You are currently browsing the tag archive for the ‘kommissionen’ tag.

På sina håll i bloggosfären är upprördheten stor över det dokument man grävt fram som visar min hemliga plan för att censurera internet.

Om jag tillåts påpeka det är det man har hittat slutsatserna från senaste RIF-rådet (rådet för rättsliga och inrikesfrågor, alltså det forum där EU:s medlemsstaters ministrar möts). Slutsatserna därifrån är offentliga och finns här.

Min hemliga plan är alltså varken min eller särskilt hemlig.

Däremot är naturligtvis så att rådsslutsatserna innehåller uppmaningar till kommissionen. Det blir nu upp till oss att titta närmare på dessa frågor. Men att i en iver att misstänkliggöra mig och kommissionen genom att göra mig ansvarig för ministerrådets slutsatser är att vilseleda hur EU fungerar.

I Tyskland fortsätter diskussionerna om gårdagens dom från författningsdomstolen angående datalagringsdirektivet. Även i Sverige och i andra länder diskuteras frågan förstås. Jag återupprepar att det är inte direktivet i sig som förklarades strida mot grundlagen, inte heller det faktum att man lagrar teledata, utan det sätt som Tyskland har valt att implementera direktivet. Nu måste tyskarna snarast ändra på lagen.

Man kan ha olika uppfattningar om datalagringsdirektivet, som innebär att telebolag lagrar uppgifter om telefoni och email i sex månader. Lagförande myndigheter kan begära ut dessa data för att undersöka, spåra och lagföra allvarliga brott, dvs brott med minst fem års fängelsestraff. Det är inte själva innehållet i kommunikationen som lagras utan avsändare och mottagare samt tiden för samtalet/emailen.

Jag är övertygad om att man med dessa verktyg kan identifiera brottslingar, kartlägga planerade brott och också bevisa brott. Det handlar ju också om grova brott, såsom våldtäkt, mord, viss organiserad brottslighet mm. Det jag kritiserat har varit omfattningen av direktivet.

Direktivet har antagits av samtliga medlemsländers regeringar och därmed åtar varje land sig att implementera lagen. De flesta har gjort så men inte alla, däribland Sverige. Domen i Tyskland ändrar inte på detta faktum att alla är skyldiga att införa den lag de själva beslutat om.

Jag har för avsikt att göra en översyn av lagen – dess effektivitet, proportionalitet, dataskydd, kostnad mm. Detta planerar jag att genomföra i slutet på året. Om kommissionen skulle föreslå att lagen upphävs eller ändras så måste ett sådant förslag antas av medlemsländena och Europaparlamentet. Och då ska man komma ihåg att de flesta av medlemsländerna är postiva till den och menar att den är ett användbart verktyg i kampen mot organiserad brottslighet. Att omedlbart upphäva eller ändra direktivet från kommissionens sida, som flera föreslagit mig, är inte görligt. Den makten har inte kommissionen.

I Strasbourg – igen – inför debatt och omröstning imorgon om den nya kommissionen. Allt talar för ett ja men några ledamöter kommer säkert att passa på att visa sitt missnöje mot allehanda ting. Det ska hur som helst bli skönt att äntligen komma på plats och börja jobba ordentligt.

Det är mycket som väntar på att sättas igång – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, förändringar av Frontex, ensamkommande flyktingbarn, förslag om att bekämpa trafficking mm. Tjänstemännen står och stampar, och det gör vi nog alla.

Lyckades hitta en bostad för mig och familjen i Bryssel efter intensivt letande i helgen. Känns skönt att det är klart i alla fall och att vi alla kan flytta in under våren.

Cecilia Wikström skrev häromdagen på DN Debatt om Europaparlamentets utfrågningar av den nya kommissionen, och föreslog att ett liknande system borde införas i Sverige. Utan att lägga mig i den diskussionen, tycker jag att det är en bra princip att vi kommissionärer granskas och frågas ut av parlamentet. Vi tvingas redogöra för våra värderingar, våra tidigare ställningstagande och för vad vi vill göra. Det är bra för öppenheten inom EU.

Resultatet av utfrågningarna, de utvärderingar parlamentets utskott sammanställer om oss, finns nu på nätet. För den intresserade européen rekommenderar jag en titt.

Igår blev det klart att Birgitta Ohlsson efterträder mig som EU-minister. Birgitta är en mycket duktig, engagerad och slagkraftig politiker, jag är säker på att hon kommer att göra ett jättebra jobb och önskar henne all lycka till.

Igår var jag också i Bryssel (trots snöoväder gick det att åka både dit och tillbaka men en hel del förseningar var det förstås) för att förbereda inför nästa vecka. Jag hade möte med tjänstemän på direktoratet och intervjuade en sökande till kabinettet. På kvällen var det middag med de liberala kommissionärerna och ledningen för den liberala gruppen i Europaparlamnetet. Det är en lång tradition att äta middag tillsammans en gång i månaden och jag har själv varit med i egenskap av MEP-ledamot, men nu var jag där som (blivande) kommissionär. Vi talade om SWIFT, Lissabonstrategins framtid och den nya utrikestjänsten.

Det verkar inte bli några problem med omröstningen i Strasbourg på tisdag, tack och lov. Jag hoppas därför att vi formellt kan börja på onsdag eftersom också rådet ska bekäfta parlamentets omröstning under tisdagskvällen. Jag kommer att rivstarta med en gång, på onsdag är det en debatt planerad om kampen mot terrorismen där jag företräder kommissionen.

Det är ett ganska frusterande mellanläge för kommissionen. Den gamla väntar bara på att få avgå och vi som skall tillträda är ivriga att få komma igång med arbetet. Jag har massor att ta itu med så fort jag kommer till jobbet – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, det så kallade SWIFT-avtalet mellan EU och USA som handlar om utbyte av bankuppgifter för att spåra terrorfinansiering, människohandelsdirektivet mm.

Min kabinettschef Maria Åsenius (f.d statssekretare) är tack och lov på plats och kan förbereda en del. Vi håller på att plocka ihop mitt blivande kabinett och det kommer att bli en bra blandning av oerhört kompetenta medarbetare från Frankrike, Sverige, Italien, Danmark, Tjeckien och någon mer.

I veckan lämnade jag folkpartiets styrelse efter 13 år. Det kändes lite vemodigt att lämna, särskilt nu när vi börjar planera valrörelsen. Vi är ju inte förbjudna som kommisisonärer att ägna oss åt politik, men vi ska inte ha ledande poster i partier.

I helgen åker jag vi Bryssel för att försöka leta efter en bostad till mig och familjen.

Det blev tre långa timmar i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, med totalt 36 frågeställare som grillade mig om olika aspekter på asyl, migration, narkotikasamarbete, trafficking mm. Ganska svettigt och kort tid att svara på mycket svåra och komplexa frågor enligt modellen att frågeställaren har en minut (och lyckas ofta klämma in tre/fyra frågor på denna tid), jag har två minuter för att svara, sedan är det en minuts uppföljningsfråga och en minuts svar.

På det stora hela var det en bra stämning i utskottet, ledamöterna är kunniga och engagerade. En majoritet av frågorna kretsade kring asyl och illegal migration, eftersom detta är det område där det finns de största åsiktskillnaderna mellan partigrupper och nationaliteter. Det finns säkert en och annan som anser att jag är för mjuk i asylfrågorna och som i huvudsak ser migration som en säkerhetsfråga. Det är naturligtvis inte en världsbild jag kan ställa upp på. EU har ett ansvar att erbjuda skydd åt de som verkligen behöver det.

Jag försökte lyfta fram de huvudsakliga prioriteringarna jag ska fokusera på: att skapa en gemensam asyl- och migrationspolitik med likvärdiga villkor, att etablera system för laglig invandring och att ta fram en strategi för inre säkerhet så att myndigheterna kan samarbeta bättre för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Stockholmsprogrammet, som antogs i december, innehåller nästan 200 åtgärder där kommmissionen ska lägga förslag SNARAST, så det blir en hel del att göra.

Trots den intensiva utfrågningen var det tre ganska roliga timmar. Det här är ju angelägna frågor där det finns ett stort intresse bland medborgarna och ett uppenbart mervärde av att jobba tillsammans i Europa. Efter att utskottet precis nu avslutat ett internt möte har jag också fått en formell bekräftelse på att jag är godkänd som kommissionär.

Den bulgariska kommissionskandidaten Rumjana Zjeleva hoppade av i morse och nu har den bulgariska regeringen utsett en ny person som i sin tur skall förhöras. Det innebär troligen en del förseningar vad gäller omröstningen om hela kommissionen som skulle äga rum på tisdag nästa vecka. Idag eller imorgon bör tidtabellen klarna något.

Skönt att hearingen är över nu. Nu ska jag helt fokusera på att börja planeera för det nya livet i kommissionen.

Mitt anförande i utskottet hittar du inom kort här. Under tiden finns den engelska översättningen här.
Hela utfrågningen kan du se här.

Julledigheten är över och regeringen återgår till ”det vanliga” igen. Ordförandeskapet känns nu långt borta och våra duktiga medarbetare på kommunikations- och mötesenheterna börjar packa ihop och tacka för sig. Debatten domineras nu av vargjakt, försäkringskassan och, glädjande nog, eurofrågan. Vi känner alla av det faktum att det är val i september.

Det känns lite vemodigt att inte vara en del av den kommande valrörelsen. Jag hoppas naturligtvis att allliansregeringen blir omvald.

Mitt nya liv som kommissionär kommer att bli hektiskt, det blir oerhört mycket att göra och stora delar av Stockholmsprogrammet ska nu börja implementeras med lagförslag, utredningar och initiativ. Det blir en intensiv vår.

Mitt totala fokus just nu är dock på hearingen den 19 januari i Strasbourg. Majoriteten av mina blivande kolleger har nu ”grillats”. De flesta går det bra för, andra får kritik för att de är ”dåliga på att kommunicera” eller för att de inte svarar som ledamöterna vill. Mest kritik har det varit kring Rumiana Jeleva, den bulgariska kandidaten, som fått mycket kritiska frågor som rör hennes privatliv, eventuella roll i ett företag och hennes man påstådda kriminella förbindelser. Jag kan inte bedöma vad som stämmer i den där soppan, så vitt jag förstår finns inga bevis för något av det som påstås. Men i Europaparlamentet råder stor oro och vissa kräver att hon skall bytas ut.

En sammanfattande bedömning av alla kandidater kommer att göras den 20 januari så då får vi se om tidsplanen håller. Europaparlamentet kan bara rösta på kommisionen som helhet – för eller emot. Överlag tycks dock ledamöterna inställda på att så snart som möjligt få en kommision på plats så att vi alla kan börja jobba. Den nuvarande kommisisonen har ju varit ”lame duck” under en längre tid och Europaparlamentet är angeläget om att komma igång med lagstiftning och använda sina nya befogenheter som de fått genom Lissabonfördraget.

Under ordförandeskapet har det varit en viktigt uppgift att ha kontakt med det i juni nyvalda Europaparlamentet. Uppgiften har främst legat på mig som EU-minister, men samtliga statsråd har varit i utskott och /eller i kammaren. Sammanlagt har statsministern varit på fyra sessioner och statsråden 85 gånger i utskott eller plenumdebatt. Själv har jag deltagit i 30 debatter (plus fyra frågestunder med 10-20 frågor varje gång) samt besökt utrikesutskottet, regionalutskottet och det konstitutionella utskottet. Däremellan har det varit oändligt många informella kontakter inför valet av Barroso men också i allahanda sakfrågor som funnits på ordförandeskapsagendan.

Det har bl.a varit möjligt tack vare det enormt duktiga EP-team som jag haft till mitt förfogande.

Det har varit roligt men krävande att samarbeta med parlamentet. Med Lissabonfördraget utökas ledamöternas makt och de blir medbeslutande på en mängd områden. Jag kommer i min nya roll som kommissionär med ansvar för migration, asyl och polissamarbete att behöva jobba mycket nära LIBE-utskottet (som ansvarar för dessa frågor). Det ska bli spännande. Snart bär det av till Strasbourg igen då jag ska utfrågas av detta utskott i en offentlig hearing den 19 januari kl. 9-12. Det ligger en hög på ca 1,5 meter papper som jag ska fösröka läsa in under julen.

Jag har precis deltagit i ett möte med liberala partiledare, ministrar och kommissionärer här i Bryssel. Vi samlas inför varje EU-toppmöte för att stämma av de frågor som ska avgöras av stats- och regeringscheferna. Vi blir fler och fler på de här mötena. Om allt går väl kommer ju inte mindre än åtta av de nya kommissionärerna att tillhöra den liberala familjen.

Ofta bekräftar ELDR-träffarna att vi liberaler har en stor samsyn i många av de viktiga framtidsfrågorna. Dagens samtal har handlat om framstegen i utvidgningsdiskussionerna, hur EU kan staka ut vägen för att ta Europa ur krisen, om brottsbekämpning, migration och förstås även om diskussionerna vid COP15 i Köpenhamn.

I kväll och i morgon träffas Europeiska rådet med alla 27 stats- och regeringschefer runt bordet, och på dagordningen står diskussioner kring hur vi kan skapa förutsättningar för nya jobb i Europa. En ny ”EU2020-strategi” ska bli uppföljaren på den gamla Lissabonstrategin för jobb och tillväxt. Med hjälp av strategin ska medlemsländerna satsa på en grön ekonomi som präglas av sunda statsfinanser, bättre företagsklimat och en starkare kunskapsekonomi. Kommissionen uppmanas att lägga förslag till den nya strategin i början av 2010.

På toppmötet ska även Stockholmsprogrammet antas formellt, och dessutom blir det tillfälle att stämma av läget i klimatförhandlingarna.

Det är det första toppmötet under Lissabonfördraget, och det innebär faktiskt lite förändringar. Numera är Europeiska rådet en egen institution, och utrikesministrarna är inte längre med vid toppmötena. Det här är också det sista EU-toppmötet som leds av det roterande ordförandeskapet – från nyår blir det nämligen den nye permanente ordföranden Herman van Rompuy som ska föra klubban.

Imorgon bär det av till Bryssel igen och det är dags för mig att leda ordförandeskapets sista allmänna råd. Det blir diskussioner om slutsatserna inför toppmötet den 10-11 december. Det sker när Köpenhamnsmötet precis har inleds så då finns det möjlighet att vid behov finjustera EU:s förhandlingsmandat. I övrigt är toppmötet ett tillfälle att slutleverera de svenska ordförandeskapsprioriteringarna.

Imorgon står också utvidgningen på agendan med förhoppning att kunna anta slutsatser. Slutligen vill jag också ha en informell diskussion om krishantering. Med det nya fördraget finns en solidaritetsklausul där medlemsländerna åläggs att hjälpa varandra om det inträffar en katastrof av något slag. För att det skall bli möjligt behöver EU utveckla en bättre och mer samordnad krishanteringsförmåga. Morgondagens möte, som sker till glögg och lussekatter, är ett första tillfälle att utbyta tankar kring hur en sådan skulle kunna utformas.

På tisdag förmiddag blir det seminarium med den nya kommissionen, en slags introduktionsdag med alla mina nya blivande kollegor. Det skall bli spännande.

Under tisdagen kom de sista nomineringarna till kommissionen. Nederländerna för fram sittande kommissionären Neelie Kroes, Danmark nominerar klimatminister Connie Hedegaard och Malta sin socialminister John Dalli. Därmed har alla länder kommit med nomineringar, vilket ger Barroso möjlighet att börja fördelningen av portföljerna. Kommissionen kommer sedan att ställas inför Europaparlamentet för utfrågning, en process som ser ut att börja i januari.

Det gläder mig att 9 av 27 föreslagna kommissionärer är kvinnor, vilket är ett framsteg jämfört med den lista vi hade för fem år sedan. Av dem är dessutom Catherine Ashton nominerad till den viktiga posten som talesperson i utrikesfrågor. Det innebär inte att vi har en jämställd kommission, men i ett Europa där det 2009 finns regeringar som helt saknar kvinnliga ministrar är det ändå en viktig signal. EU har ett ansvar för jämställdheten och för den bild unionen ger utåt som vi inte kan undslippa.

Hela listan på nominerade kommissionärer hittar du här.

Fyra dagars landsmöte tär lite på krafterna även om det är jätteroligt. Det blir inte så mycket sömn men det är det värt. Sena, långa debatter om alltifrån gårdsförsäljning av vin, till kvotering av föräldraförsäkringen, kärnkraft och skatter. Visst är ett annorlunda sätt att tillbringa lördagnatten, men landsmöten är en viktig del i det politiska livet. Nu står vi väl rustade i att möta väljarna nästa val och att sedan förhoppningsvis förhandla ett nytt regeringsprogram med alliansen i september 2010.

Idag har jag i huvudsak ägnat mig åt att förbereda mig inför Strasbourgsessionen som pågår denna vecka. Jag åker dit tillsammans med ett imponerande antal andra statsråd. Såväl Carl Bildt, Åsa Torstensson, Andreas Carlgren, Beatrice Ask, Tobias Billström och Nyamko Sabuni är där förutom jag själv. En tredjedel av regeringen, parlamentet kan i alla fall inte klaga på att de inte får uppmärksamhet.

Jag ska debattera såväl ansvarsfriheten av förra årets budget som förberedelserna inför toppmötet i december, men jag räknar med att också få svara på en del frågor om förra veckans utnämningar. Jag ska också delta i en del interna möten med parlamentet och kommissionen tex en arbetsrupp om kommunikation och information som de tre instituutionerna har gemensamt. I vårt led att fördjupa samarbetet med Europarådet blir det också en arbetslunch med generalsekreterare Torbjörn Jagland. Samt en del mindre möten och bilaterala träffar med enskilda parlamentsledamöter.

Följer med spänning de sista nomineringarna av kommissionärskandidater. Idag nominerade Grekland Maria Damanakis. Det blir långsamt fler kvinnliga kommissionärer, men än är det inte tillräckligt. I dagsläget har Bulgarien, Luxemburg, Cypern, Sverige, Storbritannien och Grekland nominerat en kvinna och en del tyder på att det blir det även från Danmark och Nederländerna. I så fall skulle det bli åtta, precis som idag.

Om Landsmötet kan man även läsa bland annat: Landsmötesbloggen, Landsmötesbloggen, Nina Larsson, Carl B Hamilton, Karin Granbom Ellison, Anita Brodén, Helena Bargholtz, Fredrik Malm, Christer Nylander, Barbro Westerholm, Olle Schmidt

När den nuvarande långtidsbudgeten i EU beslutades i december 2005 lade stats- och regeringscheferna till en litet stycke om att den 7-åriga budgeten man enats om behöver ses över under 2008 och 2009. Man konstaterade att översynen särskilt skulle titta på hur den gemensamma jordbrukspolitiken och den brittiska rabatten på EU-avgiften kan reformeras. Tillägget om en översyn var nödvändigt för att kunna enas då många medlemsländer ansåg att reformerna inte gick tillräckligt långt.

Det återstår inte många dagar av dessa två år. Kommissionens ordförande har avvaktat med att lägga fram sitt förslag med hänvisning till en rad olika omständigheter. Kommissionens utkast till översynsrapport har emellertid under den senaste månaden läckt ut till olika media. Det har kommit olika reaktioner på kommissionens förslag. Ett 15-tal europeiska paraplyorganisationer för näringsliv, skattebetalare, forskare och miljöorganisationer är otåliga och vill se en snabb modernisering av EU:s budget med bl.a. en minskad jordbruksbudget medan de som traditionellt fått mycket medel från EU som exempelvis regionföreträdare protesterat mot ett förslag om minskat strukturfondsstöd till rika länder.

Nu har vi fått besked om att denna kommission inte kommer att lägga något förslag till översyn av EU:s budget. Detta innebär att nästa kommission måste sätta sig in i frågorna och ett nytt förslag från kommissionen kan knappast komma före februari nästa år. Eftersom det brådskar att modernisera EU:s budget är det anmärkningsvärt att kommissionen inte respekterar Europeiska rådets beslut om en översyn under 2008-2009.

Precis hemkommen från två dagars rådsmöte i Luxemburg. Idag var det utrikesfrågorna som stod i centrum: Afghanistan, Mellanöstern och Sri Lanka. Bra och konkreta diskussioner med ett stort mått av samsyn.

Den tjeckiska författningsdomstolen har idag haft sin offentliga hearing och meddelat att domstolen möts igen den 3 november. Med allra största sannolikhet kommer den då att lämna sitt beslut. Det innebär att vi inte kan fatta beslut om namnfrågor och annat på det toppmöte som börjar på torsdag. Kontakterna med Vaclav Klaus och den tjeckiska regeringen fortsätter förstås och vi hoppas att toppmötet på torsdag kan enas om en lösning som ska få den tjeckiske presidenten att skriva på – under förutsättning att författningsdomstolen ger sitt godkännande. Jag erkänner gärna att denna försening är grymt frustrerande, vi behöver få fördraget på plats nu och komma till skott med att utse en hög representant, en permanent rådsordförande och nominera kommissionen. De föreslagna kommissionskandidaterna skall ju sedan granskas av Europaparlamentet, en process som tar minst fem veckor.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 226 andra följare

%d bloggare gillar detta: