljan saknades från vissa håll, och eftersom konsensus krävs för att komma till beslut blir möjligheterna att förhala verkliga diskussioner stora med klimatkonventionens nuvarande beslutsstruktur. EU drev på processen i samarbete med flera afrikanska länder och små östater, men de med lägst ambitionsnivå satte ribban.

Bland de positiva resultaten från Köpenhamn märks ett erkännande av 2-gradersmålet, men åtagandena om finansiering till utvecklingsländernas klimatarbete är också viktiga. Överenskommelsen innebär ett åtagande från i-länderna på 30 miljarder dollar under perioden 2010 till 2012 för en så kallad snabbstart för anpassning, utsläppsminskningar och kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländerna. EU och Japan står för drygt 10 miljarder dollar var, medan USA lägger in 3,6 miljarder. Överenskommelsen tar också upp finansiering på längre sikt och sätter ett mål på 100 miljarder dollar per år från och med 2020, vilket även USA säger sig vara beredda att bidra till. Det faktum att ledande, snabbt växande utvecklingsländer ändå gör vissa åtaganden och är beredda att redovisa sina åtgärder på ett transparent sätt är också ett steg framåt.

Åtagandena för utsläppsminskningar är dock för svaga och inget långsiktigt mål för utsläppsbegränsningar sätts. Många oklarheter återstår, t.ex. den grundläggande frågan om hur en ny rättsligt bindande överenskommelse ska komma på plats för de parter som inte redan är med i Kyotoprotokollet. Vidare återstår en mängd tekniska frågor, exempelvis hur utsläpp och upptag i kolsänkor ska beräknas. Frågan om hur den internationella utsläppshandeln ska utformas är också oklar, vilket allvarligt påverkar såväl de utvecklade ländernas möjligheter att uppfylla tilltänkta åtaganden som den huvudsakliga delen av finansieringsflödet till utvecklingsländerna. Vidare är det faktum att det inte klart sägs i processbesluten att vi nu strävar efter ett globalt, legalt bindande avtal under 2010 oroande. Mycket arbete återstår nu för att bygga vidare på överenskommelsen och nå ett globalt och rättsligt bindande avtal som är tillräckligt långtgående för att klara 2-gradersmålet.

Efter lunch idag kommer Serbiens president Boris Tadic till Stockholm för att lämna in en ansökan om medlemskap i Europeiska Unionen. Det här är en viktig dag, och faktiskt en milstolpe i såväl EU:s som Serbiens historia.

För bara femton år sedan rasade ett fruktansvärt krig på Balkan, där Serbien i högsta grad var inblandat. Efter att Slobodan Milosevic greps 2000 har Serbien förflyttat sig närmare och närmare Europa, vilket är oerhört välkommet. Kommissionen pekade i oktober på hur Serbiens reformarbete utvecklats i positiv riktning det senaste året, och samma sak gäller landets samarbete med krigsförbrytartribunalen i Haag.

Målet är klart: alla länder som tidigare ingick i Jugoslavien är välkomna som EU-medlemmar den dag de uppfyller kraven. Om det råder det fullständig enighet bland EU-länderna.

Vi har nedan nått långt: Slovenien är medlem sedan fem år, för Kroatien kan förhandlingarna vara klara under 2010 och Makedonien kan snart få börja förhandla. Montenegro har sökt medlemskap, och kvar är Bosnien och Kosovo som båda arbetar hårt för att närma sig unionen.

Redan i lördags slopades visumtvånget för medborgare i Serbien, Montegegro och Makedonien. Det har en enorm betydelse för länder där de allra flesta unga människor aldrig någonsin varit utomlands.

Med slopat visumtvång och dagens serbiska ansökan har vi tagit ett stort och viktigt steg för att integrera hela Balkan i EU. Och därmed ytterligare ett steg mot ett Europa där vi löser gemensamma problem vid sammanträdesbordet istället för med vapen. Och det är precis det som är själva idén med Europasamarbetet.

Även: Carl Bildt, ordförandewebben, DN, Claes Arvidsson

Under ordförandeskapet har det varit en viktigt uppgift att ha kontakt med det i juni nyvalda Europaparlamentet. Uppgiften har främst legat på mig som EU-minister, men samtliga statsråd har varit i utskott och /eller i kammaren. Sammanlagt har statsministern varit på fyra sessioner och statsråden 85 gånger i utskott eller plenumdebatt. Själv har jag deltagit i 30 debatter (plus fyra frågestunder med 10-20 frågor varje gång) samt besökt utrikesutskottet, regionalutskottet och det konstitutionella utskottet. Däremellan har det varit oändligt många informella kontakter inför valet av Barroso men också i allahanda sakfrågor som funnits på ordförandeskapsagendan.

Det har bl.a varit möjligt tack vare det enormt duktiga EP-team som jag haft till mitt förfogande.

Det har varit roligt men krävande att samarbeta med parlamentet. Med Lissabonfördraget utökas ledamöternas makt och de blir medbeslutande på en mängd områden. Jag kommer i min nya roll som kommissionär med ansvar för migration, asyl och polissamarbete att behöva jobba mycket nära LIBE-utskottet (som ansvarar för dessa frågor). Det ska bli spännande. Snart bär det av till Strasbourg igen då jag ska utfrågas av detta utskott i en offentlig hearing den 19 januari kl. 9-12. Det ligger en hög på ca 1,5 meter papper som jag ska fösröka läsa in under julen.

Sista dagen i Europaparlamentet under ordförandeskapet. Och det är två maratondagar denna gång, med tung slagsida åt utrikesområdet. Parlamentet har begärt debatter om Mellanöstern, Kongo, Vitryssland, Georgien, Afghanistan och Pakistan, där jag kommer att redovisa hur rådet arbetar med dessa olika länder och regioner. Igår eftermiddag var den nya höga representanten, Catherine Ashton för första gången med och debatterade i sin nya egenskap.

Nu på morgonen har statsministern varit i plenum för att avrapportera ordförandeskapet och redogöra för de resultat vi har uppnått. En stor del av debatten kretsade kring klimatförhandlingarna, men många ledamöter ville även debattera hur EU tacklat den ekonomiska krisen.

Veckans besök i Strasbourg har även bjudit på diskussioner kring öppenhet. Igår träffade jag Margot Wallström och parlamentets vice talman Diana Wallis för att tala om hur vi kan göra det enklare för människor att utnyttja EU:s offentlighetsprincip. Reglerna finns ju sedan länge, men om EU ska bli mer öppet och tillgängligt, så måste det ju bli enklare att utnyttja dem! En av de viktigaste åtgärderna är att skapa gemensamma sökverktyg och en webbsajt för handlingar från alla EU-institutioner.

Vi närmar oss slutet på ordförandeskapet. Idag är statsministern i Europaparlamentet för att summera detta halvår. Mötet i Köpenhamn pågår visserligen än och utgången i klimatförhandlingarna är oviss, men jag känner mig ändå stolt och nöjd över det vi åstadkommit. Vi ska inte glömma att det var med tuffa förutsättningar vi tog över i juli. Vi tog över med en ekonomisk kris som är den tuffaste Europa genomlevt på över 70 år. Samtidigt var det helt tydligt att klimatfrågan inte kan vänta på bättre tider: det kan bli tuffa omställningar för många länder, men vi måste ta itu med vår tids kanske viktigaste fråga.

Detta skulle dessutom göras med osäkra institutionella förutsättningar: det nyvalda Europaparlamentet hade knappt hunnit tillträda, Lissabonfördragets framtid hängde i luften och kommissionen var på utgående.

Av de sex prioriteringar vi satte upp har vi ändå gjort viktiga och betydande framsteg på varje område, och fört Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet och Östersjöstrategin i hamn.

Ekonomiska krisen
Ordförandeskapets målsättning var att EU skulle gå stärkt ur den ekonomiska krisen. Vi har nu en bättre och ökad finansmarknadsreglering på plats, samtidigt som vi fått nya regler kring bonusar och kapitaltäckning för banker. Därmed står vi bättre rustade för framtiden.

Men vi har också skapat tydliga principer för en exitstrategi ur krisen, för att avveckla stödåtgärder och återgå till sunda offentliga finanser. Och vi har lagt grunden för en ny strategi för jobb och tillväxt, som ska stärka EU de närmsta tio åren.

Klimatet
Vi vet ännu inte vad vi når för resultat i Köpenhamn, men vi vet att EU är där med ett starkt förhandlingsmandat. EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, och vi är beredda att höja löftet till 30 procent om andra länder också drar sitt strå till stacken.

EU har också ställt sig bakom bedömningen att det behövs 100 miljarder euro per år till 2020, och 5-7 miljarder euro per år 2010-2012 i en så kallad ”fast start-finansiering”. EU har lovat att stå för 2,4 av de 5-7 miljarderna. Det är viktigt för att utvecklingsländerna ska ha möjlighet att ställa om och anpassa sig till klimathotet. EU har också enats om ett långsiktigt utsläppsmål som innebär att vi bör sänka utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till 2050.

Lissabonfördraget
Efter många om och men kunde äntligen Lissabonfördraget träda ikraft den 1 december. Vägen dit har varit lång, men jag är glad att vi äntligen har moderna spelregler för en öppnare, effektivare och mer demokratisk union. Det gjorde det också möjligt att få en ny kommissionsordförande, José Manuel Barroso, på plats, och förhoppningsvis även resten av kommissionen i januari.

Även Herman van Rompuy, ny permanent ordförande för Europeiska rådet, och Catherine Ashton, hög representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, är redo att uppta sitt arbete.

Östersjöstrategin
Som läsare av denna blogg vet är Östersjöstrategin en fråga jag jobbat mycket med, och det gläder mig att vi under hösten kunde anta en strategi för regionen. Tanken är att vi åtta EU-länder kring Östersjön ska kunna arbeta tillsammans för ett renare hav och en mer ekonomiskt dynamisk region. Östersjöstrategin är även ett nytt sätt att jobba där vi försöker ta ett helhetsgrepp med insikten att många politikområden hör ihop, och regioner i andra delar av Europa följer utvecklingen intresserat.

Stockholmsprogrammet
Stockholmsprogrammet är EU:s nya program för det rättsliga området och kommer att styra EU:s rättsliga, polisiära och migrationssamarbete de närmsta fem åren. Strävan är att skapa ett tryggare och öppnare Europa där enskildas rättigheter värnas, där hörnsternarna är att värna integriteteten och stärka rättsäkerheten samtidigt som vi ökat samarbetet för att bekämpa till exempel människohandel och narkotikasmuggling. Stockholmsprogrammet har också ambitionen att skapa ett gemensamt asylsystem, och jag är glad att Europeiska rådet kunde anta det i förra veckan.

Utvidgning/EU som global aktör
Framsteg har gjorts i förhandlingarna med både Kroatien och Turkiet om medlemskap, och ansökningar från Island, Albanien och Montenegro bedöms just nu av kommissionen. Vi har dessutom beslutat om viseringsfrihet för Makedonien, Serbien och Montenegro. Det är även positivit att arbetet med det östliga partnerskapet är på rull.

Många andra viktiga frågor har naturligtvis behandlats av ordförandeskapet, och att gå in på alla skulle göra ett redan långt blogginlägg än längre. Men att vi nått en lösning i viktiga frågor som europeiskt patent (en förhandling som pågått i flera decennier) och telekompaketet är väldigt bra för Europa. Personligen vill jag även slå ett slag för att vi fört upp kopplingen mellan jämställdhet och tillväxt och hur kunskapen om sambandet mellan de två kan stärka EU:s arbete på dessa områden.

Se även Fokus, Expressen, DN, samt denna längre sammanställning på svenska ordförandeskapets webbplats.

I EU:s turordning att leda Europa står Spanien redo att ta över när det svenska ordförandeskapet avslutas till våren. Igår deltog jag i en ceremoni på Konserthuset i Stockholm inför överlämningen vid nyår. Ensemble Villancico framförde ”Cancionero de Upsala” – musik från 1500-talets Spanien på kastiljanska, katalanska och portugisiska. Namnet ”Cancionero de Upsala”, fick jag lära mig, kommer sig av att denna musik återupptäcktes av nutiden då att ett exemplar hittades på Uppsala-biblioteket Carolina Rediviva i början av 1900-talet.

Vilka vägar som fört det enda återfunna exemplaret till Uppsala vet väl ingen, men det var en fin konsert och en påminnelse om att Sverige och Spanien haft utbyte längre än man kanske tror. Under året har jag haft mycket kontakt med min spanska kollega för att kunna föra våra erfarenheter vidare och göra en bra överlämning. Jag är övertygad om att Spanien, tillsammans med Belgien och Ungern i kommande trojka, kommer att vara väl redo att ta itu med de utmaningar Europa står inför.

För första gången på mycket länge säger en majoritet av svenskarna ja till att införa euron. Det visar SCB:s senaste undersökning om EU- och eurosympatier som presenteras idag. 43,8 procent säger ja, medan 42 procent säger nej.

Jag tror att det blir allt tydligare för människor hur viktigt det är med en stark och stabil valuta. Euron har visat sig stå pall under krisen, och det är också under en sådan kris vi verkligen hade haft nytta av den gemensamma valutan. Nu när arbetslösheten ökar här i Sverige så kommer vårt utanförskap att sättas på prov.

Folkpartiet har redan föreslagit en ny folkomröstning om euron, och att den ska hållas redan nästa år. Vi står fast vid det kravet!

Lika glädjande är det att stödet för det svenska EU-medlemskapet fortsätter att öka, medan motståndarna blir allt färre. 56,5 procent stödjer att Sverige är EU-medlem och bara 18 procent är emot.

Ett lyckat ordförandeskap – och dessutom en valrörelse inför EP-valet – har säkert bidragit till den här ökningen. Sverige är idag ett av EU:s verkliga kärnländer, och jag tror att det påverkar människors syn på Unionen i positiv riktning.

Nu när ordförandeskapet går mot sitt slut är det dessutom viktigt att EU-frågorna fortsätter att spela en central roll i den politiska debatten. Det är så vi kan skapa engagemang för Europa även i fortsättningen.

Det börjar närma sig slutet på det svenska ordförandeskapet, alla informella ministermöten i Sverige är avklarade, alla toppmöten över och vi har rott i hamn många frågor. Men än är det för tidigt att utvärdera, summera och koppla av. En session i Europaparlamentet återstår t.ex och jag beger mig till Strasbourg på tisdag. Under två dagar representerar jag ordförandeskapet i debatter om öppenhet, Mellanöstern, Georgien, Afghanistan, Vitryssland mm. Det blir oerhört många timmar i talarstolen och det känns ganska skönt att det är sista gången. Dessutom deltar jag i ett gemensamt möte mellan representanter från kommissionen, Europaparlamentet och ordförandeskapet om öppenhetsfrågor. På onsdag kommer statsministern till Europaparlamentet och summerar de sex månader som gått.

Samtidigt som vi har nedräkning ägnar jag all ledig tid åt att förbereda mig för utfrågningen i Europaparlamentet i början på januari nästa år. Det är oerhört mycket nytt att sätta sig in i och så mycket julledighet lär det inte bli….

Häromveckan fick jag en USB-sticka av Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter på posten, med tolv röster från Vitryssland. Utvecklingen i Vitryssland är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. EU har en tydlig linje för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter för det vitryska folket. Tyvärr har vi inte sett de framsteg vi skulle önskat och inom EU diskuteras kontinuerligt hur vi, utan att tumma på kraven för mänskliga rättigheter, effektivt kan påverka utvecklingen i Vitryssland.

Beundransvärda är i alla fall de som kämpar för människors frihet i Europas sista diktatur, och inom svenska regeringen och EU följer vi utvecklingen noga.

Det sista svenska toppmötet har avslutats, och det sista med ett roterande ordförandeskap. I fortsättningen kommer Herman van Rompuy att vara den som leder samtliga möten med europeiska rådet. Mest glädjande är att vi fick en rejäl summa till den så kallade snabbstarten inför Köpenhamn. Det är pengar som kan användas för att komma igång med klimatprojekt under de närmaste tre åren.

Alla EU-länder bidrog, om än med en symbolisk summafrån de med störts ekonomiska problem. Totalt uppgår det till 2,4 miljarder euro per år i tre år, totalt hela 7,2 miljarder euro. Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Sverige har bidragit med mest pengar, Sverige med hela 8 miljarder svenska kronor. Jag tror att detta kan vara ett viktigt inspel i förhandlingarna i Köpenhamn som nästa vecka går in i ett intensivt slutskede. Nu har EU visat att vi kan lägga en konkret summa på bordet och då måste de andra parterna också visa sina kort.

Idag har Frankrikes jordbruksminister Bruno Lemaire bjudit in 21 av sina kolleger till ett möte i Paris för att diskutera den gemensamma jordbrukspolitikens (CAP:s) framtid. Det innebär att alla utom fem EU-medlemmar samlats på ministernivå. Mötet sker utanför EU:s institutionella ram och utan deltagande från det svenska ordförandeskapet. Sedan länge är det planerat att jordbruksminister Eskil Erlandsson avser att hålla ett ordinarie jordbruksråd den 16 december för att särskilt diskutera CAP:s framtid. Det är därför underligt att Frankrike valt att föregripa denna debatt genom sitt initiativ. Alla medlemstater har ett legitimt intresse av att vara med och utforma framtidens jordbrukspolitik. Det är också viktigt att respektera EU:s institutioner och att uppträda i god europeisk anda.

Jag har precis deltagit i ett möte med liberala partiledare, ministrar och kommissionärer här i Bryssel. Vi samlas inför varje EU-toppmöte för att stämma av de frågor som ska avgöras av stats- och regeringscheferna. Vi blir fler och fler på de här mötena. Om allt går väl kommer ju inte mindre än åtta av de nya kommissionärerna att tillhöra den liberala familjen.

Ofta bekräftar ELDR-träffarna att vi liberaler har en stor samsyn i många av de viktiga framtidsfrågorna. Dagens samtal har handlat om framstegen i utvidgningsdiskussionerna, hur EU kan staka ut vägen för att ta Europa ur krisen, om brottsbekämpning, migration och förstås även om diskussionerna vid COP15 i Köpenhamn.

I kväll och i morgon träffas Europeiska rådet med alla 27 stats- och regeringschefer runt bordet, och på dagordningen står diskussioner kring hur vi kan skapa förutsättningar för nya jobb i Europa. En ny ”EU2020-strategi” ska bli uppföljaren på den gamla Lissabonstrategin för jobb och tillväxt. Med hjälp av strategin ska medlemsländerna satsa på en grön ekonomi som präglas av sunda statsfinanser, bättre företagsklimat och en starkare kunskapsekonomi. Kommissionen uppmanas att lägga förslag till den nya strategin i början av 2010.

På toppmötet ska även Stockholmsprogrammet antas formellt, och dessutom blir det tillfälle att stämma av läget i klimatförhandlingarna.

Det är det första toppmötet under Lissabonfördraget, och det innebär faktiskt lite förändringar. Numera är Europeiska rådet en egen institution, och utrikesministrarna är inte längre med vid toppmötena. Det här är också det sista EU-toppmötet som leds av det roterande ordförandeskapet – från nyår blir det nämligen den nye permanente ordföranden Herman van Rompuy som ska föra klubban.

Just nu är jag på väg till Malmö för att delta i Green light-dagarna, som avslutas idag den 9 december.

Tanken bakom Green light har varit att visa att det spelar roll hur vi agerar i det dagliga och hur vi agerar tillsammans för att vända klimatutvecklingen. Nyckeln till förändring ligger i vad vi gör som individer, men också förstås i internationellt samarbete eftersom klimathotet inte känner några gränser.

Idag kommer jag att besöka Mötesplats Malmö, där man bland annat kan få tips på klimatsmarta julklappar, följa direktsändningar från klimatförhandlingarna i Köpenhamn och få veta mer om hur man kan göra sitt hem mer klimatvänligt. Green light-dagarna avslutas med en artistkväll på Palladium, där bland andra Moto Boy ska spela. Jag ser fram emot en trevlig och intressant kväll.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 210 andra följare

%d bloggers like this: