Hela helgen har jag ägnat åt Grekland. Landsgränsen mellan Grekland och Turkiet är utsatt för ett enormt tryck och i fredags fick jag rapporter att den grekiska gränskontrollen i princip har givit upp. 12 kilometer gräns är så gott som obevakad, vilket gör att fler och fler människor söker sig dit. Sedan årsskiftet beräknas 40 000 personer ha tagit sig in i Grekland. Den humanitära situationen är mycket bekymmersam och grekerna har inte kapacitet att upprätthålla de procedurer som krävs för att identifiera de personer som kan tänkas vara i behov av internationellt skydd. Efter många samtal har nu den grekiska regeringen bett om att få hjälp av RABIT, ett slags gränsstödsteam som skapades 2007 för att kunna aktiveras om något medlemsland hamnar i kris. Detta är första gången RABIT (Rapid Border Intervention Teams) används och det är polis och gränspersonal från medlemsländerna som kan kallas in med kort varsel. Jag hoppas att Grekland också ber om hjälp från MIC, EU:s krishanteringscentrum, för att få hjälp med den humanitära situationen, t.ex tält, mat och mediciner. Men bara om Grekland ber om det kan vi aktivera denna mekanism.

Greklands asylmottagning har, som jag tidigare skrivit om, kollapsat och jag jobbar med regeringen för att vi skall kunna börja implementera den handlingsplan som Grekland har antagit och som EU till stora delar finansierar för att bygga upp ett anständigt system. Det kommer att ta lång tid.

Samtidigt försöker jag hinna sköta den dagliga verksamheten. Det har varit mycket ministerbesök idag – den montenegrinske justieministern var här i morse och Ukrainas utrikesminister kommer i eftermiddag för att diskutera visum. Dessutom har jag haft en lång sittning med den belgiske migrationsministern för att diskutera asylpaket och visumfrågor inför de kommande förhandlingarna i rådet och Europaparlamentet. Däremellan hann jag med en träff med ledamöter från det tyska justitieutskottet från Bundestag. En full dag.

About these ads