You are currently browsing the tag archive for the ‘Lissabonfördraget’ tag.

Det är ett strålande höstväder i Göteborg och jag har precis avslutat en föreläsning på CERGU ( Centrum för Europaforskning) på Göteborgs universitet. Cergu är tvärvetenskapligt och jag var med och drog igång det när jag jobbade på statsvetenskapliga institutionen. Det var roligt att vara tillbaka i katedern igen, försöker hålla kontakten med universitetet genom att föreläsa lite då och då . Det finns nästan inget roligare än att diskutera Europafrågor med studenter.

Temat idag var EU efter Lissabonfördraget och särskilt migrationspolitiken. Efter min föreläsning blev det en lång diskussion och frågestund med de mycket pålästa nästan 250 studenterna.

Kommissionen har två dagars arbetsseminarium för att snacka ihop oss inför hösten. Kollegorna är solbrända, pratglada och i fin form. Vi möts på det historiska slottet Val Duchesse där Tyskland Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien konfererade mellan juni 1956 och mars 1957. Under Paul Henri Spaaks ledning kom länderna överens om den europeiska ekonomiska gemenskapen och Euratom. Detta ledde till att Romfördraget skrevs under några månader senare.

Vi har talat om erfarenheterna av Lissabonfördraget och dess tillämpning, de viktigaste prioriteringarna det kommande året och imorgon väntar en intressant och animerad debatt om budgetöversynen. Om vi ska fortsätta arbetet med att ta Europa ur krisen och skapa mer
jobb och tillväxt, måste vi använda våra medel på ett klokt och strategiskt sätt. Det förutsätter en betydligt mer modern budget än idag.

Vi har naturligtvis också talat om romerna. En juridisk utredning pågår om vad som hände i Frankrike.

Kommissionen ska tillsätta en arbetsgrupp för att analysera vad vi har gjort för romerna hittills, hur vi kan använda våra ekonomiska medel bättre och var de största problemen finns. Gruppen ska presentera en rapport senare i höst. Vi ska också be det belgiska ordförandeskapet att ordna ett specialrådsmöte för att diskutera frågan och engagera medlemsländerna i större utsträckning. Det är ju faktiskt medlemsländerna som ytterst är ansvariga för sina medborgare.

En domstol i Vilnius har idag stoppat den Pride-festival som skulle hållas i dagarna. Man hänvisar till att det skulle hota den allmänna ordningen och att deltagarnas säkerhet inte kan garanteras. Men vi får aldrig låta intoleranta krafter vinna – det är statens uppgift att garantera medborgarnas grundläggande rättigheter.

Det är därför beklagligt att Litauens första pride-festival inte ser ut att kunna genomföras. Mötesfrihet är en grundläggande rättighet som finns inskriven i Litauens grundlag såväl som i Europakonventionen och Lissabonfördraget. Denna rättighet måste gälla även HBT-personer.

Tyvärr har vi sett ett flera exempel på HBT-personers utsatthet även i Europa senaste åren – jag har bland annat bloggat om att Pride-festivalen i Belgrad hotades och om Litauens diskriminerande lag mot HBT-personer.

Julledigheten är över och regeringen återgår till ”det vanliga” igen. Ordförandeskapet känns nu långt borta och våra duktiga medarbetare på kommunikations- och mötesenheterna börjar packa ihop och tacka för sig. Debatten domineras nu av vargjakt, försäkringskassan och, glädjande nog, eurofrågan. Vi känner alla av det faktum att det är val i september.

Det känns lite vemodigt att inte vara en del av den kommande valrörelsen. Jag hoppas naturligtvis att allliansregeringen blir omvald.

Mitt nya liv som kommissionär kommer att bli hektiskt, det blir oerhört mycket att göra och stora delar av Stockholmsprogrammet ska nu börja implementeras med lagförslag, utredningar och initiativ. Det blir en intensiv vår.

Mitt totala fokus just nu är dock på hearingen den 19 januari i Strasbourg. Majoriteten av mina blivande kolleger har nu ”grillats”. De flesta går det bra för, andra får kritik för att de är ”dåliga på att kommunicera” eller för att de inte svarar som ledamöterna vill. Mest kritik har det varit kring Rumiana Jeleva, den bulgariska kandidaten, som fått mycket kritiska frågor som rör hennes privatliv, eventuella roll i ett företag och hennes man påstådda kriminella förbindelser. Jag kan inte bedöma vad som stämmer i den där soppan, så vitt jag förstår finns inga bevis för något av det som påstås. Men i Europaparlamentet råder stor oro och vissa kräver att hon skall bytas ut.

En sammanfattande bedömning av alla kandidater kommer att göras den 20 januari så då får vi se om tidsplanen håller. Europaparlamentet kan bara rösta på kommisionen som helhet – för eller emot. Överlag tycks dock ledamöterna inställda på att så snart som möjligt få en kommision på plats så att vi alla kan börja jobba. Den nuvarande kommisisonen har ju varit ”lame duck” under en längre tid och Europaparlamentet är angeläget om att komma igång med lagstiftning och använda sina nya befogenheter som de fått genom Lissabonfördraget.

Vi närmar oss slutet på ordförandeskapet. Idag är statsministern i Europaparlamentet för att summera detta halvår. Mötet i Köpenhamn pågår visserligen än och utgången i klimatförhandlingarna är oviss, men jag känner mig ändå stolt och nöjd över det vi åstadkommit. Vi ska inte glömma att det var med tuffa förutsättningar vi tog över i juli. Vi tog över med en ekonomisk kris som är den tuffaste Europa genomlevt på över 70 år. Samtidigt var det helt tydligt att klimatfrågan inte kan vänta på bättre tider: det kan bli tuffa omställningar för många länder, men vi måste ta itu med vår tids kanske viktigaste fråga.

Detta skulle dessutom göras med osäkra institutionella förutsättningar: det nyvalda Europaparlamentet hade knappt hunnit tillträda, Lissabonfördragets framtid hängde i luften och kommissionen var på utgående.

Av de sex prioriteringar vi satte upp har vi ändå gjort viktiga och betydande framsteg på varje område, och fört Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet och Östersjöstrategin i hamn.

Ekonomiska krisen
Ordförandeskapets målsättning var att EU skulle gå stärkt ur den ekonomiska krisen. Vi har nu en bättre och ökad finansmarknadsreglering på plats, samtidigt som vi fått nya regler kring bonusar och kapitaltäckning för banker. Därmed står vi bättre rustade för framtiden.

Men vi har också skapat tydliga principer för en exitstrategi ur krisen, för att avveckla stödåtgärder och återgå till sunda offentliga finanser. Och vi har lagt grunden för en ny strategi för jobb och tillväxt, som ska stärka EU de närmsta tio åren.

Klimatet
Vi vet ännu inte vad vi når för resultat i Köpenhamn, men vi vet att EU är där med ett starkt förhandlingsmandat. EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, och vi är beredda att höja löftet till 30 procent om andra länder också drar sitt strå till stacken.

EU har också ställt sig bakom bedömningen att det behövs 100 miljarder euro per år till 2020, och 5-7 miljarder euro per år 2010-2012 i en så kallad ”fast start-finansiering”. EU har lovat att stå för 2,4 av de 5-7 miljarderna. Det är viktigt för att utvecklingsländerna ska ha möjlighet att ställa om och anpassa sig till klimathotet. EU har också enats om ett långsiktigt utsläppsmål som innebär att vi bör sänka utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till 2050.

Lissabonfördraget
Efter många om och men kunde äntligen Lissabonfördraget träda ikraft den 1 december. Vägen dit har varit lång, men jag är glad att vi äntligen har moderna spelregler för en öppnare, effektivare och mer demokratisk union. Det gjorde det också möjligt att få en ny kommissionsordförande, José Manuel Barroso, på plats, och förhoppningsvis även resten av kommissionen i januari.

Även Herman van Rompuy, ny permanent ordförande för Europeiska rådet, och Catherine Ashton, hög representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, är redo att uppta sitt arbete.

Östersjöstrategin
Som läsare av denna blogg vet är Östersjöstrategin en fråga jag jobbat mycket med, och det gläder mig att vi under hösten kunde anta en strategi för regionen. Tanken är att vi åtta EU-länder kring Östersjön ska kunna arbeta tillsammans för ett renare hav och en mer ekonomiskt dynamisk region. Östersjöstrategin är även ett nytt sätt att jobba där vi försöker ta ett helhetsgrepp med insikten att många politikområden hör ihop, och regioner i andra delar av Europa följer utvecklingen intresserat.

Stockholmsprogrammet
Stockholmsprogrammet är EU:s nya program för det rättsliga området och kommer att styra EU:s rättsliga, polisiära och migrationssamarbete de närmsta fem åren. Strävan är att skapa ett tryggare och öppnare Europa där enskildas rättigheter värnas, där hörnsternarna är att värna integriteteten och stärka rättsäkerheten samtidigt som vi ökat samarbetet för att bekämpa till exempel människohandel och narkotikasmuggling. Stockholmsprogrammet har också ambitionen att skapa ett gemensamt asylsystem, och jag är glad att Europeiska rådet kunde anta det i förra veckan.

Utvidgning/EU som global aktör
Framsteg har gjorts i förhandlingarna med både Kroatien och Turkiet om medlemskap, och ansökningar från Island, Albanien och Montenegro bedöms just nu av kommissionen. Vi har dessutom beslutat om viseringsfrihet för Makedonien, Serbien och Montenegro. Det är även positivit att arbetet med det östliga partnerskapet är på rull.

Många andra viktiga frågor har naturligtvis behandlats av ordförandeskapet, och att gå in på alla skulle göra ett redan långt blogginlägg än längre. Men att vi nått en lösning i viktiga frågor som europeiskt patent (en förhandling som pågått i flera decennier) och telekompaketet är väldigt bra för Europa. Personligen vill jag även slå ett slag för att vi fört upp kopplingen mellan jämställdhet och tillväxt och hur kunskapen om sambandet mellan de två kan stärka EU:s arbete på dessa områden.

Se även Fokus, Expressen, DN, samt denna längre sammanställning på svenska ordförandeskapets webbplats.

Imorgon bär det av till Bryssel igen och det är dags för mig att leda ordförandeskapets sista allmänna råd. Det blir diskussioner om slutsatserna inför toppmötet den 10-11 december. Det sker när Köpenhamnsmötet precis har inleds så då finns det möjlighet att vid behov finjustera EU:s förhandlingsmandat. I övrigt är toppmötet ett tillfälle att slutleverera de svenska ordförandeskapsprioriteringarna.

Imorgon står också utvidgningen på agendan med förhoppning att kunna anta slutsatser. Slutligen vill jag också ha en informell diskussion om krishantering. Med det nya fördraget finns en solidaritetsklausul där medlemsländerna åläggs att hjälpa varandra om det inträffar en katastrof av något slag. För att det skall bli möjligt behöver EU utveckla en bättre och mer samordnad krishanteringsförmåga. Morgondagens möte, som sker till glögg och lussekatter, är ett första tillfälle att utbyta tankar kring hur en sådan skulle kunna utformas.

På tisdag förmiddag blir det seminarium med den nya kommissionen, en slags introduktionsdag med alla mina nya blivande kollegor. Det skall bli spännande.

Så var det dags! För några timmar sedan trädde Lissabonfördraget i kraft. Det arbete som började vid toppmötet i belgiska Laeken i december 2001 har nu till slut utmynnat i en klar och tydlig regelbok som anger hur EU ska styras och fungera framöver. För första gången har EU ett fördrag som är framtaget efter öppna diskussioner där såväl regeringar som riksdagsledamöter och EU-parlamentariker varit med. Det förslag som lämnades av EU:s framtidskonvent i juli 2003 är nämligen till mycket stora delar identiskt med vad som idag blivit Lissabonfördraget.

Med Lissabonfördraget tar EU ett stort steg framåt. Vi kommer att få se en europeisk union som blir mer effektiv och snabbfotad, men samtidigt mer öppen och demokratisk. Här är några av godbitarna!

Effektivare EU. Kravet på enhällighet ersätts med majoritetsbeslut på en rad områden, till exempel inom rättspolitiken. Det gör det enklare att bekämpa den organiserade brottsligheten. Med den nya utrikesrepresentanten kan EU bli en betydligt starkare global aktör och det blir lättare att jobba med ännu fler medlemsländer i framtiden.

Mer demokratiskt EU. Europaparlamentet får mer makt än idag, bland annat inom jordbrukspolitik och frågor som rör brottsbekämpning. Även riksdagen får en tydligare roll i att bevaka om beslut ska fattas på EU-nivå eller i Sverige.

Bättre öppenhet och insyn. Ministerrådets möten öppnas för insyn när man debatterar och stiftar lagar. Samtidigt får EU:s offentlighetsprincip en större tyngd.

Mer fokus på medborgarna. EU:s stadga för grundläggande rättigheter blir bindande och ger medborgarna ett starkare skydd.

Att Lissabonfördraget är i hamn innebär också slutet på åtta års konvulsioner kring hur unionen ska fungera. Nu behöver vi ägna all kraft åt att ta itu med de stora utmaningar som Europa står inför: klimatproblematiken, att skapa förutsättningar för nya jobb, bekämpa den organiserade brottsligheten och att göra EU till en bättre global aktör.

Se även Jerzy Buzek, Anna Kinberg Batra

Ny dag tillsammans med flera hundra liberala vänner på landsmötet, och en ny dag med stort medieintresse. Kanske någon av er var tidigt uppe i morse och hörde när jag ställde frågor till Gun-Britt från Borås hos Lisa Syrén i P4:s ”Ring så spelar vi”? Varje lördag är det runt 1,7 miljoner svenskar som lyssnar på programmet, vilket gör det till Sveriges mest avlyssnade radioprogram! Så självklart är det kul att få chansen att vara med.

Idag har jag också intervjuats av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju. Det blev många frågor om det svenska ordförandeskapet, men jag fick också svara på en hel del frågor kring EU:s roll i försvaret av medborgarnas rättigheter. Folkpartiet har en tydlig linje här, nämligen att Unionen måste få möjlighet att sätta ner foten när ett medlemsland kränker de rättigheter som varje EU-medborgare har. Medborgarna får ju ett ännu starkare rättighetsskydd nu när Lissabonfördraget träder ikraft.

Nu efter lunch har jag diskuterat aktuella EU-frågor med allmänheten på stan här i Växjö. Det var fullsatt på caféet Palladium mitt på gågatan. Att svenskar inte alls är ointresserade av EU vet vi sedan tidigare, men det är alltid lika kul att se vilket stort intresse det finns för frågor kring utvidgningen, livsmedelsregler och euron.

Nu åter till landsmötet där kvällens stora debatt kommer att handla om föräldrarförsäkring.

Att Lissabonfördraget nu kan träda i kraft tycker jag är fantastiskt roligt och mycket välbehövligt för Europa. Jag vill därför bara kort kommentera några påståenden av dem som inte håller med mig och som helst skulle vilja slippa Lissabonfördraget.

Diskussionen har varit uppe många gånger förut, men Lissabonfördraget gör inte EU till en superstat. Det stärker det direktvalda Europaparlamentets ställning: en viktig reform för ett mer demokratiskt EU. Det ökar öppenheten inom EU: offentlighetsprincipen utökas och ministerrådet öppnas upp. Och det gör det möjligt att på ett effektivt sätt arbeta med en union som nu innehåller 27 medlemsländer och förhoppningsvis kommer att växa ytterligare.

Det innebär inte heller, som Robert Sundberg påstår på Dalademokratens ledarsida, att vi nu givit upp en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. Sundberg påstår att Det finns inget utrymme för ett land i unionen att ha en annan linje än den som den höge representanten för. Detta är ett påstående som ofta kommer från vänsterhåll, men det blir inte mer sant för det. En riktigare formulering vore: Det finns inget utrymme för den höge representanten att ha en annan linje än den som länderna i unionen kommer överens om.

Sundberg påstår även att Folkpartiet i över 15 år profilerat sig som det i Sverige som velat ha så mycket överstatlig makt i EU som möjligt. Detta är naturligtvis huvudsakligen demagogiskt: vi ser inget egenvärde i att flytta makt till EU. Däremot är det tydligt för oss att det finns vissa områden där vi gärna ser ett starkare samarbete eftersom vissa frågor helt enkelt inte kan lösas av ett enskilt land. Precis som föroreningar är exempelvis den organiserade brottsligheten ofta gränsöverskridande. Därför förespråkar Folkpartiet ett europeiskt FBI.

Och i denna syn, att EU bör göra mer i vissa viktiga frågor, har Folkpartiet uppenbarligen opinionen med oss. I senaste Eurobarometerundersökningen framgår till exempel att

• 87% av svenskarna vill ha mer beslutsfattande på europeisk nivå i kampen mot den organiserade brottsligheten och mot terrorismen.
• 82% tycker att EU ska ha mer att säga till om i skyddet av miljön.
• 81% vill ha mer samarbete på forskningsområdet.

Det betyder inte att vi vill att EU ska göra allt eller är nöjda med allt EU gör. Jordbrukspolitiken och regionalpolitiken är två tunga områden som vi har tydliga synpunkter på. Jag har länge förespråkat att EU ska ha en tydlig kompetenskatalog, som anger vad EU ska göra (och inte göra).

Detta fick jag tyvärr inte gehör för i processen som mynnade ut i Lissabonfördraget. Men Lissabonfördraget innebär ändå många bra steg i rätt riktning. Därför gläds jag över Lissabonfördraget, men kampen för ett bättre EU slutar inte för det. Vi kanske kan lägga Lissabonfördraget till handlingarna snart och fundera på hur vi går vidare mot ett ännu öppnare och mer demokratiskt EU, som ägnar sig mer åt rätt saker? Alla goda idéer och krafter är välkomna.

Europaparlamentet och ministerrådet nådde natten till idag en överenskommelse om det omdiskuterade telekompaketet. Överenskommelsen innebär att internetanvändare inte kommer att kunna stängas av från sin uppkoppling utan en rättssäker prövning. Bra jobbat av Åsa Torstensson om förhandlade för ordförandeskapets räkning!

Det är glädjande att vi kommit överens. Telekompaketet som helhet stärker konkurrensen och konsumentskyddet i Europa. Detta leder bland annat till bättre priser och fler och bättre tjänster på området.

Det har varit en framgångsrik vecka av det svenska ordförandeskapet. I tisdag godkändes Lissabonfördraget till slut av tjeckiske presidenten Vaclav Klaus. Det innebär att fördraget kan träda i kraft den 1 december. Igår undertecknade Kroatiens och Sloveniens premiärministrar här i Stockholm ett avtal om den gränstvist som länge bromsat upp Kroatiens medlemskapsförhandlingar. Länderna är nu eniga om att lämna frågan till internationell tvistelösning. Kroatien har därmed kommit ett steg närmare EU-medlemskap och kan, om Zagreb håller ångan uppe, slutförhandsla under 2010. Ordförandeskapet har hållt toppmöte med USA.s president Obama och nu är statsministern i Indien i samma ärende. Och i natt nådde vi alltså en överenskommelse om telekompaketet.

En person som arbetade mycket med telekompaketet, klimatfrågan och mycket annat är Ulrika Barklund Larsson som var Sveriges sk. Coreper-1 ambassadör i Bryssel. Hon har varit ett ovärderligt stöd för ordförandeskapet men också inför förberedelserna. I natt avled hon efter en kort tids sjukdom. Ulrika är mycket saknad men ihågkomen för sin enorma arbetsförmåga och ständiga optimism.

Det är en påtaglig lättnad i EU:s huvudstäder efter Klaus’ underskrift igår. Nu kommer fördraget att träda ikraft den 1 december men det återstår en del att ordna innan. Statsministern inleder nu de formella konsultationerna med sina kollegor om de två poster som skall tillsättas. Ett extra toppmöte kommer att inkallas inom kort för att få detta på plats. Så fort det är klart vem som blir den höge representanten kan också Barroso färdigställa arbetet med hur den nya kommissionen skall se ut. Den höge representanten skall ju inte ”bara” vara chef för EU:s utrikestjänst, hon eller han skall också vara vice ordförande i kommissionen. Därför måste den platsen vara klar så att resten av kommissionspusslet kan läggas. Jag hör oroväckande rykten om att mycket få kvinnor är nominerade….

Strax åker jag till Bryssel för att återrapportera till Europaparlamentets utrikesutskott. Formellt är det diskussionerna på Gaerc i Luxumburg i måndags och tisdags som skall avhandlas, men jag kan tänka mig att det också blir mycket frågor om fördraget, topposterna, utrikestjänsten mm.

Tjeckiens president Vaclav Klaus meddelade på en presskonferens för några minuter sedan att han skrev under Lissabonfördraget klockan 15 idag. Det är mycket goda nyheter! Det här innebär att samtliga 27 länder har ratificerat fördraget.

Det har varit en lång resa, men nu är Lissabonfördraget i hamn och kommer med all säkerhet att träda ikraft den 1 december. Nu börjar vi den nya resan med att med hjälp av fördraget fördjupa demokratin i EU, samtidigt som vi ökar öppenheten och gör det lättare att fatta beslut på en rad viktiga områden.

Vid dagens session har förhandlingarna fortsatt om finansiering av det globala klimatavtalet. Kostnaderna för klimatåtgärder i utvecklingsländer ska fördelas mellan egna investeringar från utvecklingsländerna, intäkter från den internationella utsläppshandeln och bidrag från det internationella samfundet.

Hur mycket finansieringsansvar ska EU ta? Hur ska finansieringsbördan fördelas mellan unionens 27 länder? Dessa två delikata frågor dominerar dagens förhandlingar. Vår ambition är att nå konsensus inför Köpenhamnsförhandlingarna.

Lissabonfördraget tog igår kväll ytterligare ett steg mot att träda i kraft, när de europeiska ledarna kunde enas om att ge Tjeckien ett klargörande som kommer att tillfredställa den tjeckiska regeringen och de invändningar som landets president haft.

Det är inte en ”opt-out” från stadgan om de grundläggande rättigheterna som det ibland beskrivits, utan EU:s ledare enades om att ansluta Tjeckien till protokollet för Storbritannien och Polen som klargör stadgans relation till nationell lagstiftning.

Det är också mycket positivt att Europeiska rådet har ställt sig bakom Östersjöstrategin som formellt antogs på Allmänna rådet i måndags denna vecka.

Se även DN, SvD

Precis hemkommen från två dagars rådsmöte i Luxemburg. Idag var det utrikesfrågorna som stod i centrum: Afghanistan, Mellanöstern och Sri Lanka. Bra och konkreta diskussioner med ett stort mått av samsyn.

Den tjeckiska författningsdomstolen har idag haft sin offentliga hearing och meddelat att domstolen möts igen den 3 november. Med allra största sannolikhet kommer den då att lämna sitt beslut. Det innebär att vi inte kan fatta beslut om namnfrågor och annat på det toppmöte som börjar på torsdag. Kontakterna med Vaclav Klaus och den tjeckiska regeringen fortsätter förstås och vi hoppas att toppmötet på torsdag kan enas om en lösning som ska få den tjeckiske presidenten att skriva på – under förutsättning att författningsdomstolen ger sitt godkännande. Jag erkänner gärna att denna försening är grymt frustrerande, vi behöver få fördraget på plats nu och komma till skott med att utse en hög representant, en permanent rådsordförande och nominera kommissionen. De föreslagna kommissionskandidaterna skall ju sedan granskas av Europaparlamentet, en process som tar minst fem veckor.

Här på mötet för allmänna och utrikespolitiska rådet i Luxemburg är det många, inte minst journalister, som vill spekulera om EU:s nya ”toppjobb” som ska tillsättas: ordföranden för europeiska rådet och den höge representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken.

Innan vi kan ta itu med detta måste vi ha klartecken från Tjeckiens författningsdomstol att Lissabonfördraget är förenligt med Tjeckiens grundlag. Först då kan president Klaus skriva på. Domstolen har en offentlig hearing idag och vi hoppas att den i eftermiddag kan ge ett datum för när deras behandling blir klar.

Under tiden arbetar vi hårt för att få alla pusselbitar på plats för att Lissabonfördraget ska kunna genomföras så snabbt och så smidigt som möjligt. En av de viktigaste frågorna är EU:s nya utrikestjänst (European External Action Service, EEAS) som ska bistå den höge representanten i hans eller hennes arbete. Denna vecka skapar vi ett slags europeiskt UD: ett viktigt steg mot en välfungerande europeisk utrikespolitik.

I det stora handlar detta om att både förenkla för europeiska medborgare ute i världen och att ge EU en tydlig röst i världen. I Sverige finns på sina håll en föreställning om att ensam är stark och att vi påverkar bäst genom att stå utanför samarbete.

Tvärtom är det genom att vara en aktiv del av EU:s kärna vi kan vinna inflytande för våra ståndpunkter och värderingar. Ett samordnat och välfungerande europeiskt samarbete i utrikesfrågor är då centralt eftersom det blir ett viktigt verktyg för ett reellt inflytande och ett bättre samarbete för att stötta demokrati och utveckling i världen.

Henry Kissinger påstås en gång ha frågat vem han ringer för att tala med Europa. Med det nya fördraget blir det i alla fall färre personer att hålla reda på för omvärlden. EU kommer visserligen att företrädas utåt av såväl innehavarna av de två nya toppjobben, som av Europeiska kommissionens ordförande. Å andra sidan finns det en rad olika spelare att hålla reda på i en den amerikanska administrationen också – kan man få ett telefonnummer?

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 225 andra följare

%d bloggare gillar detta: