You are currently browsing the tag archive for the ‘Lissabonfördraget’ tag.

© Europaparlamentet I morse deltog jag i parlamentets debatt inför Europeiska Rådet i nästa vecka, då stats- och regeringscheferna träffas i Bryssel. Dagordningen inför toppmötet är tung.

Klimatförhandlingarna, ytterligare EU-respons på den ekonomiska krisen, energisäkerhet och migrationsfrågor är ämnen för mötet. Beroende på utvecklingen i Tjeckien kommer även frågor kring institutioner och Lissabonfördraget också att stå på agendan.

Klimatfrågorna kommer att behöva diskuteras på djupet på toppmötet, och jag kan med glädje konstatera att samtliga parlamentsgrupper uttryckte sitt stöd för svenska ordförandeskapets ambitioner att få till stånd ett globalt klimatavtal i Köpenhamn.

När finansministrarna träffades igår hade de långa diskussioner om finansieringsdelen. Trots att ordförandeskapet gjorde sitt yttersta för att medlemsländerna skulle komma överens, så står det klart att klimatfinansieringen kommer att kräva ytterligare överläggningar mellan stats- och regeringscheferna. För att vi ska nå en överenskommelse så krävs att vissa medlemsstater är beredda till mer ambitösa åtaganden.

Lite mer positiva nyheter kommer från miljöministrarna, som träffades i Luxemburg tidigare idag. De 27 EU-länderna har nu kommit överens om att minska koldioxidutsläppen med 80-95% till och med år 2050 (baserat på 1990 års nivå). Ett annat viktigt beslut var åtagandet att minska utsläppen från flyg- och havstransporter med 10 respektive 20 procent om det blir ett avtal i Köpenhamn.

Se gärna debatten i parlamentet här

Igår skrev Polens president Lech Kaczynski på Lissabonfördraget som landets parlament godkänt för en bra tid sedan. Äntligen! Nu är fördraget helt ratificerat i samtliga EU-länder utom i Tjeckien. Där fortsätter president Klaus att komma med nya förslag, förslag som varken Tjeckiens regering eller parlament kräver. Det senaste handlar om undantag från EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Det känns som klar utpressning. Hur som helst förhandlar vi inte med Klaus utan med den tjeckiska regeringen som jag är i daglig kontakt med.

De institutionella frågorna upptar en hel del av min tankeaktivitet, men det finns andra problem också. Imorgon bär det iväg till Cypern. Där är förhandlingarna om öns enande inne i ett mycket känsligt skede och det är viktigt att samtalen fortsätter och accelererar innan den turkiska sidan av ön har presidentval i vår. Det är FN som leder förhandlingarna men naturligtvis har EU starka intressen av att konflikten löses och att ön enas. Jag kommer att träffa såväl den Cypriotiske presidenten Christofias, utrikesminister Kyprianou, flera övriga ministrar, den turkcypriotiske ledaren Talat samt parlamentariker och FN-representanter. Inte för att jag tror att jag kan lösa den mångåriga konflikten, men det är oerhört viktigt att ordförandeskapet markerar sitt stöd till att förhandlingarna fortsätter.

Mattias Svensson går på Neos blogg hårt ut mot mig för att jag ifrågasatt att Vaclav Klaus kan rädda EU-demokratin. Svensson påstår att Lissabonfördraget inte godkänts ”med demokratiska metoder utifrån något folkligt mandat i medlemsländerna”.

Okej. Lissbonfördraget har godkänts av de folkvalda parlamenten i 26 av EU:s medlemsländer, utsedda i fullt demokratiska val. I det 27:e medlemslandet, Irland, röstade två tredjedelar (67%) ja till fördraget i en folkomröstning.

Detta tycker jag nog är en ovanligt tydlig demokratisk grund. Att ena 27 länder är en nog så svår uppgift även i mindre omfattande frågor. Detta breda stöd är en stark signal om att Lissabonfördraget är efterfrågat och välbehövligt.

Det Mattias Svensson med flera är inne på och som brukar anföras för att processen ändå varit odemokratisk är:

1. EU accepterar inte ett nej och tvingade irländarna att rösta igen.

- Att fråga irländarna vad de var missnöjda med är knappast odemokratiskt. Efter den första folkomröstningen tog EU en tankepaus. Därefter startade en dialog med irländarna om vad de var missnöjda med, och detta ledde till ett antal rättsliga garantier på för irländarna viktiga områden. Utifrån dessa förutsättningar utlyste irländska regeringen en ny folkomröstning, och irländarna gav sitt tydliga ja till att de vill ha Lissabonfördraget.

2. Ni vågar inte låta oss rösta i Sverige.

- Jag är helt med på att folkomröstningar ofta har en folkbildande effekt. Men att automatiskt se folkomröstningar som en högre form av demokrati än den representativa demokratin vi är i mina ögon felaktigt. Folkomröstningar ska användas sparsamt och när det är en fråga där svaret är enkelt att tolka, och detta är inte fallet med Lissabonfördraget. Att riksdagen, liksom 25 andra europeiska parlament, godkänt Lissabonfördraget är legitimt och enligt demokratiska metoder. Vi brukar i Sverige inte folkomrösta om olika internationella fördrag.

Detta tycks emellertid inte räknas för Svensson. Han tycker att räddningen för europeisk demokrati vore om den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus går emot det tjeckiska parlamentet (som i båda kamrarna godkänt fördraget) och det tjeckiska folket (som enligt opinionsundersökningar vill ha fördraget), och vägrar skriva på. Och då ska man komma ihåg att Klaus inte ens är direktvald av det tjeckiska folket.

Att tala om bristande demokratiska metoder, som också Johan Norberg är inne på, kan jag därför tycka klingar falskt.

Men för att inte bara tala om processfrågan: Jag tror, till skillnad från Svensson, att det är positivt att varje medborgare förses med en uppsättning garanterade rättigheter när EU fattar beslut. Och jag tycker att det är viktigt att enskilda länder inte ska kunna blockera reformer av exempelvis jordbrukspolitiken. På flera områden är det bra om EU kan agera effektivare, och här uppfattar jag att jag har svenska folket med mig. I senaste Eurobarometerundersökningen framgår till exempel att

• 87% av svenskarna vill ha mer beslutsfattande på europeisk nivå i kampen mot den organiserade brottsligheten och mot terrorismen.
• 82% tycker att EU ska ha mer att säga till om i skyddet av miljön.
• 81% vill ha mer samarbete på forskningsområdet.

EU ska naturligtvis inte göra allt – det är viktigt att EU inte blir klåfingrigt i onödan. Där finsn det en hel del att göra, där kan vi vara överens. jag skulle gärna se att t.ex jordbrukspolitiken avreglerades och avskaffades, att regionalpolitiken kraftigt reformerades och att mycket av EU:s regelverk förenklades. men en liten förbättring inför i Lissabonfördraget i och med att det införs en möjlighet för de nationella parlamenten att skicka tillbaka förslag till lagstiftning som de anser är för klåfingrig. Men på vissa områden – i till exempel kampen mot klimatet och den organiserade brottsligheten – är det viktigt med ett beslutskraftigt EU.

Jag reser snart från Prag där jag haft ett antal möten med premiärminister Jan Fischer, ett antal senatorer, senatens talman och utrikesutskottets ordförande. Syftet med resan har varit att försöka att utröna tidsplanen och de tänkbara scenarierna för ratificeringen av Lissabonfördraget.

Naturligtvis måste vi respektera den juridiska processen i Tjeckien. Samtidigt är det viktigt för ordförandeskapet att utröna vilka institutionella beslut vi kan fatta under hösten och när fördraget kan träda i kraft.

Dagens olika möten gav flera viktiga klargöranden:

- för det första att alla regeringen och parlamentets två kamrar samarbetar för att snabba på processen. De kommer skyndsamt att lämna sina remissvar till författningsdomstolen. Domstolen har också valt att använda sig av en särskild snabbspårsprocess.

- för det andra att de senatorer som lämnat in överklagandet inte kommer att fortsätta processen om domstolen finner att fördraget stämmer överens med den tjeckiska grundlagen.

- för det tredje att alla tror att presidenten kommer att skriva på ganska snart efter ett positivt utslag i domstolen.

- för det fjärde att hela processen kommer att bli klar under hösten. Som talmannen i senaten sade till mig idag – det är bara en fråga om när, inte om, fördraget träder i kraft.

Någon tid till måste vi avvakta för att domstolen ska kunna inleda den formella behandlingen och då uttala sig om hur lång tid behandlingen kan ta, men det var en viktig dag med flera klargöranden. Naturligtvis är det vårt mål att hela fördraget skall vara på plats under det svenska ordförandeskapet.

Idag samlas Europaparlamentet till minisession i Bryssel. Den stora frågan på dagordningen är en debatt kring den irländska folkomröstningen och de nästa stegen för att Lissabonfördraget ska kunna träda ikraft.

Statsminister Fredrik Reinfeldt representerar rådet i debatten, vilket förstås gör att debatten får extra stor uppmärksamhet. Säkerligen kan vi vänta oss en hel del frågor kring hur den nya kommissionen ska tillsättas – ska det ske enligt Nicefördragets regler, eller ska vi tillsätta en ”Lissabonkommission”, där varje medlemsland fortfarande har varsin kommissionär? Fortfarande är det för tidigt att ge några besked om det. Först måste vi få tydliga besked från Tjeckien om hur tidtabellen ser ut för den pågående domstolsprocessen och ratifikationen. Ikväll reser jag vidare till Prag för att träffa den tjeckiske premiärministern Fischer, det tjeckiska parlamentets talman och representanter för partierna. Min förhoppning är förstås att komma tillbaka med en tydligare bild av läget.

…vet man att man gör något rätt.

Jag har sysslat med Lissabonfördraget ganska länge nu, och har lyssnat på många motståndares utfall mot fördraget. Visst kan man vara missnöjd med vissa delar av fördraget – även jag har en lista på förbättringar. Men jag har ännu inte fått höra någon förklara vad de tycker är så bra med det nu gällande Nicefördraget, som gör att de föredrar det framför Lissabonfördraget.

Nu senast efter att irländarna röstade ja har vi fått höra EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson påstå att vi nu får “mindre demokrati”. Lars Ohly menade i gårdagens Agenda att fördraget är odemokratiskt. Jonas Sjöstedt bloggar att fredagen, då irländarna röstade, är ”en svart dag för alla som vill se ett mer demokratiskt och progressivt EU”. Och Mattias Svensson på Neo skriver i Expressen att “Klaus kan rädda EU-demokratin”.

Jag vill därför ställa den raka frågan: på vilket sätt är Nicefördraget mer demokratiskt? Det ger mindre makt till det direktvalda Europaparlamentet än Lissabonfördraget. Det ger sämre insyn och öppenhet när EU tar beslut. Det ger de nationella parlamenten mindre möjligheter att säga stopp när beslut tas i EU som hör hemma på nationell eller lokal nivå. Och det innhåller inte den stadga för grundläggande rättigheter som ger alla EU-medboragre en uppsättning garanterade rättigheter när EU fattar beslut.

Jag har försökt diskutera Lissabonfördraget och EU:s institutionella frågor i många års tid. Den nuvarande regeringen har gjort Lissabonfördraget tillgängligt gratis, som både pocket och PDF-fil. Jag har varit på debatter, seminarier, diskussionskvällar och öppet hus för att just diskutera Lissabonfördraget. Ändå är det mig Jonas Sjöstedt anklagar för att bjuda på propaganda istället för seriös debatt.

Lissabonfördraget har nu godkänts av folkvalda parlament eller i folkomröstning i alla 27 medlemsländer i EU. Motståndarna tycks nu sätta sitt hopp till att den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus ska köra över det tjeckiska parlamentet (och den majoritet av det tjeckiska folket som enligt alla opinionsundersökningar stöder fördraget) och stoppa fördraget. En ensam man i en union med 500 miljoner medborgare kan nu rädda den europeiska demokratin, råder storyn.

Jag kan inte tolka det som annat än att man hoppas störa det europeiska samarbetet så mycket som möjligt. Som Eva-Britt Svensson skriver: “Ska detta Babylons torn falla bör det vara genom att dess fundament krakelerar och vad passar väl bättre än en genomgripande institutionell kris som start på en spricka i murbruket?”

Någon starkare omsorg om den europeiska demokratin har i alla fall jag svårt att få syn på. Som sagt: när kommunister och nyliberaler är överens, då är man nåt viktigt på spåren…

I morse kommenterade jag för övrigt Lissabonfördraget i Nyhetsmorgon
och P1 Morgon. Länkar för den intresserade:
Nyhetsmorgon
P1 Morgon

Allt pekar nu på ett tydligt ja till Lissabonfördraget i gårdagens folkomröstning på Irland. Det officiella resultatet är ännu inte presenterat, men preliminära resultat visar på ca 60 % procent till jasidan.De exakta resultaten kommer senare i eftermiddag. Alla siffror pekar också på ett betydligt högre valdeltagande än förra gången. Jag talade precis med min irländske kollega Dick Roche som var trött men glad efter en bra kampanj.

Att det irländska folket nu har godkänt Lissabonfördraget är mycket positivt för hela EU. Gårdagens tydliga jaseger innebär att EU kan bli mer snabbfotat än idag, samtidigt som samarbetet blir mer öppet och demokratiskt. Ska Unionen bidra till att lösa klimatfrågan, skapa förutsättningar för nya jobb, bekämpa den organiserade brottsligheten och att bli bättre aktör i utrikespolitiken så måste de här nya spelreglerna på plats.

För att Lissabonfördraget ska kunna träda ikraft återstår ett par saker: författningsdomstolen i Tjeckien ska ge grönt ljus. Vi vet idag inte hur lång tid den processen tar. Dessutom krävs att presidenterna i Tjeckien och Polen skriver under. Den polske presidenten har lovat att skriva på om irländarna röstar ja. Vi får hoppas att det sker i veckan som kommer. Jag åker till Prag i veckan för att försöka få klarhet i processen och tidsplanen som kan förväntas.

Förhoppningsvis faller de här pusselbitarna på plats under de närmaste veckorna, så att fördraget kan träda ikraft innan årsskiftet. Fram till dess kommer Sverige som EU-ordförande att leda arbetet med att få olika beslut på plats för att de nya reglerna ska fungera i praktiken. Vår närmaste uppgift är att tillsammans med José Manuel Barroso få en ny kommission på plats. De närmaste dagarna lär utvisa om det blir en Nicekommission eller en Lissabonkommission.

Idag röstar irländarna om Lissabonfördraget. Det blir spännande. Valdebatten har förts av ett stort engagemang från såväl politiker som det civila samhället på ett Irland mycket hårt drabbat av den ekonomiska krisen. Som alltid i folkomröstningar har det förekommit överdrifter på båda sidor, men det känns på det hela som en bra kampanj. Jag hoppas på ett högt valdeltagande och på ett ja.

Lissabonfördraget är verkligen viktigt för EU. Det gör unionen mer demokratisk, effektiv och beslutsfähig. Medborgarna sätts i centrum på ett annat sätt idag genom stadgan för grundläggande rättigheter. Europaparlamentet blir medbeslutande i viktiga frågor som rör migrations-, asyl och rättsligt samarbete. Här införs också majoritetsbeslut så att inte den som vill minst bestämmer takten. De nationella parlamenten kommer in tidigare i processen och öppenheten och insynen ökar.

Två viktiga poster tillsätts – en Hög Represenentant, som ska fungera som en slags utrikesminister och öka samordningen av EU-ländernas utrikespolitik. För detta byggs också upp en europeisk utrikestjänst. En permanent ordförande ska leda och koordinera Europeiska rådets verksamhet under 2,5 år. Det ökar kontinuiteten i EU:s arbete.

Sammantaget så är Lissabonfördarget ett mer modernt och demokratisk fördrag för ett EU med 27 länder och fler på kö att bli medlemmar. Imorgon vid lunch publiceras valresultatet från Irland. Jag håller tummarna.

Läs min artikel i dagens Sydsvenskan om folkomröstningen.

Mer om folkomröstningen på Irland: DN, SvD, AB, Expressen.

I Tjeckien lämnade igår 17 senatorer in en begäran om att landets Författningsdomstol skall granska Lissabonfördragets förenlighet med den tjeckiska författningen på ett antal punkter. Författningsdomstolen har redan granskat detta men eventuellt behöver en kompletterande behandling göras. Om någar dagar vet vi hur lång tid detta kommer att ta. Författningsdomstolen har sagt att de avser att behandla ärendet ”skyndsamt” men om det handlar om veckor eller månader är ännu oklart. Därefter återstår också Vaclav Klaus, den tjeckiske presidentens underskrift. Båda kamrarna i Tjeckien har godkänt födraget och alla opinionsundersökningar tyder på att en majoritet av det tjeckiska folket är för fördarget. Men, alla nationella ratificeringar måste vara helt avslutade innan fördraget slutligen kan träda ikraft.

När EU som bäst håller andan inför den irländska folkomröstningen imorgon kan det bli så att vi, även om irländarna röstar ja, inte vet vilket fördrag som skall gälla i EU. De omedelbara effekterna av ett dröjsmål kan bli att vi får utse en kommission baserad på Nicefördraget eftersom vi måste få en kommission på plats så snart som möjligt. Det svenska ordförandeskapet har fortfarande som mål att besluta om en lista på den nya kommissionen på toppmötet i slutet på oktober. Därefter skall samtliga kommissionskandidater höras av Europaparlamentet, en process som tar 5-6 veckor.

Nu tycks det som om båda de parlamentariska kamrarna i Tyskland är färdiga med de ändringar som krävs för att Lissabonfördraget skall träda i kraft. Då väntar vi bara på presidentens underskrift, något som väntas ske inom mycket kort. Återstår Irland, där folkomröstningen hålls om två veckor, och underskrifterna i Polen och Tjeckien. Det ser försiktigt positivt ut från Irland och den polske presidenten har lovat att skriva på om irländarna röstar ja. Nya orosmoln reses dock från Tjeckien där ett antal senatorer nu avviserat att de ska skicka hela fördraget igen till författningsdomstolen den 29 september. Dessutom har president Vaclav Klaus fortfarande inte skrivit på.
Det kan bli en riktigt rysare under oktober för att avgöra vilket fördrag som skall ligga till grund för den nya kommission vi måste utse mycket snart.

Noterar att de flesta verkar mycket nöjda med resultaten från det extra toppmötet i Bryssel i torsdags då EU enades om en tydlig och gemensam linje inför G20-mötet. President Sarkozy fortsätter dock att tala om en slags grön Tobinskatt. Det låter väldigt fint, men vi vet att det bara kan funka om hela världen verkligen ställer sig bakom det och det finns idag inga som helst förutsättningar till det. Om bara vissa länder inför en sådan skatt blir det bara protektionism och riskerar att vara kontraproduktivt eftersom produktion och tjänster då flyttar till ställen som inte har denna typ av skatt.

Det är roligt att diskussionen om Europas framtid fortsätter. Jag skrev igår ett svar på Newsmill till Christian Engströms (PP) senaste inlägg i diskussionen om EU:s utveckling och Lissabonfördraget, Jag konstaterar bland annat att

I det stora hela är det också intressant att Engström är federalist precis som jag och Folkpartiet. Är hela Piratpartiet det? Folkpartiet har länge förespråkat ett starkare Europaparlament som vägen till en mer demokratisk union. Vi har kämpat för starkare och tydligare principer om öppenhet. Men vi har också förespråkat en tydlig närhetsprincip, för att garantera att beslut fattas på rätt nivå.

Engström och Piratpartiet håller dock fast vid sitt motstånd till Lissabonfördraget, trots att det förbättrar just det de säger sig kämpa för. Även Staffan Danielsson (C) har varit inne på det motsägelsefulla i Engströms argumentation.

Läs gärna hela artikeln här.

Träffade Europaparlamentets talman i fredags då han var på besök i Stockholm. Jerzy Buzek är polsk politiker från Solidaritetsrörelsen och, som jag skrivit tidigare, är det av stark symbolisk betydelse att en polack nu leder Europaparlamentet, 20 år efter Berlinmurens fall. Vi åt lunch med statsministern och därefter satt Buzek och jag och talade om gemensamma frågor som rör parlamentet och rådet: ett antal lagstiftningsakter där vi måste samarbeta, läget i klimatfrågan samt vad han tror om omröstningen om Barroso. Han trodde nog at det skulle bli en omröstning under sessionen i Strasbourg men ville inte sia om resultatet.

Vi talade också om procedurerna kring tillsättandet av en ny kommission. Oavsett fördrag måste ju en sådan komma på plats snarast och kommissionsledamöterna skall frågas ut av Europaparlamentet innan de kan godkännas. En sådan procedur tar 5-6 veckor under förutsättning att inte någon kandidat faller bort och inte får godkänt. Det hände ju 2004, jag var själv med då en majoritet av EP-ledamöterna inte ville godkänna den föreslagne italienske kommissionären Rocco Buttiglione.

Om Lissabonfördraget går igenom införs en rad institutionella förrändringar som berör Europaparlamentet och då måste vi snarast komma igång för att få dessa på plats. Vi identifierade vilka frågor det var, men samtidigt kan vi inte göra något förrän efter den irländska folkomröstningen. Från Dublin kommer rapporter om att ja-sidan fortfarande leder men att nej-sidan knappar in något. Det kommer att bli en riktig rysare.

Nu drar arbetet i gång på riktigt och de europeiska institutionerna återvänder från sommarledigheten. Europaparlamentet har utskottsvecka och i princip samtliga svenska ministrar kommer att vara i Bryssel under någon av dagarna för att träffa de repsektive utskotten. Det är kutym, så gör varje ordförandeskap i början och slutet på sexmånadersperioden, och i vissa fall mitt i också.

EPJag ska träffa AFCO, det konstitutionella utskottet där jag själv satt i fem år. Det blir säkert diskussioner om Lissabonfördraget, hur vi förbereder inför det, folkomröstningen på Irland, utnämningen av den nya kommissionen mm. Det är ju ett svårt institutionellt pussel som ska läggas. Först och främst måste vi invänta folkomröstningen på Irland. Därutöver råder det fortfarande osäkerhet om huruvida den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus tänker skriva på det beslut som båda de tjeckiska kamrarna har fattat. Om/när fördraget är ratificerat i alla länder måste vi snarast börja förbereda för en ny kommission, men också bestämma vem som skall bli hög respresentant och därmed chef för den nya utrikestjänsten samt utse en permanent ordförande för europeiska rådet. I den bästa av världar kan alla dessa poster utses på toppmötet i slutet på oktober.

Blir det nej på Irland måste vi omedelbart förbereda för en Nicekommission, dvs en kommisison med färre platser än antalet medlemsländer. Oavsett fördrag finns det en mängd frågor som Europaparlamentet är involverade i, inte minst ska varje kommissionärskandidat höras av parlamentet. Det blir säkert många frågor och synpunkter kring detta i morgon.

Först skall parlamentet naturligtvis godkänna José Manuel Barroso som ordförande för kommissionen. Det står preliminärt på agendan den 17 september men det är långt ifrån säkert…

Utöver utskottsledamöterna träffar jag också gruppledarna för kristdemokraterna, socialdemokraterna och liberalerna för att höra hur de ser på det institutionella läget.

Christian Engström (PP) har svaratmitt inlägg i diskussion om Lissabonfördraget och hur EU bör fungera. Egentligen är det enda jag kan göra att välkomna Christian Engström till den federalistiska skaran.

Ett stärkt Europaparlament är något jag länge förespråkat. Att flytta beslut från slutna ministerrum till det det direktvalda parlamentet ökar öppenheten och möjligheten till ansvarsutkrävande.

Frågan blir därför hur vi tar oss dit. Jag är övertygad om att Lissabonfördraget är en bra bit på vägen mot ett öppnare, effektivare och mer demokratiskt Europa. Med det får Europaparlamentet mer inflytande över frågor som tidigare har avgjorts just i slutna rum. Det är inte många år sedan den franske presidenten Chirac och den tyske kanslern Schröder gjorde upp om jordbrukspolitiken på ett hotelrum och sedan presenterade slutsatserna som ett faktum för ministerrådet. Europaparlamentet hade ingenting alls att säga till om. Med Lissabonfördraget blir ett sådant agerande omöjligt.

Och .. åter igen: ett nej till Lissabonfördraget är ett ja till Nicefördraget, som är det nu gällande fördraget. Det är i alla avseenden sämre och inget att föredra för den som vill se ett öppnare och mer demokratiskt Europa.

Christian Engström motiverar sitt och Piratpartiets motstånd mot Lissabonfördraget med att

Jag vill stärka Europaparlamentet i förhållande till EU-kommissionen och ministerrådet. Absolut inte på den svenska riksdagens och de andra nationella parlamenten.

Men det Lissabonfördraget framförallt innebär är inte överflyttande av beslutandemakt från de nationella parlamenten. Tvärtom: främst stärker det Europaparlamentets roll i förhållande till ministerrådet.

För övrigt vill Engström i god federalistisk anda se till att makten ligger så nära medborgarna som möjligt. Detta är en bra och viktig ambition, och subsidiaritetsprincipen stärks med Lissabonfördraget, eftersom kommissionen måste motivera alla sina förslag just med utgångspunkt i denna princip. Jag hade gärna sett att konventet gjort en tydligare kompetenskatalog som tydliggör makten mellan medlemsstaterna och EU på ett klarare sätt än idag, men där gick det inte – i dagsläget – att komma längre.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 225 andra följare

%d bloggare gillar detta: