Tal i Tammerfors

Tammerforstal

Jag tillbringar två dagar i ett sensommarvackert Finland. Huvudanledningen till mitt besök är att tala på Metropolis-konferensen som detta år hålls i Tammerfors. Metropolis samlar sedan 1996 varje år hundratals forskare,tjänstemän, policymakers och frivillligorganisationer från 70 länder för att diskutera olika aspekter på asyl, integration och migration. Det kändes extra viktigt att åka till konferensen just i år eftersom den hålls här. I just denna stad samlades Europeiska rådet för 14 år sedan och lade fast riktlinjerna för den framtida utvecklingen av en europeisk politik på migrations- och asylområdet samt rätts- och säkerhetssamarbete. Tammerforsprogrammet från 1999 var det första i sitt slag på mitt område och det satte en hög ambitionsnivå.

Idag,14 år senare , är jag oerhört stolt över att vi har kommit överens om en gemensam europeisk asylpolitik med hög standard, rättssäkerhet och kvalitet. Också många andra viktiga steg har tagits i samarbetet på migrationsområdet. Det återstår förstås mycket att göra, och framför allt ska lagstiftningen fungera i 28 länder också i praktiken, men det är ett stort framsteg. Du kan läsa mitt tal här. Det är oerhört intressant att diskutera dessa frågor med forskarna och de andra  konferensdeltagarna som kom från hela världen.

Under mitt besök i Tammerfors har jag också hunnit besöka Finlands polishögskola som ligger här och fått lära mig mer om hur de arbetar. Jag hade också ett möte med Eva Biaudet som är Finlands minoritetsombudsman och nationell rapportör för traffickingfrågor. Vi talade framför allt om traffickingsituationen. Finland har implementerat EU-direktivet, något bara hälften av EU:s medlemsländer gjort trots att tidsfristen gick ut för ett halvår sedan. Det är skandalöst och ett svek mot alla traffickingoffer.

I Helsingfors hade jag möte med justitieminister Anna-Maja Henriksson, min vän och tidigare kollega Alex Stubb, EU- och handelsminister samt inrikesminister Päivi Räsenen. Samtalen handlade främst om situationen i Syrien, visumfrågor med Ryssland, kommande lagstiftning om illegala vapen, avslöjandena om NSA och lite allmänt EU-skvaller.

Photo: allcomm, CC Flickr

Photo: allcomm, CC Flickr

I tisdagens DN publicerades en debattartikel om hemsidor som tas ner eller görs otillgängligt efter krav från upphovsrättsinnehavare, intresseorganisationer, polis och åklagare och att det är ett växande problem och ett hot mot rättssäkerhet och yttrandefrihet inom såväl Sverige som resten av EU. Cecilia bemötte kritiken och frågorna igår på dn.se 

Det finns inga enkla lösningar

Att verka för ett öppet, fritt och säkert internet är en av de viktigaste utmaningarna som vi står inför. Vi måste värna om den helt avgörande roll som internet spelar i våra liv, vi måste verka för att så många människor som möjligt kan ta tillvara på nätets alla möjligheter fullt ut.
Flera EU-kommissionärer har internetfrågor på sina arbetsområden. Tidigare i år antog kommissionen och utrikestjänsten en strategi med visionen om att – byggt på individens skydd och fundamental rättigheter – skapa ett öppet, fritt och säkert nät. En viktig utgångspunkt är att samma regler och friheter som gäller i övriga samhället även ska gälla på nätet. Nästa vecka tar vi i kommissionen ställning till ett förslag om att stärka den digitala marknaden där jag kommer driva på för att vi säkerställer nätneutralitet.
Författarna till måndagens debattartikel betonar vikten av att vi får en mer transparent och rättssäker process kring regler för att stänga hemsidor på nätet. Jag kan bara hålla med. Nuvarande situation innebär en osäkerhet för många som inte är önskvärd.
Under våren har vi därför, under min kommissionärskollega Michel Barniers ledning, diskuterat hur ett förslag skulle kunna se ut. Utkastet till lagförslag handlade om hur själva processen att stänga ned en hemsida som ifrågasatts på legal grund ska gå till. Trots en god ambition har vi inte kunnat enas om vägen framåt.

En av mina invändningar var att man inte kan ha enhetliga regler för alla sorters fall. Hanteringen av sexuellt utnyttjande av barn på nätet kräver till exempel en annan ordning än frågor om upphovsrätt, även om man i båda fallen naturligtvis måste tillämpa rättsäkerhet.
Mycket talar för att vi behöver ett tydligare och mer rättssäkert ramverk. Men det finns inga enkla lösningar. Det handlar om att ta fram ett förslag som tar hänsyn till olikheter men samtidigt garanterar rättsäkerhet. Här välkomnar jag ett starkt engagemang från såväl nationella parlament, Europaparlamentet som det civila samhället. Dialogen med olika partners och inom kommissionen fortsätter och jag är beredd att stödja kommissionär Michel Barniers ansträngningar för att finna en bra väg framåt.
Cecilia Malmström, EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor

Cellen i Almedalen.

Cellen i Almedalen.

Att likt Dawit Isaak vara instängd ensam i en kall och liten cell, hur känns det? I Almedalen har Journalistförbundet och Författarförbundet med flera sett till att beslutsfattare och besökare kan sitta inlåst i en kvart i en mörklagd cell om 2 ggr 3 meter, för att manifestera mot fängslandet av Dawit och för yttrandefrihet. Jag testade i måndags. 15 minuter i isolering är långa. Det är omöjligt att greppa hur man kan klara nästan 12 år, som Dawit.

EU:s hållning är tuff mot Eritrea och vi är många som på alla möjliga sätt jobbar för Dawits befrielse. EU, Sverige, familjen, politiker, opinionsbildare och journalister. Vi ger inte upp. För Dawits skull. För hans familj. Och för andra fängslade journalister. Vi måste fortsätta kämpa för det fria ordet.

Flygplan Arlanda Foto: EbS

Flygplan Arlanda Foto: EbS

Det är riktigt bra med debatt om EU-frågor. Särskilt de debatter som sker innan ett beslut är fattat, för det demokratiska samtalet är viktigt. Som bäst är det givetvis om det är sakligt.

Just nu pågår en debatt om statligt stöd till regionala flygplatser och flygbolag, och även om det inte ligger inom mitt ansvarsområde som kommissionär så vill jag bara klarlägga några saker. Det låter ibland som om EU har fattat beslut om att förbjuda regionala flygplatser, eller att kommissionen skulle ha lagt fram ett förslag som förbjuder stöd till regionala flygplatser. Det stämmer inte.

Det som väntar är en slags remissrunda, där ett förslag skickas ut och alla som känner sig berörda kan tycka till – medborgare, lobbyister, myndigheter – vem som helst kan skicka in sina åsikter till kommissionen, när ”konsultationsprocessen” är inledd. Kommissionen läser och tar intryck av inskickade åsikter när man utformar sitt lagförslag. Lagförslaget går sen vidare till politisk behandling i parlamentet och EU:s regeringar får tycka till i ministerrådet.

Som för all ekonomisk verksamhet tillämpas EU: s regler om statligt stöd på flygplatser och flygbolag. Syftet med de nya reglerna, som alltså ännu inte är beslutade, är i huvudsak att se till att resenärernas behov tillgodoses, samtidigt som lika villkor garanteras på den inre marknaden och att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Det är utgångspunkten.

Givetvis finns en förståelse för att tillgängligheten till många regioner inom EU kräver regionala flygplatser. Detta är särskilt fallet för ett medlemsland som Sverige där långa sträckor ofta måste täckas med flyg.

Riktlinjerna kommer att ange på vilka villkor investeringsstöd till flygplatserna kommer att tillåtas, och att en flygplats kan av den berörda medlemsstaten definieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI), och i så fall möjliggöra statligt stöd.

Fler länkar: http://cfgraf.wordpress.com/2013/06/14/eu-och-regionala-flygplatser/

http://www.northsweden.eu/transportpolitik/nyheter/om-aviation-guidelines.aspx

http://gd.se/ledare/1.6013658-sma-men-viktiga-flygplatser

http://ekuriren.se/jobbpengar/1.1810634-nya-eu-regler-hotar-sma-flygplatser

http://www.svd.se/naringsliv/eu-forslag-hotar-svenska-flygplatser_8266476.svd

http://dalademokraten.se/2013/05/01/eu-avfardar-oro-for-regionala-flygplatser/

http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/regionala-flygplatser-viktiga%283771222%29.gm

Amnestyaffisch

Amnestyaffisch

I Europa lever mellan 10 och 12 miljoner romer. De är ofta offer för diskriminering och social utslagning, lever i djup fattigdom och saknar tillgång till hälsovård och anständig bostad. Rapporter om våld och övergrepp är tyvärr allt för vanliga.

Undersökningar visar att en av tre romer är arbetslösa, 20 % omfattas inte av sjukförsäkring, och hela 90 % lever under fattigdomsgränsen. Alltför många barn går inte i skolan och endast 15 procent av romska ungdomar avslutar grundskolan.

De har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. I allt för många länder lever romer i läger på soptippar i väldigt enkla hus, eller man kanske ska säga skjul. Jag har själv besökt flera sådana boenden och det är fullkomligt ovärdigt att ha det så i Europa. Situationen är dålig generellt, och väldigt illa på sina ställen.

2011 antog EU:s ministerråd kommissionens förslag på en plan för integrering av romer. Det innebär att alla 27 medlemsländerna är skyldiga att utarbeta nationella strategier för integration. Vi följer upp detta en gång om året. Det gjorde vi idag.

Varje land har en nationell strategi, som fokuserar på fyra prioriterade områden: hälsovård, bostäder, utbildning och sysselsättning, men nu ställer vi också strukturella krav: samarbete med det civila samhället, med regionala och lokala myndigheter, uppföljning och mätning av mål och åtgärder. Länderna måste aktivt se till att anti-diskrimineringslagar efterlevs och de måste inrätta en nationell kontaktpunkt och allt måste ha rimlig finansiering.

Integrationen av romer är framförallt ett nationellt ansvar, med EU-kommissionen kan inte se på när medborgare behandlas illa. Det behövs mer konkreta åtgärder, en strategi ska inte vara ett dokument med fina ord, utan faktiskt leda framåt i praktiken. Medlemsstaterna behöver göra mycket mer för integrationen, t.ex. se till att barnen går i förskola och skola. Och se till att strategierna tillämpas på lokal och regionalnivå. Ju fler romer ett land har, desto större ansträngningar behöver göras.

EU kan också se till att bra exempel sprids. I april var jag  på besök på den romska förskolan som Räddningsmissionen driver i Göteborg. Ett fantastiskt projekt. De arbetar dels med att ge barnen en möjlighet att ha någonstans att vara på dagarna, och dels att fungera som ett slags sambandscentral för att hjälpa de vuxna. Det är ett väldigt fint initiativ, som också inspirerat vanliga göteborgare att hjälpa till. Länk till deras hemsida.

I tider av ekonomisk kris är det viktigt att inte bara tala tillväxt och konkurrens kraft i Europa. Vi har också ett ansvar för att upprätthålla de värden som EU grundar sig på. I det sammanhanget är det fullkomligt oacceptabelt att kontinentens största minoritet fortfarande diskrimineras och marginaliseras.

Omslag Birger Möllers bok

Omslag Birger Möllers bok. Bild: Santérus förlag

Många har väl kanske redan gått på semester medan andra, som jag, jobbar ett bra tag till innan det är dags att förflytta sig till hängmattan. Det har varit en turbulent vår i Europa. Misstron mot de europeiska institutionerna ökar, den ekonomiska krisen medför lidande och osäkerhet för många miljoner européer, men skapar också oro för framtiden och det europeiska samarbetet. Populism och främlingsfientlighet breder ut sig. Många domedagsprofeter har glada dagar i olika medier och det känns som en allmän trötthet och misstro breder ut sig.

Krisen är naturligtvis allvarlig och det kommer att krävas mod, uppoffringar, reformer och starkt ledarskap för att ta oss ur den. Men allvarliga kriser har historiskt sett också fört det europeiska projektet framåt. Alternativen är ju inte särskilt lockande – desintegration, nationalism och slutenhet kan inte vara lösningen på problemen. Europas öde är sammansvetsat och endast tillsammans kan vi gå framåt. Därför är jag övertygad om att vi kommer att resa oss igen, men det kommer att ta tid och kraft.

 

Nästa vår är det val till Europaparlamentet och förhoppningsvis kan de senaste årens fokus på Europa bidra till en frisk debatt med olika visioner om hur det europeiska samarbetet kan utveckla sig. En bra förberedelse för den debatten är Birger Möllers bok Vad är EU och vad kan det bli. Den tredje upplagan kom ut nu i vår och boken håller redan på att bli ett standardverk för den som vill veta om EU:s historia, hur samarbetet fungerar, med framför allt om den senaste tidens utmaningar och vart de kan leda. Möller går igenom institutionerna, maktkamperna och historien från kol och stålunionen till Camerons vankelmod och den brittiska debatten.

 

Pedagogisk och lättläst, utan att ducka för komplexiteten i samarbetet ger Möllers bok en utmärkt översikt och fungerar dessutom bra som debattunderlag inför den kommande valrörelsen eller för diskussioner om EU i allmänhet.

 

Det kan vara nyttigt att påminna sig om varför vi har det europeiska samarbetet och fundera över hur Europa såg ut innan. En utmärkt hjälp på vägen här är Stefan Zweigs magnifika bok Världen av igår.

Stefan Zweig föddes i Wien i en förmögen judisk familj 1881. Han kom att bli en av dåtidens mest lästa och uppskattade författare och umgicks i vida europeiska kretsar med personer som Sigmund Freud, Rilke och Gorkij, och var lika hemmastad i Wien som i Paris, Zurich, Sorrento, och Oostende.

 

Världen av igår blev Zweigs sista bok och den gavs ut postumt 1942 i Stockholm, mitt under brinnande krig. Under 30-talet fick Zweig se sina böcker brännas av nazisternas bokbål och 1938 tvingades han i exil – först till England, sedan USA och så Brasilien, där boken är skriven. Efter att ha givit oss sina minnen, från uppväxten i det konservativa, puritanska men mycket kulturella Wien, över Europa med sina krig, återuppbyggnad, stunder av lycka i 20-talet slutar boken mitt i Hitlers terror. Zweig tar sitt liv i Rio de Janeiro 1942.

 

Boken är en fantastisk odyssé över Europa och visar vår kontinents brister och rikedom. Zweig förfäras av vad kriget gör med vanliga människor, kölden, matbristen, hatet, den enkla men effektiva propaganda som gör forna vänner till bittra fiender. Men han förundras också över framstegen, förmågan till återhämtning, det gemensamma ”europeiska” och över hur lika vi människor trots allt är. Det finns inget moraliserande, ingen politik, inget agiterande i Zweigs bok, bara en vidunderligt skicklig penna som passionerat beskriver mänskligheten och gränslöshetens möjligheter.

 

Det är ett mörkt slut men kanske hade Zweig, som var en tidig kämpe för europeiskt samarbete, varit stolt över vad den europeiska integrationen hade åstadkommit och hur vi idag löser konflikter runt skrivbordet istället för i skyttegravarna. Men han hade nog också varit bekymrad och höjt ett varningens finger över dagens politiska klimat med växande populism och nationalism och påmint oss hur skört det europeiska samarbetet är om vi inte ser upp.

Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR

Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR

EU kommer ha ett gemensamt asylsystem hösten 2015! Genom dagens beslut lägger vi  år av tuffa förhandlingar bakom oss när Europaparlamentet röstat ja till asylpaketet – lagstiftningen som ger EU ett gemensamt system för asyl.

Drygt 330 000 personer sökte asyl i EU:s 27 medlemsstater under förra året, men asyl handlar inte om statistik. Bakom varje siffra finns en person som har tvingats lämna sitt hem och fly till en helt ny kontinent. Skälet till flykten varierar. Det kan vara en flykt från krig, förföljelse eller tortyr. Oavsett skäl har man rätt att få sin asylansökan prövad i en rättssäker process. Med ett gemensamt system kommer vi tillsammans ta ansvar för att de som flytt får en bra behandling och sin sak prövad. Det är en stor framgång för EU och förtjänar ett längre blogginlägg.

Skyddsgrundsdirektivet fastslår på vilka grunder en person har rätt till internationellt skydd och flyktingstatus. Naturligtvis gäller FN:s flyktingkonvention men här har vi en gemensam tolkning av den ursprungliga flyktingdefinitionen.

Procedurdirektivet ger EU gemensamma regler för asylprocessen. Till exempel tidsfrister för att behandla asylansökningar som medlemsstaternas asylmyndigheter måste hålla sig till. Vi ställer krav på att personal som jobbar med asylansökningar ska ha utbildning och inför särskilda regler för ensamkommande flyktingbarn eftersom de har särskilda behov.
Mottagandedirektivet ställer minimikrav på mottagandet av asylsökande så som regler om anständiga levnadsförhållanden och tidig utvärdering av den asylsökandes psykiska och fysiska hälsa. Asylsökande ska också snabbare ges rätten att få jobba. Mottagandedirektivet är också viktigt med hänsyn till de bristfälliga förvar som finns idag runt om i Europa. Jag har tidigare skrivit om förvar i Grekland. Nu införs tydliga regler om förhållandena i förvaren och en mycket begränsad lista med undantagsskäl som är godkända för att hålla en asylsökande i förvar. Som princip ska flyktingar inte bo i låsta förvar!
Dublinförordningen finns sedan tidigare och innehåller regler som avgör i vilket medlemsland en asylansökan ska behandlas. Den uppdateras nu och enligt de nya reglerna får asylsökande inte skickas till EU-länder där det finns risk för omänsklig eller förnedrande behandling. Vi får också ett system för tidiga varningar, så att vi på ett tidigare stadium upptäcker brister i medlemsstaters asylsystem, så att vi kan åtgärda problem i de nationella asylsystemen innan de hinner utvecklas till kriser.
Eurodac är en databas med fingeravtryck på alla personer över 14 år som sökt asyl i ett EU-land. Enligt de nya reglerna får brottsbekämpande myndigheter tillgång till fingeravtrycken i databasen i fall som rör terrorism och allvarlig brottslighet. Detta är dock omgärdat med mycket strikta kontroller för att säkerställa att flyktingar inte betraktas som brottslingar.

Ett uppsättning gemensamma lagar är ett oerhört viktigt steg för att jämna ut de stora skillnader som idag finns mellan medlemsländerna och höja standarden. Dessutom ska nu alla 27, snart 28 medlemsländer ha ett fullt utbyggt fungerande asylsystem vilket innebär att fler länder kan ta ansvar för de människor som söker skydd i Europa. Idag tar 10 länder 90% av alla asylsökande.

Nästa steg är att se till att alla medlemländer verkligen inför lagarna.Värt att nämna är också att kommissionen har kopplat finansiering till paketet, så det kommer vara möjligt för medlemsstater med den viktiga uppgiften framför sig att bygga upp ett fungerande och rättssäkert asylsystem att söka finaniseringshjälp. Vi kommer cokså att bistå med utbildning och annan hjälp. Bara när systemet fullt ut är infört i hela EU kan vi säga att vi har ett gemensamt asylsystem som präglas av värdighet och rättsäkerhet.

Gränskontroll Flickr CC Matt McNally

Gränskontroll Flickr CC Matt McNally

Schengen är otroligt viktig del av EU:s grundläggande tanke – den fria rörligheten och vår ekonomi. Det ger cirka 420 miljoner människor som bor i området möjlighet att röra sig fritt över de inre gränserna och är en av de saker som medborgarna mest uppskattar i EU. För ett år sedan skapade Schengen dålig stämning i Bryssel. Jag hade lagt ett förslag om förbättringar av Schengensystemet och stora spänningar uppstod mellan rådet och parlamentet. Vi var verkligen oense men efter sommaren satte sig de tre institutionerna och sydde systematiskt ihop en kompromiss som alla är mer eller mindre nöjda med. Det är säkert inte lätt att förstå allt som händer i Bryssel utifrån, men nu är förhandlingarna är i land. Vi har nu verktyg som gör det möjligt för oss att stärka Schengen.

Det finns redan idag en mekanism för att utvärdera medlemsstaternas tillämpning av Schengenregelverket. Men det har framgått att vi behöver nya metoder. EU behöver en mekanism som garanterar att systemet utan inre gränskontroller är skyddad. Vi behöver ett system som är bättre rustat för att identifiera brister i ett tidigt skede och med tillhörande åtgärder och uppföljning. Det nya Schengen kommer bidra med detta och samtidigt öppna upp och ge mer insyn och öppenhet.

I det nya systemet får kommissionen en central och samordnande roll. Utvärderingarna av hur Schengen fungerar kommer att genomföras av kommissionen tillsammans med experter från medlemsstaterna. Vi kommer att ge rekommendationer till förbättringar om vi upptäcker svagheter. Och, även om det inte är särskilt sannolikt att det skulle inträffa, ger det nya systemet även möjlighet till nödbroms och tillfälligt återförande av kontroller vid gränserna under extrema omständigheter i allra sista hand. Men, och detta är viktigt, inget medlemsland kan på egen hand stänga gränsen såsom diskuterades för något år sedan när motsättningarna mellan Frankrike och Italien rasade som värst.
Kommissionen kan också hålla ett vakande öga över de interna gränserna i EU och se till att medlemsländerna inte missbrukar kontroller såsom att kolla pass när det inte är befogat. Vi vet att detta sker alltför ofta idag.

Det nya systemet innebär att parlamentet kommer att ha ökade möjligheter att påverka Schengen. Parlamentet kommer att få all relevant information och både kommissionen och rådet har uttryckt en vilja att samråda med parlamentet om Schengens utvärdering. Imorgon röstar parlamentet om förbättringarna av Schengen och jag är glad att vi lyckats fördjupa något som är så viktigt i EU-samarbetet.

Idag fattade EU-domstolen ett beslut som förtydligar vilken tolkning som gäller för Dublinförordningen – i frågan om vilken medlemsstat som ska behandla en asylansökan från ett ensamkommande flyktingbarn. Dagens dom är en viktig vägledning för hur domstolar och myndigheter tolkar den europeiska asyllagstiftningen och hur vi bemöter och behandlar de mest utsatta – barnen utan föräldrar och vuxna släktingar. Domstolen slår fast i sitt förtydligande att ensamkommande barn bara ska kunna överföras via ett Dublinförfarande (alltså skickas tillbaka till det land där asylansökan först lämnades in) i syfte att återförenas med en familjemedlem eller släkting.

Huvudregeln blir nu att asylansökan från ett ensamkommande bör hanteras i den medlemsstat där barnet befinner sig. Det är ett viktigt och glädjande besked där principen om barnets bästa verkligen stärks. Domstolens avgörande bör dock inte hindra det nära förestående antagandet av det stora asylpaketet eftersom domen ändå blir bindande för medlemsländerna. Däremot kan jag inte utesluta att reglerna i framtiden behöver revideras så att de ligger i linje med det domstolen konstaterat i sitt klargörande idag. Vi kommer nu att gå igenom domen och lagstiftningen och överväga om vi behöver en översyn av bestämmelsen om ensamkommande barn i Dublinförordningen.

EU-karta för integration: http://ec.europa.eu/ewsi/en/lra.cfm

EU-karta för integration: http://ec.europa.eu/ewsi/en/lra.cfm

 

Många invandrare ställs inför stora utmaningar på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i skolor i våra medlemsstater. Delvis beror det på ren diskriminering, vilket är förbjudet enligt lag. I krisens kölvatten drabbas många med utländsk bakgrund extra hårt. Dock finns det stora skillnader mellan länderna. Vi kan också se att invandrare från samma ursprungsland och med en liknande social bakgrund lyckas olika bra i olika länder. Vissa välfärdssystemen och utbildningssystem verkar skydda invandrare bättre från fattigdom och utslagning i skolsystemet.

 

De lokala och regionala myndigheterna står i frontlinjen i integrationsprocessen. Integration sker i lokalsamhället där människor bor, och de olika förutsättningarna och hindren för integration går inte att lagstifta bort. Kommissionen har därför tagit fram en interaktiv karta som visar god praxis för lokala och regionala myndigheter, för att ytterligare stärka den lokala dimensionen i integrationspolitiken. Vi lanserade den idag vid European Integration Forum, en konferens som hålls två gånger om året och har olika teman. Vi samlar lokala aktörer som jobbar med integration runt om i EU för att diskutera och utbyta erfarenheter. I år är temat ungdomar.

 

EU har inte lagstifningskompetens på integrationsområdet (och ska inte ha det), men eftersom migration och integration hänger samman och många städer i Europa står inför samma utmaningar, finns det även en dimension av integrationspolitik på EU-nivå. EU:s integrationspolitik handlar om att integrera tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i EU och består framförallt att bistå nationella, regionala och lokala organisationer och myndigheter att dela goda exempel på lyckade integrationstrategier med varandra. EU kan spela en viktig roll i att skapa mötesplatser och möjliggöra erfarenhetsutbyte.

 

Syftet med kartan är att förbättra utbytet av god praxis på lokal och regional nivå samt att ytterligare synliggöra den lokala dimensionen i integrationspolitiken genom att visa det arbete som utförs av de lokala och regionala myndigheterna. Allt på ett användarvänligt sätt. Kartan är tillgänglig online på den europeiska webbplatsen om integration. Genom en klick på kartan hamnar på hemsidan för en myndighet som delar med sig av dess god praxis på området för integration. Kartan har tagits fram i samarbete med Regionkommittén, som identifierade några av de goda metoderna för integration. Den kommer att succesivt byggas på.

Möte om människohandel. Foto: T. Ernst

Möte om människohandel. Foto: T. Ernst

Idag tog EU ytterligare ett steg i kampen mot trafficking. För att stödja alla goda krafter lanserade vi det nya ”EU Civil Society Platform against trafficking”, som för samman över 100 europeiska frivilligorganisationer från hela EU och Kroatien som snart blir medlem.  EU-plattformen kommer att fungera som ett forum för frivilligorganisationer på europeisk, nationell och lokal nivå. Deltagande organisationer jobbar med mänskliga rättigheter, jämställdhet, barns rättigheter och migranters rättigheter. Deltagarna kommer att kunna utbyta erfarenheter och konkreta idéer om hur man bäst hjälpa offren, utvecklar sina nätverk, och hindrar att fler personer blir offer för det fruktansvärda brott som människohandel är. Det civila samhället spelar en otroligt viktig roll i att förebygga människohandel och för att hjälpa brottsoffer. De som jobbar direkt med de drabbade, kan lära mycket av varandra, och kan hjälpa oss med konkreta idéer vad som behövs för att gå vidare i kampen mot trafficking. Vi bidrar med stöd och kanaler för att deras kunskaper ska spridas över hela Europa.

Dagens möte var ett seminarium för att reflektera och diskutera över politiska prioriteringar, erfarenhetsutbyte och framtida aktiviteter, t.ex. informationskampanjer och möjligheten att samarbeta med organisationer utanför EU. Det är inspirerande och stärkande att möta alla dessa engagerade människor som jobbar hårt mot människohandel. Ett andra möte för plattformen är preliminärt planerad till hösten. Kommissionen undersöker också hur vi skulle kunna underlätta kommunikation inom plattformen med någon slags internetlösning.

Arbetet mot människohandel är prioriterat i EU. Det handlar om att förebygga, skydda offren och åtala människohandlarna. På EU-nivå har vi fattat beslut om straffrättsliga påföljder, brottsofferstöd, och förebyggande åtgärder. Trafficking-direktivet skulle varit infört i all nationell lagstiftning redan, men hittills har endast 9 länder införlivat direktivet fullt ut (Tjeckien, Sverige, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Rumänien och Finland) och 4 länder har delvis införlivat det (Belgien, Bulgarien, Slovenien och Storbritannien). Jag jobbar nu med att kontakta de som inte ännu har infört lagstiftningen och driver på att de ska göra det. Det är förvånande och kritiskt att den nationella lagstiftningen nu dröjer. Under tiden säljs kvinnor, män och barn som varor, och utnyttjas i prostitution och hårt kroppsarbete. Genom att inte införa de lagar vi gemensamt beslutat om, sviker vi dessa människor än en gång.

Mer om EU:s arbete mot trafficking här: länk.

Rainbow EUVi har både berättelser och statistik på hbtq-personers grundläggande rättigheter inte respekteras, att diskriminering och våld förekommer runt om i EU idag. Egentligen har vi redan tillräckligt med bevis och kunskap för att inte behöva vänta och utreda ytterligare innan åtgärder föreslås. Idag, på internationella dagen mot homo- och transfobi, IDAHO, kom EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, med ytterligare siffror, en rapport som också innehåller förslag på åtgärder på EU och nationell nivå. Exempelvis så svarade 47% av de drygt 39000 svarande hbtq-personerna i byråns undersökning, att man har upplevt sig diskriminerad eller trakasserad pga sin sexuella läggning. Förhoppningsvis övertygar den fler om att vi behöver använda oss av den informationen vi har.

ILGA Europe publicerade igår sin årliga rapport och karta över Europa. Den visar på framsteg i Europa, men just också på de stora skillnaderna. Skillnaderna mellan medlemsstaterna är fortfarande stora i EU. I flera länder har bögar och lesbiska rätt att gifta sig. Nu senast har Frankrike beslutat om en sådan lag. Graden av våld och trakasserier varierar mellan olika medlemsländer. Men förekommer överallt. Men mycket återstår att göra. Inget av EU:s länder är ”färdiga”, utan alla kan göra mer, inklusive EU:s institutioner.

Det är helt oacceptabelt och oförenligt med de grundläggande värden som EU bygger på att medborgare utsätts för diskriminering, våld och trakasserier och undantas från lagstiftning som skyddar dem och deras familjer. Jag tror inte vi behöver grotta ner oss i siffror utan snarare grundligt gå igenom vad vi ska göra för att förbättra situationen.

På det nya asylcentret i Aten, med minister Nikos Dendias och Lamprini Koletta, chef för myndigheten för asylöverklaganden. Foto: Michele Cercone

På det nya asylcentret i Aten, med minister Nikos Dendias och Lamprini Koletta, chef för myndigheten för asylöverklaganden. Foto: Michele Cercone

Jag är i Grekland några dagar, det är mitt femte besök i landet som kommissionär. Regnet öser ner och läget är fortfarande oerhört bekymmersamt. Många greker har det väldigt svårt men det finns ändå vissa små ljuspunkter. Turistindustrin väntas slå rekord i sommar och Eurogruppen pekar på försiktigt positiva siffror.

Jag är förstås här för att diskutera situationen för flyktingar och migranter. Vissa framsteg har skett sedan jag var här sist. De värsta av de slutna mottagningscentren för migranter har stängts, men villkoren är fortfarande oacceptabla för alla dem som hålls inlåsta. Här behöver Grekland göra mer för att uppfylla europeiska lagar och internationella standarder. Det behövs också byggas fler öppna mottagningscenter.

På den positiva sidan kan också nämnas att det inom kort äntligen öppnas ett center för asylmottagning i Aten och på några av öarna. Asylhanteringen har hittills skötts av polisen, vilket försås inte är acceptabelt. Det nya centret  har specialutbildad personal för att registera ansökningar, göra intervjuer och handlägga överklaganden.

Jag hade långa överläggningar med minister Nikos Dendias för att diskutera de återstående problemen i den handlingsplan för migration som regeringen har antagit. Det är naturligtvis Grekland självt som har huvudansvaret för att få ett system på plats, men EU-kommissionen, våra myndigheter, medlemsländerna och många frivillligorganisationer hjälper till. Grekland har fortfarande problem med att utnyttja de medel och EU- fonder som står till förfogande, och det behövs en större samordning mellan de olika departementen.

Jag hade också ett möte med premiärminister Antonis Samaras som är djupt engagerad i migrationsfrågorna i landet. Jag besökte det nya asylcentret,  mötte UNHCR och besökte även den polisenhet som hittills haft huvudansvaret för asylhantering och som nu håller på att avvecklas.

En viktig fråga som vi diskuterade är det rasistiska våldet som tyvärr är väldigt närvarande i ett land där partiet Gyllene Gryning ökar i opinionen, där krisen skapar grogrund för enkla lösningar och syndabockar i politiken. En lag som kriminaliserar hets mot folkgrupp, och som gör rasistiskt våld till ett allvarligt brott, är på väg.

Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister

Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister

Efter tre dagars hällande regn tittade äntligen solen  fram i ett grönt och vårlikt Washington där jag tillbringat några dagar.

Vi har ju ett väletablerat samarbete med USA i många frågor och mina främsta samarbetspartners, justitieminister Eric Holder och secretary of  homeland security, Janet Napolitano, är kvar i den nya Obama administrationen så här finns en klar kontinuitet.

Diskussionerna med dem här i Washington präglas förstås av det fruktansvärda terrrordådet i Boston och det efterföljande utredningsarbetet. Vi talade också om det arbete som USA gör för att förebygga radikalisering och våldsam extremism. Jag berättade on vårt RAN-nätverk som jobbar sedan 18 månader i åtta arbetsgrupper och samlar lokala aktörer, forskare, frivilligorganisationer, poliser, lärare etc. från hela EU. Tanken är att utbyta tankar och erfarenheter om just radikalisering och våldsam extremism, exit-strategier, internets roll etc.

Vi talade också om cyberbrott, vårt gemensamma arbete för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet, och den planerade migrationsreformen i USA. Det är intressant att jämföra migrationsdebatten här med den i Europa. Här i USA växer det nu fram en partipolitisk enighet om att migration är en nödvändighet och att det i huvudsak är positivt för USA. I Europa, där vi trots arbetslösheten kommer att behöva arbetskraftsinvandring, ses migration i huvudsak som ett problem.

Andra möten har handlat om trafficking, samarbete inför FNs stora möte om migration och utveckling i höst och en hel del om cyberbrott. En viktig del av besöket har också varit möten med folk utanför administrationen. Jag hade en intressant diskussion med studenter och forskare på Georgetown University där vi diskuterade just migrations- och asylfrågor. På Washington university deltog jag i ett panelsamtal om cyberbrott där jag bl a presenterade EUs cyberstrategi.

Alla här är också väldigt positiva till kommande förhandlingar om ett frihandelsavtal  mellan EU och USA. Det vore av enormt stor betydelse om vi kunde få till ett sådant avtal .

Refugees in Chad. Photo: United Nations flickr

Refugees in Chad. Photo: United Nations flickr

Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) röstade idag om de två sista delarna i asylpaketet. Det blev en övervägande majoritet. Eftersom medlemsländerna informellt redan har sagt ja till hela paketet (sex olika direktiv), betyder det att vi snart, så fort omröstningen genomförts i kammaren i Europaparlamentet, har ett beslut om ett gemensamt europeiskt asylsystem. Det är en milstolpe i det europeiska samarbete, något vi har förhandlat i många, många år. Detta är en framgång som kommer att leda till att det blir ordning på EU-ländernas asylsystem, den enskilde asylsökande kommer garanteras rättigheter som t.ex. tolk, juridiskt ombud och rätt att få besked inom en viss tid, och att det blir ett särskilt stöd till de mest utsatta flyktingarna, som ensamkommande barn, kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och tortyrskadade. På samtliga punkter är det en standardökning gentemot dagens regelverk.

Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta sedan 1999, och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett oerhört stort ansvar medan andra borde kunna göra betydligt mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om. Det europeiska asylsystemet kommer förstärka rättigheterna för människor på flykt och EU visar därmed att alla medlemsländer är villiga att hjälpa människor som behöver skydd och att vi ska göra det under värdiga förhållanden. Det är inte riktigt dags att fira än, kommissionens, rådets och europaparlamentets överenskommelse måste bekräftas slutligt i Europaparlamentets plenum. Detta kommer troligen att ske i juni. Men genom omröstningen idag är vi nästan där. Gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor är enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 225 andra följare

%d bloggare gillar detta: