You are currently browsing the monthly archive for oktober 2012.

Food distribution in Hatay Turkish-Syrian border, August 29, 2012

IHH Humanitarian Relief Foundation/TURKEY (c)

Dimman låg tät i Luxemburg när rådsmötet  för rättsliga och  inrikesfrågor skulle börja igår. Flera ministrar kunde inte landa eftersom flygplatsen var stängd på morgonen. Det var många ämnen som stod på dagordningen, stora viktiga frågor som förtjänar mer utrymme och som det finns anledning att återkomma till.

Situationen i Syrien – antalet flyktingar från Syrien ökar i snabb takt. Den stora majoriteten stannar i grannländerna – Jordanien, Turkiet, Irak och Libanon. UNHCR uppskattar att det vid årets slut kan finnas upp till 710 000 flyktingar i behov av hjälp. Hittills har väldigt få av dem kommit till Europa, ungefär 16 000. Mycket görs redan för att stödja mottagarländerna, men vi kan göra mer. Hittills har EU:s humanitära stöd uppgått till 230 miljoner euro. Vi i kommissionen håller på att ta fram en plan med kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för hur EU och medlemsstaterna kan fortsätta stödja det humanitära arbetet i regionen, men också hur vi i Europa kan ta emot fler syrier i behov av skydd Vi arbetar också med att få ett regionalt skyddsprogram på plats tillsammans med UNHCR.

Asylpaketet – vi hade en avstämning hur det går i förhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen om de förslag till lagstiftning som tillsammans kommer att utgöra EU:s nya gemensamma asyl- och flyktingsystem. Det görs framsteg och mottagandedirektivet och Dublinförordningen är vi snart i mål med, men förhandlingen om asylprocedurdirektivet och Eurodac fortsätter.  Ambitionen är att förhandlingarna ska vara färdiga innan slutet av 2012 och jag tror att det är möjligt att nå en politisk överenskommelse tills dess. EU behöver ett humant gemensamt asylsystem för idag är skillnaderna alltför stora mellan länderna. Tanken är att det nya systemet ska garantera rättssäkerhet och human behandling av den enskilde och en likvärdig effektiv handläggning. Då kan också alla 27 medlemsländer ta ett ansvar.

Schengensutvidgning till Bulgarien och Rumänien – för att vi ska ha fri rörlighet för personer har vi Schengen avtalet, som innebär att personkontrollerna vid gränserna tas bort, och kompenseras av överenskommelser om åtgärder på andra områden, som måste till för att tilliten mellan länderna ska finnas och för att t.ex. kunna bekämpa brottslighet utan gränskontroller. Innan ett land släpps in i Schengen måste man uppfylla vissa krav vad gäller t.ex. kontrollen av den yttre gränsen, polissamarbete och viseringsutfärdande. Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra förändringar i lagstiftning. Ett beslut om Schengeninträde tas enhälligt av rådet och än finns inte den enhälligheten bland medlemsländerna.

En annan mycket komplicerad fråga handlar om visumfrihet för medborgare i länder på Västra Balkan. Att successivt lyfta visumtvånget för våra grannländer och partners är en viktig målsättning för mig. Ökad rörlighet skapar kontakter människor emellan, något som är oerhört positivt. Alla länder på Balkan, utom Kosovo, har visumfrihet med EU. Detta fungerar alldeles utmärkt i de flesta fall, men har också lett till en omfattande våg av asylsökande till bland annat Frankrike, Tyskland och Sverige från framför allt Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Detta är ett stort problem eftersom färre än 1 % av de som söker  får asyl. Antalet asylsökande har ökat med 73 % jämfört med förra året. Flera länder uttryckte stor oro för utvecklingen som riskerar hela visumprocessen. Det är viktigt att länderna på Balkan gör mer för att vända trenden. Ytterst handlar det om att förbättra villkoren för romer. Den 5/11 är det ett stort ministermöte i Albanien med samtliga länder från Balkan närvarande. Då ska frågan diskuteras vidare.

Idag fortsätter rådsmötet med bland annat diskussioner om konfiskering av kriminellas tillgångar och den senaste rapporten från EU:s narkotika byrå.

Eleni Mavrou, Edit Bauer, Cecilia Malmström och Myria Vassiliadou

Antitrafficking-konferens, 18 oktober 2012. Foto: Tove Ernst

 

”Vad gör EU åt trafficking?” är en av de vanligaste frågorna som jag får när jag tar emot besöksgrupper på mitt kabinett i kommissionen och när jag är ute och träffar skolklasser och andra medborgare. Jag får också många mejl om trafficking. Det gläder mig att kampen mot detta vidriga brott engagerar så många – en av de viktigaste frågorna för mig sedan jag blev kommissionär. EU-statistik visar också att 93 % av EU:s medborgare tycker att EU-länderna ska samarbeta mer för att stoppa handeln med människor.

Idag, på EU-dagen mot trafficking, arrangerar vi en konferens om trafficking, dit experter, frivilligorganisationer och politiker kommer för att diskutera åtgärder. Du kan läsa mitt tal här.  Och jag vill här på bloggen passa på att svara på frågan om vad vi i EU gör åt trafficking.

På EU-nivån finns dels ett EU-direktiv, dels en ny EU-strategi mot trafficking. Direktivet var bland det första jag föreslog och inför en gemensam definition av brottet trafficking. Dessutom harmoniseras straffpåföljden  i alla medlemsstater efter införandet. Den här EU-lagstiftningen ger arbetet med att utreda brottet och lagföra brottslingarna en bättre grund, och förbättrar skyddet av offren, men ger oss också en bättre utgångspunkt för utvärdering av arbetet och förekomsten av trafficking, så vi ser vad som fungerar och vad vi behöver göra bättre. Lagstiftningen införs nu i alla 27 medlemsländer och skall gälla fullt ut från våren nästa år.

Strategin mot trafficking, som kommissionen antog i juni i år, innehåller 40 konkreta åtgärder med parallella insatser med förebyggande åtgärder, åtgärder för att öka antalet dömda människohandlare, och förbättringar av skyddet av offren. Hela strategin hittar du här, men låt mig ge tre exempel på åtgärder:

1) För att förbättra utredning och lagföring av människohandlare rekommenderas medlemsstaterna att sätta upp nationella tvärsektoriella brottsbekämpande enheter specialiserade på människohandel, som bör koppla ihop exempelvis polis, migrationsverk, gränskontroll, och expertutredare av finansiell brottslighet.

2) Strategin är också tydlig med att människohandeln inte kan bekämpas enbart genom åtgärder inom EU:s gränser och av EU ensamt. Vi arbetar med att ta fram en lista med prioriterade länder utanför EU för att koncentrera oss på insatser mot människohandel i landspecifika strategiska samarbeten med dessa länder. Kommissionen kommer också öka samarbetet med internationella organisationer som t.ex. FN, ILO, Europarådet och OSCE, för att dela med sig av idéer, förbättra den strategiska planeringen och för att undvika att vi arbetar dubbelt, utan istället tar hjälp av varandra för att bli mer effektiva.

3) En tredje idé, som ser väldigt lovande ut, är att skapa en företagskoalition, som ska knyta företag som vill se till att inte någon del av produktionen använder sig av offer för människohandel och tvångsarbete.

Vi sätter också av pengar för förebyggande arbete och forskning om bl a hur vi kan minska efterfrågan på människohandel.

Det var länge sen slaveri förbjöds – på 1800-talet. Förbudet är inskrivet i FN-dokument, i Europarådets konvention om skydd mot för de mänskliga rättigheterna, och i länders grundlagar runt om i hela världen. Men handel med människor existerar i allra högsta grad fortfarande. En slavhandel som till största delen drabbar kvinnor och flickor, som tvingas in i prostitution. Vi måste göra vårt yttersta för att sätta stopp för denna slavhandel i Europa.

Foto: Juntosworldwide/Flickr (C)

Nobels fredscenter i Oslo. Foto: Juntosworldwide/Flickr (C)

Nyss kom nyheten att EU tilldelas Nobels fredspris 2012. Mina första tankar om beslutet: Roligt, oväntat, viktigt. Oväntat, naturligtvis, eftersom det finns en lång rad andra – både organisationer och personer – som kämpar för fred och demokrati världen över, och som också hade kunnat tilldelas priset, dissidenter och organisationer som kämpar i motvind.

Men att EU får detta pris är samtidigt viktigt. I dessa tider av växande ekonomisk oro och vacklande förtroende för det europeiska projektet, är det värt att påminna om varför EU en gång kom till. Det är bra att bli påmind om hur viktigt det är att vi löser problem över gränserna tillsammans i Europa, och hur fjärran det var för inte alls så många decennier sedan.

EU har också, genom sin utvidgning och ”mjuka makt”, spelat en avgörande roll för den demokratiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa efter järnridåns fall. Det inflytandet har inte upphört – även idag driver EU på för demokrati, rättsäkerhet och fredliga lösningar i våra grannländer.

Men med sådan styrka kommer också ett ansvar. Om EU ska ha trovärdighet globalt gäller det att vårt arbete för mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet  och icke-diskriminering också gäller inom EU. Vi måste vara vaksamma om dessa värden luckras upp inom vår union.

På mitt område innebär det till exempel att EU måste ta ett större ansvar för asylsökande, och se till att inte lämna nödställda i sticket. Det gäller också gentemot grannländerna som går mot demokrati efter den arabiska våren  – där måste EU verkligen stötta och hjälpa, för att fullt ut göra sig förtjänt av detta viktiga pris.

Flickskola i Pakistan, 2007. Foto: Caroline Suzman/Världsbanken

Denna dag går mina tankar till världens alla flickor men framför allt till den modiga 14-åriga flickan Malala Yousafzai i Pakistan, som kämpar för sin och andra flickors rätt att få gå i skolan. På grund av sin kamp, sköts hon av talibaner. Tack och lov verkar hon överleva, och jag hoppas innerligt att hon kommer att tillfriskna fullt ut, och att den som utförde mordförsöket ställs inför rätta. Malalas mod och styrka är beundransvärd, men barn ska inte behöva driva politisk förändring på egen hand. Vi vuxna bär ansvaret för att barn kan växa upp i trygghet, ha rätt till skolgång med mera.

Idag uppmärksammas den första internationella flickdagen. Det är en av FN:s internationella dagar och instiftades förra året för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Att vi uppmärksammar den här dagen betyder inte att vi ignorerar att pojkar också är utsatta, utan för att fokusera på flickors särskilda situation och det faktum att flickors utsatthet i mindre utsträckning uppmärksammas och flickors situation negligeras.

Flickor utsätts i högre grad för marginalisering, försummelse, har sämre hälsa och tillgång till vård, och är utsatta för våld – inklusive våldtäkt – i högre utsträckning än pojkar. De diskrimineras dubbelt, utifrån både sitt kön och ålder. Flickor runt om i världen lider i större utsträckning av undernäring, har sämre tillgång till utbildning och riskerar att tvångsgiftas. De riskerar också i påtagligt högre utsträckning att bli offer för trafficking – att bli såld/ tvingad till prostitution.

Det räcker inte kämpa för flickors rättigheter en dag om året, men den internationella flickdagen kan ge en välkommen skjuts åt politiska initiativ som förbättrar vardagen för flickor jorden runt.

Stefan Füle, utvidgningskommissionär

På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten som innehåller en analys av utmaningarna i utvidgningsprocessen och hur långt varje land har kommit sin process med tillhörande rekommendationer till lösningar. Utvidgningen har varit och är en stor fördel för hela Europa. Länder genomför viktiga reformer och några f.d kandidatländer har gått från att ha varit diktaturer till fungerande demokratier och rättsstater. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer, möjliggör investeringar och det leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU. EU:s mjuka makt att driva på reformer i länder ska inte underskattas och därför är det så viktigt att vi, trots ekonomisk kris, inte tappar intresset och fokus på utvidgningsprocessen.

Kroatien står allra närmast och kommer bli EU:s 28:e medlemsland den förste juli nästa år, men innan dess har Kroatien fortfarande konkreta saker som måste lösas, främst vad gäller konkurrenslagstiftning, fundamentala fri- och rättigheter, och även reformer inom mitt ansvarsområde.  Island ligger också bra till. Där är det snarare den isländska interna debatten som avgör om landet går med i EU.

Ser vi till övriga Balkan, så behöver Serbien förbättra relationen med Kosovo innan förhandlingarna om medlemskap öppnar. Förhandlingen med Montenegro inleddes i juni. Landet behöver särskilt göra framsteg i jobbet mot den organiserade brottsligheten och korruptionen, innan medlemskap blir aktuellt. För fjärde gången föreslår vi i kommissionen att förhandlingar med före detta jugolaviska republiken Makedonien. Där är det oförmågan att lösa konflikten om landets namn som spökar. Det är inte bra att det dröjer, eftersom man riskerar att landets reformvilja trappas av och att utvecklingen går tillbaka. Det gäller även Turkiet, där förhandlingarna frystes för att det inte finns enighet i rådet. Tyvärr ser vi att Bosnien och Hercegovina inte går framåt i förväntad hastighet, utan det behövs en starkare politisk vilja att närma sig EU. För Albanien rekommenderar vi kandidatstatus och fortsatt reformarbete, och avser komma med en rapport så fort de rekommenderade reformerna är gjorda. Slutligen Kosovo – Kosovo har genomgått en särskild studie, vilken visade att de framsteg som krävs för ett avtal, har genomförts.

Carl Bildt och Stefan Füle, utvidngningskommissionären, skrev om detta i dagens Svd . Du kan också läsa mer här .

Samtal med migranter från bl a Syrien och Pakistan i förvaringscentret i Venna, längs gränsen till Turkiet. Foto: Michele Cercone

Det har varit en intensiv dag i Grekland vid gränstrakterna mot Turkiet – Komotini, Venna, Feres och Poros. Jag är här med minister Nikos Dendias, ansvarig för asyl- och migrationsfrågor. Vi har besökt olika förvaringscenter för migranter som kommer över gränsen från Turkiet. Det är alltid oerhört gripande att höra alla berättelser från mestadels unga män som tagit sig över halva jordklotet till Grekland i jakt på ett bättre liv. En del kommer från Syrien men de flesta är från Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. En del är asylsökande, andra inte. De flesta vill inte stanna i Grekland utan vill vidare upp i Europa. De har dramatiska erfarenheter och strapatser bakom sig.

Situationen i förvaringscentren är svår och de humanitära villkoren är mycket enkla, på vissa ställen bedrövliga. En del center borde stängas, men några är nyöppnade och hyfsat fräscha. Den nya grekiska regeringen har många utmaningar att hantera här, men förbättringar har faktiskt skett den senaste tiden. Det är bättre samordning och en del nya center har byggts. Grekisk personal har anställts och embryot till ett ordentligt asylsystem börjar komma på plats. Tillgång till sjukvård samt tolkar och juridisk rådgivning har ökat.

Trycket vid gränsen är förstås hårt och vi försöker hjälpa Grekland så mycket vi kan. Mycket pengar och resurser har ställts till Greklands förfogande. Mellan 2007 och 2011 erbjöds 160 miljoner euro till Grekland för att förbättra situationen, och 50 miljoner i år. Dessutom hjälper många medlemsländer till med personal och tekniskt kunnande. Frontex har personal här från hela EU plus Norge, och vår  asylbyrå EASO jobbar tillsammans med grekiska tjänstemän sida vid sida i Aten.

Ett problem är att bara en mindre del av pengarna faktiskt används. Nu måste Grekland bli betydligt bättre på att dra nytta av den hjälp som står till buds.

Det är alltså fortfarande en lång väg kvar att gå. Den humanitära situationen här måste förbättras och handläggningstiderna i asylärenden kortas markant. I Grekland är det dessutom alltför få som beviljas asyl. I snitt beviljas 25 procent av alla asylansökningar i EU, men bara en procent i Grekland.

Nu vänder jag tillbaks till Aten där jag ska träffa FN:s flyktingorgan UNHCR, samt senare ikväll äta middag med EU-minister Dimitrios Kourkoulas. Imorgon träffar jag en rad frivilligorganisationer i Aten, samt premiärminister Antonis Samaras.

Fler bilder från dagen finns publicerade här, samt en video från besöket på förvaringscentren.

inre marknad 2Den inre marknaden, med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, utgör ett av EU:s främsta prioriteringar, och framgångar. Under de 20 år som den inre marknaden har funnits har den bland annat fört med sig att vi har ett större utbud av varor och lägre priser, och den har genererat tillväxt och fler jobb. EU jobbar på att hela tiden förenkla ytterligare för att eventuella hinder för att handla mellan länder försvinner.

Efter 20 år, lagom till jubileet är det dags att uppdatera den. Vi i kommissionen har i veckan presenterat komplementet ”Inremarknadsakten 2″ med 12 åtgärder som ska förbättra den inre marknaden, underlätta rörligheten och gynna tillväxt och skapa jobb. Det handlar bland annat om tågresor, hamnbyråkrati, energimarknaden och den europeiska jobbportalen, men också om e-handel och utbyggnad av bredbandsnätet. Här hittar du mer information om förslaget.

Att underlätta rörligheten och handeln är särskilt viktigt nu när vi lever med konsekvenserna av finanskrisen. Vi behöver fördjupat samarbete, inte mindre.

http://pussy-riot.livejournal.com/

Varje år träffar jag och ordförandeskapet Rysslands inrikes- och justitieministrar för att diskutera aktuella ämnen inom området frihet, rättvisa och säkerhet. Det handlar om visumfrågor, arbetet mot trafficking och narkotikasmuggling, rättsfrågor och migration. I den permanenta dialogen ingår också frågor om mänskliga rättigheter, korruption och rättssäkerhet.

Denna gång hölls mötet i Nicosia på Cypern, tillsammans med Cyperns justitieminister och inrikesminister.

Ryssland är en viktig partner och jag har träffat justitieminister Alexander Konovalov flera gånger. Under mötet gjorde vi en allmän genomgång av läget, inte minst i förhandlingarna om det som så småningom ska leda till visumfrihet. Arbetet sker enligt en handlingsplan, så kallad ”common steps” och där går det framåt, om än långsamt. Under tiden försöker vi på olika sätt underlätta visumprocedurer mellan oss så att det blir lättare för våra medborgare, turister och affärsmän att åka mellan EU och Ryssland.

Från EU:s sida uttryckte jag att vi är bekymrade över utvecklingen inom mänskliga rättigheter och rättssituationen i Ryssland. Vi har sett fler oroväckande exempel den senaste tiden – den hårda och oproportionerliga domen mot punk gruppen Pussy Riot, de nya lagarna mot frivilligorganisationer, de så  kallade propagandalagarna riktade mot hbt-personer, samt fallet med Sergei Magnitsky där vi förväntar oss en oberoende utredning om hela fallet. Här måste de ansvariga för hans död ställas inför rätta.

women Photo belongs to scottsnydeHomo- och transfobin runt om i Europa är ett problem att ta på allvar. Blickarna vänds nu mot Serbien, där en pridevecka arrangeras den här veckan och avslutas med en prideparad på lördag. I Belgrad har man genomfört en prideparad vid två tillfällen, 2001 och 2010, men båda gånger attackerades deltagarna och människor skadades. Både 2009 och förra året förbjöd de serbiska myndigheterna prideparaden. Arrangörerna har ännu inte fått besked om årets parad får tillstånd.

I Belgrad finns hotfulla affischer och graffiti som uppmanar till våld mot pridedeltagarna. ”Kärlek, tro och hopp”, är å sin sida Pridens motto i år. Och det är kärlek det handlar om. Rätten att älska den man vill, utan att förlora sina rättigheter, bli diskriminerad och riskera hot och våld. Tron att samhället går att förändra, och hoppet om att någon gång få leva i ett öppet samhälle handlar det också om.

Det behövs ett systematiskt arbete runt om i Europa, för att stärka medvetenheten om hbt-personers rättigheter på samhällets alla nivåer. Det handlar inte om särskilda rättigheter, utan lika rättigheter som alla andra. Det finns ett stort behov av att motverka alla tendenser till diskriminering mot hbt-personer genom lagstiftning och kampanjer. Möjligheten – och rättigheten – att få arrangera prideparader är en del av det arbetet.

Att myndigheter ger vika för hot om våld, och förbjuder paraden på grund av att det inte går att garantera säkerheten är ett problem. Mötesfriheten är en oerhört viktig beståndsdel av en demokrati och staten har som uppgift att garantera medborgarnas rättigheter.

Kärlek, tro och hopp är mottot, men när jag tänker på arrangörerna och de hbt-personer som lever i Belgrad, tänker jag också på mod. De är modiga starka personer som kämpar för att påverka politiker, myndigheter och våldsamma huliganer för att förbättra samhället, men troligtvis också fördomsfulla nära och kära. Jag hoppas jag får önska dem Happy pride nu på lördag.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 210 andra följare

%d bloggers like this: