You are currently browsing the tag archive for the ‘Dublinförordningen’ tag.

Food distribution in Hatay Turkish-Syrian border, August 29, 2012

IHH Humanitarian Relief Foundation/TURKEY (c)

Dimman låg tät i Luxemburg när rådsmötet  för rättsliga och  inrikesfrågor skulle börja igår. Flera ministrar kunde inte landa eftersom flygplatsen var stängd på morgonen. Det var många ämnen som stod på dagordningen, stora viktiga frågor som förtjänar mer utrymme och som det finns anledning att återkomma till.

Situationen i Syrien – antalet flyktingar från Syrien ökar i snabb takt. Den stora majoriteten stannar i grannländerna – Jordanien, Turkiet, Irak och Libanon. UNHCR uppskattar att det vid årets slut kan finnas upp till 710 000 flyktingar i behov av hjälp. Hittills har väldigt få av dem kommit till Europa, ungefär 16 000. Mycket görs redan för att stödja mottagarländerna, men vi kan göra mer. Hittills har EU:s humanitära stöd uppgått till 230 miljoner euro. Vi i kommissionen håller på att ta fram en plan med kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för hur EU och medlemsstaterna kan fortsätta stödja det humanitära arbetet i regionen, men också hur vi i Europa kan ta emot fler syrier i behov av skydd Vi arbetar också med att få ett regionalt skyddsprogram på plats tillsammans med UNHCR.

Asylpaketet – vi hade en avstämning hur det går i förhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen om de förslag till lagstiftning som tillsammans kommer att utgöra EU:s nya gemensamma asyl- och flyktingsystem. Det görs framsteg och mottagandedirektivet och Dublinförordningen är vi snart i mål med, men förhandlingen om asylprocedurdirektivet och Eurodac fortsätter.  Ambitionen är att förhandlingarna ska vara färdiga innan slutet av 2012 och jag tror att det är möjligt att nå en politisk överenskommelse tills dess. EU behöver ett humant gemensamt asylsystem för idag är skillnaderna alltför stora mellan länderna. Tanken är att det nya systemet ska garantera rättssäkerhet och human behandling av den enskilde och en likvärdig effektiv handläggning. Då kan också alla 27 medlemsländer ta ett ansvar.

Schengensutvidgning till Bulgarien och Rumänien – för att vi ska ha fri rörlighet för personer har vi Schengen avtalet, som innebär att personkontrollerna vid gränserna tas bort, och kompenseras av överenskommelser om åtgärder på andra områden, som måste till för att tilliten mellan länderna ska finnas och för att t.ex. kunna bekämpa brottslighet utan gränskontroller. Innan ett land släpps in i Schengen måste man uppfylla vissa krav vad gäller t.ex. kontrollen av den yttre gränsen, polissamarbete och viseringsutfärdande. Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra förändringar i lagstiftning. Ett beslut om Schengeninträde tas enhälligt av rådet och än finns inte den enhälligheten bland medlemsländerna.

En annan mycket komplicerad fråga handlar om visumfrihet för medborgare i länder på Västra Balkan. Att successivt lyfta visumtvånget för våra grannländer och partners är en viktig målsättning för mig. Ökad rörlighet skapar kontakter människor emellan, något som är oerhört positivt. Alla länder på Balkan, utom Kosovo, har visumfrihet med EU. Detta fungerar alldeles utmärkt i de flesta fall, men har också lett till en omfattande våg av asylsökande till bland annat Frankrike, Tyskland och Sverige från framför allt Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Detta är ett stort problem eftersom färre än 1 % av de som söker  får asyl. Antalet asylsökande har ökat med 73 % jämfört med förra året. Flera länder uttryckte stor oro för utvecklingen som riskerar hela visumprocessen. Det är viktigt att länderna på Balkan gör mer för att vända trenden. Ytterst handlar det om att förbättra villkoren för romer. Den 5/11 är det ett stort ministermöte i Albanien med samtliga länder från Balkan närvarande. Då ska frågan diskuteras vidare.

Idag fortsätter rådsmötet med bland annat diskussioner om konfiskering av kriminellas tillgångar och den senaste rapporten från EU:s narkotika byrå.

Cecilia Malmströms besök av flyktingläger i Tunisien mars 2011

I flyktingläger i Tunisien. Foto: European Commission

Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta i många år och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett stort ansvar medan andra borde kunna göra mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om men det får inte stanna vid tomma ord i ett fördrag. Mitt EU är villigt att hjälpa människor som behöver skydd och vi ska göra det under värdiga förhållanden. Därför måste medlemsstater, dess regeringar och ledande politiker ta ansvar. Fler kan göra mer.

Idag var det dags för Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) att rösta om två nyckelelement i arbetet mot den gemensamma flyktingpolitiken, nämligen en reviderad Dublinförordning samt mottagandevillkoren för flyktingar. Äntligen! De är två viktiga ingredienser, där hela asylsystemet är slutprodukten.

Standarden för hur skyddsbehövande tas emot varierar kraftigt mellan EU-länder idag. Det finns länder som sköter sina åtaganden. Det finns länder där mottagningen behöver förbättras. Men det finns också där flyktingmottagningen står långt ifrån EU:s värderingar – och där vi ser ett ovärdigt bemötande av människor i behov av skydd. Därför är gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor så enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.

Förhandlingarna om de två direktiven har varit oerhört tuffa mellan och inom rådet och parlamentet sedan kommissionen lade sina förslag. Vi har naturligtvis varit med i förhandlingarna hela tiden och försökt hitta öppningar och kompromisser. Den ekonomiska krisen och stämningarna i Europa har inte direkt underlättat förhandlingarna. De ansvariga i parlamentet för asylpaketet har blivit viktiga partners för oss i kommissionen och rapportörerna för dagens direktiv, Cecilia Wikström och Antonio Masip Hidalgo har gjort ett jätteviktigt arbete med att få parlamentet ombord. Förhoppningsvis bekräftar nu också rådet överenskommelsen genom beslut i oktober.

Konkret innebär bland annat ett förbättrat skydd för asylsökare, t.ex. rätt till information, personlig intervju och särskilda garantier för minderåriga, en tidig varning- och förberedelsemekanism för att hjälpa medlemsstater dit många söker sig samtidigt, och större juridisk klarhet om Dublin-processen mellan medlemsstater. Dessutom finns regler för förvar av flyktingar under vänteperioden, förbättrat skydd till särskilt utsatta personer, som t.ex. ensamkommande flyktingbarn och miniminivåer för stöd till asylsökande.

Idag har jag ägnat nästan hela dagen åt asylrelaterade frågor. Under förmiddagen hade vi möte på parlamentet med de ansvariga rapportörerna för asylpaketets olika delar, jag och chefsförhandlaren för det danska ordförandeskapet. Syftet var att uppdatera varandra om läget och se hur vi kan komma vidare. I framför allt Dublinförordningen och mottagardirektivet rör det på sig och tänkbara kompromisser håller på att mejslas ut samtidigt som listan på ”svåra frågor att lösa” blir kortare. Fortfarande återstår en hel del arbete men förhoppningen är att formella förhandlingar kring båda dessa direktiv skall kunna inledas mellan parlamentet och rådet kring månadsskiftet.

Procedurdirektivet är knepigare och kommer att ta längre tid, men även här rör det på sig. Samtidigt som vi satt i mötet kom det besked från grannutskottet som just röstat för förslaget om ett europeiskt kvotflyktingprogram, som kommissionen lade fram 2009 och som varit inne i intensiva förhandlingar de senaste veckorna. Nu är alla frågor lösta, rådet kommer att fatta formellt beslut nästa vecka och parlamentet röstar i kammaren om två veckor. Det innebär att vi, tillsammans med UNHCR, upprättar ett gemensamt kvotflyktingprogram och kan poola våra resurser på ett bättre och mer strategiskt sätt. På så sätt kan vi kanske hjälpa till att tömma ett flyktingläger någonstans i världen eller bättre bistå människor på flykt. Programmet är frivilligt men förhoppningen är att de flesta medlemsländer så småningom ska ansluta sig.

Jag har även haft flera interna möten med olika nyckelpersoner för att diskutera asylfrågor och Schengen. Åt lunch med Anna Stellinger, direktör på SIEPS som jag en gång anställde på SIEPS när jag var EU-minister. Det var oerhört intressant att höra om förändringsarbetet som hon har bedrivit där.

Europeiska rådet har påbörjats tvärs över gatan och området är som vanligt avspärrat. Vi får se vad som kommer ut imorgon…

Idag har jag ägnat dagen att tillsammans med mina medarbetare utvärdera rådsmötet igår och se hur vi går vidare i olika förhandlingar. Det är främst i fråga om Schengen och Dublinförordningen som vi behöver fundera över nästa steg. Senare idag åker jag till Göteborg för att beöka bokmässan där. Det gör jag varje år sedan många år tillbaka och i år ska jag också medverka i olika seminarium, ett om korruption i Europa med professor Sören Holmberg och andra korruptionsforskare vid Göteborgs Universitet, och ett samtal med journalisten Cecilia Uddén om den arabiska våren. Dessutom ska jag frågas ut vid kommissionens monter av kommissionens chef i Sverige, Pierre Schellekens. Naturligtvis hoppas jag också hinna med att lyssna på lite författarseminarium samt köpa lite böcker.

Idag väljs Annie Lööf till ny ledare i Centerpartiet. Det är en duktig tjej och jag önskar henne all lycka i sin nya svåra men spännande uppgift som ny partiordförande.

Idag har jag haft en arbetslunch med den polske ministern Jerzy Miller och LIBE-utskottets ordförande Juan Lopez Aguilar för att diskutera hur vi ska arbeta under hösten med asylpaketet. Den svåra knäckfrågan är Dublinförordningen, där flera medlemsstater blockerar det liggande förslaget. Vi resonerade om olika väger att komma vidare och bryta dödläget i denna fråga. De andra återstående lagförslagen, asylprocedurer och mottagningsdirektivet är under förhandling och det sker små men stadiga framsteg.

Under eftermiddagen har jag också haft möte med inrikesministrarna från Rumänien och Bulgarien för att diskutera deras Schengeninträde. De uppfyller ju tekniskt sett kriterierna för att gå med i Schengen, men flera länder har ställt sig tveksamma. Kommissionen har ingen rösträtt i denna fråga utan det krävs enhällighet av medlemsländerna. Vi diskuterade olika tänkbara lösningar och hur kommissionen kan hjälpa till. Polackerna hoppas kunna presentera en lösning på rådsmötet i slutet på september.

Överhuvudtaget handlar det mycket om Schengen dessa dagar. Om någon vecka kommer jag att presentera ett förslag om ett reviderat Schengendirektiv. Slutjusteringar och förhandlingar pågår intensivt. Tanken är att stärka den fria rörlighet för handel och människor som Schengen innebär genom att tidigt kunna identifiera problem och svagheter men göra det svårare för medlemsländerna att på egen hand införa gränskontroller. Schengen är något vi gemensamt har åstadkommit i EU och då måste vi också gemensamt fatta dessa beslut.

 

Jag är i Sopot för ett informellt ministerrådsmöte, det första under polsk ledning. Sopot är en liten badort inte långt från Gdansk. Här finns också många casinon.  Byggnaderna och spa-anläggningarna visar att detta en gång var en  plats dit den  polska societeten åkte. Även nu finns det mycket turister. Något badliv finns det tyvärr inte tid för den här gången, men en Chopinkonsert har vi blivit utlovade ikväll.

Mötet idag har handlat om asylsystemet och särskilt hur vi ska göra med Dublinförordningen. Från kommissionens sida är vi  övertygade om att någon form av nödmekanism är nödvändig  för extraordinära omständigheter när en medlemsstat utsätts för stort asyltryck. Då måste man kunna göra undantag från första-asylland-principen under vissa omständigheter. Från att ha mött ett kompakt motstånd i rådet i denna fråga tycker jag nu att allt fler ser poängen med detta. Men än är vi inte i hamn.

Schengen diskuterades också. Jag kommer att lägga ett förslag i september på ett förstärkt Schengensystem. Det var en stor enighet kring bordet om att Schengen inte får urholkas och att vi på alla sätt måste undvika att medlemsländer på egen hand inför interna gränskontroller. Kanske har den senaste tidens debatt gjort att allt fler insett hur lätt det är att förstöra något som tagit så lång tid att bygga upp.

Vi hade också en diskussion om så kallade smart borders, olika system att öka effektiviteten i gränskontrollerna.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 210 andra följare

%d bloggers like this: