You are currently browsing the tag archive for the ‘Klimat’ tag.

CM2I år är det det europeiska året för medborgarskap. Det är det i och för sig jämt, men i år sker en särskild satsning på dialog och diskussioner med medborgare runt om i Europa för att diskutera Europas utmaningar och framtidsfrågor. Det europeiska samarbetet står sig starkt men visst har det knakat lite till följd av den ekonomiska krisen och vi har sett ett minskat stöd till de europeiska institutionerna. Det är oerhört angeläget att få igång  en bred debatt om hur EU ska utvecklas, vilka frågor som skall prioriteras och hur samarbetet kan förbättras. Om drygt ett år är det val till Europaparlamentet och fram till dess vore det faktisktiskt om vi kunde få en bred diskussion om olika visioner av Europas framtid

Det finns ett starkt engagemang bland ungdomar kring de frågor som vi i kommissionen diskuterar och jobbar med dagligen. Den som hävdar motsatsen borde varit med på Medborgardialogen som arrangerades på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg igår. Där deltog cirka 300 ungdomar och diskuterade de ämnen de hade röstat fram som viktiga. Den ekonomiska krisen, gränsöverskridande brottslighet, internet och integritet, främlingsfientlighet och inte minst miljö och klimatet engagerar. Det var riktigt inspirerande att se och höra engagemanget och olika idéer.  Engagemanget finns definitivt men det gäller att kanalisera det. Intressant var att deltagarna i många frågor ville ha mer av europeiskt samarbete och att de så tydligt betonade att EU:s grundvärderingar-  demokrati, mänskliga rättigheter, tolerans – i större utsträckning än idag måste genomsyra samarbetet

Mitt viktigaste budskap var att EU inte handlar om byråkrater i Bryssel utan angår oss alla. Att man inte behöver bry sig om allt, men att jag tror att det alltid finns något som berör. Men min viktigaste uppgift var att lyssna, och ta med mig förslag till jobbet och våra diskussioner där. Att visa att vi verkligen vill veta vad invånarna tycker. Slutsatserna från dialogen kommer att presenteras i en rapport, men jag tog anteckningar och kommer redan imorgon i kommissionens debatt om den framtida energi- och klimatpolitiken ha användning av det ungdomarna skickade med. Deltagarna listade miljö- och klimatfrågorna som EU:s viktigaste arbetsuppgift och betonade vikten av det globala samarbetet.

Dagens kommissionsmöte har i stor utsträckning handlat om Grekland. Att regeringen vann förtroendeomröstningen igår undanröjer ett osäkerhetsmoment, samtidigt är situationen så dramatisk att man hade önskat nationell samling inför den Herkulesuppgift som Grekland står inför.

En annan fråga på dagens möte var energieffektivitet. Vi har inom EU en gemensam målsättning om att minska energianvändningen med 20 % till 2020. Detta mål hänger samman med klimatmålet om att få ner utsläppen med 20 % till 2020. Men om EU:s medlemsländer fortsätter i samma takt som idag vad gäller energieffektivisering så kommer vi bara att nå halvvägs till 2020. Ett sådant misslyckande riskerar då också vårt klimatmål. Under dagens kommissionsmöte antog vi därför ett direktiv om åtgärder för att öka energieffektiviteten runt om i EU:s medlemsländer. Det handlar t.ex. om högre krav på energieffektivisering vid renovering av byggnader, större krav på effektivitet inom energisektorn samt tydligare konsumentinformation. Om två år kommer kommissionen att följa upp medlemsländernas ansträngningar och ser det då fortfarande ut som om att vi inte kommer att uppnå målet till 2020 så kommer kommissionen att föreslå rättsligt bindande nationella mål.

Klimatkonferensen i Köpenhamn är nu avslutad sedan ett par dagar, och det är ingen hemlighet att vi hade önskat oss mer. Den nuvarande överenskommelsen kommer inte att lösa klimathotet. Jag kan bara konstatera att den nödvändiga politiska viljan saknades från vissa håll, och eftersom konsensus krävs för att komma till beslut blir möjligheterna att förhala verkliga diskussioner stora med klimatkonventionens nuvarande beslutsstruktur. EU drev på processen i samarbete med flera afrikanska länder och små östater, men de med lägst ambitionsnivå satte ribban.

Bland de positiva resultaten från Köpenhamn märks ett erkännande av 2-gradersmålet, men åtagandena om finansiering till utvecklingsländernas klimatarbete är också viktiga. Överenskommelsen innebär ett åtagande från i-länderna på 30 miljarder dollar under perioden 2010 till 2012 för en så kallad snabbstart för anpassning, utsläppsminskningar och kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländerna. EU och Japan står för drygt 10 miljarder dollar var, medan USA lägger in 3,6 miljarder. Överenskommelsen tar också upp finansiering på längre sikt och sätter ett mål på 100 miljarder dollar per år från och med 2020, vilket även USA säger sig vara beredda att bidra till. Det faktum att ledande, snabbt växande utvecklingsländer ändå gör vissa åtaganden och är beredda att redovisa sina åtgärder på ett transparent sätt är också ett steg framåt.

Åtagandena för utsläppsminskningar är dock för svaga och inget långsiktigt mål för utsläppsbegränsningar sätts. Många oklarheter återstår, t.ex. den grundläggande frågan om hur en ny rättsligt bindande överenskommelse ska komma på plats för de parter som inte redan är med i Kyotoprotokollet. Vidare återstår en mängd tekniska frågor, exempelvis hur utsläpp och upptag i kolsänkor ska beräknas. Frågan om hur den internationella utsläppshandeln ska utformas är också oklar, vilket allvarligt påverkar såväl de utvecklade ländernas möjligheter att uppfylla tilltänkta åtaganden som den huvudsakliga delen av finansieringsflödet till utvecklingsländerna. Vidare är det faktum att det inte klart sägs i processbesluten att vi nu strävar efter ett globalt, legalt bindande avtal under 2010 oroande. Mycket arbete återstår nu för att bygga vidare på överenskommelsen och nå ett globalt och rättsligt bindande avtal som är tillräckligt långtgående för att klara 2-gradersmålet.

Nu pågår som bäst klimatkonferensen i Köpenhamn. Världens länder kommer att förhandla i olika formationer denna och nästa vecka för att nå lösningar i de viktiga frågor vi måste komma överens om, framförallt utsläppsbegränsningar och finansieringen av kampen mot klimatförändringarna. Även om vi står längre ifrån varandra än vi kunde hoppas – vi har inte bara olika ambitiösa mål för utsläppsminskningar, vi räknar inte ens på samma sätt – är det hoppingivande att världens ledare tar mötet på allvar och att mer än hundra stats- och regeringschefer, däribland nu Barack Obama, har sagt att de ska delta.

För egen del har jag i måndags lett mitt sista allmänna rådsmöte. Vi har haft intensiva diskussioner om utvidgningen, ett område där det är uppenbart att EU kan fortsätta att bidra till europeisk integration. Framför allt blev det mycket utdragna förhandlingar om Makedonien och Turkiet, men till slut fick vi en ok text. Tyvärr gjorde detta att diskussionen om krishantering fick strykas, det hann vi helt enkelt inte med.

Vi har också förberett Europeiska rådets möte senare i veckan, där Stockholmsprogrammet kommer att antas och viktiga frågor som EU:s strategi för jobb och tillväxt och, mot bakgrund av den ekonomiska krisen, bland annat regleringar av finansmarknaden kommer att diskuteras.

Vi har också pratat klimat, eftersom Europeiska rådet kommer att se över EU:s position i de pågående förhandlingarna i Köpenhamn. EU har ett starkt och gemensamt bud till övriga länder, och vi trycker på för en uppgörelse som gör tvågradersmålet för den globala uppvärmningen möjlig.

Det är en månad till klimatkonferensen i Köpenhamn, och det märks verkligen i det svenska ordförandeskapet.

Förra veckan företrädde Fredrik Reinfeldt ordförandeskapet på toppmöten med USA och Indien. Att USA måste ta sin del av ansvaret är odiskutabelt, annars har vi ingen uppgörelse. Men det är också viktigt att kampen mot klimatförändringarna inkluderar utvecklingsländerna. Därför är det ett viktigt steg att Indien under toppmötet accepterade att bekräfta 2-gradersmålet, trots att frågan är inrikespolitiskt känslig i landet.

Klimatförhandlingarna gick också vidare i Barcelona, där det sista förhandlingsmötet med parterna till FN:s klimatkonvention inför Köpenhamn ägde rum. Framsteg gjordes i tekniska frågor och diskussionerna ska ha varit goda, men de politiskt känsliga frågorna löstes inte. Ska vi nå en uppgörelse i Köpenhamn måste vi se en starkare förhandlingsvilja. De två kärnfrågor som måste lösas är storleken på utsläppsminskningarna och finansieringsbiten. EU har förbundit sig att minska utsläppen med 30 % om andra länder gör jämförbara åtaganden. Nu måste USA och andra i-länder öka sin ambitionsnivå för utsläppsminskningar, samtidigt som de mer utvecklade utvecklingsländerna måste göra adekvata åtaganden för att vända utvecklingen av utsläpp.

Vad gäller finansieringsfrågan så har EU givit sitt stöd till kommissionens uppskattning att kostnaderna i utvecklingsländerna kan komma att uppgå till 100 miljarder årligen för utsläppsbegränsningar och anpassningar till klimatförändringarna. Frågan var också uppe när G20:s finansministrar träffades för några dagar sedan, men inte heller de gjorde tyvärr de nödvändiga framstegen. USA och andra i-länder måste nu också presentera en trovärdig finansiering.

Ordförandeskapet fortsätter i alla fall sitt arbete, och jag är glad att EU tagit på sig den ledartröja som är så välbehövd. Vår ambition att nå en uppgörelse i Köpenhamn. Det grundläggande men framgångsrika recept EU har att visa på är att samarbete fungerar. Detta måste övriga världen nu också inse.

Den uppgörelse vi nådde om klimatet på toppmötet i fredags är glädjande. Den ger EU ett brett mandat inför FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december, och ger oss en stark förhandlingsposition som vi förhoppningsvis kan utnyttja för att sätta tryck på resten av världen.

Det viktigaste framsteget var att vi nådde en uppgörelse om klimatfinansiering. Kommer man inte överens om vem som ska betala kan man tyvärr ha hur många bra idéer som helst. Den överenskommelse vi nådde innebär att EU

- Uttalar sitt stöd för kommissionens bedömning att kostnaderna för skadebegränsning och anpassning till klimatförändringarna i utvecklingsländerna kan komma att uppgå till 100 miljarder euro årligen till år 2020.
- Uppskattar att det nödvändiga internationella stödet för detta kommer att ligga någonstans mellan 22 och 50 miljarder euro årligen till 2020.
- Noterar uppskattningen att ett internationellt stöd för att snabbt komma igång med omställningen behövs de tre första åren, 2010-2012, på 5-7 miljarder euro per år.

Vi har också enats om principer för den interna bördefördelningen i EU vad gäller EU:s bidrag till det internationella stödet, och om flera andra viktiga bitar om bland annat teknologiöverföring. Och inte att glömma: vi har enats om målet att minska utsläppen med 80-95 % till 2050, jämfört med 1990 års nivåer. En arbetsgrupp tittar nu på den mer exakta bördefördelningen inom EU.

Med detta nya mandat fortsätter nu klimatsamtalen i Barcelona, där Andreas Carlgren tillsammans med chefsförhandlarna för EU:s medlemstater är på plats. Och i morgon träffar Fredrik Reinfeldt som del av en EU-delegation president Obama för att prata bland annat klimat, innan han fortsätter till Indien.

Ambitionen att nå en uppgörelse i Köpenhamn kräver onekligen en del fotarbete…

I morgon leder Sverige sitt första ordinarie toppmöte. Sitter i Göteborg med en halv meter papper för att förbereda mig inför det. Tidigt imorgon bitti bär det av till Bryssel. Jag inleder dagen med ett seminarium som Ekonomiska och Sociala kommittén ordnar om Lissabonstrategins framtid. Det gäller att hålla tungan rätt i mun med alla Lissabon… denna gång handlar det om tillväxtstrategin. Jag hoppas verkligen att den får ett nytt namn i samband med översynen i mars.

Som alltid vid toppmöten träffas de liberala ministrar som skall delta i toppmötet och äter lunch och stämmer av. Denna gång deltar Lars Lökke Rasmussen från Danmark, Brian Cowen från Irland, Estlands Andrus Ansip, Matti Vanhanen från Finland, några liberala kommissionärer, liberalernas gruppledare i Europaparlamentet Guy Verhofstadt och, för första gången, den nye tyske liberale utrikesministern som tillträdde sitt jobb igår. Jag känner Guido Westerwelle och ser fram emot att arbeta med honom. Guido har utsett Werner Hoyer till statssekreterare för EU-frågor. Werner har varit ordförande för ELDR-partiet (Europas liberaler) och vi har samarbetat i många år. Han är oerhört kunnig och engagerad så det bådar gott – för Tyskland och EU. Det känns mycket bra att det finns liberaler i regeringen för EU:s största land.

På eftermiddagen sedan tar Fredrik Reinfeldt emot sina kollegor och inleder mötet. Mötet inleds med ett tal av Europaparlamentets talman och sedan tror jag att eftermiddagen och en bit av kvällen helt domineras av klimatfrågan. Vi ska försöka enas om ett europeiskt mandat inför Köpenhamn och fokus ligger på finansieringsfrågorna, både hur mycket EU skall bidra med och hur den interna fördelningen inom EU ska se ut. Det blir knepigt. På kvällen blir det fördragsfrågor och en diskussion om läget i Tjeckien.

På fredag blir det Östersjöstrategin, finansiella frågor och antagande av slutsatser.
Spännande. Och ansvarsfullt.

© Europaparlamentet I morse deltog jag i parlamentets debatt inför Europeiska Rådet i nästa vecka, då stats- och regeringscheferna träffas i Bryssel. Dagordningen inför toppmötet är tung.

Klimatförhandlingarna, ytterligare EU-respons på den ekonomiska krisen, energisäkerhet och migrationsfrågor är ämnen för mötet. Beroende på utvecklingen i Tjeckien kommer även frågor kring institutioner och Lissabonfördraget också att stå på agendan.

Klimatfrågorna kommer att behöva diskuteras på djupet på toppmötet, och jag kan med glädje konstatera att samtliga parlamentsgrupper uttryckte sitt stöd för svenska ordförandeskapets ambitioner att få till stånd ett globalt klimatavtal i Köpenhamn.

När finansministrarna träffades igår hade de långa diskussioner om finansieringsdelen. Trots att ordförandeskapet gjorde sitt yttersta för att medlemsländerna skulle komma överens, så står det klart att klimatfinansieringen kommer att kräva ytterligare överläggningar mellan stats- och regeringscheferna. För att vi ska nå en överenskommelse så krävs att vissa medlemsstater är beredda till mer ambitösa åtaganden.

Lite mer positiva nyheter kommer från miljöministrarna, som träffades i Luxemburg tidigare idag. De 27 EU-länderna har nu kommit överens om att minska koldioxidutsläppen med 80-95% till och med år 2050 (baserat på 1990 års nivå). Ett annat viktigt beslut var åtagandet att minska utsläppen från flyg- och havstransporter med 10 respektive 20 procent om det blir ett avtal i Köpenhamn.

Se gärna debatten i parlamentet här

Det är ett historiskt valresultat som har meddelats från Japan. Liberal Democratic Party (LDP), som har suttit vid makten sedan mitten av femtiotalet, ersätts av Democratic Party of Japan (DPJ). Skiften efter mycket långa maktinnehav brukar vara vitaliserande för demokratier.

För vårt ordförandeskapet innebär DPJ en mer ambitiös japansk samarbetspartner på klimatområdet. De har bland annat sagt att de vill införa större utsläppsminskningar och att de är beredda att införa koldioxidskatt i Japan. Premiärminister Hatayama har annonsera att han kommer att delta på G20-mötet i Pittsburg 24-25 september vilket är lovande.

Fotograf: Gunnar Seijbold/RegeringskanslietJag har idag träffat min nye brittiske kollega, EU-minister Glenys Kinnock. Vi har tidigare varit kollegor i Europaparlamentet. Vi talade lite om de stora svårigheter som väntar under hösten och hur vi bäst skulle kunna samarbeta.

Den brittiska regeringen delar vår oro för svårigheterna i klimatförhandlingarna. Det senaste FN-mötet i Bonn ledde inte arbetet framåt så långt som vi hade hoppats. Nu gäller det att de fortsatta diskussionerna i Bangkok i slutet av september tar steg framåt för att vi ska kunna nå en bra uppgörelse i Köpenhamn i december.

Vi diskuterade också behovet av att reformera EU:s budget. Den måste moderniseras, inte minst i krisens spår. En ny långtidsbudget ska antas från den 1 januari 2014. Men redan nu bör vi diskutera vilka principer det är som ska ligga till grund för långtidsbudgeten. Storbritannien delar vår syn att allt för stora delar av EU-budgeten idag förslösas på skadliga subventioner. EU:s medel bör istället användas till att möta dagens utmaningar som gemensam forskning, ökat student- och forskarutbyte, gemensam brottsbekämpning etc.

Jag konstaterar också att det inte bara den sittande regeringen i Storbritannien, utan även oppositionen, som är beredd att diskutera den brittiska rabatten under förutsättning att jordbruket reformeras.

I morgon och under helgen blir det internt partiarbete då folkpartiets partistyrelse träffas för att gå igenom de över 500 motionerna som kommit till vårt landsmöte i november.

Våra miljö- och energiministrar fortsätter idag arbetet i Åre med att samla alla EU:s medlemstater kring uppgiften att minska koldioxidutsläppen. De kommer framför allöt att diskutera vägen fram till Köpenhamn, vad som behöver göras och när.

För ett par veckor sedan kunde G8-länderna enas om att åtgärder måste göras för att temperaturen inte ska öka mer än 2 grader. USA:s aktiva roll var här viktig. Det är glädjande att se den kraftigt ändrade synen på klimatfrågan i Vita huset efter Obamas tillträde. Dock är det tveksamt om de amerikanska avviserade åtgärderna kommer att vara tillräckliga.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton besökte också nyligen Indien för att få med dem på en klimatuppgörelse. Indien har emellertid varit mycket avvisande till att åta sig minskningar av utsläpp. Igår ifrågasatte även den indiske miljöminister de vetenskapliga bevisen för klimatförändringar.

Detta är olyckligt av flera skäl. Självklart finns det mer akuta problem i den indiska vardagen, var tionde barn får exempelvis inte uppleva sin femårsdag, men Indien är verkligen ett av de länder som kommer att drabbas mest av hetta, ökenutbredning och vattenbrist vid en temperaturhöjning. De ekonomiska marginalerna i utvecklingsländerna är små men möjligheterna till förbättringsåtgärder är enorma. Exempelvis skulle en mer tillförlitligt elförsörjning kraftigt minska utsläppen från ineffektiva dieselaggregat. Det är relativt billiga åtgärder med etablerad teknik. Därför är det så viktigt att utvecklingsländerna åtar sig utsläppsminskningar samtidigt som de industrialiserade länderna åtar sig att bidra till tekniköverföring och finansiering.

Det blir en lång väg till Köpenhamn.

dsc004401Jag kommer precis från möte med GAERC, allmänna rådet (det ministerråd där jag företräder Sverige) i Bryssel. Idag har vi förberett slutsatserna för vårtoppmötet senare i veckan. Senare under dagen ska jag ha bilaterala möten med min brittiska kollega Caroline Flint och den slovenske EU-ministern Mitja Gaspari. Vi brukar alltid passa på att lägga in en rad olika möten när jag ändå är i rådsbyggnaden. Här finns ju alla kollegorna på plats samtidigt, och det är viktigt att hålla god kontakt med de länder som vi behöver samarbeta nära med, inte minst inför ordförandeskapet.

Den ekonomiska krisen kommer självklart att stå i centrum även när stats- och regeringscheferna träffas på torsdag och fredag. Hittills har EU agerat samfällt och ganska effektivt för att förhindra de allra värsta effekterna av krisen. Olika försök till ökad protektionism har hittills motats i grind. Det är bra, för krisen kommer bara att kunna mildras genom att vi stärker den inre marknaden och visar en ännu större öppenhet mot omvärlden.

De flesta verktyg för att stimulera ekonomin och hantera krisen finns i medlemsländerna. Men samtidigt har EU en rad styrmedel som både kan och bör användas. Lissabonstrategin som innehåller rekommendationer och gemensamma mål för fler jobb och högre tillväxt, måste förnyas. Vi ska hitta vägar så att länder med stora budgetunderskott ska kunna leva upp till kraven i stabilitetspakten. Dessutom behöver vi få till stånd en gemensam tillsyn av finansmarknaderna i Europa.

En annan av EU:s viktigaste insatser i krisen blir just återhämtningsplanen. Den handlar om att unionen bidrar till investeringar som syftar dels till bättre energiförsörjning genom att bygga ihop el- och gasnät, dels om bredbandssatsningar.

För svensk del är en elkabel mellan Sverige och Baltikum särskilt viktig när vi förhandlar om vilka projekt som ska prioriteras. När Litauen stänger det gamla kärnkraftverket i Ignalina så ska ju ren, svensk energi utgöra ett bättre alternativ än den ryska gasen!

En fråga som vi fortfarande diskuterar handlar om finansieringen av det klimatpaket som EU-länderna enades om i december. Det kan vi inte lösa i detalj redan nu men vi måste sända ut signaler till omvärlden om att EU är redo att ta ett ambitiöst ledarskap inför klimatmötet i Köpenhamn då vi förhoppningsvis ska enas om ett nytt globalt klimatavtal.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 191 andra följare

%d bloggers like this: