Eleni Mavrou, Edit Bauer, Cecilia Malmström och Myria Vassiliadou

Antitrafficking-konferens, 18 oktober 2012. Foto: Tove Ernst

 

”Vad gör EU åt trafficking?” är en av de vanligaste frågorna som jag får när jag tar emot besöksgrupper på mitt kabinett i kommissionen och när jag är ute och träffar skolklasser och andra medborgare. Jag får också många mejl om trafficking. Det gläder mig att kampen mot detta vidriga brott engagerar så många – en av de viktigaste frågorna för mig sedan jag blev kommissionär. EU-statistik visar också att 93 % av EU:s medborgare tycker att EU-länderna ska samarbeta mer för att stoppa handeln med människor.

Idag, på EU-dagen mot trafficking, arrangerar vi en konferens om trafficking, dit experter, frivilligorganisationer och politiker kommer för att diskutera åtgärder. Du kan läsa mitt tal här.  Och jag vill här på bloggen passa på att svara på frågan om vad vi i EU gör åt trafficking.

På EU-nivån finns dels ett EU-direktiv, dels en ny EU-strategi mot trafficking. Direktivet var bland det första jag föreslog och inför en gemensam definition av brottet trafficking. Dessutom harmoniseras straffpåföljden  i alla medlemsstater efter införandet. Den här EU-lagstiftningen ger arbetet med att utreda brottet och lagföra brottslingarna en bättre grund, och förbättrar skyddet av offren, men ger oss också en bättre utgångspunkt för utvärdering av arbetet och förekomsten av trafficking, så vi ser vad som fungerar och vad vi behöver göra bättre. Lagstiftningen införs nu i alla 27 medlemsländer och skall gälla fullt ut från våren nästa år.

Strategin mot trafficking, som kommissionen antog i juni i år, innehåller 40 konkreta åtgärder med parallella insatser med förebyggande åtgärder, åtgärder för att öka antalet dömda människohandlare, och förbättringar av skyddet av offren. Hela strategin hittar du här, men låt mig ge tre exempel på åtgärder:

1) För att förbättra utredning och lagföring av människohandlare rekommenderas medlemsstaterna att sätta upp nationella tvärsektoriella brottsbekämpande enheter specialiserade på människohandel, som bör koppla ihop exempelvis polis, migrationsverk, gränskontroll, och expertutredare av finansiell brottslighet.

2) Strategin är också tydlig med att människohandeln inte kan bekämpas enbart genom åtgärder inom EU:s gränser och av EU ensamt. Vi arbetar med att ta fram en lista med prioriterade länder utanför EU för att koncentrera oss på insatser mot människohandel i landspecifika strategiska samarbeten med dessa länder. Kommissionen kommer också öka samarbetet med internationella organisationer som t.ex. FN, ILO, Europarådet och OSCE, för att dela med sig av idéer, förbättra den strategiska planeringen och för att undvika att vi arbetar dubbelt, utan istället tar hjälp av varandra för att bli mer effektiva.

3) En tredje idé, som ser väldigt lovande ut, är att skapa en företagskoalition, som ska knyta företag som vill se till att inte någon del av produktionen använder sig av offer för människohandel och tvångsarbete.

Vi sätter också av pengar för förebyggande arbete och forskning om bl a hur vi kan minska efterfrågan på människohandel.

Det var länge sen slaveri förbjöds – på 1800-talet. Förbudet är inskrivet i FN-dokument, i Europarådets konvention om skydd mot för de mänskliga rättigheterna, och i länders grundlagar runt om i hela världen. Men handel med människor existerar i allra högsta grad fortfarande. En slavhandel som till största delen drabbar kvinnor och flickor, som tvingas in i prostitution. Vi måste göra vårt yttersta för att sätta stopp för denna slavhandel i Europa.

About these ads