Foto: Juntosworldwide/Flickr (C)

Nobels fredscenter i Oslo. Foto: Juntosworldwide/Flickr (C)

Nyss kom nyheten att EU tilldelas Nobels fredspris 2012. Mina första tankar om beslutet: Roligt, oväntat, viktigt. Oväntat, naturligtvis, eftersom det finns en lång rad andra – både organisationer och personer – som kämpar för fred och demokrati världen över, och som också hade kunnat tilldelas priset, dissidenter och organisationer som kämpar i motvind.

Men att EU får detta pris är samtidigt viktigt. I dessa tider av växande ekonomisk oro och vacklande förtroende för det europeiska projektet, är det värt att påminna om varför EU en gång kom till. Det är bra att bli påmind om hur viktigt det är att vi löser problem över gränserna tillsammans i Europa, och hur fjärran det var för inte alls så många decennier sedan.

EU har också, genom sin utvidgning och ”mjuka makt”, spelat en avgörande roll för den demokratiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa efter järnridåns fall. Det inflytandet har inte upphört – även idag driver EU på för demokrati, rättsäkerhet och fredliga lösningar i våra grannländer.

Men med sådan styrka kommer också ett ansvar. Om EU ska ha trovärdighet globalt gäller det att vårt arbete för mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet  och icke-diskriminering också gäller inom EU. Vi måste vara vaksamma om dessa värden luckras upp inom vår union.

På mitt område innebär det till exempel att EU måste ta ett större ansvar för asylsökande, och se till att inte lämna nödställda i sticket. Det gäller också gentemot grannländerna som går mot demokrati efter den arabiska våren  – där måste EU verkligen stötta och hjälpa, för att fullt ut göra sig förtjänt av detta viktiga pris.

About these ads