You are currently browsing the monthly archive for april 2012.

Jag är just nu i USA på tjänsteresa och idag ska jag föreläsa på Harvard. Det är på ett av deras Europaprogram, the Kokkalis program, som jag blivit inbjuden att prata om aktuella europeiska utmaningar.

Jag kommer att tala om tre stycken utmaningar. Den första handlar om hur vi i EU har hanterat den arabiska våren och att vi nu behöver förändra vår politik drastiskt gentemot våra nordafrikanska grannar. Den andra utmaningen är behovet av en gemensam europeisk politik för arbetskraftsinvandring. EU står inför en minskande arbetsför befolkning och behöver attrahera både rätt kompetens och rätt talang till EU. Den tredje utmaningen är behovet av en gemensam europeisk asylpolitik. Vi måste säkerställa likabehandling av asylsökande och se till att alla medlemsstater tar sin del av ansvaret. Här kan du läsa hela talet.

I morgon åker jag vidare till Washington för att bland annat träffa justitieminister Eric Holder och även besöka FBI för att höra mer om hur de arbetar för att komma åt den växande it-brottsligheten.

Presskonferensen efter mötet

Presskonferensen efter mötet

Regnet öste ner när vi något försenade äntligen kom fram till Luxemburg i morse. Vägarbeten gjorde att trafiken i princip stod stilla. Det var första gången rådsmötet hölls i den nya byggnaden i Luxemburg och den är betydligt trevligare än den gamla lådan. Ljust och trevligt även om kaffet som serveras i mötesrummet är lika uselt som i den förra byggnaden.

Den danske ordföranden ledde mötet med fast hand och det blev ett bra möte med många riktiga politiska diskussioner. Vi avhandlade viktiga frågor som migrationsströmmar, asylpaketet och samarbete med Turkiet. Vi hade också en mycket bra diskussion om terrorism med utgångspunkt från aktuella hotbildsanalyser samt diskussion om förslaget om bättre registrering av sprängämnen, PNR och inte minst det förebyggande arbetet för att hjälpa personer som riskerar att radikaliseras och bli våldsamma. Just dessa ensamma personer med extrema ideologier, som t ex Anders Breivik, eller Mohamed Merah i Toulouse, upplever många medlemsländer vara det största hotet idag. Förra året lanserade jag därför ett nätverk för att knyta samman den expertis som finns inom EU på detta område. Du kan läsa mer om antiradikaliseringsnätverket här.

Naturligtvis blev det en hel del diskussion om det fransk-tyska brevet om Schengen som alla medlemsländer hade fått inför mötet. Detta ska ses i det sammanhang att det är  valkampanj i Frankrike just nu men Schengen är allt för viktigt för att tas gisslan av en sådan debatt.  Redan i september lade kommissionen ett förslag för att stärka Schengen, förbättra utvärderingen och kontrollen och se till att minska möjligheten för missbruk, dvs att medlemsstater ensidigt inför gränskontroller av inrikespolitiska skäl.

Om gränser ska införas temporärt måste detta vara en allra sista åtgärd och ett sådant beslut måste då tas på europeisk nivå, gemensamt. Schengen är en av de mest konkreta förmånerna för 400 miljoner invånare och vi måste vara mycket varsamma med att inte rasera den fria rörligheten.

Jag stannar i Luxemburg över natten då jag i morgon förmiddag ska diskutera frysning och konfiskering av kriminellas tillgångar med justitieministrarna.

Konfiskerad mark

Konfiskerad mark

På resa i Puglia i södra Italien där jag besöker olika projekt som finansieras av medel som är konfiskerade av maffian. Längs byarna på den vackra landsbygden mellan Bari och Brindisi ser vi hur villor och stora landegendomar som förut ägts av maffiabossar, förvandlas till jordbrukskooperativ där traktens ungdomar får jobb och odlar biologiska produkter som sedan säljs. På så sätt går tillgångarna tillbaka till folket och man tar också tillbaka makten över territoriet som är så viktigt i maffians logik.

Lyxvillor blir bostäder för ungdomar på glid, nattklubbar förvandlas till ungdomsgårdar eller musikcentrum för funktionshindrade barn och fastigheter blir museum etc. Mycket av detta drivs av nätverket Libera och graden av engagemang från det civila samhället är enormt. Det är en daglig kamp för att visa att antimaffian är mäktigare än maffian själv.

Visst återstår ett enormt arbete i Italien och mycket av arbetet mot den organiserade brottsligheten försvåras av den utbredda korruptionen, men den verksamhet som vi tittat på idag är verkligen imponerande. Många av projekten stöds också ekonomiskt av EU.

Solen strålar över Rom som visar sig från sin allra bästa sida. Jag är här för att träffa olika företrädare från den nya regeringen, parlamentet och olika föreningar.

Den italienska regeringen med Mario Monti i spetsen har ett helt annat Europaengagemang än den förra och den har därför blivit en viktig allierad, inte minst inom mina områden. Under dagen har jag främst diskuterat asylfrågor, migration, situationen på Lampedusa, integration och Schengen. Jag har träffat inrikesministern Annamaria Cancellieri, integrationsminister Andrea Riccardi, ledamöter från såväl deputeradekammaren som senaten samt flera journalister.

Sedan min tid som Europaparlamentariker känner jag också Giorgio Napolitano, vi satt fem år i samma utskott. Han är Italiens president och en imponerande man på 85 år. Vi hade möjlighet att träffas en stund och han har en förbluffande koll på alla frågor inom EU. Många menar att han under de senaste åren varit Italiens enda stabila kraft och han är mycket populär.

Med Luigi Ciotti, grundare av Libera

Med Luigi Ciotti, grundare av Libera

En annan viktig fråga för Italien är naturligtvis den organiserade brottsligheten och kampen mot maffian. För en månad sedan presenterade jag förslag om konfiskering av kriminellas tillgångar och det är ett område italienarna har stor erfarenhet av. Här går maffians tillgångar till sociala ändamål, till omfattande projekt till förmån för unga, brottsoffer mm. En ledande person på detta område är prästen Don Luigi Ciotti, grundare av Libera, ett nätverk med över 1200 olika föreningar, grupper och skolor som arbetar mot organiserad brottslighet, med brottsofferstöd och för ett samhälle byggt på rättstatens principer. De driver projekt runt om i Italien, bl.a. med hjälp av konfiskerade maffiatillgångar. Imorgon ska jag besöka några av de projekten.

Sergei Magnitsky var en rysk advokat som vittnade i en stor korruptionsrättegång mot den ryska staten. En månad efter rättegången arresterades han av samma tjänstemän som han hade vittnat mot.  Han fängslades och i väntan på rättegång dog han i fängelset den 16 November 2009, 358 dagar senare.

Jag var en av de första att lyfta frågan på en internationell nivå, redan under våren 2010 tog jag upp det i möte med den ryske justitieministern. Jag blev därför väldigt glad att se att den ryska presidenten Medvedev tillkallade en utredning av Magnitskys död. Denna utredning kom fram till att Magnitsky torterades ihjäl.

De ryska myndigheterna har dock beslutat sig för att på nytt öppna brottsutredningen och hålla rättegång mot Magnitsky, trots att han är död och inte har möjlighet att rättfärdiga sig själv. Jag är mycket förvånad över att man trots utredningen, som kom fram till att han torterades ihjäl, inte har lyckats döma en enda person för hans död. Det blir än värre när man på nytt öppnat brottsutredningen mot Magnitsky två år efter hans död och kallar hans mamma att vittna.

Det är oerhört viktigt att detta ouppklarade fall får en lösning och att rättvisa skipas gentemot Magnitsky.

Idag har Europaparlamentet röstat för det nya avtalet om PNR-uppgifter som ska gälla mellan EU och USA. PNR står för Passenger Name Record och det är de uppgifter som man uppger till flygbolaget eller resebyrån när man bokar en resa. Dessa uppgifter har sedan länge använts av brottsbekämpande myndigheter runtom i världen för att kunna identifiera grovt kriminella personer och terrorister. Det användes t ex för att få tag på terroristerna som låg bakom planeringen av en självmordsbombning i New Yorks tunnelbana 2009, terrorattentaten i Mumbai 2008 och det planerade attentatet vid Times Square 2010. Dessutom är det ett oerhört viktigt verktyg för att kunna identifiera narkotikasmugglare.

Sedan 2007 finns det ett avtal om hur dessa uppgifter ska utbytas och hanteras mellan EU-länder och USA. Detta avtal hade fler brister och vi har sedan några år tillbaka förhandlat med USA om ett nytt avtal som på ett bättre sätt ska garantera rättsäkerheten. Resultatet av dessa förhandlingar presenterade jag i november förra året och nu har rådet och även parlamentet äntligen godkänt avtalet. Det nya avtalet innebär stora förbättringar i jämförelse med det gamla. Det begränsar och tydliggör för vilka syften som uppgifterna får användas dvs allvarlig överskridande brottslighet och terrorism. Lagringstiden och användningstiden minskar från 15 till 10 år för gränsöverskridande allvarliga brott, för terrorbrott är det 15 år och all data ska anonymiseras efter 6 månader. I avtalet står även att privatpersoner ska kunna begära ut information från USA om sig själva och om den informationen är felaktig ska den ändras eller tas bort, något som inte varit säkerställt tidigare. Jag är glad att jag har fått med mig både rådet och parlamentet på det nya avtalet och att det gamla nu kommer att ersättas med ett bättre avtal.

Har precis haft ett möte med Amnesty International och ett antal mänskliga rättighetsorganisationer från Israel. De ville diskutera den fruktansvärda situationen för migranter i Sinai. Det är en fråga som jag redan för ett år sedan tog upp med olika ministrar i Kairo när jag var där på besök, men sedan dess har situationen blivit värre. Det handlar om migranter och flyktingar, i huvudsak från Sudan och Eritrea som tar sig genom Sinaiöknen på jakt efter asyl i Israel. De allra flesta faller offer för människosmugglare som i Sinai har en särdeles vidrig verksamhet – de tar betalt av migranter och håller dem sedan gisslan och begär lösen av dem eller deras familjer för att släppa dem. Det handlar om ganska stora summor och många av flyktingarna vittnar om fruktansvärd tortyr, våldtäkt och olika typer av kränkande behandling som de utsätts för. Detta kan naturligtvis inte fortsätta. Israel och Egypten måste samarbeta för att slå till mot denna vidriga verksamhet.

Även de flyktingar som inte hamnar i smugglarnas våld har det mycket svårt. De har ingen möjlighet att söka asyl i Egypten. Asylpolitik som sådan existerar inte och den lilla verksamhet som finns sköts av UNHCR. Det finns flera fall där militär har skjutit mot flyktingarna.

Möjligheten till en rättssäker asylhantering är också mycket liten i Israel där sudaneser och eritreaner förvisso får en form av tillfällig uppehållsrätt, dock utan en föregående asylprövning, och utan att få rätt till sjukvård eller möjlighet att arbeta. Den nya lagen, s k Anti-infiltration Law från i februari i år, gör att alla som olagligt tar sig in på israeliskt territorium omedelbart tas i förvar, ofta på obestämd tid och i många fall på livstid. Dessutom bygger nu Israel ett långt staket längs gränsen mellan Israel och Egypten. Det är viktigt att det trots detta kommer att kunna finnas möjligheter för människor att få söka asyl i landet.

Jag har sedan över ett år tillbaka försökt få egyptierna intresserade av ett mobilitetspartnerskap där vi diskuterar migration, asyl, visumfrågor etc i bred bemärkelse. Ett sådant avtal är vi mycket nära att sluta med Tunisien. Från Egypten har det dock hittills varit kalla handen. Vi får se vad som händer efter presidentvalen i juni.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 226 andra följare

%d bloggare gillar detta: