You are currently browsing the monthly archive for januari 2010.

Det är ett ganska frusterande mellanläge för kommissionen. Den gamla väntar bara på att få avgå och vi som skall tillträda är ivriga att få komma igång med arbetet. Jag har massor att ta itu med så fort jag kommer till jobbet – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, det så kallade SWIFT-avtalet mellan EU och USA som handlar om utbyte av bankuppgifter för att spåra terrorfinansiering, människohandelsdirektivet mm.

Min kabinettschef Maria Åsenius (f.d statssekretare) är tack och lov på plats och kan förbereda en del. Vi håller på att plocka ihop mitt blivande kabinett och det kommer att bli en bra blandning av oerhört kompetenta medarbetare från Frankrike, Sverige, Italien, Danmark, Tjeckien och någon mer.

I veckan lämnade jag folkpartiets styrelse efter 13 år. Det kändes lite vemodigt att lämna, särskilt nu när vi börjar planera valrörelsen. Vi är ju inte förbjudna som kommisisonärer att ägna oss åt politik, men vi ska inte ha ledande poster i partier.

I helgen åker jag vi Bryssel för att försöka leta efter en bostad till mig och familjen.

Statsministern har idag beviljat min avskedsansökan, jag har tömt kontoret, städat ur min övernattningslägenhet och lämnar nu regeringen. Det känns jättekonstigt. Det har varit tre fantastiska år. Jag kan fortfarande känna den där magiska känslan som jag tror vi alla uppfylldes av när vi den 6 oktober 2006 gick upp till Slottet för att formellt godkännas av kungen. Det var en så svindlande känsla att få vara del av den första alliansregeringen, att ha brutit med socialdemokraternas maktmonopol.

Spännade, lärorikt med många minnesvärda stunder, frustration, förhandling, vänskap och en hel del kul. Det är klart att det känns lite vemodigt. Men nu blir det strax nya äventyr. Europaparlamentets alla utskott har nu formellt skickat in alla godkännanden till talmannen och allt verkar nu kunna löpa på så att vi kan bli godkända den 9 februari.

Tiden fram tills dess ägnar jag åt en del förberedelser, min familj och att sortera papper.

Bloggen kommer att fortsätta på ett eller annat sätt från Bryssels horisont.

Det blev tre långa timmar i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, med totalt 36 frågeställare som grillade mig om olika aspekter på asyl, migration, narkotikasamarbete, trafficking mm. Ganska svettigt och kort tid att svara på mycket svåra och komplexa frågor enligt modellen att frågeställaren har en minut (och lyckas ofta klämma in tre/fyra frågor på denna tid), jag har två minuter för att svara, sedan är det en minuts uppföljningsfråga och en minuts svar.

På det stora hela var det en bra stämning i utskottet, ledamöterna är kunniga och engagerade. En majoritet av frågorna kretsade kring asyl och illegal migration, eftersom detta är det område där det finns de största åsiktskillnaderna mellan partigrupper och nationaliteter. Det finns säkert en och annan som anser att jag är för mjuk i asylfrågorna och som i huvudsak ser migration som en säkerhetsfråga. Det är naturligtvis inte en världsbild jag kan ställa upp på. EU har ett ansvar att erbjuda skydd åt de som verkligen behöver det.

Jag försökte lyfta fram de huvudsakliga prioriteringarna jag ska fokusera på: att skapa en gemensam asyl- och migrationspolitik med likvärdiga villkor, att etablera system för laglig invandring och att ta fram en strategi för inre säkerhet så att myndigheterna kan samarbeta bättre för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Stockholmsprogrammet, som antogs i december, innehåller nästan 200 åtgärder där kommmissionen ska lägga förslag SNARAST, så det blir en hel del att göra.

Trots den intensiva utfrågningen var det tre ganska roliga timmar. Det här är ju angelägna frågor där det finns ett stort intresse bland medborgarna och ett uppenbart mervärde av att jobba tillsammans i Europa. Efter att utskottet precis nu avslutat ett internt möte har jag också fått en formell bekräftelse på att jag är godkänd som kommissionär.

Den bulgariska kommissionskandidaten Rumjana Zjeleva hoppade av i morse och nu har den bulgariska regeringen utsett en ny person som i sin tur skall förhöras. Det innebär troligen en del förseningar vad gäller omröstningen om hela kommissionen som skulle äga rum på tisdag nästa vecka. Idag eller imorgon bör tidtabellen klarna något.

Skönt att hearingen är över nu. Nu ska jag helt fokusera på att börja planeera för det nya livet i kommissionen.

Mitt anförande i utskottet hittar du inom kort här. Under tiden finns den engelska översättningen här.
Hela utfrågningen kan du se här.

Imorgon bär det av till Strasbourg för att på kvällen ha en sista omgång med några medarbetare inför utskottsutfrågningen på tisdag morgon. Har nu tagit mig igenom nästan två meter papper under julhelgerna och i januari och läst på allt jag kan om migration, asyl, Europol, säkerhetsstrategier, kroppsscanning, terrorbekämpning, trafficking mm.

I grund och botten är det väldigt bra att Europaparlamentet frågar ut blivande kommisionärer. Det ger en ökad öppenhet och legitimitet till hela processen och till den kommision som så småningom tillträder. Men det kommer nog att bli tufft, det är många frågor som hinns med på tre timmar. Lite nervös är jag allt. Det finns ingen anledning att tro att ledamöterna skulle vara extra snälla mot mig bara för att jag är en tidigare kollega…

Julledigheten är över och regeringen återgår till ”det vanliga” igen. Ordförandeskapet känns nu långt borta och våra duktiga medarbetare på kommunikations- och mötesenheterna börjar packa ihop och tacka för sig. Debatten domineras nu av vargjakt, försäkringskassan och, glädjande nog, eurofrågan. Vi känner alla av det faktum att det är val i september.

Det känns lite vemodigt att inte vara en del av den kommande valrörelsen. Jag hoppas naturligtvis att allliansregeringen blir omvald.

Mitt nya liv som kommissionär kommer att bli hektiskt, det blir oerhört mycket att göra och stora delar av Stockholmsprogrammet ska nu börja implementeras med lagförslag, utredningar och initiativ. Det blir en intensiv vår.

Mitt totala fokus just nu är dock på hearingen den 19 januari i Strasbourg. Majoriteten av mina blivande kolleger har nu ”grillats”. De flesta går det bra för, andra får kritik för att de är ”dåliga på att kommunicera” eller för att de inte svarar som ledamöterna vill. Mest kritik har det varit kring Rumiana Jeleva, den bulgariska kandidaten, som fått mycket kritiska frågor som rör hennes privatliv, eventuella roll i ett företag och hennes man påstådda kriminella förbindelser. Jag kan inte bedöma vad som stämmer i den där soppan, så vitt jag förstår finns inga bevis för något av det som påstås. Men i Europaparlamentet råder stor oro och vissa kräver att hon skall bytas ut.

En sammanfattande bedömning av alla kandidater kommer att göras den 20 januari så då får vi se om tidsplanen håller. Europaparlamentet kan bara rösta på kommisionen som helhet – för eller emot. Överlag tycks dock ledamöterna inställda på att så snart som möjligt få en kommision på plats så att vi alla kan börja jobba. Den nuvarande kommisisonen har ju varit ”lame duck” under en längre tid och Europaparlamentet är angeläget om att komma igång med lagstiftning och använda sina nya befogenheter som de fått genom Lissabonfördraget.

Tragedin i Haiti är fasansfull. Detta lilla fattiga land är så skoningslöst drabbat och omfattningen av förödelsen, död, lidande och hemlöshet är helt ofattbar. Det är så plågsamt att se bilder från rasmassorna och att läsa om räddningsarbetarnas förtvivlade kamp att rädda liv och ta hand om skadade. EU:s biståndsministrar håller ett extrainsatt möte på måndag för att diskutera hur EU:s insatser bäst kan samordnas, både nu och på lång sikt för uppbyggnaden.

Det är nu enligt alla förståsigpåare som man skall drabbas av PPD; Post Presidency Depression, en slags frustrerande tomhetskänsla efter ett hektiskt ordförandeskap. Nu är man bara en före detta ordförande och telefonen och mailen är tyst och tom…..
Tja det har varit oerhört hektiskt och det kommer säkert ta lite tid för alla i regeringskansliet att ställa om till att vara ett vanligt medlemsland. Men det finns ju mycket att göra och dessutom går vi in i ett spännande valår.

För egen del har jag tillbringat en stor del av julledigheten med att plugga på mitt nya stora ansvarsområde i kommissionen. Igår var jag i Bryssel och genmförde en dryg tre timmar lång övningsutfrågning som en förberedelse inför den riktiga hearingen den 19 januari. Det var en oerhört nyttig övning där tjänstemännen från JLS-direktoratet (Justice, Liberty and Security) bombarderade mig med alla tänkbara frågor och moraliska dilemman. Den s.k Detroitbombaren på juldagen har påverkat debatten en hel del rörande terrorism och flygsäkerhet och säkerligen kommer många frågor att handla om just detta.

Spanjorerna har nu tagit över och deras ordförandeskap kommer att domineras mycket att den ekonomiska krisen, arbetslösheten och målsättningen att få en ny tillväxtstrategi på plats under våren, en fortsättning på den s.k Lissabonstrategin. Andra viktiga prioriteringar handlar om jämställdhet, innovation och reölationerna till Latinamerika. Spanien blir också det första landet att leda EU under det nya fördraget och skall hitta ett förhållningssätt till det. Rådets valde president Herman van Rompuy rivstartade ju igår med att kalla till ett extra toppmöte den 11 februari.

Läs gärna mer på www.eu2010.es

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 209 andra följare

%d bloggers like this: