Igår eftermiddag och kväll hade vi seminarium med hela kommissionskollegiet för att diskutera den kommande långtidsbudgeten. Om bara två månader ska vi lägga fram ett förslag till rådet och Europaparlamentet och läget är inte direkt optimalt för budgetförhandlingar. Den ekonomiska krisen är fortfarande oerhört kännbar i de flesta medlemsländerna och alla kämpar med dina budgetar. Kommissionen och de andra EU-institutionerna måste naturligtvis också visa återhållsamhet men samtidigt ställs allt fler krav på att EU ska ordna, dvs. finansiera, det ena eller andra. Det handlar om allt från infrastruktur, energiomställning, forskning, tull och inte minst på mitt område med finansiering av kvotflyktingprogram, integration och gränskontroll. Lösningen på det dilemmat blir rejäla omprioriteringar med minskningar inom t.ex. jordbrukspolitiken. Om detta är vi som bekant ganska oense.

Igår diskuterade vi strukturen på budgeten – antal år, grad av flexibilitet, så kallade egna medel mm. Egna medel är ett annat ord för någon slags skatt som EU kan ta in. För min del kan jag tänka mig en europeisk koldioxidskatt eftersom den både ger inkomster och är bra för miljön. Hela denna fråga om egna medel är dock superkontroversiell såväl inom kommissionen som i medlemsländerna. Idag blir det en diskussion mer om innehållet.

Ikväll åker jag till Stockholm för en rad aktiviteter imorgon, främst olika intervjuer men också ett föredrag om asylpolitiken på Stockholms universitet.

About these ads