You are currently browsing the monthly archive for juli 2011.

Idag för 60 år sedan undertecknades FN:s flyktingkonvention. Då, 1951, kom den till i den starka andan av ”aldrig mer” efter andra världskriget, när hundratusentals människor fortfarande sex år efter krigets slut var utblottade och inte hade någonstans att ta vägen. Under fyra av de sex årtionden som flyktingkonventionen funnits har européer varit de främsta mottagarna av skydd. Det är värt att komma ihåg detta idag, när debattklimatet i invandrings- och flyktingfrågor är hårt i många länder i Europa. För mig är det glasklart: Europa har en skyldighet att hjälpa människor på flykt undan förföljelse, krig och tortyr, och den skyldigheten måste vi fortsätta att ta på allvar. Därför är det också viktigt att människor som söker skydd i EU blir mottagna på samma sätt i alla länder och att vi får det europeiska asylsystemet på plats så snart som möjligt.

Jag har många gånger varnat för främlingsfientlighet och populistiska strömningar och eftersökt ett tydligare ledarskap i många EU-länder för att stå upp mot högerextrema och invandrarfientliga krafter på hemmaplan. När vi idag högtidlighåller 60-årsdagen av FN:s flyktingkonvention är det budskapet än viktigare. EU har en skyldighet mot världens flyktingar och mot sig självt att leva upp till sina internationella åtaganden och att fortsätta ge skydd och bättre framtidsutsikter till dem som verkligen behöver vår hjälp. Den här dagen påminner om detta viktiga uppdrag.

Svenska Dagbladet publicerade idag en debattartikel som jag skrivit tillsammans med FN:s höge representant för flyktingfrågor António Guterres. Du kan läsa den här.

Det är svårt att tänka på något annat än våra vänner i Norge dessa dagar. I morse ringde jag till Polens inrikesminister Jerzy Miller. Polen leder arbetet i EU:s ministerråd sedan några veckor tillbaka och är värdar för nästa möte med EU:s justitie- och inrikesministrar den 22-23 september. Jag berättade för honom vad EU-kommissionen och Europol har vidtagit för åtgärder efter de fruktansvärda terrorattackerna i Norge – vi kontaktade tidigt de norska myndigheterna och erbjöd dem hjälp och stöd.

Den 9 september planerar vi att inviga anti-radikaliseringsnätverket jag skrev om igår. Det kommer att arbeta mot all typ av radikalisering – religiös såväl som politisk och ideologisk. Jag föreslog för min polske kollega att föra upp radikalisering på agendan för nästa ministerrådsmöte och att bjuda in Norge att delta i diskussionerna för att dela med sig av sina erfarenheter och få stöd från sina kollegor runt om i Europa. Vi kommer också att bjuda in någon från nätverket att tala med ministrarna för att ge en bättre inblick i nätverkets arbete och de faktiska förutsättningarna på marken. Att motverka våldsam extremism och radikalisering är en utmaning vi behöver ta oss an tillsammans i Europa.

Sorgen och chocken efter terrordåden i Norge är ännu stor. Förtvivlat försöker vi förstå varför. Historierna från de överlevande på Utöya är mardrömslika. Som så många andra imponeras jag av den norske statsministerns ledarskap i denna svåra stund. Det är oerhört viktigt att stå upp för det öppna samhället och inte låta sig skrämmas till tystnad.

I samband med det fasansfulla terrordådet framkommer det att gärningsmannen under lång tid arbetat på ett slags manifest där Norge och Europa skall ”rensas” från multikulturalism och islam. Detta manifest är en produkt av en mycket störd mans hjärna, men tyvärr är ju tongångarna bekanta i Europa idag. Jag har många gånger uttryckt min oro över främlingsfientliga partier som bygger sin tyvärr allt mer framgångsrika retorik på att hetsa mot islam och andra så kallade samhällshot. Det skapar ett samhällsklimat som är djupt obehagligt och det finns allt för få ledare idag som står upp för det mångkulturella och hur viktigt det är att vi har ett öppet, demokratiskt och tillåtande samhälle där alla människor är välkomna.

Tack och lov är det ovanligt att gå från retorik till sådana besinningslösa illdåd som Anders Behring Breivik misstänks för, men det visar hur viktigt det är att arbeta mot radikalisering i alla dess former. Vi har från EU-kommissionens sida sedan i höstas inlett arbetet med att mer systematiskt arbeta mot radikalisering. I november presenterade jag en inre säkerhetsstrategi som har detta som en av sina prioriteringar. Tanken är att samla personer runt om i EU som jobbar med dessa frågor på fältet – forskare, socialarbetare, religiösa ledare, ungdomsledare, poliser och andra – för att utbyta idéer och erfarenheter. De första mötena har redan ägt rum och vi planerar att formellt lansera nätverket i september. Projektet ska få 40 miljoner kronor för att utveckla sitt arbete de kommande åren. Jag har nu sett till att våra norska kollegor bjuds in att delta i nätverkets arbete. Även Europol arbetar mot radikalisering och detta är också ett arbete som pågår i flera medlemsländer. Det är oerhört viktigt att vi arbetar preventivt mot att förhindra att människor med extremistisk ideologi inte går från ord till handling.

Det verkar även som om mannen som misstänks ligga bakom dessa fruktansvärda dåd på egen hand tillverkade bomben som gick av i regeringskvarteren i Oslo. Det är alltför lätt idag att komma åt ämnen som kan användas till hemmagjorda bomber. Oslobombaren verkar ha använt konstgödsel, vilket är ett av de vanligast förekommande ämnena för sådana här ändamål (ett annat är väteperoxid, som finns i hårblekningsmedel och som användes vid bombningarna i Londons lokaltrafik sommaren 2005). Jag lade ett förslag om detta i september förra året, som innebär bland annat att väldigt stora inköp av farliga produkter ska kräva särskilda tillstånd och behöva rapporteras. Det innebär också förbud mot vissa farliga kemiska substanser och krav på lägre koncentration av andra farliga ämnen – regler som tillverkarna om förslaget går igenom kommer att behöva anpassa sina produkter efter. Det går förstås inte att lagstifta bort alla risker för vålds- och terrorhandlingar, men med samma regler i hela EU kan vi göra det svårare för illvilliga personer att tillverka farliga sprängämnen.

Nyheterna från Norge är så ofattbara att det är svårt att ta till sig. Det är så ohyggligt och obegripligt. Bomben mot regeringskvarteren är helt klart riktat mot hela det norska samhället, en attack mot demokratin och det öppna samhället. Massakern på sommarlägret med ungdomar från Arbeiderpartiet är bland de värsta i modern tid. Mina tankar är idag hos hela det norska folket.

Från kommissionens sida var vi redan igår i kontakt med de norska myndigheterna. Europol har erbjudit sina tjänster, vi har förhört oss om den norska regeringen behöver någon hjälp och jag har talat med min kollega justitieministern Knut Storberget för att uttrycka mitt deltagande och erbjuda stöd. Just nu är norrmännen naturligtvis fullt upptagna med att reda ut situationen, förhöra misstänkta, fortsätta utredningen och sörja det ofattbara antalet döda. Förhoppningsvis kan vi så snart som möjligt få klarhet i vem eller vilka som är skyldiga till dessa vansinnesdåd.

I Göteborg, där jag befinner mig nu, hänger svenska och norska flaggor på halvstång. Vi sörjer med broderfolket.

Det kommer rapporter om en explosion i centrala Oslo nära statsministerns kontor. Enligt radion brinner delar av Justitiedepartementet. Flera rapporteras vara skadade och två döda hittills. Ingen vet orsaken till explosionen, men om det är ett terrordåd är det förstås fasansfullt och något jag fördömer i allra skarpaste ordalag. Just nu, fortfarande i ovisshet, går mina tankar till de skadade och deras familjer.

Imorgon är det Belgiens nationaldag och många undrar vad det finns att fira. Igår var det 400 dagar sedan valet och landet har fortfarande ingen regering. Partierna möttes igen i morse för att under di Rupos (den tilltänkte statsministerns) ledning diskutera ett papper som alla partier utom NVA (de flamländska nationalisterna, landets största parti) godkänt som utgångspunkt för samtal. Det talas om ett avgörande ögonblick och sista chansen innan ett nyval, men det har vi hört så många gånger nu…

Noterar med glädje att krigsförbrytaren Goran Hadzic arresterades i Serbien i morse. Goda nyheter som visar på Serbiens vilja att göra upp med sitt förflutna.

Nu tänker jag ta ledigt ett tag och åka till Göteborg. Förhoppningsvis blir det en lugn sommar. Våren har minst sagt varit hektisk så det ska bli skönt med lite ledighet.

Det är sista kommissionsmötet före sommaren idag. Den allra största frågan vi diskuterade är det så kallade Basel III. Det är ett regelverk för Europas 8200 banker och ett sätt att visa att vi lärt av krisen och regelerar en sektor som tidigare varit allt för oreglerad. En av de viktigaste åtgärderna har varit att upprätta en så kallad European Systemic Risk Board. Vi har haft långa diskussioner de senaste veckorna om detta förslag men i natt lyckades vi enas om en kompromiss som harmoniserar reglerna men ändå lämnar utrymme för en viss flexibilitet. Denna fråga, tillsammans med situationen i Grekland, ska diskuteras på det extrainkallade toppmötet som euroländernas regeringschefer ska ha imorgon. Läget är förstås utomordentligt allvarligt.

Vi har också antagit mitt förslag om integration. Integration är ett arbete som bäst utförs på lokal nivå, men där EU kan stötta medlemsländerna genom att bland annat skapa möjligheter för lokala aktörer och civila samhället att utbyta kunskap och erfarenheter om vad som fungerar bra. På så sätt ökar vi möjligheterna för nyanlända att lära sig språket i sitt nya hemland, att få ett arbete och gå i skolan. Och att se till att allas erfarenheter tas tillvara.

Idag bor det ungefär 20 miljoner utomeuropeiska invandrare i EU. Det motsvarar fyra procent av EU:s totala befolkning. I dessa tider av populistiska strömningar och när främlingsfientliga vindar blåser över allt fler länder i Europa är det värt att påpeka att invandrare bidrar positivt till våra samhällen – både ekonomiskt och kulturellt. Siffror visar bland annat att 30 procent av Spaniens BNP-tillväxt de senaste 15 åren är tack vare invandrare. Dessutom vet vi att vi inte kommer att klara välfärden utan ökad invandring. Jag skrev i förra veckan om att migrationen till OECD-länderna minskar. Det är oroande. För redan 2013 eller 2014 kommer EU:s arbetsföra befolkning att minska till följd av att våra medborgare blir allt äldre. EU:s arbetskraft kommer att minska med femtio miljoner de närmaste femtio åren. Bara i vårdsektorn kommer vi sannolikt att behöva mellan en och två miljoner nya anställda till år 2020. Trots hög arbetslöshet på många håll så behöver vi faktiskt ökad invandring till EU för att kunna fylla hålen på arbetsmarknaden och för att klara av att bibehålla vår ekonomiska standard.

Allt detta förutsätter framgångsrik integration. Ärligt talat har EU inte riktigt lyckats med att integrera dem som kommit hit från andra länder. Det finns tydliga skillnader mellan invandrare och EU-medborgare vad gäller till exempel graden av arbetslöshet (19 procent av de så kallade tredjelandsmedborgarna var arbetslösa år 2009, jämfört med 9 procent av EU-medborgarna). Vi måste också bli bättre på att ta vara på den kompetens som finns på arbetsmarknaden idag. Till exempel var 45 procent av tredjelandsmedborgarna överkvalificerade i sitt nuvarande jobb år 2009, att jämföra med 21 procent av EU-medborgarna.

Idag publicerade vi också en Eurobarometer om integration, som visar bland annat att invandrare och EU-medborgare är överens om att språkkunskaper och att ha ett jobb är bland de viktigaste faktorerna för integration. Det går inte att nog understryka att alla har att vinna på att förbättra integrationen. Men för att nå dit måste vi alla dra vårt strå till stacken – medlemsländernas regeringar, lokala aktörer, civila samhället, EU-medborgare och nya invandrade.

Jag är i Sopot för ett informellt ministerrådsmöte, det första under polsk ledning. Sopot är en liten badort inte långt från Gdansk. Här finns också många casinon.  Byggnaderna och spa-anläggningarna visar att detta en gång var en  plats dit den  polska societeten åkte. Även nu finns det mycket turister. Något badliv finns det tyvärr inte tid för den här gången, men en Chopinkonsert har vi blivit utlovade ikväll.

Mötet idag har handlat om asylsystemet och särskilt hur vi ska göra med Dublinförordningen. Från kommissionens sida är vi  övertygade om att någon form av nödmekanism är nödvändig  för extraordinära omständigheter när en medlemsstat utsätts för stort asyltryck. Då måste man kunna göra undantag från första-asylland-principen under vissa omständigheter. Från att ha mött ett kompakt motstånd i rådet i denna fråga tycker jag nu att allt fler ser poängen med detta. Men än är vi inte i hamn.

Schengen diskuterades också. Jag kommer att lägga ett förslag i september på ett förstärkt Schengensystem. Det var en stor enighet kring bordet om att Schengen inte får urholkas och att vi på alla sätt måste undvika att medlemsländer på egen hand inför interna gränskontroller. Kanske har den senaste tidens debatt gjort att allt fler insett hur lätt det är att förstöra något som tagit så lång tid att bygga upp.

Vi hade också en diskussion om så kallade smart borders, olika system att öka effektiviteten i gränskontrollerna.

I förra veckan besökte en grupp experter från EU-kommissionen Danmark för att titta närmare på hur de aviserade stärkta gränskontrollerna fungerar i praktiken. Experterna pratade med danska myndigheter i Köpenhamn och besökte gränsen mot såväl Sverige som Tyskland. Dessvärre gav inte detta de klargöranden vi hoppades på. Istället uppstod ytterligare frågor och jag är fortsatt bekymrad över situationen. Bland annat verkar det inte finnas en tillräckligt tydlig riskbedömning av läget för att rättfärdiga ökade kontroller. Det verkar också saknas tydliga instruktioner till dem som arbetar med detta vid gränserna om hur kontrollerna ska gå till. Dessutom verkar det som om det inte finns någon tydlig struktur för att rapportera såväl antalet kontroller som resultatet av de ökade gränskontrollerna.

Detta är oroande. Vi har skickat ännu ett brev till de danska myndigheterna där vi nu ber om ytterligare klargöranden. Vi kommer också att öka kontakterna med Danmark så att vi kan övervaka situationen grundat på regelbunden information från landet. Om situationen kräver det kan det också bli aktuellt med ytterligare besök vid gränsen. Jag hoppas att vi kan ha en fortsatt god dialog med Danmark och tillsammans med dem säkerställa att alla EU-regler följs. Det är kommissionens uppgift att se till att så är fallet, och vi kommer att använda alla tillgängliga medel för att garantera att EU:s lagar respekteras fullt ut – inte minst den fria rörligheten av varor, tjänster och personer, som ju är en av EU-samarbetets främsta framgångar.

SVT skriver idag på webben om ett nytt övervakningssystem som kommissionen – jag – påstås vilja skapa. Christian Engström, som inte alltid är så noga med sanningen, försöker påskina att jag nu efter påtryckningar från USA ska bygga upp ett helt nytt övervakningssystem för europeiska medborgares bankdata. Sanningen är, och det vet Engström, att Europaparlamentet i samband med omröstningen för ett år sedan om det så kallade Swiftavtalet, bad kommissionen att ta fram ett system för att vi i Europa ska analysera viss bankdata istället för att skicka iväg uppgifterna till USA. Det är således inte mitt påhitt och definitivt inte något som USA trycker på före att vi skall göra, snarare tvärtom.

Eftersom detta är Europaparlamentets idé har jag lagt fram tre tekniska alternativ för hur ett sådant system skulle kunna se ut och detta får nu Europaparlamentet och rådet diskutera. Regelverket idag är sådant att de brottsutredare som arbetar med detta i USA kan bara få tillgång till data där det finns en dokumenterad misstanke om förberedelse för terrorism. Att fiska runt i systemet är inte bara olagligt, utan dessutom tekniskt omöjligt. Kontrollen mot missbruk är rigorös. Kommissionen kommer aldrig att acceptera ett europeiskt system som inte är minst lika vattentätt vad gäller dataskydd när Europaparlamentet och Ministerrådet väl har bestämt sig.

Vad gäller följetongen om de danska gränskontrollerna, har vi som jag tidigare skrivit om nära kontakt med danskarna och de har försäkrat oss om att de ska införa de nya bestämmelserna i enlighet med Schengen och reglerna för fri rörlighet. Det är oerhört viktigt att principen om fri rörlighet inte äventyras med detta beslut. Det är ju olika faser i det danska beslutet och fas ett inleddes den 5 juli med en förstärkning med 50 tullare. Vi analyserar nu de legala konsekvenserna av vad Danmark har beslutat men det viktiga är ju också hur regelverket tillämpas i praktiken, att det inte sker några systematiska kontroller av personer som rör sig över gränsen. För att kontrollera hur tullarna arbetar har jag idag bestämt att skicka en grupp kommissionsexperter till Danmark imorgon för att utvärdera implementeringen av de nya åtgärderna på plats.

Idag föreslår kommissionen ändringar i den gemensamma fiskeripolitiken för att göra fisket i EU mer hållbart. Det blir en ny politik där större utrymme för regionala skillnader ges och där det ska bli förbjudet att kasta tillbaka viss fångst. Undersökningar visar nämligen att en mycket liten andel fisk som slängs tillbaka överlever. En annan viktig förstärkning i den nya fiskeripolitiken är att mänskliga rättigheterna uttryckligen nämns och att respekten för dessa rättigheter ska ingå som ett viktigt element i EU:s fiskeavtal med andra länder. Min kollega Maria Damanaki har verkligen gjort en stor insats för att börja reformera EU:s mycket otidsenliga fiskepolitik.

EU har bland annat fiskeavtal med Marocko som nu har förlängts ett år för att under detta år kunna förhandla fram ett avtal som bättre ser till att befolkningen i Västsahara får sin rättmätiga del. Idag återstår nämligen oklarheter kring detta. EU fortsätter samtidigt att ställa krav på att landet ska respektera demokrati och de mänskliga rättigheterna, vilket också måste återspeglas i fiskeavtalet. Att vi nu skrivit in en paragraf om mänskliga rättigheter i den övergripande fiskeripolitiken kan förhoppningsvis bidra till att sätta ökat tryck i de kommande förhandlingarna med Marocko inför det nya avtalet.

Har tillbringat en dag på kontoret efter alla resor. Skönt att hinna med några av de många interna möten som är nödvändiga så att så mycket som möjligt kan klaras av innan alla går på semester. Långa samtal om Schengen, långtidsbudgeten, förberedelser inför rådsmötet nästa vecka, PNR-förhandlingarna och Dublinförordningen.

Var också på ett seminarium med OECD som presenterade sin rapport International Migration Outlook 2011. De konstaterar att migrationen till OECD-länderna faktiskt minskat, med 7 % mellan 2009 och 2008. Rörligheten inom EU minskar också med hela 22%. Till stor del kan detta förklaras med den ekonomiska krisen men också hårdare migrationspolitik i flera länder. OECD konstaterar, precis som jag sagt vid flera tillfällen att behovet av arbetskraftinvandring är mycket stort och växande samt att Europa måste göra mer för att utveckla en hållbar arbetskraftsinvandringspolitik.

Idag har vi även kommit ett steg närmare en gemensam asyl- och migrationspolitik efter att LIBE-utskottet i parlamentet röstat för ändringarna i skyddsgrundsdirektivet. Nu ska först hela parlamentet rösta om direktivet och även rådet men jag är övertygad om att det snabbt kommer att antas.

Idag är jag åter i Warszawa för olika övningar med det polska ordförandeskapet. Det är varmt och kvavt men det blir inte mycket tid att njuta av den polska huvudstaden. Jag inledde med att tala på en konferens som polackerna ordnade tillsammans med UNHCR med anledning av att Genèvekonventionen fyller 60 år nu i juli. Jag pratade om arbetet med det europeiska asylsystemet. Polackerna har höga ambitioner och har har en hel del spännande tankar om hur vi skall kunna bryta dödläget i en del av de svåraste frågorna på det här området.

Därefter var det dags att åka till senaten där Polen var värdar för ett så kallat COSAC-möte. COSAC är ett organ för nationella parlamentariker i EU-utskott från hela EU och kandidatländerna. Det blev en lång diskussion om södra och östra partnerskapet, migration, Schengen, mm.

Jag har precis avslutat en lång arbetslunch med inrikesminister Jerzy Miller där vi gick igenom hela listan med frågor som vi behöver hantera under de närmaste månaderna. Det är ju en del att bita i minst sagt. Närmast är det informellt ministermöte i Sopot nära Gdansk nästa vecka.

Idag är hela kommissionärskollegiet i Warszawa för ett heldagsmöte med den polska regeringen som nu är ordförande i rådet. Vi träffas allihop men har också separata möten med våra respektive ministrar. För min del kommer jag mest ha att göra med inrikesminister Jerzy Miller som jag känner väl och kommer bra överens med. Han har höga ambitioner och hoppas driva på såväl asylpaketet som ett stärkt Schengensamarbete.

Premiärminister Tusk höll i onsdags ett bejublat tal i Europaparlamentet där han betonade vikten av att stå upp för europatanken och de europeiska värdena och inte ge vika för nationalism och populism. Det är ovanligt att höra sådana ord från europeiska ledare idag, men väldigt skönt. Jag tror att det kan bli ett bra ordförandeskap. Polackerna är väl förberedda, vet vad de vill och har många mycket duktiga tjänstemän och ministrar.

Jag ska hinna med ytterligare två resor till Polen innan semestern, nu på måndag och den 18-19 på informellt rådsmöte i Sopot. Sedan ska det bli skönt med några veckor ledigt. Barnen hade skolavslutning igår. Idas sommarvisa och den blomstertid nu kommer. Inte ett öga var torrt – bland föräldrarna.

Den senaste utvecklingen i det belgiska dramat är ett nytt dödläge 13 månader efter valet. Den tilltänkte premiärministern och kungens senaste förhandlare lade i veckan fram ett sista förslag för att bryta dödläget. Samtliga partier sade nej till det så nu verkar det inte finnas några fler vägar att utforska. Så nu talar allt för ett nyval i höst.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 206 andra följare

%d bloggers like this: