You are currently browsing the tag archive for the ‘asyl’ tag.
Refugees in Chad. Photo: United Nations flickr
Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) röstade idag om de två sista delarna i asylpaketet. Det blev en övervägande majoritet. Eftersom medlemsländerna informellt redan har sagt ja till hela paketet (sex olika direktiv), betyder det att vi snart, så fort omröstningen genomförts i kammaren i Europaparlamentet, har ett beslut om ett gemensamt europeiskt asylsystem. Det är en milstolpe i det europeiska samarbete, något vi har förhandlat i många, många år. Detta är en framgång som kommer att leda till att det blir ordning på EU-ländernas asylsystem, den enskilde asylsökande kommer garanteras rättigheter som t.ex. tolk, juridiskt ombud och rätt att få besked inom en viss tid, och att det blir ett särskilt stöd till de mest utsatta flyktingarna, som ensamkommande barn, kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och tortyrskadade. På samtliga punkter är det en standardökning gentemot dagens regelverk.
Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta sedan 1999, och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett oerhört stort ansvar medan andra borde kunna göra betydligt mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om. Det europeiska asylsystemet kommer förstärka rättigheterna för människor på flykt och EU visar därmed att alla medlemsländer är villiga att hjälpa människor som behöver skydd och att vi ska göra det under värdiga förhållanden. Det är inte riktigt dags att fira än, kommissionens, rådets och europaparlamentets överenskommelse måste bekräftas slutligt i Europaparlamentets plenum. Detta kommer troligen att ske i juni. Men genom omröstningen idag är vi nästan där. Gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor är enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.
Hibbe i Göteborg. Foto: Norrgard
Hibbe, som jag träffade igår i Göteborg, är en tuff kille. Han är 15 år, spelar fotboll på fritiden och vill bli socionom. Socionom, precis som flera av de vuxna som jobbar där han bor. De som hjälper honom med läxor varje vardagkväll efter skolan och som han lagar middag med hemma där han bor. Helst pizza.
Hibbe har flytt från Afghanistan till Sverige. Den sista biten utan sin familj. Han är en av de 12000 ensamkommande flyktingbarn som kommer till Europa varje år och söker asyl ( siffran är nog högre pga stort mörkertal). En del är föräldralösa, andra har kommit från sina föräldrar under flykten, och en del har föräldrar i hemlandet som hoppas på en bättre framtid för sitt barn. Gemensamt för dem är att de är barn som behöver samhällets hjälp och stöd tills de blir myndiga och ska klara sig på egen hand.
Jag blir arg när killar och tjejer som Hibbe reduceras till en samhällskostnad i debatten. När barn blir behandlade som brottslingar och låses in bara för att de kommit till Europa. De är barn utan föräldrar som flyr från krig och konflikter som kommer hit ensamma och behöver erbjudas stöd för att få växa upp i trygghet som andra barn.
Jag kommer bära med mig Hibbes historia och framtidsplaner i mitt arbete som kommissionär. Det är en fröjd att se lyckade exempel på hur vi kan möta de barn och ungdomar som kommer till Europa. Ett sådant exempel såg jag idag vid mitt besök på Gandalf, ett hem för ensamkommande barn. Det var fantastiskt att träffa engagerad personal som glatt berättar hur bra det gått för de barn som tidigare bott på hemmet och som flyttat vidare, skaffat jobb och familj. Goda exemplen på gott mottagande måste spridas och goda erfarenheter delas med sig. I Europa idag behöver mottagningen av flyktingbarn bli mycket bättre och vi får aldrig glömma att det är ungdomar som Hibbe som det handlar om. Aldrig en kostad, en siffra i statistiken. Aldrig illegal.
Du kan läsa kommissionens senaste rapport om ensamkommande flyktingbarn här.
Tal på Advokatdagarna
Ännu en intensiv dag närmar sig sitt slut. Med anledning av att jag invigningstalade på Advokatdagarna och var i Stockholm idag, passade jag på att utnyttja hela dagen till en blandning av aktiviteter – seminarier, intervjuer – både tv och tidningar – och möten med enskilda. Dagens tema har varit asylfrågor, men även organiserad brottslighet, och den ekonomiska krisen har varit uppe.
Advokatsamfundet arrangerar varje år seminariedagar för sina medlemmar. Jag inledde deras konferens med att tala om arbetet mot korruption och organiserad brottsligheten i Europa och om EU:s olika förslag till åtgärder. Brottsligheten handlar ju naturligtvis ytterst om den enskildes trygghet och säkerhet men det finns också en mycket viktig ekonomisk aspekten av brottsligheten. Det är en miljardindustri. Uppskattningar gjorda av IT-säkerhetsbranschen visar att bara brottsligheten på Internet kostar svenskar 1,4 miljarder per år. Den globala narkotika handeln uppskattas omsätter mer än flera av de största multinationella företagen tillsammans. Det är pengar som skulle göra stor nytta i den legala ekonomin. Ett av förslagen jag pratade om idag är harmoniseringen av konfiskering, som möjliggör att brottsbekämpande myndigheter lättare kommer åt t.ex. lyxvillor och nattklubbar som kriminella gränsöverskridande nätverk investerat sina pengar i. Mer om det har jag skrivit här.
Jag var också inbjuden till Utrikespolitiska föreningen vid Stockholms universitet för att tala om det gemensamma asylsystemet som nu går in i slutförhandlingar. Det är alltid lika givande att träffa pålästa och kunskapssökande studenter. Vi diskuterade också situationen i Syrien, korruption och mänskliga rättigheter.
Om Syrien pratade jag också om under dagens intervju med Ulf Kristofferson som du kan se här. SVT:s morgonprogram om asylpolitiken kan du se här . Dagens seminarium om asylpolitiken på Europahuset med migrationsminister Tobias Billström spelades in av SVT Forum, men jag får återkomma med länk*.
*Visas imorgon på Kunskapskanalen kl. 13:30
IHH Humanitarian Relief Foundation/TURKEY (c)
Dimman låg tät i Luxemburg när rådsmötet för rättsliga och inrikesfrågor skulle börja igår. Flera ministrar kunde inte landa eftersom flygplatsen var stängd på morgonen. Det var många ämnen som stod på dagordningen, stora viktiga frågor som förtjänar mer utrymme och som det finns anledning att återkomma till.
Situationen i Syrien – antalet flyktingar från Syrien ökar i snabb takt. Den stora majoriteten stannar i grannländerna – Jordanien, Turkiet, Irak och Libanon. UNHCR uppskattar att det vid årets slut kan finnas upp till 710 000 flyktingar i behov av hjälp. Hittills har väldigt få av dem kommit till Europa, ungefär 16 000. Mycket görs redan för att stödja mottagarländerna, men vi kan göra mer. Hittills har EU:s humanitära stöd uppgått till 230 miljoner euro. Vi i kommissionen håller på att ta fram en plan med kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för hur EU och medlemsstaterna kan fortsätta stödja det humanitära arbetet i regionen, men också hur vi i Europa kan ta emot fler syrier i behov av skydd Vi arbetar också med att få ett regionalt skyddsprogram på plats tillsammans med UNHCR.
Asylpaketet – vi hade en avstämning hur det går i förhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen om de förslag till lagstiftning som tillsammans kommer att utgöra EU:s nya gemensamma asyl- och flyktingsystem. Det görs framsteg och mottagandedirektivet och Dublinförordningen är vi snart i mål med, men förhandlingen om asylprocedurdirektivet och Eurodac fortsätter. Ambitionen är att förhandlingarna ska vara färdiga innan slutet av 2012 och jag tror att det är möjligt att nå en politisk överenskommelse tills dess. EU behöver ett humant gemensamt asylsystem för idag är skillnaderna alltför stora mellan länderna. Tanken är att det nya systemet ska garantera rättssäkerhet och human behandling av den enskilde och en likvärdig effektiv handläggning. Då kan också alla 27 medlemsländer ta ett ansvar.
Schengensutvidgning till Bulgarien och Rumänien – för att vi ska ha fri rörlighet för personer har vi Schengen avtalet, som innebär att personkontrollerna vid gränserna tas bort, och kompenseras av överenskommelser om åtgärder på andra områden, som måste till för att tilliten mellan länderna ska finnas och för att t.ex. kunna bekämpa brottslighet utan gränskontroller. Innan ett land släpps in i Schengen måste man uppfylla vissa krav vad gäller t.ex. kontrollen av den yttre gränsen, polissamarbete och viseringsutfärdande. Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra förändringar i lagstiftning. Ett beslut om Schengeninträde tas enhälligt av rådet och än finns inte den enhälligheten bland medlemsländerna.
En annan mycket komplicerad fråga handlar om visumfrihet för medborgare i länder på Västra Balkan. Att successivt lyfta visumtvånget för våra grannländer och partners är en viktig målsättning för mig. Ökad rörlighet skapar kontakter människor emellan, något som är oerhört positivt. Alla länder på Balkan, utom Kosovo, har visumfrihet med EU. Detta fungerar alldeles utmärkt i de flesta fall, men har också lett till en omfattande våg av asylsökande till bland annat Frankrike, Tyskland och Sverige från framför allt Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Detta är ett stort problem eftersom färre än 1 % av de som söker får asyl. Antalet asylsökande har ökat med 73 % jämfört med förra året. Flera länder uttryckte stor oro för utvecklingen som riskerar hela visumprocessen. Det är viktigt att länderna på Balkan gör mer för att vända trenden. Ytterst handlar det om att förbättra villkoren för romer. Den 5/11 är det ett stort ministermöte i Albanien med samtliga länder från Balkan närvarande. Då ska frågan diskuteras vidare.
Idag fortsätter rådsmötet med bland annat diskussioner om konfiskering av kriminellas tillgångar och den senaste rapporten från EU:s narkotika byrå.
Samtal med migranter från bl a Syrien och Pakistan i förvaringscentret i Venna, längs gränsen till Turkiet. Foto: Michele Cercone
Det har varit en intensiv dag i Grekland vid gränstrakterna mot Turkiet – Komotini, Venna, Feres och Poros. Jag är här med minister Nikos Dendias, ansvarig för asyl- och migrationsfrågor. Vi har besökt olika förvaringscenter för migranter som kommer över gränsen från Turkiet. Det är alltid oerhört gripande att höra alla berättelser från mestadels unga män som tagit sig över halva jordklotet till Grekland i jakt på ett bättre liv. En del kommer från Syrien men de flesta är från Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. En del är asylsökande, andra inte. De flesta vill inte stanna i Grekland utan vill vidare upp i Europa. De har dramatiska erfarenheter och strapatser bakom sig.
Situationen i förvaringscentren är svår och de humanitära villkoren är mycket enkla, på vissa ställen bedrövliga. En del center borde stängas, men några är nyöppnade och hyfsat fräscha. Den nya grekiska regeringen har många utmaningar att hantera här, men förbättringar har faktiskt skett den senaste tiden. Det är bättre samordning och en del nya center har byggts. Grekisk personal har anställts och embryot till ett ordentligt asylsystem börjar komma på plats. Tillgång till sjukvård samt tolkar och juridisk rådgivning har ökat.
Trycket vid gränsen är förstås hårt och vi försöker hjälpa Grekland så mycket vi kan. Mycket pengar och resurser har ställts till Greklands förfogande. Mellan 2007 och 2011 erbjöds 160 miljoner euro till Grekland för att förbättra situationen, och 50 miljoner i år. Dessutom hjälper många medlemsländer till med personal och tekniskt kunnande. Frontex har personal här från hela EU plus Norge, och vår asylbyrå EASO jobbar tillsammans med grekiska tjänstemän sida vid sida i Aten.
Ett problem är att bara en mindre del av pengarna faktiskt används. Nu måste Grekland bli betydligt bättre på att dra nytta av den hjälp som står till buds.
Det är alltså fortfarande en lång väg kvar att gå. Den humanitära situationen här måste förbättras och handläggningstiderna i asylärenden kortas markant. I Grekland är det dessutom alltför få som beviljas asyl. I snitt beviljas 25 procent av alla asylansökningar i EU, men bara en procent i Grekland.
Nu vänder jag tillbaks till Aten där jag ska träffa FN:s flyktingorgan UNHCR, samt senare ikväll äta middag med EU-minister Dimitrios Kourkoulas. Imorgon träffar jag en rad frivilligorganisationer i Aten, samt premiärminister Antonis Samaras.
Fler bilder från dagen finns publicerade här, samt en video från besöket på förvaringscentren.
Från fredagens presskonferens. Foto: EU-kommissionen
Tusentals barn tar sig varje år till EU för att söka ett nytt liv. Många av dem utstår fruktansvärda prövningar för att komma hit, på flykt undan krig och konflikter. För två år sedan presenterade jag en handlingsplan för mottagandet av ensamkommande barn. Den antogs av medlemsländerna och idag presenterar jag en halvtidsrapport. Den visar att mycket återstår att göra i EU innan vi kan vara stolta över hur vi behandlar barnen vid ankomsten.
Det finns fortfarande problem i mottagningscenter runtom i unionen, med unga som låses in och förvaras tillsammans med vuxna. Europas länder behöver också bli mycket bättre på att utbyta erfarenheter och barnvändliga metoder, till exempel när det gäller åldersbestämning.
I en del länder finns en syn på strömmen av ensamkommande barn (förra året dryga 12 000 personer som sökte asyl, den verkliga siffran är nog mycket större) som att detta skulle handla om en tillfällig trend. Det är det inte, utan en realitet över lång tid som vi inte kan vända bort blicken ifrån.
Ett av mina starkaste minnen som kommissionär är den afghanske pojke som jag mötte i ett mottagningscenter kring floden Evros vid gränsen till Turkiet häromåret. Han trängdes med ett 70-tal andra flyktingar i en trång och smutsig sal. Pojken bad mig om en euro för att kunna ringa sin mamma. Sådana ögonblick dröjer sig kvar.
Hela rapporten, bakgrundsmaterial och annat finns att läsa här. Idag publicerar också Dagens Nyheter min debattartikel i ämnet.
I flyktingläger i Tunisien. Foto: European Commission
Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta i många år och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett stort ansvar medan andra borde kunna göra mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om men det får inte stanna vid tomma ord i ett fördrag. Mitt EU är villigt att hjälpa människor som behöver skydd och vi ska göra det under värdiga förhållanden. Därför måste medlemsstater, dess regeringar och ledande politiker ta ansvar. Fler kan göra mer.
Idag var det dags för Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) att rösta om två nyckelelement i arbetet mot den gemensamma flyktingpolitiken, nämligen en reviderad Dublinförordning samt mottagandevillkoren för flyktingar. Äntligen! De är två viktiga ingredienser, där hela asylsystemet är slutprodukten.
Standarden för hur skyddsbehövande tas emot varierar kraftigt mellan EU-länder idag. Det finns länder som sköter sina åtaganden. Det finns länder där mottagningen behöver förbättras. Men det finns också där flyktingmottagningen står långt ifrån EU:s värderingar – och där vi ser ett ovärdigt bemötande av människor i behov av skydd. Därför är gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor så enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.
Förhandlingarna om de två direktiven har varit oerhört tuffa mellan och inom rådet och parlamentet sedan kommissionen lade sina förslag. Vi har naturligtvis varit med i förhandlingarna hela tiden och försökt hitta öppningar och kompromisser. Den ekonomiska krisen och stämningarna i Europa har inte direkt underlättat förhandlingarna. De ansvariga i parlamentet för asylpaketet har blivit viktiga partners för oss i kommissionen och rapportörerna för dagens direktiv, Cecilia Wikström och Antonio Masip Hidalgo har gjort ett jätteviktigt arbete med att få parlamentet ombord. Förhoppningsvis bekräftar nu också rådet överenskommelsen genom beslut i oktober.
Konkret innebär bland annat ett förbättrat skydd för asylsökare, t.ex. rätt till information, personlig intervju och särskilda garantier för minderåriga, en tidig varning- och förberedelsemekanism för att hjälpa medlemsstater dit många söker sig samtidigt, och större juridisk klarhet om Dublin-processen mellan medlemsstater. Dessutom finns regler för förvar av flyktingar under vänteperioden, förbättrat skydd till särskilt utsatta personer, som t.ex. ensamkommande flyktingbarn och miniminivåer för stöd till asylsökande.
Efter många dagar kyla och regn i Bryssel, mötte jag solen och värmen i Florens idag. Det är tyvärr inte dags för semester än, utan det var invigning av Migrationsforskningscentret vid European University Institute (Migration Policy Center – MPC på eurokratiska) som med stöd från EU forskar på global migration med europeisk relevans. Jag blir kvar till imorgon och på schemat står ett antal seminarier och möten mellan andra politiker, forskare och representanter från frivilligorganisationer och diskussioner om bland annat migration med hänsyn till den ekonomiska krisen och fortsättningen på den arabiska våren. Imorgon ska jag också föreläsa på EIUs sommarskola med studenter från hela Europa.
När vi fattar beslut, behöver vi bra forskning och analyser av läget att basera besluten och strategierna på. Med den ekonomiska krisen och en växande populism ifrågasätts immigration allt oftare. Särskilt då behöver vi tillförlitlig forskning att använda mot främlingsfientliga krafter. I det kommer MPC ha en viktig roll. Vår kontinent står dessutom inför ett demografiskt problem – vi lever allt längre och vi blir allt färre som ska försörja den åldrande befolkningen. Migration är en möjlighet för Europa, inte ett hot.
Här kan du läsa mitt tal.
Photo: European University Institute
IHH Humanitarian Relief Foundation/TURKEY (c)
Vi lever i en värld där miljontals människor tvingats fly från sina hem. De har behov av hjälp och stöd från oss andra. Idag uppmärksammar vi FN:s internationella flyktingdag. Jag tänker särskilt på de flyktingar som jag har mött under mina besök av flyktingläger runt om i Europa. Många av dem levde under extremt enkla förhållanden. Jag hoppas innerligt att det gått bra för dem och att de fått hjälp att komma på fötter igen. Kanske till och med kunnat återvända hem.
Variationen på hur skyddssökande tas emot är stor i dagens Europa. Det finns flyktingläger där ingen borde behöva bo. Att variationen är så stor mellan EU:s medlemsstater är ett av skälen till att vi är i färd med att förhandla fram en ny europeisk flyktinglagstiftning – asylpaketet. I paketet finns regler om hur asylsökande ska tas emot, t.ex. vad gäller kvalitet på boende och tillgång till utbildning. Förhandlingarna med europaparlamentet går framåt. Som det ser ut nu har vi ett beslut innan året är slut.
Färsk statistik från Eurostat bekräftar på nytt att några få länder står för en väldigt hög andel beviljande av skydd till människor på flykt. Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Sverige, Nederländerna och Italien tog emot mer än tre fjärdedelar av alla som fick skydd under förra året. Fler medlemsstater i EU borde vara solidariska och villiga att hjälpa människor på flykt. De måste leva upp till de löften man givit, t.ex. genom underskriften av Genèvekonventionen om flyktingar. Totalt beviljade EU:s 27 medlemsstater under förra året skydd till 84 100 asylsökande, vilket är 23 % av alla ansökningar. Återigen varierar det stort om man har chans att få sin ansökan beviljad från ett land till ett annat. Majoriteten av världens flyktingar finns i den fattiga delen av världen. Bara en liten andel kommer till Europa. Människor som flytt från sina hem ska kunna få skydd och stöd i Europa och veta att det inte spelar någon roll vilket av de europeiska länderna man hamnat i, därför jobbar jag hårt med att få igenom en bra europeisk asyllagstiftning.
I vanlig ordning bjöd onsdagen på kommissionsmöte. Det stora ämnet för dagen var kommissionens rekommendationer till medlemsländerna om hur tillväxten i EU ska stärkas. 27 rapporter med rekommendationer till lika många medlemsländer, om reformer som bör drivas igenom för att öka stabilitet och tillväxt och skapa arbetstillfällen. Ljuspunkter finns i den europeiska ekonomin idag – till exempel har de offentliga finanserna börjat förbättras en aning – men nu krävs krafttag i varje medlemsland för att få tillbaka ekonomin på rätt köl.
Gemensamt för många medlemsländer är att de nu måste gå till botten med de finansiella obalanser som ligger bakom krisen. Här finns samtliga rekommendationer för läsning.
Tidigare i år inleddes också särskilda granskningar av tolv EU-länder, däribland Sverige, som ansågs befinna sig i farozonen för s k makroekonomiska obalanser. För Sveriges del har kommissionen nu synpunkter på bland annat bostadsmarknaden.
På mitt område presenterade vi idag också ett förslag om reformer av Eurodac, systemet för att snabbare identifiera vilket EU-land som ska behandla asylansökningar. Därmed ligger alla delar i det så kallade asylpaktetet på bordet och förhandlingarna med Europaparlamentet och ministerrådet kan intensifieras.
Särskilt glad idag är jag också att Coreper beslöt att godkänna den ”roadmap” som sätter upp villkoren för att Kosovo ska kunna åtnjuta det som alla andra länder i regionen har, nämligen visumfrihet med EU. Att vägen framåt nu har godkänts innebär att förhandlingarna kan sätta igång på allvar. Det är en hel del arbete som Kosovo måste göra när det gäller kampen mot organiserad brottslighet, korruption, gränsfrågor, dokumentsäkerhet och annat.
Som alltid är det oerhört intressant att vara i USA och få träffa människor som jobbar inom den akademiska världen och i olika tankesmedjor. Samtalen på Harvard var mycket givande, dels med ett antal forskare som sysslar med integration, terrorism, trafficking, krisen i Europa etc, men också med de kunniga och engagerade studenterna. Det blev bra diskussioner om framför allt migration och asyl som var temat på min föreläsning.
Resan fortsatte sedan till Washington där jag haft möte med justitieminister Eric Holder för att bl.a. diskutera kampen mot sexövergreppsbilder på barn på nätet och samarbete i frågor som handlar om dataskydd.
Hela tisdagseftermiddagen ägnade jag åt ett studiebesök på FBI där jag fick en utförlig redovisning av hur de jobbar med it-brottslighet. Det var intressant att höra om en del av deras erfarenheter, inte minst i ljuset av att vi nu är i full gång med att etablera cyberbrottcentret i Haag.
Däremellan har jag också träffat ett antal journalister och olika tjänstemän inom administrationen som arbetar bl.a. mot it-brottslighet och med metoder för att identifiera våldsamma individer som radikaliseras. Vi pratar mycket om fallet Breivik, det är påtagligt hur stor uppmärksamhet rättegången Oslo har fått här.
Ikväll blir det en stor mottagning hos svenske ambassadören och imorgon ska jag tala på en stor konferens om cybersäkerhet. Den organiseras av CSIS, en think tank som jag gjorde praktik på under några sommarmånader för 15 år sedan.
Den amerikanska valkampanjen präglar mycket av samtalen här och det är förstås intressant art följa på nära håll. Idag har Bo, presidentens hund gjort debut i kampanjen, läs mer här.
Jag är just nu i USA på tjänsteresa och idag ska jag föreläsa på Harvard. Det är på ett av deras Europaprogram, the Kokkalis program, som jag blivit inbjuden att prata om aktuella europeiska utmaningar.
Jag kommer att tala om tre stycken utmaningar. Den första handlar om hur vi i EU har hanterat den arabiska våren och att vi nu behöver förändra vår politik drastiskt gentemot våra nordafrikanska grannar. Den andra utmaningen är behovet av en gemensam europeisk politik för arbetskraftsinvandring. EU står inför en minskande arbetsför befolkning och behöver attrahera både rätt kompetens och rätt talang till EU. Den tredje utmaningen är behovet av en gemensam europeisk asylpolitik. Vi måste säkerställa likabehandling av asylsökande och se till att alla medlemsstater tar sin del av ansvaret. Här kan du läsa hela talet.
I morgon åker jag vidare till Washington för att bland annat träffa justitieminister Eric Holder och även besöka FBI för att höra mer om hur de arbetar för att komma åt den växande it-brottsligheten.
Solen strålar över Rom som visar sig från sin allra bästa sida. Jag är här för att träffa olika företrädare från den nya regeringen, parlamentet och olika föreningar.
Den italienska regeringen med Mario Monti i spetsen har ett helt annat Europaengagemang än den förra och den har därför blivit en viktig allierad, inte minst inom mina områden. Under dagen har jag främst diskuterat asylfrågor, migration, situationen på Lampedusa, integration och Schengen. Jag har träffat inrikesministern Annamaria Cancellieri, integrationsminister Andrea Riccardi, ledamöter från såväl deputeradekammaren som senaten samt flera journalister.
Sedan min tid som Europaparlamentariker känner jag också Giorgio Napolitano, vi satt fem år i samma utskott. Han är Italiens president och en imponerande man på 85 år. Vi hade möjlighet att träffas en stund och han har en förbluffande koll på alla frågor inom EU. Många menar att han under de senaste åren varit Italiens enda stabila kraft och han är mycket populär.
Med Luigi Ciotti, grundare av Libera
En annan viktig fråga för Italien är naturligtvis den organiserade brottsligheten och kampen mot maffian. För en månad sedan presenterade jag förslag om konfiskering av kriminellas tillgångar och det är ett område italienarna har stor erfarenhet av. Här går maffians tillgångar till sociala ändamål, till omfattande projekt till förmån för unga, brottsoffer mm. En ledande person på detta område är prästen Don Luigi Ciotti, grundare av Libera, ett nätverk med över 1200 olika föreningar, grupper och skolor som arbetar mot organiserad brottslighet, med brottsofferstöd och för ett samhälle byggt på rättstatens principer. De driver projekt runt om i Italien, bl.a. med hjälp av konfiskerade maffiatillgångar. Imorgon ska jag besöka några av de projekten.
Har precis haft ett möte med Amnesty International och ett antal mänskliga rättighetsorganisationer från Israel. De ville diskutera den fruktansvärda situationen för migranter i Sinai. Det är en fråga som jag redan för ett år sedan tog upp med olika ministrar i Kairo när jag var där på besök, men sedan dess har situationen blivit värre. Det handlar om migranter och flyktingar, i huvudsak från Sudan och Eritrea som tar sig genom Sinaiöknen på jakt efter asyl i Israel. De allra flesta faller offer för människosmugglare som i Sinai har en särdeles vidrig verksamhet – de tar betalt av migranter och håller dem sedan gisslan och begär lösen av dem eller deras familjer för att släppa dem. Det handlar om ganska stora summor och många av flyktingarna vittnar om fruktansvärd tortyr, våldtäkt och olika typer av kränkande behandling som de utsätts för. Detta kan naturligtvis inte fortsätta. Israel och Egypten måste samarbeta för att slå till mot denna vidriga verksamhet.
Även de flyktingar som inte hamnar i smugglarnas våld har det mycket svårt. De har ingen möjlighet att söka asyl i Egypten. Asylpolitik som sådan existerar inte och den lilla verksamhet som finns sköts av UNHCR. Det finns flera fall där militär har skjutit mot flyktingarna.
Möjligheten till en rättssäker asylhantering är också mycket liten i Israel där sudaneser och eritreaner förvisso får en form av tillfällig uppehållsrätt, dock utan en föregående asylprövning, och utan att få rätt till sjukvård eller möjlighet att arbeta. Den nya lagen, s k Anti-infiltration Law från i februari i år, gör att alla som olagligt tar sig in på israeliskt territorium omedelbart tas i förvar, ofta på obestämd tid och i många fall på livstid. Dessutom bygger nu Israel ett långt staket längs gränsen mellan Israel och Egypten. Det är viktigt att det trots detta kommer att kunna finnas möjligheter för människor att få söka asyl i landet.
Jag har sedan över ett år tillbaka försökt få egyptierna intresserade av ett mobilitetspartnerskap där vi diskuterar migration, asyl, visumfrågor etc i bred bemärkelse. Ett sådant avtal är vi mycket nära att sluta med Tunisien. Från Egypten har det dock hittills varit kalla handen. Vi får se vad som händer efter presidentvalen i juni.
Är i Strasbourg för mötessession. Just denna gång var det inga ärenden för mig i plenum men det har ändå varit två fulla dagar. Kollegiemötet, som vi dessa veckor håller på tisdagar i Strasbourg, handlade mycket om budgeten och läget inför de kommande förhandlingarna. Jag har också haft en mängd olika möten med ledamöter för att prata om cyber, asylpaketet, PNR etc. Vårsolen lyser utanför fönstret och storkarna fyller parken här utanför.
Strax ska jag äta lunch med alla liberala ledamöter i LIBE-utskottet för att gå igenom den närmaste tidens agenda och aktuella frågor. Det blir naturligtvis mycket diskussioner om Schengen och asylpaketet där förhandlingarna nu intensifieras.
Idag kom en fruktansvärd rapport från Amnesty International som ytterligare visar på Assadregimens brutalitet i Syrien. Media och andra källor från Syrien visar närmast outhärdliga bilder på dödade civila och lemlästade barn. Vi måste få slut på massakern.
Idag lider jag också med det belgiska folket som sörjer alla de barn som omkom i en bussolycka igår. Många är också skadade och har förts till sjukhus. Mina tankar är hos familjerna
Senaste kommentarer