Omslag Birger Möllers bok

Omslag Birger Möllers bok. Bild: Santérus förlag

Många har väl kanske redan gått på semester medan andra, som jag, jobbar ett bra tag till innan det är dags att förflytta sig till hängmattan. Det har varit en turbulent vår i Europa. Misstron mot de europeiska institutionerna ökar, den ekonomiska krisen medför lidande och osäkerhet för många miljoner européer, men skapar också oro för framtiden och det europeiska samarbetet. Populism och främlingsfientlighet breder ut sig. Många domedagsprofeter har glada dagar i olika medier och det känns som en allmän trötthet och misstro breder ut sig.

Krisen är naturligtvis allvarlig och det kommer att krävas mod, uppoffringar, reformer och starkt ledarskap för att ta oss ur den. Men allvarliga kriser har historiskt sett också fört det europeiska projektet framåt. Alternativen är ju inte särskilt lockande – desintegration, nationalism och slutenhet kan inte vara lösningen på problemen. Europas öde är sammansvetsat och endast tillsammans kan vi gå framåt. Därför är jag övertygad om att vi kommer att resa oss igen, men det kommer att ta tid och kraft.

 

Nästa vår är det val till Europaparlamentet och förhoppningsvis kan de senaste årens fokus på Europa bidra till en frisk debatt med olika visioner om hur det europeiska samarbetet kan utveckla sig. En bra förberedelse för den debatten är Birger Möllers bok Vad är EU och vad kan det bli. Den tredje upplagan kom ut nu i vår och boken håller redan på att bli ett standardverk för den som vill veta om EU:s historia, hur samarbetet fungerar, med framför allt om den senaste tidens utmaningar och vart de kan leda. Möller går igenom institutionerna, maktkamperna och historien från kol och stålunionen till Camerons vankelmod och den brittiska debatten.

 

Pedagogisk och lättläst, utan att ducka för komplexiteten i samarbetet ger Möllers bok en utmärkt översikt och fungerar dessutom bra som debattunderlag inför den kommande valrörelsen eller för diskussioner om EU i allmänhet.

 

Det kan vara nyttigt att påminna sig om varför vi har det europeiska samarbetet och fundera över hur Europa såg ut innan. En utmärkt hjälp på vägen här är Stefan Zweigs magnifika bok Världen av igår.

Stefan Zweig föddes i Wien i en förmögen judisk familj 1881. Han kom att bli en av dåtidens mest lästa och uppskattade författare och umgicks i vida europeiska kretsar med personer som Sigmund Freud, Rilke och Gorkij, och var lika hemmastad i Wien som i Paris, Zurich, Sorrento, och Oostende.

 

Världen av igår blev Zweigs sista bok och den gavs ut postumt 1942 i Stockholm, mitt under brinnande krig. Under 30-talet fick Zweig se sina böcker brännas av nazisternas bokbål och 1938 tvingades han i exil – först till England, sedan USA och så Brasilien, där boken är skriven. Efter att ha givit oss sina minnen, från uppväxten i det konservativa, puritanska men mycket kulturella Wien, över Europa med sina krig, återuppbyggnad, stunder av lycka i 20-talet slutar boken mitt i Hitlers terror. Zweig tar sitt liv i Rio de Janeiro 1942.

 

Boken är en fantastisk odyssé över Europa och visar vår kontinents brister och rikedom. Zweig förfäras av vad kriget gör med vanliga människor, kölden, matbristen, hatet, den enkla men effektiva propaganda som gör forna vänner till bittra fiender. Men han förundras också över framstegen, förmågan till återhämtning, det gemensamma ”europeiska” och över hur lika vi människor trots allt är. Det finns inget moraliserande, ingen politik, inget agiterande i Zweigs bok, bara en vidunderligt skicklig penna som passionerat beskriver mänskligheten och gränslöshetens möjligheter.

 

Det är ett mörkt slut men kanske hade Zweig, som var en tidig kämpe för europeiskt samarbete, varit stolt över vad den europeiska integrationen hade åstadkommit och hur vi idag löser konflikter runt skrivbordet istället för i skyttegravarna. Men han hade nog också varit bekymrad och höjt ett varningens finger över dagens politiska klimat med växande populism och nationalism och påmint oss hur skört det europeiska samarbetet är om vi inte ser upp.