Från fredagens presskonferens. Foto: EU-kommissionen

Tusentals barn tar sig varje år till EU för att söka ett nytt liv. Många av dem utstår fruktansvärda prövningar för att komma hit, på flykt undan krig och konflikter. För två år sedan presenterade jag en handlingsplan för mottagandet av ensamkommande barn. Den antogs av medlemsländerna och idag presenterar jag en halvtidsrapport. Den visar att  mycket återstår att göra i EU innan vi kan vara stolta över hur vi behandlar barnen vid ankomsten.

Det finns fortfarande problem i mottagningscenter runtom i unionen, med unga som låses in och förvaras tillsammans med vuxna. Europas länder behöver också bli mycket bättre på att utbyta erfarenheter och barnvändliga metoder, till exempel när det gäller åldersbestämning.

I en del länder finns en syn på strömmen av ensamkommande barn (förra året dryga 12 000 personer som sökte asyl, den verkliga siffran är nog mycket större) som att detta skulle handla om en tillfällig trend. Det är det inte, utan en realitet över lång tid som vi inte kan vända bort blicken ifrån.

Ett av mina starkaste minnen som kommissionär är den afghanske pojke som jag mötte i ett mottagningscenter kring floden Evros vid gränsen till Turkiet häromåret. Han trängdes med ett 70-tal andra flyktingar i en trång och smutsig sal. Pojken bad mig om en euro för att kunna ringa sin mamma. Sådana ögonblick dröjer sig kvar.

Hela rapporten, bakgrundsmaterial och annat finns att läsa här. Idag publicerar också Dagens Nyheter min debattartikel i ämnet.

About these ads