You are currently browsing the tag archive for the ‘asyl’ tag.

Presskonferens med minister Alfano i Milano

Presskonferens med minister Alfano i Milano

Jag tillbringar  två dagar i Milano den här veckan. Italien har nyss tagit över EUs roterande ordförandeskap och nu arrangeras ett informellt ministermöte här. Ett av ordförandeskapets prioriterade områden är frågan om migrationen över Medelhavet till EU. Ordförandelandet har alltid möjlighet att rama in diskussionerna genom att skicka ut underlag och leda möten och förhandlingar. De här dagarna diskuterar vi hur EU går vidare med TFM (Task Force Mediterranean)  som tillsattes efter Lampedusakatastrofen i höstas – EU i betydelsen kommissionen och medlemsstaterna. Strategier är viktiga men också finansiering och operativt stöd. Det handlar dels om att lösa de akuta problemen med risken för drunkningar och människosmugglingens utnyttjande av andras nöd, men också hur vi ska stärka EU: s förmåga att förebygga och reagera på lång sikt.

Migrationsfrågorna kommer att stå högt på EUs agenda, och den globala, under många år. Så länge det finns krig, förtryck och fattigdom i Europas närhet kommer människor att försöka komma till oss i jakt på ett bättre liv. I grund och botten är migration och rörlighet något bra. Migranter bidrar  kulturellt och socialt och har ofta kunskap och erfarenheter som är viktiga. Dessutom behöver arbetskraftsinvandring till ett åldrande Europa med demografiskt negativa kurvor i många länder . Och självklart låste vi ta ansvar för de som flyr våldet och övergreppen i Syrien.

Under sammanträdet idag diskuterades hur vi kan förbättra samarbetet mellan gränsmyndigheter, afrikanska länder och med UNHCR. Vi diskuterar också hur vi ska utveckla Frontex för att få till en gemensam europeisk insats som kan ersätta den italienska operationen Mare Nostrum som räddat tiotusentals liv under våren och sommaren . Här kommer det att behövas extra insatser och resurser från medlemsländerna.

Som så ofta tidigare upprepade jag att naturligtvis måste minska människosmugglingen och de kriminella nätverk som tjänar storkovan på att lura pengar av människor i nöd. Men vi måste också öppna för fler legala vägar in i EU. på sikt  kan det ske genom humanitära visum tex men kortsiktigt är kvotflyktingar det bästa.  – jag uppmanar alla medlemsstater att mobilisera och ta emot kvotflyktingar direkt från flyktingländerna. Glädjande nog är det allt fler EU länder som öppnar för detta men fortfarande kan vi göra mer, alla 28 borde ta sitt  ansvar.

Andra frågor dom diskuterades på rådsmötet var strategiska framtidsfrågor och prioriteringar inom hela området säkerhet, migration och rättssakarbete samt hur vi kan förbättra samarbetet rörande  våld mot  kvinnor.

Presskonferens

Presskonferens

Europeiska rådets riktlinjer om framtiden för området för frihet, säkerhet och rättvisa kommer att antas i juni. Det görs i en tid då EU-motståndet är högljutt och där vi ser tendenser till ökad nationalism, intolerans och främlingsfientlighet. Mitt budskap till stats- och regeringscheferna är en vädjan om att visa politiskt ledarskap och ge en tydlig signal om att EU inte kommer att kompromissa om sina kärnvärden.

Idag presenterade kommissionen sin syn och vårt förslag med idéer för framtiden på området för rättsliga och inrikesfrågor. Sedan jag tillträdde som EU-kommissionär för inrikes frågor 2009 har jag jobbat efter den ambitiösa agenda som fastställts i Stockholmsprogrammet. Efter snart fem år, kan vi vara stolta över vad som har uppnåtts. Vi har kommit överens om ett nytt asylsystem med hög standard och rättsäkerhet för de som söker skydd. Vi har ett stabilare Schengensystem och har avskaffat visum för flera länder i vårt närområde (Balkan) men också andra länder tex Brasilien, Taiwan mm. Vi har öppnat fler lagliga vägar in i Europa. På säkerhetsområdet har det europeiska samarbetet fördjupats och stärkts. Vi har nya lagar och strategier mot trafficking, ett nytt cybercrime center, en global allians mot barnpornografi på nätet samt ett nätverk för att motverka radikalisering och extremism.  Men arbetet är inte över. Dagens förslag baseras på den erfarenhet och kunskap vi nått i vårt arbete.

Det Europa jag vill ha är ett Europa som är öppet mot världen, ett Europa som välkomnar studenter, forskare och andra som bidrar med de kunskaper och talanger som vi behöver för att upprätthålla vårt framtida välstånd. Det är ett Europa som ger skydd till dem som behöver. Mitt Europa, är det Europa som ger trygghet för medborgarna.

Vi måste fortsätta försvara våra grundläggande värderingar och principer, som vårt samarbete bygger på. Demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna vara grunden vi utvecklar vår politik för de kommande åren på. Begreppen solidaritet och ansvarsfördelning måste översättas till konkreta åtgärder och aktiviteter. För att kunna leva upp till det, krävs att medlemsstaterna och EU-institutionerna arbetar tillsammans.

Inför framtiden är det oerhört viktigt att konsolidera och implementera alla de lagar vi kommit överens om. De måste fungera i praktiken. Det operationella samarbetet måste öka och tilliten inom t.ex polis och åklagarväsende måste byggas och utvecklas varje dag genom dagligt konkret praktiskt samarbete. EU och dess medlemsstater kommer att konfronteras med nya utmaningar som vi inte kan förutspå idag, men vi kan utifrån dagens erfarenheter och det vi ser idag blicka framåt. Till exempel kommer fler människor vilja komma till Europa för att arbeta, turista, studera eller för att söka skydd. Vi måste vidare använda de möjligheter som migrationen i en globaliserad värld för med sig, och genomföra vår nya gemensamma europeiska asylpolitik på ett solidariskt och ansvarsfullt sätt. Vi måste öka våra ansträngningar för att undvika ytterligare tragedier i Medelhavet. Vi måste därför intensifiera vårt samarbete med ursprungs-och transitländer. Vi måste öppna nya vägar för migration. Vi måste fortsätta utveckla lösningar på utmaningar som till exempel nätbrottslighet, bygga vidare på den korruptionsrapport som vi nyligen presenterade, och intensifiera arbetet för att bekämpa den ökande extremismen i Europa. Utmaningarna är många och viktiga. Läs hela förslaget här: http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/documents/basic-documents/docs/an_open_and_secure_europe_-_making_it_happen_en.pdf

Flyktingar från krigets Syrien i september 2013. Foto: E. Dorfman/UNHCR

Flyktingar från krigets Syrien i september 2013. Foto: E. Dorfman/UNHCR

Snart är det dags för lite jullov och förhoppningsvis tid med avkoppling med nära och kära. Det är också högsäsong  för eftertanke och årskrönikor. Ett år går så fort, men är långt när man tänker på hur mycket det händer omkring oss och hur mycket vi får gjort på jobbet. Allt av vikt får inte plats i en sammanfattande text.

Jag känner väldigt stolthet över att vi har lyckats ro asylpaketet i hamn. Det har varit mina viktigaste prioriteringar för mandatperioden. Efter besluten i parlamentet och rådet i juni 2013, kommer EU ha ett gemensamt asylsystem senast hösten 2015. Det innebär att samtliga EU-länder har skyldighet – och ska ha kapacitet att se till asylsökande behandlas rättvist och humant sätt var de än kommer. EU kommer att få moderna, öppna, rättssäkra och förutsägbara regler om vem som skall betraktas som flykting, hur de behandlas och gemensamma normer om rättigheter. I alla delar av asylområdet, innebär de nya reglerna en höjning av dagens standarder. Asylpaketet gör det möjligt för Europa att ge bättre skydd för människor som flyr från krig och förföljelse. Förhoppningsvis kommer det att leda till att fler länder i EU tar ansvar för människor som flyr, idag är det ett fåtal som tar emot asylsökande.

EU-domstolen har också under året klargjort:

1) att homosexuella asylsökande kan anses utgöra en ”samhällsgrupp” och därmed kvalificera sig för asyl i ett EU-land.

2) ensamkommande barn bara ska kunna överföras via ett Dublinförfarande (alltså skickas tillbaka till det land där asylansökan först lämnades in) i syfte att återförenas med en familjemedlem eller släkting. Huvudregeln blir nu att asylansökan från ett ensamkommande bör hanteras i den medlemsstat där barnet befinner sig.

Vi har också fått till stånd att EU:s asylbyrå EASO nu jobbar för fullt och bistår länder som har konkreta svårigheter att få fram hjälppersonal, och även med analyser, bedömningar och ekonomiskt stöd. EASO:s team har en nyckelroll för att asylpolitiken skall kunna genomföras korrekt.

Stort fokus har varit på Grekland under året. Själv besöker jag landet flera gånger om året för att stötta, sätta press och bistå med deras arbete med asyl och migrationsfrågor. Förra veckan, vid ett besök i Aten kunde jag också konstatera att landet med vår hjälp gör framsteg i sin uppbyggnad av ett rättssäkert asylsystem. Samtidigt återstår stora utmaningar.

Årets mest känslosamma stund var i oktober när jag stod på den italienska ön Lampedusa  framför 280 kistor med personer som drunknat på sin väg över Medelhavet. Det var tungt, men motiverar mig också till att fortsätta kämpa för en bättre politik för att förhindra liknande olyckor. Det visade sig senare att totalt drunknade över 350 personer utanför Lampedusa den gången, men tyvärr händer likande tragedier hela tiden.  Man uppskattar att minst 2000 personer om året drunknar när de letar sig till Europa för en säkrare framtid. Så länge det finns diktatur, förtryck och fattigdom i världen kommer människor att försöka komma till Europa och det är en utmaning som inte kommer försvinna. Därför jobbar vi för att formulera en politik för hållbar migration framöver. Kommissionen har tillsammans med medlemsländerna tagit fram en strategi för den framtida migrationspolitiken som inbegriper såväl räddningsinsatser på havet, bättre samarbete med tredje land, kamp mot smugglingsnätverken, fler legala vägar in i EU och akutstöd för mottagning för de länder som har stort tryck. Kommissionen kämpar dagligen med UNHCR för att förmå medlemsländerna att ta emot kvotflyktingar för vidarebosättning i EU. Allt för få medlemländer gör det idag, men vi ser en liten förändring och mer öppning. Kanske ett trendbrott? Att ta emot kvotflyktingar direkt från Syrien är ett sätt att hjälpa de mest utsatta och se till att de får en säker och trygg väg till Europa.

Slutligen har vi under året sett en ökning av stödet för främlingsfientliga partier runt om i Europa. Det är en utveckling som starkt bekymrar mig.

hbtflyktIgår kom EU-domstolen med ett positivt och klargörande besked om att homosexuella asylsökande kan anses utgöra en ”samhällsgrupp” och därmed kvalificera sig för asyl i ett EU-land. Fallet gällde tre personer från Sierra Leone, Uganda och Senegal respektive, som sökt asyl i Nederländerna. I dessa länder är homosexualitet förbjudet och kan straffas med allt mellan böter och livstidsfängelse. I världen idag finns det 76 länder (!) som förbjudit homosexualitet.

EU:s regler för att avgöra vem som är flykting finns i det så kallade skyddsgrundsdirektivet. Reglerna har sin grund i Genèvekonventionen som definierar flyktingar som personer ”som flytt sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Enligt konventionen utgör flyktingskäl grund för att bevilja asyl.

Det är ett viktigt och välkommet avgörande eftersom inte alla länder tolkar flyktingdefinitionen på ett sätt som inkluderar förföljelse av homosexuella, även om UNHCR:s handbok sedan länge föreslår en sådan tolkning. För länder som t.ex. Sverige och Belgien förändras inget, eftersom man redan beviljar skydd till förföljda homosexuella personer. Domstolens beslut blir vägledande för hela EU.

Domstolen la till att det inte räcker med att ett förbud existerar, utan det måste finnas en reell risk för sanktioner, som t.ex. risk för fängelsestraff. Domen klargjorde också att man inte kan kräva av homosexuella att de ska dölja sin sexuella läggning för att undkomma förföljelse eftersom det är en så grundläggande del av en persons identitet. Det är också ett viktigt klargörande eftersom det faktiskt förekommit att myndigheter avslagit asylansökningar med hänvisning till att det går att dölja och på så sätt undkomma förföljelse.

Tal i Tammerfors

Tammerforstal

Jag tillbringar två dagar i ett sensommarvackert Finland. Huvudanledningen till mitt besök är att tala på Metropolis-konferensen som detta år hålls i Tammerfors. Metropolis samlar sedan 1996 varje år hundratals forskare,tjänstemän, policymakers och frivillligorganisationer från 70 länder för att diskutera olika aspekter på asyl, integration och migration. Det kändes extra viktigt att åka till konferensen just i år eftersom den hålls här. I just denna stad samlades Europeiska rådet för 14 år sedan och lade fast riktlinjerna för den framtida utvecklingen av en europeisk politik på migrations- och asylområdet samt rätts- och säkerhetssamarbete. Tammerforsprogrammet från 1999 var det första i sitt slag på mitt område och det satte en hög ambitionsnivå.

Idag,14 år senare , är jag oerhört stolt över att vi har kommit överens om en gemensam europeisk asylpolitik med hög standard, rättssäkerhet och kvalitet. Också många andra viktiga steg har tagits i samarbetet på migrationsområdet. Det återstår förstås mycket att göra, och framför allt ska lagstiftningen fungera i 28 länder också i praktiken, men det är ett stort framsteg. Du kan läsa mitt tal här. Det är oerhört intressant att diskutera dessa frågor med forskarna och de andra  konferensdeltagarna som kom från hela världen.

Under mitt besök i Tammerfors har jag också hunnit besöka Finlands polishögskola som ligger här och fått lära mig mer om hur de arbetar. Jag hade också ett möte med Eva Biaudet som är Finlands minoritetsombudsman och nationell rapportör för traffickingfrågor. Vi talade framför allt om traffickingsituationen. Finland har implementerat EU-direktivet, något bara hälften av EU:s medlemsländer gjort trots att tidsfristen gick ut för ett halvår sedan. Det är skandalöst och ett svek mot alla traffickingoffer.

I Helsingfors hade jag möte med justitieminister Anna-Maja Henriksson, min vän och tidigare kollega Alex Stubb, EU- och handelsminister samt inrikesminister Päivi Räsenen. Samtalen handlade främst om situationen i Syrien, visumfrågor med Ryssland, kommande lagstiftning om illegala vapen, avslöjandena om NSA och lite allmänt EU-skvaller.

Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR

Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR

EU kommer ha ett gemensamt asylsystem hösten 2015! Genom dagens beslut lägger vi  år av tuffa förhandlingar bakom oss när Europaparlamentet röstat ja till asylpaketet – lagstiftningen som ger EU ett gemensamt system för asyl.

Drygt 330 000 personer sökte asyl i EU:s 27 medlemsstater under förra året, men asyl handlar inte om statistik. Bakom varje siffra finns en person som har tvingats lämna sitt hem och fly till en helt ny kontinent. Skälet till flykten varierar. Det kan vara en flykt från krig, förföljelse eller tortyr. Oavsett skäl har man rätt att få sin asylansökan prövad i en rättssäker process. Med ett gemensamt system kommer vi tillsammans ta ansvar för att de som flytt får en bra behandling och sin sak prövad. Det är en stor framgång för EU och förtjänar ett längre blogginlägg.

Skyddsgrundsdirektivet fastslår på vilka grunder en person har rätt till internationellt skydd och flyktingstatus. Naturligtvis gäller FN:s flyktingkonvention men här har vi en gemensam tolkning av den ursprungliga flyktingdefinitionen.

Procedurdirektivet ger EU gemensamma regler för asylprocessen. Till exempel tidsfrister för att behandla asylansökningar som medlemsstaternas asylmyndigheter måste hålla sig till. Vi ställer krav på att personal som jobbar med asylansökningar ska ha utbildning och inför särskilda regler för ensamkommande flyktingbarn eftersom de har särskilda behov.
Mottagandedirektivet ställer minimikrav på mottagandet av asylsökande så som regler om anständiga levnadsförhållanden och tidig utvärdering av den asylsökandes psykiska och fysiska hälsa. Asylsökande ska också snabbare ges rätten att få jobba. Mottagandedirektivet är också viktigt med hänsyn till de bristfälliga förvar som finns idag runt om i Europa. Jag har tidigare skrivit om förvar i Grekland. Nu införs tydliga regler om förhållandena i förvaren och en mycket begränsad lista med undantagsskäl som är godkända för att hålla en asylsökande i förvar. Som princip ska flyktingar inte bo i låsta förvar!
Dublinförordningen finns sedan tidigare och innehåller regler som avgör i vilket medlemsland en asylansökan ska behandlas. Den uppdateras nu och enligt de nya reglerna får asylsökande inte skickas till EU-länder där det finns risk för omänsklig eller förnedrande behandling. Vi får också ett system för tidiga varningar, så att vi på ett tidigare stadium upptäcker brister i medlemsstaters asylsystem, så att vi kan åtgärda problem i de nationella asylsystemen innan de hinner utvecklas till kriser.
Eurodac är en databas med fingeravtryck på alla personer över 14 år som sökt asyl i ett EU-land. Enligt de nya reglerna får brottsbekämpande myndigheter tillgång till fingeravtrycken i databasen i fall som rör terrorism och allvarlig brottslighet. Detta är dock omgärdat med mycket strikta kontroller för att säkerställa att flyktingar inte betraktas som brottslingar.

Ett uppsättning gemensamma lagar är ett oerhört viktigt steg för att jämna ut de stora skillnader som idag finns mellan medlemsländerna och höja standarden. Dessutom ska nu alla 27, snart 28 medlemsländer ha ett fullt utbyggt fungerande asylsystem vilket innebär att fler länder kan ta ansvar för de människor som söker skydd i Europa. Idag tar 10 länder 90% av alla asylsökande.

Nästa steg är att se till att alla medlemländer verkligen inför lagarna.Värt att nämna är också att kommissionen har kopplat finansiering till paketet, så det kommer vara möjligt för medlemsstater med den viktiga uppgiften framför sig att bygga upp ett fungerande och rättssäkert asylsystem att söka finaniseringshjälp. Vi kommer cokså att bistå med utbildning och annan hjälp. Bara när systemet fullt ut är infört i hela EU kan vi säga att vi har ett gemensamt asylsystem som präglas av värdighet och rättsäkerhet.

Refugees in Chad. Photo: United Nations flickr

Refugees in Chad. Photo: United Nations flickr

Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) röstade idag om de två sista delarna i asylpaketet. Det blev en övervägande majoritet. Eftersom medlemsländerna informellt redan har sagt ja till hela paketet (sex olika direktiv), betyder det att vi snart, så fort omröstningen genomförts i kammaren i Europaparlamentet, har ett beslut om ett gemensamt europeiskt asylsystem. Det är en milstolpe i det europeiska samarbete, något vi har förhandlat i många, många år. Detta är en framgång som kommer att leda till att det blir ordning på EU-ländernas asylsystem, den enskilde asylsökande kommer garanteras rättigheter som t.ex. tolk, juridiskt ombud och rätt att få besked inom en viss tid, och att det blir ett särskilt stöd till de mest utsatta flyktingarna, som ensamkommande barn, kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och tortyrskadade. På samtliga punkter är det en standardökning gentemot dagens regelverk.

Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta sedan 1999, och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett oerhört stort ansvar medan andra borde kunna göra betydligt mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om. Det europeiska asylsystemet kommer förstärka rättigheterna för människor på flykt och EU visar därmed att alla medlemsländer är villiga att hjälpa människor som behöver skydd och att vi ska göra det under värdiga förhållanden. Det är inte riktigt dags att fira än, kommissionens, rådets och europaparlamentets överenskommelse måste bekräftas slutligt i Europaparlamentets plenum. Detta kommer troligen att ske i juni. Men genom omröstningen idag är vi nästan där. Gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor är enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.

Hibbe och Cecilia i Göteborg

Hibbe i Göteborg. Foto: Norrgard

Hibbe, som jag träffade igår i Göteborg, är en tuff kille. Han är 15 år, spelar fotboll på fritiden och vill bli socionom. Socionom, precis som flera av de vuxna som jobbar där han bor. De som hjälper honom med läxor varje vardagkväll efter skolan och som han lagar middag med hemma där han bor. Helst pizza.

Hibbe har flytt från Afghanistan till Sverige. Den sista biten utan sin familj. Han är en av de 12000 ensamkommande flyktingbarn som kommer till Europa varje år och söker asyl ( siffran är nog högre pga stort mörkertal). En del är föräldralösa, andra har kommit från sina föräldrar under flykten, och en del har föräldrar i hemlandet som hoppas på en bättre framtid för sitt barn. Gemensamt för dem är att de är barn som behöver samhällets hjälp och stöd tills de blir myndiga och ska klara sig på egen hand.

Jag blir arg när killar och tjejer som Hibbe reduceras till en samhällskostnad i debatten. När barn blir behandlade som brottslingar och låses in bara för att de kommit till Europa. De är barn utan föräldrar som flyr från krig och konflikter som kommer hit ensamma och behöver erbjudas stöd för att få växa upp i trygghet som andra barn.

Jag kommer bära med mig Hibbes historia och framtidsplaner i mitt arbete som kommissionär. Det är en fröjd att se lyckade exempel på hur vi kan möta de barn och ungdomar som kommer till Europa. Ett sådant exempel såg jag idag vid mitt besök på Gandalf, ett hem för ensamkommande barn. Det var fantastiskt att träffa  engagerad personal som glatt berättar hur bra det gått för de barn som tidigare bott på hemmet och som flyttat vidare, skaffat jobb och familj. Goda exemplen på gott mottagande måste spridas och goda erfarenheter delas med sig. I Europa idag behöver mottagningen av flyktingbarn bli mycket bättre och vi får aldrig glömma att det är ungdomar som Hibbe som det handlar om. Aldrig en kostad, en siffra i statistiken. Aldrig illegal.

Du kan läsa kommissionens senaste rapport om ensamkommande flyktingbarn här.

Tal på Advokatdagarna

Tal på Advokatdagarna

Ännu en intensiv dag närmar sig sitt slut. Med anledning av att jag invigningstalade på Advokatdagarna och var i Stockholm idag, passade jag på att utnyttja hela dagen till en blandning av aktiviteter – seminarier, intervjuer – både tv och tidningar – och möten med enskilda. Dagens tema har varit asylfrågor, men även organiserad brottslighet, och den ekonomiska krisen har varit uppe.

 

Advokatsamfundet arrangerar varje år seminariedagar för sina medlemmar. Jag inledde deras konferens med att tala om arbetet mot korruption och organiserad brottsligheten i Europa och om EU:s olika  förslag till åtgärder. Brottsligheten handlar ju naturligtvis ytterst om den enskildes trygghet och säkerhet men det finns också  en mycket viktig  ekonomisk aspekten av brottsligheten. Det är en miljardindustri. Uppskattningar gjorda av IT-säkerhetsbranschen visar att bara brottsligheten på Internet kostar svenskar 1,4 miljarder per år. Den globala narkotika handeln uppskattas omsätter mer än flera av de största multinationella företagen tillsammans. Det är pengar som skulle göra stor nytta i den legala ekonomin. Ett av förslagen jag pratade om idag är harmoniseringen av konfiskering, som möjliggör att brottsbekämpande myndigheter lättare kommer åt t.ex. lyxvillor och nattklubbar som kriminella gränsöverskridande nätverk investerat sina pengar i. Mer om det har jag skrivit här.

Jag var också inbjuden till Utrikespolitiska föreningen vid Stockholms universitet för att tala om det gemensamma asylsystemet som nu går in i slutförhandlingar. Det är alltid lika givande att träffa pålästa och kunskapssökande studenter. Vi diskuterade också situationen i Syrien, korruption och mänskliga rättigheter.

Om Syrien pratade jag också om under dagens intervju med Ulf Kristofferson som du kan se här. SVT:s morgonprogram om asylpolitiken kan du se här . Dagens seminarium om asylpolitiken på Europahuset med migrationsminister Tobias Billström spelades in av SVT Forum, men jag får återkomma med länk*.

*Visas imorgon på Kunskapskanalen kl. 13:30

Food distribution in Hatay Turkish-Syrian border, August 29, 2012

IHH Humanitarian Relief Foundation/TURKEY (c)

Dimman låg tät i Luxemburg när rådsmötet  för rättsliga och  inrikesfrågor skulle börja igår. Flera ministrar kunde inte landa eftersom flygplatsen var stängd på morgonen. Det var många ämnen som stod på dagordningen, stora viktiga frågor som förtjänar mer utrymme och som det finns anledning att återkomma till.

Situationen i Syrien – antalet flyktingar från Syrien ökar i snabb takt. Den stora majoriteten stannar i grannländerna – Jordanien, Turkiet, Irak och Libanon. UNHCR uppskattar att det vid årets slut kan finnas upp till 710 000 flyktingar i behov av hjälp. Hittills har väldigt få av dem kommit till Europa, ungefär 16 000. Mycket görs redan för att stödja mottagarländerna, men vi kan göra mer. Hittills har EU:s humanitära stöd uppgått till 230 miljoner euro. Vi i kommissionen håller på att ta fram en plan med kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för hur EU och medlemsstaterna kan fortsätta stödja det humanitära arbetet i regionen, men också hur vi i Europa kan ta emot fler syrier i behov av skydd Vi arbetar också med att få ett regionalt skyddsprogram på plats tillsammans med UNHCR.

Asylpaketet – vi hade en avstämning hur det går i förhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen om de förslag till lagstiftning som tillsammans kommer att utgöra EU:s nya gemensamma asyl- och flyktingsystem. Det görs framsteg och mottagandedirektivet och Dublinförordningen är vi snart i mål med, men förhandlingen om asylprocedurdirektivet och Eurodac fortsätter.  Ambitionen är att förhandlingarna ska vara färdiga innan slutet av 2012 och jag tror att det är möjligt att nå en politisk överenskommelse tills dess. EU behöver ett humant gemensamt asylsystem för idag är skillnaderna alltför stora mellan länderna. Tanken är att det nya systemet ska garantera rättssäkerhet och human behandling av den enskilde och en likvärdig effektiv handläggning. Då kan också alla 27 medlemsländer ta ett ansvar.

Schengensutvidgning till Bulgarien och Rumänien – för att vi ska ha fri rörlighet för personer har vi Schengen avtalet, som innebär att personkontrollerna vid gränserna tas bort, och kompenseras av överenskommelser om åtgärder på andra områden, som måste till för att tilliten mellan länderna ska finnas och för att t.ex. kunna bekämpa brottslighet utan gränskontroller. Innan ett land släpps in i Schengen måste man uppfylla vissa krav vad gäller t.ex. kontrollen av den yttre gränsen, polissamarbete och viseringsutfärdande. Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra förändringar i lagstiftning. Ett beslut om Schengeninträde tas enhälligt av rådet och än finns inte den enhälligheten bland medlemsländerna.

En annan mycket komplicerad fråga handlar om visumfrihet för medborgare i länder på Västra Balkan. Att successivt lyfta visumtvånget för våra grannländer och partners är en viktig målsättning för mig. Ökad rörlighet skapar kontakter människor emellan, något som är oerhört positivt. Alla länder på Balkan, utom Kosovo, har visumfrihet med EU. Detta fungerar alldeles utmärkt i de flesta fall, men har också lett till en omfattande våg av asylsökande till bland annat Frankrike, Tyskland och Sverige från framför allt Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Detta är ett stort problem eftersom färre än 1 % av de som söker  får asyl. Antalet asylsökande har ökat med 73 % jämfört med förra året. Flera länder uttryckte stor oro för utvecklingen som riskerar hela visumprocessen. Det är viktigt att länderna på Balkan gör mer för att vända trenden. Ytterst handlar det om att förbättra villkoren för romer. Den 5/11 är det ett stort ministermöte i Albanien med samtliga länder från Balkan närvarande. Då ska frågan diskuteras vidare.

Idag fortsätter rådsmötet med bland annat diskussioner om konfiskering av kriminellas tillgångar och den senaste rapporten från EU:s narkotika byrå.

Samtal med migranter från bl a Syrien och Pakistan i förvaringscentret i Venna, längs gränsen till Turkiet. Foto: Michele Cercone

Det har varit en intensiv dag i Grekland vid gränstrakterna mot Turkiet – Komotini, Venna, Feres och Poros. Jag är här med minister Nikos Dendias, ansvarig för asyl- och migrationsfrågor. Vi har besökt olika förvaringscenter för migranter som kommer över gränsen från Turkiet. Det är alltid oerhört gripande att höra alla berättelser från mestadels unga män som tagit sig över halva jordklotet till Grekland i jakt på ett bättre liv. En del kommer från Syrien men de flesta är från Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. En del är asylsökande, andra inte. De flesta vill inte stanna i Grekland utan vill vidare upp i Europa. De har dramatiska erfarenheter och strapatser bakom sig.

Situationen i förvaringscentren är svår och de humanitära villkoren är mycket enkla, på vissa ställen bedrövliga. En del center borde stängas, men några är nyöppnade och hyfsat fräscha. Den nya grekiska regeringen har många utmaningar att hantera här, men förbättringar har faktiskt skett den senaste tiden. Det är bättre samordning och en del nya center har byggts. Grekisk personal har anställts och embryot till ett ordentligt asylsystem börjar komma på plats. Tillgång till sjukvård samt tolkar och juridisk rådgivning har ökat.

Trycket vid gränsen är förstås hårt och vi försöker hjälpa Grekland så mycket vi kan. Mycket pengar och resurser har ställts till Greklands förfogande. Mellan 2007 och 2011 erbjöds 160 miljoner euro till Grekland för att förbättra situationen, och 50 miljoner i år. Dessutom hjälper många medlemsländer till med personal och tekniskt kunnande. Frontex har personal här från hela EU plus Norge, och vår  asylbyrå EASO jobbar tillsammans med grekiska tjänstemän sida vid sida i Aten.

Ett problem är att bara en mindre del av pengarna faktiskt används. Nu måste Grekland bli betydligt bättre på att dra nytta av den hjälp som står till buds.

Det är alltså fortfarande en lång väg kvar att gå. Den humanitära situationen här måste förbättras och handläggningstiderna i asylärenden kortas markant. I Grekland är det dessutom alltför få som beviljas asyl. I snitt beviljas 25 procent av alla asylansökningar i EU, men bara en procent i Grekland.

Nu vänder jag tillbaks till Aten där jag ska träffa FN:s flyktingorgan UNHCR, samt senare ikväll äta middag med EU-minister Dimitrios Kourkoulas. Imorgon träffar jag en rad frivilligorganisationer i Aten, samt premiärminister Antonis Samaras.

Fler bilder från dagen finns publicerade här, samt en video från besöket på förvaringscentren.

Från fredagens presskonferens. Foto: EU-kommissionen

Tusentals barn tar sig varje år till EU för att söka ett nytt liv. Många av dem utstår fruktansvärda prövningar för att komma hit, på flykt undan krig och konflikter. För två år sedan presenterade jag en handlingsplan för mottagandet av ensamkommande barn. Den antogs av medlemsländerna och idag presenterar jag en halvtidsrapport. Den visar att  mycket återstår att göra i EU innan vi kan vara stolta över hur vi behandlar barnen vid ankomsten.

Det finns fortfarande problem i mottagningscenter runtom i unionen, med unga som låses in och förvaras tillsammans med vuxna. Europas länder behöver också bli mycket bättre på att utbyta erfarenheter och barnvändliga metoder, till exempel när det gäller åldersbestämning.

I en del länder finns en syn på strömmen av ensamkommande barn (förra året dryga 12 000 personer som sökte asyl, den verkliga siffran är nog mycket större) som att detta skulle handla om en tillfällig trend. Det är det inte, utan en realitet över lång tid som vi inte kan vända bort blicken ifrån.

Ett av mina starkaste minnen som kommissionär är den afghanske pojke som jag mötte i ett mottagningscenter kring floden Evros vid gränsen till Turkiet häromåret. Han trängdes med ett 70-tal andra flyktingar i en trång och smutsig sal. Pojken bad mig om en euro för att kunna ringa sin mamma. Sådana ögonblick dröjer sig kvar.

Hela rapporten, bakgrundsmaterial och annat finns att läsa här. Idag publicerar också Dagens Nyheter min debattartikel i ämnet.

Cecilia Malmströms besök av flyktingläger i Tunisien mars 2011

I flyktingläger i Tunisien. Foto: European Commission

Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta i många år och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett stort ansvar medan andra borde kunna göra mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om men det får inte stanna vid tomma ord i ett fördrag. Mitt EU är villigt att hjälpa människor som behöver skydd och vi ska göra det under värdiga förhållanden. Därför måste medlemsstater, dess regeringar och ledande politiker ta ansvar. Fler kan göra mer.

Idag var det dags för Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) att rösta om två nyckelelement i arbetet mot den gemensamma flyktingpolitiken, nämligen en reviderad Dublinförordning samt mottagandevillkoren för flyktingar. Äntligen! De är två viktiga ingredienser, där hela asylsystemet är slutprodukten.

Standarden för hur skyddsbehövande tas emot varierar kraftigt mellan EU-länder idag. Det finns länder som sköter sina åtaganden. Det finns länder där mottagningen behöver förbättras. Men det finns också där flyktingmottagningen står långt ifrån EU:s värderingar – och där vi ser ett ovärdigt bemötande av människor i behov av skydd. Därför är gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor så enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.

Förhandlingarna om de två direktiven har varit oerhört tuffa mellan och inom rådet och parlamentet sedan kommissionen lade sina förslag. Vi har naturligtvis varit med i förhandlingarna hela tiden och försökt hitta öppningar och kompromisser. Den ekonomiska krisen och stämningarna i Europa har inte direkt underlättat förhandlingarna. De ansvariga i parlamentet för asylpaketet har blivit viktiga partners för oss i kommissionen och rapportörerna för dagens direktiv, Cecilia Wikström och Antonio Masip Hidalgo har gjort ett jätteviktigt arbete med att få parlamentet ombord. Förhoppningsvis bekräftar nu också rådet överenskommelsen genom beslut i oktober.

Konkret innebär bland annat ett förbättrat skydd för asylsökare, t.ex. rätt till information, personlig intervju och särskilda garantier för minderåriga, en tidig varning- och förberedelsemekanism för att hjälpa medlemsstater dit många söker sig samtidigt, och större juridisk klarhet om Dublin-processen mellan medlemsstater. Dessutom finns regler för förvar av flyktingar under vänteperioden, förbättrat skydd till särskilt utsatta personer, som t.ex. ensamkommande flyktingbarn och miniminivåer för stöd till asylsökande.

Efter många dagar kyla och regn  i Bryssel, mötte jag solen och värmen i Florens  idag. Det är tyvärr inte dags för semester än, utan det var invigning av Migrationsforskningscentret vid European University Institute (Migration Policy Center – MPC på eurokratiska) som med stöd från EU forskar på global migration med europeisk relevans. Jag blir kvar till imorgon och på schemat står ett antal seminarier och möten mellan andra politiker, forskare och representanter från frivilligorganisationer och diskussioner om bland annat migration med hänsyn till den ekonomiska krisen och fortsättningen på den arabiska våren. Imorgon ska jag också föreläsa på EIUs sommarskola med studenter från hela Europa.

När vi fattar beslut, behöver vi bra forskning och analyser av läget att basera besluten och strategierna på. Med den ekonomiska krisen och en växande populism ifrågasätts immigration allt oftare. Särskilt då behöver vi tillförlitlig forskning att använda mot främlingsfientliga krafter. I det kommer MPC ha en viktig roll. Vår kontinent står dessutom inför ett demografiskt problem – vi lever allt längre och vi blir allt färre som ska försörja den åldrande befolkningen. Migration är en möjlighet för Europa, inte ett hot.

Här kan du läsa mitt tal.

Photo: European University Institute

Food distribution in Hatay Turkish-Syrian border, August 29, 2012

IHH Humanitarian Relief Foundation/TURKEY (c)

Vi lever i en värld där miljontals människor tvingats fly från sina hem. De har behov av hjälp och stöd från oss andra. Idag uppmärksammar vi FN:s internationella flyktingdag. Jag tänker särskilt på de flyktingar som jag har mött under mina besök av flyktingläger runt om i Europa. Många av dem levde under extremt enkla förhållanden. Jag hoppas innerligt att det gått bra för dem och att de fått hjälp att komma på fötter igen. Kanske till och med kunnat återvända hem.

Variationen på hur skyddssökande tas emot är stor i dagens Europa. Det finns flyktingläger där ingen borde behöva bo. Att variationen är så stor mellan EU:s medlemsstater är ett av skälen till att vi är i färd med att förhandla fram en ny europeisk flyktinglagstiftning – asylpaketet. I paketet finns regler om hur asylsökande ska tas emot, t.ex. vad gäller kvalitet på boende och tillgång till utbildning. Förhandlingarna med europaparlamentet går framåt. Som det ser ut nu har vi ett beslut innan året är slut.

Färsk statistik från Eurostat bekräftar på nytt att några få länder står för en väldigt hög andel beviljande av skydd till människor på flykt. Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Sverige, Nederländerna och Italien tog emot mer än tre fjärdedelar av alla som fick skydd under förra året. Fler medlemsstater i EU borde vara solidariska och villiga att hjälpa människor på flykt. De måste leva upp till de löften man givit, t.ex. genom underskriften av Genèvekonventionen om flyktingar. Totalt beviljade EU:s 27 medlemsstater under förra året skydd till 84 100 asylsökande, vilket är 23 % av alla ansökningar. Återigen varierar det stort om man har chans att få sin ansökan beviljad från ett land till ett annat. Majoriteten av världens flyktingar finns i den fattiga delen av världen. Bara en liten andel kommer till Europa. Människor som flytt från sina hem ska kunna få skydd och stöd i Europa och veta att det inte spelar någon roll vilket av de europeiska länderna man hamnat i, därför jobbar jag hårt med att få igenom en bra europeisk asyllagstiftning.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 210 andra följare

%d bloggers like this: