You are currently browsing the monthly archive for april 2011.

Det har varit skönt med några dagars påsklovsledighet. Jag har njutit av våren i Göteborg, umgåtts med vänner, sjösatt båten och glatts åt Gais fotbollsframgångar. Naturligtvis har jag också följt utvecklingen i Medelhavet och Mellanöstern och noterat att det har varit möte mellan Frankrikes Sarkozy och Italiens Berlusconi där Schengensamarbetet och migrationen från Nordafrika diskuterades. De båda regeringscheferna anser att det krävs särskilda åtgärder för att hantera de 25 000 migranterna som kommit de senaste månaderna till främst Italien, vilket de även har utryckt i ett brev till kommissionen.

Det är viktigt att ha en beredskap för vad som händer i Nordafrika och en långsiktig strategi för samarbetet med våra grannländer men samtidigt finns det en tragisk tendens i medlemsländerna att vara så oerhört händelsestyrda. Det är nämligen mycket viktigt att komma ihåg att av de ca 25 000 människor som har sökt sig till EU de senaste fyra månaderna är det endast några tusen som är asylsökande flyktingar och söker en fristad i EU. De övriga är tunisier som har kommit till Europa för att söka arbete och ett bättre liv. Dessa människor kommer med största sannolikhet att skickas tillbaka till Tunisien. Det handlar alltså om några tusen flyktingar som har kommit hit de senaste månaderna och detta bör även sättas i sitt sammanhang. Förra året tog exempelvis enbart Frankrike emot 48 000 asylsökande och Sverige 32 000 asylsökande. Tittar man på det totala antalet asylsökande som kom till EU förra året är det 236 000.

Som jag skrev i mitt senaste inlägg så kräver migrationpolitiken långsiktiga genomtänkta åtgärder och får aldrig låta sig styras av populistiska röster. Den 4 maj lägger jag fram ett strategipapper för kollegorna i kommissionen med syfte att ta ett helhetsgrepp på allt som rör gränser och migration. Det handlar om behovet av en gemensam asylpolitik och behovet att kortsiktigt visa solidaritet med å ena sidan de europeiska länder som är de som först tar emot flyktingar (just nu Italien och Malta), men också med Tunisien och Egypten dit flyktingarna från Libyen i första hand beger sig.

Men vi måste också skapa bättre möjligheter för legal migration samtidigt som vi bekämpar de nätverk som smugglar människor. Gränskontroll och visum är andra frågor som finns med i pappret och där finns också förslag på hur vi skall ha bättre kontroll över att Schengensystemet fungerar tillfredställande. Allt detta skall diskuteras på det extrainsatta inrikesministermötet den 12 maj och sedan blir det toppmöte på midsommarhelgen med tema just migration.

Vi hade ett långt kommissionsmöte idag där vi fattade beslut om EU:s budget för 2012 samt hade en längre diskussion om migration. Budgeten följer EU 2020 strategin där mer pengar ska gå till tillväxtfrämjande åtgärder och forskning och mindre till administration. Som jag skrivit om tidigare har vi alla uppmanats att rensa bort projekt och initiativ som inte fungerar så bra som de borde och kommissionen inför för första gången en nolltillväxt för de administrativa kostnaderna.

Förhandlingen om EU:s långtidsbudget som ska presenteras före sommaren är dock ännu inte klar. Precis som den parallella process som pågår med översynen av hela jordbrukspolitiken. När det gäller inställningen till jordbrukspolitiken och hur långtidsbudgeten bör utformas är jag inte helt ensam i kommissionen, men vi är inte många som vill se kraftfulla reformer. Det blir en svår strid.

Diskussionen om migration under dagens möte handlade om att lägga fast riktlinjerna för det framtida arbetet. Jag presenterade en övergripande plan för arbetet med den akuta flyktingsituationen i Medelhavet och Libyen, men också långsiktigt hur vi kan utforma det gemensamma europeiska asylsystemet, förbättra gränssamarbetet, förbättra integrationen och att utveckla partnerskap för rörlighet med t.ex. länder i Nordafrika. Samtidigt måste vi öppna upp fler vägar för arbetskraftsinvandring till Europa. Dessutom måste vi se över Schengen och visumsystemet. Det är ett extra rådsmöte med inrikesministrarna den 12 maj och då ska kommissionen lägga ett antal förslag. En viktig komponent i detta arbete är solidaritet – något som dessvärre inte går att lagstifta fram. Senare i vår ska också Europeiska Rådets toppmöte i juni diskutera migration. Jag kan inte direkt klaga på ointresse för mina frågor.

Vi hade en bra diskussion i kollegiet och på det stora hela fick jag stöd för mina förslag. Det kommer att dugga förslag och initiativ på migrationsområdet de närmaste månaderna. Det är viktigt att se till helheten och inte låta sig styras av den ibland allt för populistiska och händelsestyrda debatten i media och i nationella valkampanjer.

Om några timmar tänkte jag gå på några dagars välförtjänt påskledighet.

Idag har jag varit i London för att tala på en konferens om arbetet för att bekämpa terrorism. När det gäller medborgares säkerhet är detta främst en fråga för medlemsländerna, men EU har en viktig samordnande roll. Särskilt när det gäller transportsäkerhet och samarbete kring att motverka radikalisering. Terrornätverk opererar oftast gränsöverskridande och så bör även det polisiära samarbetet för att komma åt dem fungera. Här kan du läsa hela talet.

Jag träffade även vice premiärminister Nick Clegg. Nick och jag känner varandra sedan många år tillbaka och var kollegor i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Vi pratade bl.a. om den brittiska inrikespolitiken – det är ju både lokalval och folkomröstning på gång – men också om integration, men naturligtvis även om den rådande flyktingsituationen i Nordafrika.

Jag gjorde också ett besök i östra London för att träffa en grupp som jobbar med att möta ungdomar som ligger i farozonen för att rekryteras till radikala och extrema nätverk. Det var ett mycket intressant och givande möte. Vi behöver fler liknande initiativ.

I helgens val i Finland gick det populistiska partiet Sannfinländarna kraftigt framåt. Finland är inte ett land känt för en omfattande invandringspolitik direkt och med ett stark Sannfinländskt parti lär det inte bli någon ändring i en mer generös inriktning. Partiledaren är en EU-kritisk Europaparlamentariker och driver nu en mycket EU-skeptisk linje. I dessa tider, när ökat europeiskt samarbete är nödvändigt på så många områden – inte minst i migrationsfrågor – är detta ytterst beklagligt. Det kan bli stökiga regeringsförhandlingar i Finland.

Jag höll idag en presskonferens om en utvärderingsrapport av datalagringsdirektivet. Rapporten baseras på de uppgifter vi har fått från medlemsstaterna och den pekar på att datalagring är användbart för att lösa brott, men också för att fria felaktigt misstänkta personer. Ett exempel där man genom datalagringsuppgifter kunde identifiera och fälla brottslingar var den liga i Ungern och Polen som lurade äldre personer via telefon på pengar genom att låtsas vara släktingar. Ett annat är avslöjandet av ett 70 000 medlemmar stort internationellt pedofilinätverk där 670 medlemmar kunnat identifieras och fler än 200 barn räddas tack vare att polisen i 11 länder – samordnade av Europol – hade tillgång till lagrade uppgifter. Fler exempel pekas ut i rapporten.

Rapporten visar också att direktivet har brister. Vissa medlemsstater har t.ex. en tydlig definition och begränsning av i vilka fall som uppgifterna får sparas och användas samt vem som har tillgång till dem och i enligt med vilka procedurer. Andra har det inte och det varierar hur som helst stort mellan medlemsländerna. Detta är inte tillfredställande ur dataskyddshänseende. Dessutom finns det oklarheter i hur direktivet ska implementeras. Det har lett till att författningsdomstolarna i Tyskland, Rumänien och Tjeckien har bedömt de ländernas implementering som grundlagsvidrigt. De vänder sig inte mot direktivet i sig, utan mot hur det har införlivats i den nationella lagstiftningen. Ett EU-direktiv ska förstås vara tydligare än att det finns så stort tolkningsutrymme.

Med dagens direktiv har medlemsländerna själva kunnat bestämma om det ska lagras i ett halvår eller i två år. Några länder förespråkar ännu längre lagringstid, medan andra bara vill lagra i några månader. Här gäller det att hitta en bättre lösning, för om datalagring ska vara ett användbart brottsbekämpande verktyg behövs lagringstiden sannolikt harmoniseras ytterligare.

Min slutsats är därför att datalagring är användbart i brottsbekämpande syften men att direktivet som sådant behöver ses över och ändras. Det behöver bringas lite ordning och reda i tillämpningen. Redan när jag satt i Europaparlamentet var jag tveksam till utformningen av datalagringsdirektivet när det tillkom 2006, men jag såg samtidigt – och ser fortfarande – att datalagring som brottsbekämpande verktyg är användbart och viktigt. Det visar dessutom medlemsländernas erfarenheter och det visar erfarenheterna från poliser runt om i EU. Nu fortsätter vi konsultationsarbetet och ska prata mer med både medlemsländerna, brottsbekämpande myndigheter, dataskyddsmyndigheter, telekomoperatörer och andra aktörer för att kunna städa upp direktivet och göra det tydligare utifrån den kritik som framkommit. Jag hoppas kunna presentera ett förslag till reviderat direktiv framåt årsskiftet.

I dag har vi haft möte med amerikanerna för att diskutera frågor som rör säkerhet och rättsfrågor. I det vackra slottet Gödöllö (en gång hem åt kejsarinnan Sissi) pratade vi bl.a. om dataskydd, kampen mot terrorismen, cyberbrott, situationen i Nordafrika och hur vi kan samarbeta om flyktingsituationen.

Från kommissionens sida var det jag och Viviane Reding. Rådet representerades av Ungerns inrikes- och justitieministrar (samt, som observatörer, de polska inrikes- och justitieministrarna) och USA:s justitieminister Eric Holder och säkerhetsminister Janet Napolitano. Det är viktigt att prata om dessa frågor av gemensamt intresse även om vi naturligtvis inte alltid är överens.

På lunchen träffade jag Janet Napolitano och min kollega Neelie Kroes, kommissionär för digitala frågor. Vi beslöt under mötet att fördjupa det transatlantiska samarbetet för att möta den växande cyberbrottsligheten. Ett av de konkreta områdena är att stärka skyddet av barn på nätet. Vi har en arbetsgrupp kring cybersäkerhetsfrågor och den skall rapportera till nästa toppmöte mellan EU och USA till hösten.

Det har varit två intensiva dagar här i Budapest och om några timmar är det dags att åka tillbaka till Bryssel. Mellan mina möten hann jag även ta del av en mycket glädande SOM-undersökning som pekar på att svenska folket blivit mer flyktingvänliga. I dessa tider då fler och fler länder vill stänga sina gränser är det skönt att höra att det finns människor som ser andra människors lidande och vill erbjuda dessa människor skydd och fristad undan förföljelse.

I år är det tioårsjubileum för Budapestkonventionen om cyberbrott. Konventionen är trots sina tio år fortfarande ett högst aktuellt dokument som underlättar brottsbekämpande samarbetet inom Europa. Men tyvärr har inte alla länder ratificerat konventionen ännu. Jag har idag talat på en stor konferens i Budapest om arbetet med att bekämpa cyberbrott, där även USA:s justitieminister Eric Holder samt säkerhetsminister Janet Napolitano deltog. I mitt tal framhöll jag behovet av ett europeisk cybercenter för att samla kompetens för att komma åt denna gränsöverskridande brottslighet samt vikten av att företag anmäler när de blivit utsatta för ett attentat. Det ungerska ordförandeskapet jobbar hårt för att få igenom mitt förslag till cyberdirektiv innan sommaren. Du kan läsa mitt tal här.

Kommissionen har idag antagit en ny strategi för den inre marknaden. Många av idéerna har varit kända sedan tidigare. I strategin ingår bl.a. regler om upphandling, standardisering och tillgång till kapital. Den inre marknaden är ett grundfundament inom EU-samarbetet och jag har kämpat för att förtydliga den externa dimensionen i dokumentet, dvs vikten av handelsavtal och samarbete med länder utanför EU. Det är inte minst viktigt i den rådande situationen, med utvecklingen i Nordafrika. Ett närmare handelsamarbete med de länderna skulle ha stor betydelse för den demokratiska utvecklingen i regionen.

Efter gripandet av Elfenbenskustens ledare Laurent Gbagbo i måndags, håller vi nu på att ta fram ett förslag till stödpaket för att hjälpa landet i ett demokratiskt återuppbyggande. Stödpaket kommer att handla om 180 miljoner euro som bl.a. ska gå till att bistå de akuta behov som finns efter rent vatten och sjukvård. Det ska även gå till att betala Elfenbenskustens skuld till Europeiska Investeringsbanken.

Det blev ett långt möte igår och trots många punkter på dagordningen handlade det mesta förstås om migrationsfrågorna. Medlemsländerna antog mitt förslag om att förlänga ett pilotprojekt med Malta som inleddes 2009 och som går ut på att andra EU-länder åtar sig att ta hand om några flyktingar från Malta. Det är ett sätt att utan att aktivera det temporära skyddsdirektivet visa solidaritet med detta lilla tätbefolkade land. Några medlemsländer har redan erbjudit konkret hjälp – Tyskland har t.ex. sagt att de ska ta 100 personer. Nu gäller det att också andra länder ställer upp.

Det är också oerhört viktigt att vi kan komma överens om det beslut som alla institutioner i praktiken är eniga om – ett gemensamt kvotflyktingprogram. Det handlar om att poola de kvotprogram som de flesta medlemsländer har för att kunna gemensamt agera i en region eller kanske tömma ett läger. Om det vore på plats skulle vi ha nästan 5000 platser att använda för flyktingarna i Tunisien. Frågan är dock blockerad på grund av en institutionell låsning mellan rådet och Europaparlamentet om hur besluten ska fattas. Det är läge att inse allvaret nu.

Tyvärr är de flesta medlemsstater mer intresserade av att ha en fungerande gränskontroll än att ta emot flyktingar. Även om de allra flesta som kommer till Lampedusa är tunisiska migranter på jakt efter jobb så ser vi också en ökning av antalet flyktingar till Italien.

I övrigt var det en intensiv debatt där Italien uttryckte stor frustration över att ingen vill hjälpa dem med de tunisiska migranterna. Det verkar finnas ett avtal mellan Tunisien och Italien om en gradvis återsändande av tunisierna och kommissionen är redo att se hur vi generellt kan stötta just den regionen i Tunisien som drabbats hårdast av arbetslöshet och där de flesta migranter kommer från.

Den 12 maj har vi ett extra rådsmöte och då kommer vi återigen att diskutera frågan.

Mötet fortsatte i morse med justitieministrarna då vi diskuterade läget i förhandlingarna i direktivet för att skydda barn mot sexuellt våld samt cyberbrottsdirektivet. Det är båda komplexa förslag men det går framåt. De senaste cyberattackerna mot kommissionen och utrikestjänsten tidigare i mars och nu senast mot riksdagens mejlsystem i Stockholm visar hur angeläget det är att vi har verktyg att kämpa mot de allt mer sofistikerade attackerna. I morgon åker jag till Budapest för att tala på en stor konferens om arbetet mot cyberattacker.

Nu är jag strax på väg till Europaparlamentet och LIBE-utskottet för att rapportera från rådsmötet.

Slutligen fördömer jag förstås med stor avsky attacken i metron i Minsk med hittills 11 döda. Det är ännu oklart vad som exakt har hänt men tankarna går förstås till offren och deras anhöriga.

Våren har verkligen kommit till Bryssel. Solen strålar och hela staden pryds av blommande körsbärsträd, syrener och magnolia. I lördags var det 300 dagar sedan valet och fortfarande finns det ingen belgisk regering.

Idag har vi rådsmöte i Luxemburg och även här är det vackert väder. Det känns lite trist att sitta inne hela dagen.

Stämningen är ganska upphetsad inte minst i Italien och Malta. De kräver båda att det tillfälliga skyddsdirektivet ska utlösas. Båtarna fortsätter att komma till Lampedusa, enligt uppgift kommer nu flyktingar ända från Elfenbenskusten. Alla talar om solidaritet men idag får vi se vad det betyder i praktiken och vad medlemsländerna är beredda att ställa upp med

Intensiva förberedelser inför nästa veckas rådsmöte. Har haft ännu en telefonkonferens med det ungerska ordförandeskapet och samtalat med en hel del ministrar i förväg. Det kommer att bli en lång och intensiv debatt om migrationsfrågorna i Luxemburg. Italiens beslut att ge uppehållstillstånd till en del tunisier väcker mycket diskussion i medlemsländerna också.

Utvecklingen i Nordafrika och migrationsströmmarna illustrerar hur viktigt det är att kunna agera gemensamt på europeisk nivå och behovet för europeisk finansiering. Just nu vill alla medlemsländerna att kommissionen ska finansiera det mesta som har med migration och gränskontroll att göra. Strax innan sommaren presenterar kommissionen sitt förslag till flerårsbudget. Mitt område har ju verkligen vuxit i omfattning de senaste åren men utgör fortfarande bara 0,77 % av EU:s totala budget. Det är svåra tider så vi måste alla vara restriktiva men jag menar att det finns skäl att argumentera för att det finns ett verkligt europeiskt mervärde med att också ha en gemensam budget för migration, asyl och gränskontroll men även för att finansiera en del gemensamma insatser i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten.

Samtidigt har jag precis som alla kommissionärer strikta order att se över varje post inom mitt område, rensa bort det som inte kan motiveras och förenkla. Idag ordnar kommissionen en stor konferens om just budgeten inom inrikespolitikens område. Tanken är att med olika intressenter diskutera och höra deras förslag på prioriteringar. Du kan läsa mitt öppningstal här. Vi har också en öppen remissrunda på nätet.

Nu har ännu en fruktansvärd tragedi inträffat i Medelhavet. En libysk båt sjönk i morse med 265 människor ombord. Än så länge har endast 48 kunnat räddas och de befinner sig nu på Lampedusa. Senaste informationen vi har fått är att 20 kroppar hittats och att sökandet efter överlevande och kroppar pågår för fullt.

Det är tyvärr en mycket lönsam affär att smuggla människor till Europa och att cyniskt utnyttja deras utsatthet. När jag var i Tunisien fick jag höra att det kostar ca 1500 euro att köpa en biljett till ett skrangligt skepp där det oftast är många hundra människor ombord utan flytvästar. Att åka med flytväst kostar mer.

Det är inte lätt att komma åt det här problemet. Det krävs ett mer långsiktigt samarbete med länderna i regionen och det kommer att ta tid. I det korta perspektivet är Frontex arbete med att upptäcka båtar och rädda människor på väg till Europa från att drunkna oerhört viktigt. Europol har också tillsatt en särskild styrka i Italien för att bistå de lokala myndigheterna att identifiera kriminella nätverk som tjänar pengar på människors utsatthet och lidande.

Samtidigt måste ju människor ha möjlighet att fly och att söka asyl. Om vi hade haft det europeiska kvotflyktingprogrammet på plats hade vi kanske kunnat bereda några av dessa människor skydd. Vad gäller denna fråga är alla EU-institutionerna överens men beslutet har hakat upp sig på en idiotisk maktkamp mellan rådet och parlamentet om huruvida delegerade eller implementerade akter ska användas när kategorier av flyktingar ska beslutas.

Europaparlamentet röstade idag med knapp majoritet för direktivet om asylprocedurer. Det är utmärkt eftersom det förslaget är en grundbult i asylpaketet. Parlamentets förslag ligger nära kommissionens och nu skall det förhandlas med rådet.

Debatten i kammaren igår höll på i många timmar och fokuserade främst på situationen i Lampedusa och i Malta och om frågan om solidaritet. Också idag har jag varit på en mängd olika möten i politiska grupper och andra konstellationer och talat om flyktingfrågor.

Kriget i Libyen leder till stora flyktingströmmar, drygt 400 000 människor har lämnat landet. En förkrossande del av dessa är tunisiska och egyptiska gästarbetare, men också andra tredjelandsmedborgare från upp till 30 olika länder.  Egypten och inte minst Tunisien har gjort en heroisk insats i att ta hand om dessa människor. Mer än 100 000 har transporterats till sina hemländer bland annat med hjälp av EU och medlemsländerna. Men det finns en liten grupp personer kvar som inte kan återvända till sina hemländer. Jag har tidigare skrivit om dessa. Det är några tusen personer från Sudan, Somalia och Eritrea. Vi måste hjälpas åt för att ge dessa människor skydd i Europa.

Till Lampedusa fortsätter det att komma tunisier, senast i natt kom runt ettusen personer. Det är fortfarande enligt alla källor unga arbetslösa män, tunisiska medborgare. Ett fåtal personer har också kommit från Libyen till Italien och Malta och begärt asyl. Sammantaget handlar det – än så länge – om kanske 2000 personer som har sökt asyl i EU och som kan vara i behov av internationellt skydd.

Det talas mycket om att aktivera ”the temporary protection directive” och Europaparlamentet bad mig göra det nu.  Detta direktiv, som togs fram efter händelserna i Kosovo i slutet på 90-talet, har ännu inte använts. Det står i texten att det ska handla om ”massiv” tillströmmning av personer från tredje land som inte kan återvända till sina hemländer. De kan då få tillfälligt skydd i EU. Det innebär dels att en stor grupp människor tillfälligt kan få asyl och att det inte behöver göras individuella prövningar, dels att alla medlemsländer är tvungna att ta en del av ansvaret. För att aktivera detta krävs att kommissionen föreslår det och det måste antas med en kvalificerad majoritet av EU:s medlemsländer.

Vi ser ännu inga stora mängder flyktingar till Europa, även om en liten trångbodd ö som Malta är under stort tryck. Den tillfälliga skyddsmekanismen kan vara ett verktyg att ta till så småningom, men det är ännu för tidigt. På måndag träffas EU:s migrations- och inrikesministrar och då ska vi förstås diskutera kort- och långsiktigt samarbete med Nordafrika i migrationsfrågor samt situationen i medlemsländerna. Även frågan om solidaritet medlemsländerna emellan kommer att vara föremål för het debatt, skulle jag tro.

På dagens kommissionsmöte i Strasbourg antog vi bl a en viktig kommunikation om integration av romer. Romernas situation är beklämmande i många delar av Europa och vi minns alla händelserna i Frankrike i somras. Det förde dock det goda med sig att romernas situation på allvar hamnade på EU:s agenda och nu under det ungerska ordförandeskapet har särskilt integration av romer fått hög prioritet.

I förslaget som antogs idag uppmanas medlemsländerna att sätta upp tydliga integrationsmål för romer och en bättre struktur för övervakning av medlemsländernas integrationsinsatser föreslås. När det gäller integration sköts det bäst på lokal nivå men samtidigt finns det ett behov av samarbete, erfarenhetsutbyte och ett indikatorsystem som sätter press på medlemsländerna på EU-nivå. Nu är det upp till varje land att införa de nödvändiga åtgärderna. Situationen ser ju olika ut i olika länder, men den här kommunikationen är oerhört viktig som ett påtryckningsmedel på hela EU att ta romernas situation på allvar och se till att dessa 12 miljoner människor också behandlas som det de är: europeiska medborgare.

Idag har jag hunnit med ett möte med Herman van Rompuy för att diskutera Europeiska Rådets toppmöte i juni som ska ha migration som tema. Det var bestämt långt innan revolutionerna i Nordafrika bröt ut, men nu har ju migration i bred bemärkelse enorm aktualitet. Vi samtalade lite om tänkbart upplägg.

Jag hade även en videokonferens med det ungerska ordförandeskapet i förmiddags för att förbereda nästa veckas rådsmöte i Luxemburg, också där lär migration dominera mötet.

Nu är jag på väg till Europaparlamentet i Strasbourg. Ikväll ska jag debattera ett av förslagen i asylpaketet, asylprocedurdirektivet. Senare i natt blir det också en debatt om flyktingströmmarna i Medelhavet, ett tema Europaparlamentet har debatterat vid varje session i Strasbourg de senaste månaderna. Mellan dessa debatter tycks det som om det blivit något manfall i kommissionen eftersom jag måste ersätta en mängd olika kollegor och debattera så skilda saker som kvinnovåld, turiststatistik, exportkontroll och kvinnors roll på landsbygden. Det blir en lång och lätt schizofren kväll….

Sent i natt kom jag tillbaka från Tunisien. Hela torsdagen tillbringade jag med min kollega Stefan Füle (ansvarig för utvidgning och grannskapspolitik) i huvudstaden Tunis. Det bestående intrycket är hur stolta och glada alla tunisier är över att ha störtat en diktator på fredlig väg och visat vägen för demokratirörelser i hela regionen. De är nu i full fart med att förbereda inför valet den 24 juli och hittills är 50 partier registrerade. Interrimsregeringen är intensivt sysselsatt med att genomföra reformer som kan göra verklighet av målet att skapa ett nytt demokratiskt Tunisien, men också att skapa jobb och tillväxt. Interrimsregeringen består av äldre herrar, en del akademiker, en del ministrar från tiden före Ben Ali och en del exiltunisier som återvänt. Ingen minister får ställa upp i det kommande valet eller ha någon post i den nya regeringen så de jobbar nu helt inställda på att under en kort tid genomföra så mycket som möjligt. Vi träffade utrikesministern, finansministern, ministern för regional planering och inrikesministern. Vi talade om deras prioriteringar och hur den europeiska unionen kan stödja vad gäller demokartiska reformer, valgenomförandet, men också ekonomiskt stöd för regional utveckling, mikrokrediter, infrastruktur, etc. Det finns ett par hundra miljoner euro som kan användas redan i år till stöd samt lån, krediter etc.

Med inrikesministern talade jag om mobilitet och precis som i Egypten beslöt vi att starta en arbetsgrupp för att diskutera samarbete kring asylfrågor, migration, gränskontroll, arbetskraftsinvandring och visumlättnader. Vi talade förstås också om de tunisier som kommer till Lampedusa och hur vi kan samarbeta för att de som inte får stanna i Italien kan återvända under ordnade former och möjligen få någon form av stöd med sig så att de inte kastas direkt tillbaka i arbetslösheten igen. Detta kan kanske inbakas i något större stödpaket efter vidare samtal mellan kommissionen, italienarna och tunisierna. Båtar börjar nu komma till såväl Lampedusa som Malta med flyktingar från Libyen och de ska naturligtvis behandlas som asylsökande och förhoppningsvis få en fristad i EU.

Det är utmärkt att Sverige nu sagt att man kan ta ett par hundra av flyktingarna från Libyen, några andra länder har också inkommit med erbjudande men fortfarande är det snålt.

På eftermiddagen träffade vi företrädare för civila samhället, internationella organisationer etc. När jag satt i Europaparlamentet engagerade jag mig en del i mänskliga rättigheter i Tunisien och då arbetade jag med de då förbjudna organisationerna för mänskliga rättigheter. Det var fantastiskt att återse en del av de personerna igen, som levde i exil i Frankrike, i ett fritt Tunisien där de inte behöver vara rädda mer. Vi träffade också företrädare för några av de olika politiska partier som nu förbereder sig för valet. En del av partierna har verkat underjordiskt i många år, men många nya bildas nu också. Det är verkligen en oerhört spännande utveckling.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 225 andra följare

%d bloggare gillar detta: