Det är min absoluta övertygelse att vi i Europa måste jobba tillsammans på en mängd områden för att göra framsteg. Ett av områdena är grundläggande fri- och rättigheter, varav arbetet mot homo- och transfobi är en del. Synen på hbtq varierar kraftigt bland Europas politiker och invånare. Visst är det nedslående och frustrerande att se de stora skillnaderna i Europa vad gäller rättigheter for hbtq-personer, men vi måste glädjas åt framstegen och fortsätta jobba tillsammans.

Transpersoners och intersexuellas rättigheter har hittills förekommit i den europeiska lagstiftningen och debatten i väldigt liten utsträckning. En färsk rapport ”Trans and Intersex People – Discrimination on the grounds of sex, gender identity and gender expression” flyttar fram positionerna. Den innehåller en omfattande genomgång och analys av lagstiftning vad gäller trans- och intersexuella personer och är ett bra underlag för den politiska debatten. Räcker det t.ex. att diskriminering av transpersoner har räknats som könsdiskriminering eller behöver könsuttryck och könsidentitet uttryckligen skrivas ut?

Ytterligare ett steg framåt att glädjas åt är förra helgens Baltic Pride arrangemang. I Riga möttes den första Prideparaden 2005 av våldsamma protester. Året efter fick paraden ställas in, men senare har den kunna genomföras tackvare stängsel och polisskydd. Förra lördagen kunde man för första gången sedan 2005 gå paraden genom Riga utan att vara skyddad av stängsel. Det är en självklarhet i flera länder i Europa, men ett stort framsteg i andra. Även i Polen har det gått framåt sedan jag 2007 gick i paraden i Warszawa, utan våldsamma incidenter men under stora protester och paradvägen kantades av högerextremister. Det blir bättre.