You are currently browsing the tag archive for the ‘Folkpartiet’ tag.

Det är ett ganska frusterande mellanläge för kommissionen. Den gamla väntar bara på att få avgå och vi som skall tillträda är ivriga att få komma igång med arbetet. Jag har massor att ta itu med så fort jag kommer till jobbet – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, det så kallade SWIFT-avtalet mellan EU och USA som handlar om utbyte av bankuppgifter för att spåra terrorfinansiering, människohandelsdirektivet mm.

Min kabinettschef Maria Åsenius (f.d statssekretare) är tack och lov på plats och kan förbereda en del. Vi håller på att plocka ihop mitt blivande kabinett och det kommer att bli en bra blandning av oerhört kompetenta medarbetare från Frankrike, Sverige, Italien, Danmark, Tjeckien och någon mer.

I veckan lämnade jag folkpartiets styrelse efter 13 år. Det kändes lite vemodigt att lämna, särskilt nu när vi börjar planera valrörelsen. Vi är ju inte förbjudna som kommisisonärer att ägna oss åt politik, men vi ska inte ha ledande poster i partier.

I helgen åker jag vi Bryssel för att försöka leta efter en bostad till mig och familjen.

Fyra dagars landsmöte tär lite på krafterna även om det är jätteroligt. Det blir inte så mycket sömn men det är det värt. Sena, långa debatter om alltifrån gårdsförsäljning av vin, till kvotering av föräldraförsäkringen, kärnkraft och skatter. Visst är ett annorlunda sätt att tillbringa lördagnatten, men landsmöten är en viktig del i det politiska livet. Nu står vi väl rustade i att möta väljarna nästa val och att sedan förhoppningsvis förhandla ett nytt regeringsprogram med alliansen i september 2010.

Idag har jag i huvudsak ägnat mig åt att förbereda mig inför Strasbourgsessionen som pågår denna vecka. Jag åker dit tillsammans med ett imponerande antal andra statsråd. Såväl Carl Bildt, Åsa Torstensson, Andreas Carlgren, Beatrice Ask, Tobias Billström och Nyamko Sabuni är där förutom jag själv. En tredjedel av regeringen, parlamentet kan i alla fall inte klaga på att de inte får uppmärksamhet.

Jag ska debattera såväl ansvarsfriheten av förra årets budget som förberedelserna inför toppmötet i december, men jag räknar med att också få svara på en del frågor om förra veckans utnämningar. Jag ska också delta i en del interna möten med parlamentet och kommissionen tex en arbetsrupp om kommunikation och information som de tre instituutionerna har gemensamt. I vårt led att fördjupa samarbetet med Europarådet blir det också en arbetslunch med generalsekreterare Torbjörn Jagland. Samt en del mindre möten och bilaterala träffar med enskilda parlamentsledamöter.

Följer med spänning de sista nomineringarna av kommissionärskandidater. Idag nominerade Grekland Maria Damanakis. Det blir långsamt fler kvinnliga kommissionärer, men än är det inte tillräckligt. I dagsläget har Bulgarien, Luxemburg, Cypern, Sverige, Storbritannien och Grekland nominerat en kvinna och en del tyder på att det blir det även från Danmark och Nederländerna. I så fall skulle det bli åtta, precis som idag.

Om Landsmötet kan man även läsa bland annat: Landsmötesbloggen, Landsmötesbloggen, Nina Larsson, Carl B Hamilton, Karin Granbom Ellison, Anita Brodén, Helena Bargholtz, Fredrik Malm, Christer Nylander, Barbro Westerholm, Olle Schmidt

Att Lissabonfördraget nu kan träda i kraft tycker jag är fantastiskt roligt och mycket välbehövligt för Europa. Jag vill därför bara kort kommentera några påståenden av dem som inte håller med mig och som helst skulle vilja slippa Lissabonfördraget.

Diskussionen har varit uppe många gånger förut, men Lissabonfördraget gör inte EU till en superstat. Det stärker det direktvalda Europaparlamentets ställning: en viktig reform för ett mer demokratiskt EU. Det ökar öppenheten inom EU: offentlighetsprincipen utökas och ministerrådet öppnas upp. Och det gör det möjligt att på ett effektivt sätt arbeta med en union som nu innehåller 27 medlemsländer och förhoppningsvis kommer att växa ytterligare.

Det innebär inte heller, som Robert Sundberg påstår på Dalademokratens ledarsida, att vi nu givit upp en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. Sundberg påstår att Det finns inget utrymme för ett land i unionen att ha en annan linje än den som den höge representanten för. Detta är ett påstående som ofta kommer från vänsterhåll, men det blir inte mer sant för det. En riktigare formulering vore: Det finns inget utrymme för den höge representanten att ha en annan linje än den som länderna i unionen kommer överens om.

Sundberg påstår även att Folkpartiet i över 15 år profilerat sig som det i Sverige som velat ha så mycket överstatlig makt i EU som möjligt. Detta är naturligtvis huvudsakligen demagogiskt: vi ser inget egenvärde i att flytta makt till EU. Däremot är det tydligt för oss att det finns vissa områden där vi gärna ser ett starkare samarbete eftersom vissa frågor helt enkelt inte kan lösas av ett enskilt land. Precis som föroreningar är exempelvis den organiserade brottsligheten ofta gränsöverskridande. Därför förespråkar Folkpartiet ett europeiskt FBI.

Och i denna syn, att EU bör göra mer i vissa viktiga frågor, har Folkpartiet uppenbarligen opinionen med oss. I senaste Eurobarometerundersökningen framgår till exempel att

• 87% av svenskarna vill ha mer beslutsfattande på europeisk nivå i kampen mot den organiserade brottsligheten och mot terrorismen.
• 82% tycker att EU ska ha mer att säga till om i skyddet av miljön.
• 81% vill ha mer samarbete på forskningsområdet.

Det betyder inte att vi vill att EU ska göra allt eller är nöjda med allt EU gör. Jordbrukspolitiken och regionalpolitiken är två tunga områden som vi har tydliga synpunkter på. Jag har länge förespråkat att EU ska ha en tydlig kompetenskatalog, som anger vad EU ska göra (och inte göra).

Detta fick jag tyvärr inte gehör för i processen som mynnade ut i Lissabonfördraget. Men Lissabonfördraget innebär ändå många bra steg i rätt riktning. Därför gläds jag över Lissabonfördraget, men kampen för ett bättre EU slutar inte för det. Vi kanske kan lägga Lissabonfördraget till handlingarna snart och fundera på hur vi går vidare mot ett ännu öppnare och mer demokratiskt EU, som ägnar sig mer åt rätt saker? Alla goda idéer och krafter är välkomna.

Det är roligt att diskussionen om Europas framtid fortsätter. Jag skrev igår ett svar på Newsmill till Christian Engströms (PP) senaste inlägg i diskussionen om EU:s utveckling och Lissabonfördraget, Jag konstaterar bland annat att

I det stora hela är det också intressant att Engström är federalist precis som jag och Folkpartiet. Är hela Piratpartiet det? Folkpartiet har länge förespråkat ett starkare Europaparlament som vägen till en mer demokratisk union. Vi har kämpat för starkare och tydligare principer om öppenhet. Men vi har också förespråkat en tydlig närhetsprincip, för att garantera att beslut fattas på rätt nivå.

Engström och Piratpartiet håller dock fast vid sitt motstånd till Lissabonfördraget, trots att det förbättrar just det de säger sig kämpa för. Även Staffan Danielsson (C) har varit inne på det motsägelsefulla i Engströms argumentation.

Läs gärna hela artikeln här.

Idag meddelade Lars Leijonborg att han inom några dagar lämnar regeringen. Det är ledsamt förstås, men han kan gå med flaggan i topp. Han har levererat en mycket stark forskningsproposition med den största forskningssatsningen i svensk historia. Dessutom har han personligen spelat en oerhört viktig roll i arbetet med att få den stora EES-satsningen till Lund och tillika lett globaliseringsrådet på ett framgångsrikt sätt. Rådet har ju många spännande slutsatser och jag hoppas att en del av det kan omsättas i allianspolititik så småningom. Dessutom röstade riksdagen igår för avskaffandet av kårobligatoriet. Äntligen! En viktig liberal principfråga som jag var med och kämpade för redan i det liberala studentförbundet för 20 år sedan.

Lars ledde också folkpartiet under 10 år i framgång och motgång. Jag har förståelse för att Lars nu väljer att sluta men kommer att sakna honom som vän och kollega. Vi har jobbat tillsammans i många år och han är en fin kompis med en fantastisk humor. Ny forskningsminister väntas utses inom kort.

Efter en sen natt gläds jag förstås särskilt idag åt Folkpartiets goda valresultat. Stämningen på valvakan igår i Göteborg var hög och steg allteftersom kvällen led. Det är uppenbart att Folkpartiets tydliga politik med klara förslag på vad vi vill göra i Europapolitiken, kombinerat med vår Europavänliga historia och lysande kandidater, lockade väljarna.

Det känns verkligen härligt att vi kan skicka tre liberaler till ALDE-gruppen i Bryssel. Att en EU-positivlinje lönar sig visar valresultatet även i övrigt – de EU-kritiska partierna går kraftigt tillbaka till skillnad från i andra EU-länder. Ett annat område där Sverige skiljer ut sig är att valdeltagandet ökat – med hela 6,7 procent!

Det beror på att partierna denna gång faktiskt har ansträngt sig, att media har varit duktiga på att belysa vad valet handlar om och att det har varit enkelt att rösta med tillgängliga vallokaler runt om i landet. Men jag är också övertygad om att regeringens målmedvetna arbete med att lyfta in EU-frågorna i dagspolitiken spelar roll. I mitt uppdrag ligger blanda annat förankringsfrågorna och jag vill tro att de omfattande resorna, offentliga mötena, samtalen med föreningar, lokala och regionala politiker, faktiskt också givit utslag.

Intensiv kampanj in i det sista, hela dagen igår med torgmöte och valstuga. Vi håller öppet valstugan även idag och det kommer fortfarande osäkra och ställer frågor. Det är ju hela tre år sedan det var val sist och jag tror att det gör att folk är lite extra nyfikna. Bland valarbetarna märks en fantastisk entusiasm, det är ju verkligen roligt med valrörelse! Folkpartiets valstuga var öppen till midnatt i går kväll och hela tiden kom det folk.

Valnämnden är fantastisk i Göteborg, det är möjligt att rösta på väldigt många ställen. I Nordstan ringlar sig köerna långa och i fredags slogs nationellt rekord med 3000 förtidsröstande på samma dag i en enda vallokal. Jag hoppas att detta avspeglar även det slutliga valdeltagandet.

Preliminära rapporter från olika länder pekar på att den inrikespolitiska situationen avspeglas i Europavalet. Den stora besvikelse som finns i Storbritannien efter alla skandaler med politikernas förmåner och misstron mot Gordon Browns regering lär leda till ett rekordlågt valdeltagande. Jag noterar att min kollega EU-minister Caroline Flint är en av de ministrar som hoppat av regeringen.

På Irland hålls lokalval samtidigt och där ger väljarna en rejäl näsbränna åt regeringspartierna, det kan komma att bli lika dant i Europavalet. Irland är ju ett av de länder som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen.

Om några timmar vet vi, det ska bli spännande. För en gångs skull firar jag valvaka med partivännerna i Göteborg och inte i Stockholm.

Jan Björklunds förslag om att hålla en ny folkomröstning om euron inom ett år har väckt reaktioner lite här och var i bloggosfären. Vissa välkomnar vårt förslag, någon tror att det handlar om taktik, en bloggare kallar Björklund ”hyperreaktionär”, medan ett par kritiserar oss för att brist på respekt för resultatet av folkomröstningen för fem år sedan. Här är några som har skrivit:

www.peterswedenmark.se
promemorian.blogspot.com
kentpersson.wordpress.com
iklartext.blogspot.com
mitt-i-steget.blogspot.com
www.alliansfrittsverige.nu
jimmyhenriksson.blogspot.com
folkpartietnorrkoping.blogspot.com

Men för oss handlar det inte om taktik. Fortfarande finns ju ett starkt motstånd mot euron – det är ju bara en enda undersökning som har visat på majoritet för! Nej, det handlar om att situationen idag är annorlunda än för sex år sedan. Det var euroländernas gemensamma ansträngningar som förhindrade att krisen blev akut i hela Europa, och under finanskrisen har euron dessutom visat på en imponerande stabilitet jämfört med kronan. Hur skulle krisen ha utvecklat sig om sexton EU-länder till varje pris försökt skydda sin egen valuta och fört sin egen ekonomiska politik?

Men det handlar också om inflytande. Fyra av de nya EU-länderna har redan infört euron, och fler står på tur. När den slovakiske finansministern sätter sig runt sammanträdesbordet tillsammans med Europas tungviktare och fattar beslut som påverkar vår välfärd och arbetsmarknad, så får Anders Borg sitta kvar i väntrummet. Är det rimligt att vi går miste om viktiga möjligheter att påverka vår egen utveckling. Jag tycker inte det. Ju snarare vi kan delta fullt ut, desto bättre.

Ny undersökning visar att stödet för euron i Sverige ökar. 47 procent uppger sig vara för att Sverige byter kronan mot euron, 45 procent är emot. Det är ett viktigt trendbrott. Den senaste tiden har Sverige blivit mycket fattigare när kronan har rasat mot euron. Det märker man som turist eller besökare utomlands, och det märker många företagare. Att euron också visat sig stå pall mot den finansiella oron är säkert ytterligare ett skäl som gör att allt fler svenskar är positiva.

euro-mynt2Jag och folkpartiet har länge hävdat att det är dags med en rejäl debatt om euron igen. Läget är dramatiskt annorlunda gentemot 2003 när vi röstade. Nya länder har gått med och fler står på tur. När euroländerna möts får Sverige inte vara med, trots att vi påverkas av besluten. Jag ser fram emot en euro-diskussion i EP-valrörelsen redan nu i vår och sedan i valkampanjen sommaren 2010. Det är dags för en ny folkomröstning snarast.

Jag konstaterar att Svenska dagbladet summerat det till att två tredjedelar av försvarsmaktens 61 övningar under 2009 sker ihop med Natoländer. Det är en naturlig utveckling. Som vår NATO-ambassadör konstaterar i artikeln går vi emellertid miste om politisk inflytande efter som vi inte sitter i Natorådet. Sveriges situation i NATO påminner om Norges i EU. Som EES-land måste Norge införa EU:s lagstiftning men kan inte påverka dess utformning. Den enda rimliga lösningen, som vi från Folkpartiet drivit länge, är att Norge blir fullvärdiga medlemmar i EU och Sverige i NATO.

Idag är det den internationella kvinnodagen och det är en utmärkt dag att tänka på alla fantastiska kvinnor världen över, men också att påminnas om hur långt det är kvar till full jämställdhet. Jag har varit i Linköping på Folkpartiets kommunala riksmöte och Nyamko Sabuni höll ett mycket bra tal på detta tema. Det finns så ofattbart många kvinnor världen över som kränks, våldtas, förtrycks och på olika sätt hindras att ta makten över sina egna liv.

I Sverige har vi hunnit långt på jämställdhetens område, men det är fortfarande allt för många kvinnor som utsätts för våld och diskriminering också i vårt land. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor för lika jobb är alldeles för stor, det är pinsamt få kvinnor i bolagsstyrelser och på topposter i näringslivet och inom en så konkret sak som vården är fortfarande män normen.

Särskilt upprörd blir jag över den katoska kyrkans bannlysning av den lilla 9-åriga flicka i Brasilien som våltogs av sin styvfar, blev gravid och på läkarnas uppmaning gjorde abort. Kyrkan har nu bannlyst flickan, hennes mamma och läkaren som genomförde aborten. Styvpapan, våldtäktsmannen, har däremot fått förlåtelse. Man baxnar. Det finns mycket kvar att göra…

Komrix
Igår samlades vi, runt 800 liberaler, här i Linköping för att kraftsamla, inspirera och utbyta erfarenheter inför valet till Europaparlamentet den 7 juni.

Du kan lyssna och titta på mitt tal här, eller läsa det här.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 193 andra följare

%d bloggers like this: