You are currently browsing the category archive for the ‘Cecilia Malmström’ category.

Pointing gun, cseward/ Flickr

Pointing gun, cseward/ Flickr

Igår kväll sköts fyra ner vid en korvkiosk i Tensta utanför Stockholm. Förhoppningsvis klarar sig alla fyra ungdomar med livet i behåll. Hittills i år har inte mindre än 50 skjutningar inträffat i min hemstad Göteborg. Åtta personer har dött och 25 har skadats. Ser vi på Europa, så skjuts över 1000 personer ihjäl varje år.

Samtidigt är den politiska debatten om vapen som vi känner bäst från valkampanjer i USA, och vi har hört argumenten för och emot gun control stötas och blötas med den amerikanska lagstiftningen som utgångspunkt också i ett otal tv-serier. Debatten har bara vaknat i Europa.

Eftersom lagstiftningen ser väldigt olika ut i EU:s medlemsstater om hur vapen ska förvaras och tas om hand och polisen i EU-länderna har svårt att spåra de illegala vapnen, har jag idag presenterat ett kommissionsinitiativ till att se över lagstiftningen för att minska vapenvåldet. EU-åtgärder som ska diskuteras är bland annat minimistraffsatser för vapenbrott och vapensmuggling, för att se till att dessa brott tas lika allvarligt i alla EU-länder. Det saknas idag gemensamma lagar om att förse nya vapen med serienummer, och det är inte heller olagligt överallt att fila bort dem. Flera EU-länder saknar regler om att förvara vapen i vapenskåp. Det kan också bli aktuellt med skarpare gemensamma regler för att se till att vapen som skickats för förstöring inte hittar ut på marknaden igen.

Vi måste också komma åt smuggling av vapen och vapendelar i små kvantiteter, genom bättre samarbete mellan polis och tullmyndigheter över gränserna, och dela information om vapen i omlopp. Det finns idag minst en halv miljon stulna eller förlorade skjutvapen i EU. Vi kommer undersöka hur behovet ser ut i EU för att förtydliga reglerna kring vilka vapen som ska vara tillåtna för civilt bruk, och vem som får inneha och sälja dem. Idag finns det risk för att kriminella vill komma över vapen där lagstiftningen är mest gynnsam.

Du kan läsa mer här: länk till hemsida.

EU-karta

EU-karta

När grunden till EU lades 1957 vara bara sex länder med i samarbetet – Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Tyskland och Luxemburg. Idag utgör 28 medlemsländer EU. EU har genom sin utvidgning och ”mjuka makt”, spelat en avgörande roll för den demokratiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa efter järnridåns fall. Det inflytandet har inte upphört – EU motiverar till utveckling mot demokrati, rättsäkerhet och fredliga lösningar i våra grannländer.

På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten. Flera länder står på tur, men har kommit olika långt i processen.

För Montenegro tuffar förhandlingarna på. Serbien erhöll status som kandidatland i mars 2012 och det första avtalet för normalisering av relationerna nåddes med Kosovo i april 2013, vilket gett hastigheten i reformerna ny fart. Den första regeringskonferensen om Serbiens anslutningsförhandlingar kommer att hållas i januari 2014. För före detta jugolaviska republiken Makedonien har kommissionen rekommenderat fem år i rad att anslutningsförhandlingar inleds. Rådet har ännu inte fattat något beslut om detta. Det är namnfrågan som spökar.

Albanien gör framsteg och  fortsätter sitt arbete mot korruption och organiserad brottslighet. Vi föreslår att Albanien ges status som kandidatland.

Det går sämre än man hoppats för Bosnien och Hercegovina och dialogen med EU står still. Det är viktigt att EU ökar sitt engagemang i Turkiet, annars riskerar vi att landet tappar intresse för EU. Tyvärr har Island backat ur och själva lagt förhandlingarna på is. Men eftersom Island är medlem av EES och Schengen är stor del av lagstiftningen redan i linje med den i EU. Det är synd att Island väljer att stå utan inflytande.

Med ett litet stycke nutidshistoria inser vi snabbt hur imponerande EU:s utveckling är.

-          1950-talet dominerades av kalla kriget mellan öst och väst. Protester i Ungern mot Sovjet mejades ner av den sovjetiska armén med 2500 dödade och tiotusentals sårade. Eurovision Song Contest grundades 1956 av sju länder (EU-ursprungsländerna samt Schweiz). Schweiz vann.

-          1973 skedde den första utvidgningen. Danmark, Irland och Storbrittanien gick med. Samma år som Abba vann Eurovision Song Contest – 1974 – störtas Salazarregimen i Portugal. Året därpå dör Spaniens general Franco. I och med det faller de sista högerdiktaturerna i Europa.

-          1980-talet. Lech Walesa i Polen, Berlinmurens fall och slutet på kalla kriget. De nya demokratierna Grekland, Portugal och Spanien kommer med i EU. 1989 vinner Jugoslavien Eurovision med Rock me.

-          1990-talet. Krig – i Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo. Och Nato-bombningar av Serbien. Sverige går med i EU, samtidigt som Finland och Österrike. Italien inleder 90-talet med ”Insieme 1992″ om ett enat Europa. Irland vinner Eurovision fyra gånger. Sverige två.

-          00-talet. Terrorattack i USA, eurons införande och förenandet av väst och östeuropa med 10 nya länder 2004, och ytterligare två 2007. Ekonomiska krisens utbrott 2008. Estland, Turkiet, Ukraina, Finland, Serbien och Ryssland erövrar sina första förstaplatser i Eurovision.

Utvidgningen har varit, och är en stor fördel för hela Europa. Instabila och odemokratiska länder har genomfört viktiga reformer och gjort stora framsteg mycket snabbare än man kan tänka sig att det gjort utan medlemskapet som morot. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer och möjliggör investeringar vilket leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU.

Sedan starten av Eurovision Song Contest 1956 har antalet deltagande länder ökat från sju till femtioen. Kommer EU kanske en dag bli lika stort som Eurovision.

Här hittar du detaljerad information om rapporten: http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-930_en.htm

Vid kistorna på Lampedusa. Foto: EU-kommissionen

Vid kistorna på Lampedusa. Foto: EU-kommissionen

Idag har jag besökt Lampedusa tillsammans med Italiens premiärminister Letta, inrikesminister Alfano och kommissionens ordförande Barroso. Jag talade med Angelino Alfano redan i torsdags morse efter den fasansfulla tragedin och han bad mig då att komma dit. Lampedusa är en mycket liten ö som ligger närmare Tunisien än Sicilien. Där bor 6000 människor på 20 kvadratkilometer. Alltför ofta tvingas invånarna att se döda flyktingar bäras i land.

Detta är en obeskrivlig tragedi, med hundratals människor som drunknade precis utanför Europas kust. Människor som flytt diktatur och förtryck i Eritrea och Somalia. Att stå framför 280 kistor, varav några små barnkistor, var fasansfullt. På barnkistorna låg det nallebjörnar. Det är en obeskrivlig påminnelse om hur svårt det är att ta sig till Europa under reglerade, lagliga och trygga former.

Vi hade en lång diskussion om Lampedusa på rådsmötet igår. Alla medlemsländer uttryckte bestörtning och solidaritet. Kanske är detta vändpunkten för en annan migrationspolitik som är mer inriktad på samarbete och öppnare vägar in i EU? Det är svårt att säga, men från kommissionens sida har jag föreslagit flera åtgärder. Först behöver vi omorganisera Frontex olika insatser i Medelhavet till en enda stor operation från kust till kust – från Spanien till Cypern – inriktad på search and rescue, det vill säga att upptäcka båtar i tid så att fler liv kan räddas. Vidare behöver vi fortsätta samarbetet med länderna på andra sidan Medelhavet för att få dem att göra mer för att förhindra de skoningslösa nätverk som tjänar pengar på att smuggla människor i nöd.  Länder som Marocko och Tunisien  kan göra mer för att bygga upp ett eget asylmottagande i enlighet med internationella standarder.

Vi måste också öka de lagliga sätten att komma till Europa, genom bland annat mer vidarebosättning i samarbete med FN, från exempelvis Syrien. Alldeles för få EU länder tar idag emot kvotflyktingar. Alla 28 EU-länder borde göra en insats! Men anledningen till förra veckans katatrof är att det är så svårt att ta sig lagligt till EU, vi måste därför också allvarligt fundera över hur vi kan öka möjlightetns att ta sig tryggt till Europa för de som flyr. Humanitära visum skulle kunna vara en väg att gå här.

Vad gäller Italiens akuta behov så handlar det bland annat om att se till att mottagningscentret på Lampedusa och på andra ställen i Italien rustas upp rejält, så att människor kan få ett värdigt mottagande. Kommissionsordförande Barroso meddelade idag att EU-kommissionen kan bistå med upp till 30 miljoner euro för olika insatser i flyktingförläggningar, humanitär hjälp, integrationsinsatser med mera.

Under vårt korta men intensiva besök hann vi också med att träffa borgmästaren och personer på ön som jobbat med räddningsinsatser, samt frivilligaorganisationer och inte minst flyktingar från olika länder. Vi talade med en ung pojke från Eritrea som fanns ombord på båten som sjönk. Hans föräldrar satsade allt de hade på att han skulle få en framtid utanför Eritrea, i frihet.

FNflagga Foto: Makaristos CC

FNflagga Foto: Makaristos CC

Idag bloggar jag från FN:s högkvarter i New York där jag deltar på FN:s högnivådialog om internationell migration och utveckling – ett möte där politiker och specialister möts för att diskutera migration och utveckling ur ett bredare perspektiv. Jag är EU:s företrädare i denna dialog.

Ny FN-statistik visar hur världen håller på att förändras, även på migrationsområdet. Och det går snabbt. Antalet internationella migranter har ökat från 175 miljoner vid millennieskiftet till 232 idag. Och prognoserna visar på 400 miljoner år 2040. Då måste vår politik och lagstiftning hänga med. Vi behöver diskutera hur vi globalt kan samarbeta för att förstärka migrationens positiva konsekvenser både för migranter och för samhället, och se på migration från nya perspektiv – inte som en börda, utan som en möjlighet – för individen och för ekonomin. Om hur migration och rörlighet kan bidra till ekonomisk och social utveckling för alla och hur man kan stärka det internationella samarbetet på detta område. Det får inte stanna i fina tal, utan måste mynna ut i konkreta åtgärder om hur vi förbättrar för migranter och försvarar rörligheten.

I maj i år presenterade jag EU-kommissionens syn på frågan i meddelandet ”Maximera migrationens utvecklingseffekter”. På FN-mötet uppmanar jag, i enlighet med meddelandet, alla berörda parter att utnyttja alla möjligheter och försöka lösa de problem som hänger samman med internationell migration, bland annat genom att göra följande:

  1. Se till att migration och rörlighet ingår i utvecklingsstrategier som positiva faktorer för utvecklingen.
  2. Respektera migranternas värdighet och beskydda deras grundläggande och mänskliga rättigheter, oberoende av deras rättsliga status.
  3. Ta bättre hänsyn till kopplingarna mellan klimatförändring, miljöförstörelse och migration.
  4. Uppmärksamma de problem som ökande urbanisering och migration medför för städer och tätortsområden.
  5. Stärka migrationspolitiken med hjälp av bilateralt och regionalt samarbete, bland annat genom samverkan med det civila samhället.
  6. Främja internationell och regional rörlighet för arbetstagare.
Stack of paper. CC Jenni from the block Flickr

Stack of paper. CC Jenni from the block Flickr

Sen 2005 har kommissionen godkänt 660 initiativ till att förenkla och slå ihop lagar. Mer än 5 590 lagar har avskaffats. En rad områden har förenklats – allt från jordbruk, moms till miljö. Under åren har även kommissionens arbetssätt förändrats. Numera sker konsekvensanalyser och konsultationer med berörda systematiskt. Mellan 2010 och 2012 genomfördes till exempel 340 konsultationer.

 

Vi måste fortsätta att regelbundet se över att lagstiftningen är relevant. Därför beslutade kommissionen att initiera REFIT (Regulatory Fitness and Performance Programme) i december 2012, som är ett löpande arbete med att se till att lagstiftningen är ett ramverk som är tydligt, stabilt och förutsebart. Inom REFIT besiktas all EU-lagstiftning.

Idag antog kommissionen den senaste REFIT-rapporten med framåtsyftande mål. Det är intressant läsning som ger en bra överblick för den som är intresserad av vad som händer i EU. Inom mitt ansvarsområde handlar det bland annat om att Schengenreglerna och Visumreglerna förenklas för att underlätta för resande och affärslivet. Du hittar rapporten här .

 

I EU stiftas lagar – lagar om den inre marknaden, konkurrens och handel för att skapa spelregler, rättigheter och möjligheter för företag och konsumenter. EU-lagstiftningen skapar enlighet utav 28 olika nationella lagstiftningar och har byggt upp ett skydd av grundläggande fri- och rättigheter och samarbete kring en mängd gränsöverskridande problem som miljöförstöring, klimatförändring och organiserad brottslighet. Allt detta är bra, men det är ett stort maskineri och mycket att ha koll på. Vi måste se till att vi fortsätter vara relevanta och att lagstiftningen inte är förlegad, används eller skapar onödig byråkrati och kostnader.

Free Dawit

Free Dawit

På måndag den 23 september, har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i 12 långa år utan rättegång. Jag har varit engagerad i hans frisläppande sedan strax efter arresterandet, och haft mycket kontakt med hans familj och vänföreningen.  Engagemanget bottnar i min övertygelse om att gripandet och fängslandet är ett uppenbart brott mot Dawit Isaaks mänskliga rättigheter, ett brott mot internationell rätt och ett hot mot  yttrande- och pressfriheten. Att Dawit inte fått någon rättegång är dessutom ett brott också mot Eritreas egna lagar.

Han är den ende europeiska samvetsfången i världen, enligt Amnesty. Det är så fruktansvärt sorgligt att Dawit levt inspärrad under 12 långa år. Jag tänker ofta på honom och hans familj. EU har vid upprepade tillfällen uppmanat den eritreanska regeringen att släppa alla politiska fångar, och specifikt tryckt på vad gäller Dawit Isaak. Vi har krävt information om var han befinner sig och att han måste tillåtas kontakta familj och advokat. EU kommer fortsätta sina påtryckningar mot Eritrea. Alla ansträngningar att få honom fri måste fortsätta och det är oerhört viktigt att hans öde inte glöms bort.

Tydligen kommer kampanjen Sitt med Dawit som fick stort genomslag i Almedalen även finnas på plats på Bokmässan i Göteborg nästa vecka. Det är en bra kampanj för att påminna om Dawit Isaaks öde och brotten mot mänskliga rättigheter som den eritreanska regeringen har begått och fortsätter att begå. Du kan sitta 15 minuter i ”cellen” på bokmässan, men också stödja organisationen för Dawits frigivande här.

cc Tatiana Sapateiro

foto: Tatiana Sapateiro cc

Belgrade Pride arrangeras med start nu på fredag den 20 september och med en planerad parad på lördagen den 28e. Tyvärr har jag inte möjlighet att delta i paraden i Belgrad för att visa mitt stöd till den serbiska hbt-rörelsen. Jag har därför valt att uttrycka mitt stöd till organisatörerna i form av ett brev (se nedan). Arrangörerna är rädda att paraden återigen förbjuds. I ett brev till Serbiens premiärminister Dačić har jag därför uttryckt min oro dels för säkerheten, men också påmint om vikten i försvaret av mänskliga rättigheter så som demonstrationsfriheten och yttrandefriheten.

Redan 2001 organiserades den första Pride paraden i Belgrad. Den tilläts men deltagarna attackerades av motdemonstranter och skadades. Man försökte på nytt 2009, men då blev paraden inställd. Sedan dess har det tagits små steg framåt – paraden genomfördes 2010 med tillstånd och med polisskydd mot de våldsamma motdemonstranterna. Sedan har utvecklingen tagit två steg tillbaka. År 2011 förbjöds paraden pga ”hot mot den nationella säkerheten” och likaså förbjöds förra årets prideparad. Att myndigheter ger vika för hot om våld, och förbjuder paraden på grund av säkerhetsproblem är bekymmersamt. Mötesfriheten är en oerhört viktig beståndsdel av en demokrati och staten har som uppgift att garantera medborgarnas rättigheter.

Jag uttrycker mitt stöd och beundran till arrangörerna för att det handlar om rätten för var och en att älska den man vill, utan att förlora sina rättigheter, bli diskriminerad eller riskera hot och våld. Jag vill skicka mitt stöd så att de inte tappar tron på att samhället går att förändra. Det har gått i andra europeiska länder.

Det behövs ett systematiskt arbete runt om i Europa, för att stärka medvetenheten om hbt-personers rättigheter på samhällets alla nivåer. Det handlar inte om särskilda rättigheter, utan lika rättigheter som alla andra. Det finns överlag ett stort behov av att motverka alla tendenser till diskriminering mot hbt-personer genom lagstiftning och kampanjer. Så tar vi steg framåt i rätt riktning tillsammans.

Dear friends,

You are giving many people hope for the future by organising and participating at the Belgrade Pride. You show a great courage, and admirable personal conviction, standing up for human rights and defending the right to love.

Thank you for your invitation to take part in the Belgrade Pride events! Unfortunately, due to my previous commitments, I will not be able to join you. Nevertheless, I would like to extend my warm support to your undertakings and express my admiration for you and your battle -a battle that in other countries has led to progress we see today in Europe with equal rights for LGBT people.

As you are well aware, the European Commission is strongly attached to the values enshrined in the EU Treaties and the Charter of Fundamental Rights, including freedom of assembly and freedom of expression and non-discrimination. It is totally unacceptable and incompatible with the fundamental values that the European Union are built upon, that citizens are subject to discrimination, violence and harassment and excluded from legislation that would protect them and their families.

It is of vital importance that Serbia, a country aspiring to become a member of the European Union fully embraces these values which are amongst the core foundations on which the Union project is built upon. I have sent a letter to Prime Minister Dačić in which I point out the necessity of his government to fulfil its obligations to respect, protect and fulfil the right to freedom of expression and freedom of assembly for all of its citizens, including LGBT persons – the rights enshrined in Serbia’s constitution. In my letter I stressed that the 2013 Belgrade Pride will be an important step for Serbia’s advancement in the EU path, through ensuring the core principles of equality and non-discrimination. I expressed my expectation that the Serbian authorities will take all necessary measures to facilitate a peaceful Pride march.

The European Commission will continue to monitor carefully developments in this area. It will also continue providing its strong support to the LGBT community in Serbia to enjoy their constitutional rights. 

I wish you a successful and peaceful Belgrade Pride 2013!

Tal i Tammerfors

Tammerforstal

Jag tillbringar två dagar i ett sensommarvackert Finland. Huvudanledningen till mitt besök är att tala på Metropolis-konferensen som detta år hålls i Tammerfors. Metropolis samlar sedan 1996 varje år hundratals forskare,tjänstemän, policymakers och frivillligorganisationer från 70 länder för att diskutera olika aspekter på asyl, integration och migration. Det kändes extra viktigt att åka till konferensen just i år eftersom den hålls här. I just denna stad samlades Europeiska rådet för 14 år sedan och lade fast riktlinjerna för den framtida utvecklingen av en europeisk politik på migrations- och asylområdet samt rätts- och säkerhetssamarbete. Tammerforsprogrammet från 1999 var det första i sitt slag på mitt område och det satte en hög ambitionsnivå.

Idag,14 år senare , är jag oerhört stolt över att vi har kommit överens om en gemensam europeisk asylpolitik med hög standard, rättssäkerhet och kvalitet. Också många andra viktiga steg har tagits i samarbetet på migrationsområdet. Det återstår förstås mycket att göra, och framför allt ska lagstiftningen fungera i 28 länder också i praktiken, men det är ett stort framsteg. Du kan läsa mitt tal här. Det är oerhört intressant att diskutera dessa frågor med forskarna och de andra  konferensdeltagarna som kom från hela världen.

Under mitt besök i Tammerfors har jag också hunnit besöka Finlands polishögskola som ligger här och fått lära mig mer om hur de arbetar. Jag hade också ett möte med Eva Biaudet som är Finlands minoritetsombudsman och nationell rapportör för traffickingfrågor. Vi talade framför allt om traffickingsituationen. Finland har implementerat EU-direktivet, något bara hälften av EU:s medlemsländer gjort trots att tidsfristen gick ut för ett halvår sedan. Det är skandalöst och ett svek mot alla traffickingoffer.

I Helsingfors hade jag möte med justitieminister Anna-Maja Henriksson, min vän och tidigare kollega Alex Stubb, EU- och handelsminister samt inrikesminister Päivi Räsenen. Samtalen handlade främst om situationen i Syrien, visumfrågor med Ryssland, kommande lagstiftning om illegala vapen, avslöjandena om NSA och lite allmänt EU-skvaller.

Photo: allcomm, CC Flickr

Photo: allcomm, CC Flickr

I tisdagens DN publicerades en debattartikel om hemsidor som tas ner eller görs otillgängligt efter krav från upphovsrättsinnehavare, intresseorganisationer, polis och åklagare och att det är ett växande problem och ett hot mot rättssäkerhet och yttrandefrihet inom såväl Sverige som resten av EU. Cecilia bemötte kritiken och frågorna igår på dn.se 

Det finns inga enkla lösningar

Att verka för ett öppet, fritt och säkert internet är en av de viktigaste utmaningarna som vi står inför. Vi måste värna om den helt avgörande roll som internet spelar i våra liv, vi måste verka för att så många människor som möjligt kan ta tillvara på nätets alla möjligheter fullt ut.
Flera EU-kommissionärer har internetfrågor på sina arbetsområden. Tidigare i år antog kommissionen och utrikestjänsten en strategi med visionen om att – byggt på individens skydd och fundamental rättigheter – skapa ett öppet, fritt och säkert nät. En viktig utgångspunkt är att samma regler och friheter som gäller i övriga samhället även ska gälla på nätet. Nästa vecka tar vi i kommissionen ställning till ett förslag om att stärka den digitala marknaden där jag kommer driva på för att vi säkerställer nätneutralitet.
Författarna till måndagens debattartikel betonar vikten av att vi får en mer transparent och rättssäker process kring regler för att stänga hemsidor på nätet. Jag kan bara hålla med. Nuvarande situation innebär en osäkerhet för många som inte är önskvärd.
Under våren har vi därför, under min kommissionärskollega Michel Barniers ledning, diskuterat hur ett förslag skulle kunna se ut. Utkastet till lagförslag handlade om hur själva processen att stänga ned en hemsida som ifrågasatts på legal grund ska gå till. Trots en god ambition har vi inte kunnat enas om vägen framåt.

En av mina invändningar var att man inte kan ha enhetliga regler för alla sorters fall. Hanteringen av sexuellt utnyttjande av barn på nätet kräver till exempel en annan ordning än frågor om upphovsrätt, även om man i båda fallen naturligtvis måste tillämpa rättsäkerhet.
Mycket talar för att vi behöver ett tydligare och mer rättssäkert ramverk. Men det finns inga enkla lösningar. Det handlar om att ta fram ett förslag som tar hänsyn till olikheter men samtidigt garanterar rättsäkerhet. Här välkomnar jag ett starkt engagemang från såväl nationella parlament, Europaparlamentet som det civila samhället. Dialogen med olika partners och inom kommissionen fortsätter och jag är beredd att stödja kommissionär Michel Barniers ansträngningar för att finna en bra väg framåt.
Cecilia Malmström, EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor

Cellen i Almedalen.

Cellen i Almedalen.

Att likt Dawit Isaak vara instängd ensam i en kall och liten cell, hur känns det? I Almedalen har Journalistförbundet och Författarförbundet med flera sett till att beslutsfattare och besökare kan sitta inlåst i en kvart i en mörklagd cell om 2 ggr 3 meter, för att manifestera mot fängslandet av Dawit och för yttrandefrihet. Jag testade i måndags. 15 minuter i isolering är långa. Det är omöjligt att greppa hur man kan klara nästan 12 år, som Dawit.

EU:s hållning är tuff mot Eritrea och vi är många som på alla möjliga sätt jobbar för Dawits befrielse. EU, Sverige, familjen, politiker, opinionsbildare och journalister. Vi ger inte upp. För Dawits skull. För hans familj. Och för andra fängslade journalister. Vi måste fortsätta kämpa för det fria ordet.

Flygplan Arlanda Foto: EbS

Flygplan Arlanda Foto: EbS

Det är riktigt bra med debatt om EU-frågor. Särskilt de debatter som sker innan ett beslut är fattat, för det demokratiska samtalet är viktigt. Som bäst är det givetvis om det är sakligt.

Just nu pågår en debatt om statligt stöd till regionala flygplatser och flygbolag, och även om det inte ligger inom mitt ansvarsområde som kommissionär så vill jag bara klarlägga några saker. Det låter ibland som om EU har fattat beslut om att förbjuda regionala flygplatser, eller att kommissionen skulle ha lagt fram ett förslag som förbjuder stöd till regionala flygplatser. Det stämmer inte.

Det som väntar är en slags remissrunda, där ett förslag skickas ut och alla som känner sig berörda kan tycka till – medborgare, lobbyister, myndigheter – vem som helst kan skicka in sina åsikter till kommissionen, när ”konsultationsprocessen” är inledd. Kommissionen läser och tar intryck av inskickade åsikter när man utformar sitt lagförslag. Lagförslaget går sen vidare till politisk behandling i parlamentet och EU:s regeringar får tycka till i ministerrådet.

Som för all ekonomisk verksamhet tillämpas EU: s regler om statligt stöd på flygplatser och flygbolag. Syftet med de nya reglerna, som alltså ännu inte är beslutade, är i huvudsak att se till att resenärernas behov tillgodoses, samtidigt som lika villkor garanteras på den inre marknaden och att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Det är utgångspunkten.

Givetvis finns en förståelse för att tillgängligheten till många regioner inom EU kräver regionala flygplatser. Detta är särskilt fallet för ett medlemsland som Sverige där långa sträckor ofta måste täckas med flyg.

Riktlinjerna kommer att ange på vilka villkor investeringsstöd till flygplatserna kommer att tillåtas, och att en flygplats kan av den berörda medlemsstaten definieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI), och i så fall möjliggöra statligt stöd.

Fler länkar: http://cfgraf.wordpress.com/2013/06/14/eu-och-regionala-flygplatser/

http://www.northsweden.eu/transportpolitik/nyheter/om-aviation-guidelines.aspx

http://gd.se/ledare/1.6013658-sma-men-viktiga-flygplatser

http://ekuriren.se/jobbpengar/1.1810634-nya-eu-regler-hotar-sma-flygplatser

http://www.svd.se/naringsliv/eu-forslag-hotar-svenska-flygplatser_8266476.svd

http://dalademokraten.se/2013/05/01/eu-avfardar-oro-for-regionala-flygplatser/

http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/regionala-flygplatser-viktiga%283771222%29.gm

Amnestyaffisch

Amnestyaffisch

I Europa lever mellan 10 och 12 miljoner romer. De är ofta offer för diskriminering och social utslagning, lever i djup fattigdom och saknar tillgång till hälsovård och anständig bostad. Rapporter om våld och övergrepp är tyvärr allt för vanliga.

Undersökningar visar att en av tre romer är arbetslösa, 20 % omfattas inte av sjukförsäkring, och hela 90 % lever under fattigdomsgränsen. Alltför många barn går inte i skolan och endast 15 procent av romska ungdomar avslutar grundskolan.

De har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. I allt för många länder lever romer i läger på soptippar i väldigt enkla hus, eller man kanske ska säga skjul. Jag har själv besökt flera sådana boenden och det är fullkomligt ovärdigt att ha det så i Europa. Situationen är dålig generellt, och väldigt illa på sina ställen.

2011 antog EU:s ministerråd kommissionens förslag på en plan för integrering av romer. Det innebär att alla 27 medlemsländerna är skyldiga att utarbeta nationella strategier för integration. Vi följer upp detta en gång om året. Det gjorde vi idag.

Varje land har en nationell strategi, som fokuserar på fyra prioriterade områden: hälsovård, bostäder, utbildning och sysselsättning, men nu ställer vi också strukturella krav: samarbete med det civila samhället, med regionala och lokala myndigheter, uppföljning och mätning av mål och åtgärder. Länderna måste aktivt se till att anti-diskrimineringslagar efterlevs och de måste inrätta en nationell kontaktpunkt och allt måste ha rimlig finansiering.

Integrationen av romer är framförallt ett nationellt ansvar, med EU-kommissionen kan inte se på när medborgare behandlas illa. Det behövs mer konkreta åtgärder, en strategi ska inte vara ett dokument med fina ord, utan faktiskt leda framåt i praktiken. Medlemsstaterna behöver göra mycket mer för integrationen, t.ex. se till att barnen går i förskola och skola. Och se till att strategierna tillämpas på lokal och regionalnivå. Ju fler romer ett land har, desto större ansträngningar behöver göras.

EU kan också se till att bra exempel sprids. I april var jag  på besök på den romska förskolan som Räddningsmissionen driver i Göteborg. Ett fantastiskt projekt. De arbetar dels med att ge barnen en möjlighet att ha någonstans att vara på dagarna, och dels att fungera som ett slags sambandscentral för att hjälpa de vuxna. Det är ett väldigt fint initiativ, som också inspirerat vanliga göteborgare att hjälpa till. Länk till deras hemsida.

I tider av ekonomisk kris är det viktigt att inte bara tala tillväxt och konkurrens kraft i Europa. Vi har också ett ansvar för att upprätthålla de värden som EU grundar sig på. I det sammanhanget är det fullkomligt oacceptabelt att kontinentens största minoritet fortfarande diskrimineras och marginaliseras.

Omslag Birger Möllers bok

Omslag Birger Möllers bok. Bild: Santérus förlag

Många har väl kanske redan gått på semester medan andra, som jag, jobbar ett bra tag till innan det är dags att förflytta sig till hängmattan. Det har varit en turbulent vår i Europa. Misstron mot de europeiska institutionerna ökar, den ekonomiska krisen medför lidande och osäkerhet för många miljoner européer, men skapar också oro för framtiden och det europeiska samarbetet. Populism och främlingsfientlighet breder ut sig. Många domedagsprofeter har glada dagar i olika medier och det känns som en allmän trötthet och misstro breder ut sig.

Krisen är naturligtvis allvarlig och det kommer att krävas mod, uppoffringar, reformer och starkt ledarskap för att ta oss ur den. Men allvarliga kriser har historiskt sett också fört det europeiska projektet framåt. Alternativen är ju inte särskilt lockande – desintegration, nationalism och slutenhet kan inte vara lösningen på problemen. Europas öde är sammansvetsat och endast tillsammans kan vi gå framåt. Därför är jag övertygad om att vi kommer att resa oss igen, men det kommer att ta tid och kraft.

 

Nästa vår är det val till Europaparlamentet och förhoppningsvis kan de senaste årens fokus på Europa bidra till en frisk debatt med olika visioner om hur det europeiska samarbetet kan utveckla sig. En bra förberedelse för den debatten är Birger Möllers bok Vad är EU och vad kan det bli. Den tredje upplagan kom ut nu i vår och boken håller redan på att bli ett standardverk för den som vill veta om EU:s historia, hur samarbetet fungerar, med framför allt om den senaste tidens utmaningar och vart de kan leda. Möller går igenom institutionerna, maktkamperna och historien från kol och stålunionen till Camerons vankelmod och den brittiska debatten.

 

Pedagogisk och lättläst, utan att ducka för komplexiteten i samarbetet ger Möllers bok en utmärkt översikt och fungerar dessutom bra som debattunderlag inför den kommande valrörelsen eller för diskussioner om EU i allmänhet.

 

Det kan vara nyttigt att påminna sig om varför vi har det europeiska samarbetet och fundera över hur Europa såg ut innan. En utmärkt hjälp på vägen här är Stefan Zweigs magnifika bok Världen av igår.

Stefan Zweig föddes i Wien i en förmögen judisk familj 1881. Han kom att bli en av dåtidens mest lästa och uppskattade författare och umgicks i vida europeiska kretsar med personer som Sigmund Freud, Rilke och Gorkij, och var lika hemmastad i Wien som i Paris, Zurich, Sorrento, och Oostende.

 

Världen av igår blev Zweigs sista bok och den gavs ut postumt 1942 i Stockholm, mitt under brinnande krig. Under 30-talet fick Zweig se sina böcker brännas av nazisternas bokbål och 1938 tvingades han i exil – först till England, sedan USA och så Brasilien, där boken är skriven. Efter att ha givit oss sina minnen, från uppväxten i det konservativa, puritanska men mycket kulturella Wien, över Europa med sina krig, återuppbyggnad, stunder av lycka i 20-talet slutar boken mitt i Hitlers terror. Zweig tar sitt liv i Rio de Janeiro 1942.

 

Boken är en fantastisk odyssé över Europa och visar vår kontinents brister och rikedom. Zweig förfäras av vad kriget gör med vanliga människor, kölden, matbristen, hatet, den enkla men effektiva propaganda som gör forna vänner till bittra fiender. Men han förundras också över framstegen, förmågan till återhämtning, det gemensamma ”europeiska” och över hur lika vi människor trots allt är. Det finns inget moraliserande, ingen politik, inget agiterande i Zweigs bok, bara en vidunderligt skicklig penna som passionerat beskriver mänskligheten och gränslöshetens möjligheter.

 

Det är ett mörkt slut men kanske hade Zweig, som var en tidig kämpe för europeiskt samarbete, varit stolt över vad den europeiska integrationen hade åstadkommit och hur vi idag löser konflikter runt skrivbordet istället för i skyttegravarna. Men han hade nog också varit bekymrad och höjt ett varningens finger över dagens politiska klimat med växande populism och nationalism och påmint oss hur skört det europeiska samarbetet är om vi inte ser upp.

Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR

Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR

EU kommer ha ett gemensamt asylsystem hösten 2015! Genom dagens beslut lägger vi  år av tuffa förhandlingar bakom oss när Europaparlamentet röstat ja till asylpaketet – lagstiftningen som ger EU ett gemensamt system för asyl.

Drygt 330 000 personer sökte asyl i EU:s 27 medlemsstater under förra året, men asyl handlar inte om statistik. Bakom varje siffra finns en person som har tvingats lämna sitt hem och fly till en helt ny kontinent. Skälet till flykten varierar. Det kan vara en flykt från krig, förföljelse eller tortyr. Oavsett skäl har man rätt att få sin asylansökan prövad i en rättssäker process. Med ett gemensamt system kommer vi tillsammans ta ansvar för att de som flytt får en bra behandling och sin sak prövad. Det är en stor framgång för EU och förtjänar ett längre blogginlägg.

Skyddsgrundsdirektivet fastslår på vilka grunder en person har rätt till internationellt skydd och flyktingstatus. Naturligtvis gäller FN:s flyktingkonvention men här har vi en gemensam tolkning av den ursprungliga flyktingdefinitionen.

Procedurdirektivet ger EU gemensamma regler för asylprocessen. Till exempel tidsfrister för att behandla asylansökningar som medlemsstaternas asylmyndigheter måste hålla sig till. Vi ställer krav på att personal som jobbar med asylansökningar ska ha utbildning och inför särskilda regler för ensamkommande flyktingbarn eftersom de har särskilda behov.
Mottagandedirektivet ställer minimikrav på mottagandet av asylsökande så som regler om anständiga levnadsförhållanden och tidig utvärdering av den asylsökandes psykiska och fysiska hälsa. Asylsökande ska också snabbare ges rätten att få jobba. Mottagandedirektivet är också viktigt med hänsyn till de bristfälliga förvar som finns idag runt om i Europa. Jag har tidigare skrivit om förvar i Grekland. Nu införs tydliga regler om förhållandena i förvaren och en mycket begränsad lista med undantagsskäl som är godkända för att hålla en asylsökande i förvar. Som princip ska flyktingar inte bo i låsta förvar!
Dublinförordningen finns sedan tidigare och innehåller regler som avgör i vilket medlemsland en asylansökan ska behandlas. Den uppdateras nu och enligt de nya reglerna får asylsökande inte skickas till EU-länder där det finns risk för omänsklig eller förnedrande behandling. Vi får också ett system för tidiga varningar, så att vi på ett tidigare stadium upptäcker brister i medlemsstaters asylsystem, så att vi kan åtgärda problem i de nationella asylsystemen innan de hinner utvecklas till kriser.
Eurodac är en databas med fingeravtryck på alla personer över 14 år som sökt asyl i ett EU-land. Enligt de nya reglerna får brottsbekämpande myndigheter tillgång till fingeravtrycken i databasen i fall som rör terrorism och allvarlig brottslighet. Detta är dock omgärdat med mycket strikta kontroller för att säkerställa att flyktingar inte betraktas som brottslingar.

Ett uppsättning gemensamma lagar är ett oerhört viktigt steg för att jämna ut de stora skillnader som idag finns mellan medlemsländerna och höja standarden. Dessutom ska nu alla 27, snart 28 medlemsländer ha ett fullt utbyggt fungerande asylsystem vilket innebär att fler länder kan ta ansvar för de människor som söker skydd i Europa. Idag tar 10 länder 90% av alla asylsökande.

Nästa steg är att se till att alla medlemländer verkligen inför lagarna.Värt att nämna är också att kommissionen har kopplat finansiering till paketet, så det kommer vara möjligt för medlemsstater med den viktiga uppgiften framför sig att bygga upp ett fungerande och rättssäkert asylsystem att söka finaniseringshjälp. Vi kommer cokså att bistå med utbildning och annan hjälp. Bara när systemet fullt ut är infört i hela EU kan vi säga att vi har ett gemensamt asylsystem som präglas av värdighet och rättsäkerhet.

Gränskontroll Flickr CC Matt McNally

Gränskontroll Flickr CC Matt McNally

Schengen är otroligt viktig del av EU:s grundläggande tanke – den fria rörligheten och vår ekonomi. Det ger cirka 420 miljoner människor som bor i området möjlighet att röra sig fritt över de inre gränserna och är en av de saker som medborgarna mest uppskattar i EU. För ett år sedan skapade Schengen dålig stämning i Bryssel. Jag hade lagt ett förslag om förbättringar av Schengensystemet och stora spänningar uppstod mellan rådet och parlamentet. Vi var verkligen oense men efter sommaren satte sig de tre institutionerna och sydde systematiskt ihop en kompromiss som alla är mer eller mindre nöjda med. Det är säkert inte lätt att förstå allt som händer i Bryssel utifrån, men nu är förhandlingarna är i land. Vi har nu verktyg som gör det möjligt för oss att stärka Schengen.

Det finns redan idag en mekanism för att utvärdera medlemsstaternas tillämpning av Schengenregelverket. Men det har framgått att vi behöver nya metoder. EU behöver en mekanism som garanterar att systemet utan inre gränskontroller är skyddad. Vi behöver ett system som är bättre rustat för att identifiera brister i ett tidigt skede och med tillhörande åtgärder och uppföljning. Det nya Schengen kommer bidra med detta och samtidigt öppna upp och ge mer insyn och öppenhet.

I det nya systemet får kommissionen en central och samordnande roll. Utvärderingarna av hur Schengen fungerar kommer att genomföras av kommissionen tillsammans med experter från medlemsstaterna. Vi kommer att ge rekommendationer till förbättringar om vi upptäcker svagheter. Och, även om det inte är särskilt sannolikt att det skulle inträffa, ger det nya systemet även möjlighet till nödbroms och tillfälligt återförande av kontroller vid gränserna under extrema omständigheter i allra sista hand. Men, och detta är viktigt, inget medlemsland kan på egen hand stänga gränsen såsom diskuterades för något år sedan när motsättningarna mellan Frankrike och Italien rasade som värst.
Kommissionen kan också hålla ett vakande öga över de interna gränserna i EU och se till att medlemsländerna inte missbrukar kontroller såsom att kolla pass när det inte är befogat. Vi vet att detta sker alltför ofta idag.

Det nya systemet innebär att parlamentet kommer att ha ökade möjligheter att påverka Schengen. Parlamentet kommer att få all relevant information och både kommissionen och rådet har uttryckt en vilja att samråda med parlamentet om Schengens utvärdering. Imorgon röstar parlamentet om förbättringarna av Schengen och jag är glad att vi lyckats fördjupa något som är så viktigt i EU-samarbetet.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 190 andra följare

%d bloggers like this: