You are currently browsing the tag archive for the ‘mänskliga rättigheter’ tag.
Somaliska flyktingar på väg genom Kenya, 2009. Foto: B. Heger/UNHCR
EU kommer ha ett gemensamt asylsystem hösten 2015! Genom dagens beslut lägger vi år av tuffa förhandlingar bakom oss när Europaparlamentet röstat ja till asylpaketet – lagstiftningen som ger EU ett gemensamt system för asyl.
Drygt 330 000 personer sökte asyl i EU:s 27 medlemsstater under förra året, men asyl handlar inte om statistik. Bakom varje siffra finns en person som har tvingats lämna sitt hem och fly till en helt ny kontinent. Skälet till flykten varierar. Det kan vara en flykt från krig, förföljelse eller tortyr. Oavsett skäl har man rätt att få sin asylansökan prövad i en rättssäker process. Med ett gemensamt system kommer vi tillsammans ta ansvar för att de som flytt får en bra behandling och sin sak prövad. Det är en stor framgång för EU och förtjänar ett längre blogginlägg.
Skyddsgrundsdirektivet fastslår på vilka grunder en person har rätt till internationellt skydd och flyktingstatus. Naturligtvis gäller FN:s flyktingkonvention men här har vi en gemensam tolkning av den ursprungliga flyktingdefinitionen.
Procedurdirektivet ger EU gemensamma regler för asylprocessen. Till exempel tidsfrister för att behandla asylansökningar som medlemsstaternas asylmyndigheter måste hålla sig till. Vi ställer krav på att personal som jobbar med asylansökningar ska ha utbildning och inför särskilda regler för ensamkommande flyktingbarn eftersom de har särskilda behov.
Mottagandedirektivet ställer minimikrav på mottagandet av asylsökande så som regler om anständiga levnadsförhållanden och tidig utvärdering av den asylsökandes psykiska och fysiska hälsa. Asylsökande ska också snabbare ges rätten att få jobba. Mottagandedirektivet är också viktigt med hänsyn till de bristfälliga förvar som finns idag runt om i Europa. Jag har tidigare skrivit om förvar i Grekland. Nu införs tydliga regler om förhållandena i förvaren och en mycket begränsad lista med undantagsskäl som är godkända för att hålla en asylsökande i förvar. Som princip ska flyktingar inte bo i låsta förvar!
Dublinförordningen finns sedan tidigare och innehåller regler som avgör i vilket medlemsland en asylansökan ska behandlas. Den uppdateras nu och enligt de nya reglerna får asylsökande inte skickas till EU-länder där det finns risk för omänsklig eller förnedrande behandling. Vi får också ett system för tidiga varningar, så att vi på ett tidigare stadium upptäcker brister i medlemsstaters asylsystem, så att vi kan åtgärda problem i de nationella asylsystemen innan de hinner utvecklas till kriser.
Eurodac är en databas med fingeravtryck på alla personer över 14 år som sökt asyl i ett EU-land. Enligt de nya reglerna får brottsbekämpande myndigheter tillgång till fingeravtrycken i databasen i fall som rör terrorism och allvarlig brottslighet. Detta är dock omgärdat med mycket strikta kontroller för att säkerställa att flyktingar inte betraktas som brottslingar.
Ett uppsättning gemensamma lagar är ett oerhört viktigt steg för att jämna ut de stora skillnader som idag finns mellan medlemsländerna och höja standarden. Dessutom ska nu alla 27, snart 28 medlemsländer ha ett fullt utbyggt fungerande asylsystem vilket innebär att fler länder kan ta ansvar för de människor som söker skydd i Europa. Idag tar 10 länder 90% av alla asylsökande.
Nästa steg är att se till att alla medlemländer verkligen inför lagarna.Värt att nämna är också att kommissionen har kopplat finansiering till paketet, så det kommer vara möjligt för medlemsstater med den viktiga uppgiften framför sig att bygga upp ett fungerande och rättssäkert asylsystem att söka finaniseringshjälp. Vi kommer cokså att bistå med utbildning och annan hjälp. Bara när systemet fullt ut är infört i hela EU kan vi säga att vi har ett gemensamt asylsystem som präglas av värdighet och rättsäkerhet.
Vi har både berättelser och statistik på hbtq-personers grundläggande rättigheter inte respekteras, att diskriminering och våld förekommer runt om i EU idag. Egentligen har vi redan tillräckligt med bevis och kunskap för att inte behöva vänta och utreda ytterligare innan åtgärder föreslås. Idag, på internationella dagen mot homo- och transfobi, IDAHO, kom EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, med ytterligare siffror, en rapport som också innehåller förslag på åtgärder på EU och nationell nivå. Exempelvis så svarade 47% av de drygt 39000 svarande hbtq-personerna i byråns undersökning, att man har upplevt sig diskriminerad eller trakasserad pga sin sexuella läggning. Förhoppningsvis övertygar den fler om att vi behöver använda oss av den informationen vi har.
ILGA Europe publicerade igår sin årliga rapport och karta över Europa. Den visar på framsteg i Europa, men just också på de stora skillnaderna. Skillnaderna mellan medlemsstaterna är fortfarande stora i EU. I flera länder har bögar och lesbiska rätt att gifta sig. Nu senast har Frankrike beslutat om en sådan lag. Graden av våld och trakasserier varierar mellan olika medlemsländer. Men förekommer överallt. Men mycket återstår att göra. Inget av EU:s länder är ”färdiga”, utan alla kan göra mer, inklusive EU:s institutioner.
Det är helt oacceptabelt och oförenligt med de grundläggande värden som EU bygger på att medborgare utsätts för diskriminering, våld och trakasserier och undantas från lagstiftning som skyddar dem och deras familjer. Jag tror inte vi behöver grotta ner oss i siffror utan snarare grundligt gå igenom vad vi ska göra för att förbättra situationen.
Refugees in Chad. Photo: United Nations flickr
Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) röstade idag om de två sista delarna i asylpaketet. Det blev en övervägande majoritet. Eftersom medlemsländerna informellt redan har sagt ja till hela paketet (sex olika direktiv), betyder det att vi snart, så fort omröstningen genomförts i kammaren i Europaparlamentet, har ett beslut om ett gemensamt europeiskt asylsystem. Det är en milstolpe i det europeiska samarbete, något vi har förhandlat i många, många år. Detta är en framgång som kommer att leda till att det blir ordning på EU-ländernas asylsystem, den enskilde asylsökande kommer garanteras rättigheter som t.ex. tolk, juridiskt ombud och rätt att få besked inom en viss tid, och att det blir ett särskilt stöd till de mest utsatta flyktingarna, som ensamkommande barn, kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och tortyrskadade. På samtliga punkter är det en standardökning gentemot dagens regelverk.
Att få igenom en gemensam europeisk flyktinglagstiftning är för mig ett av de viktigaste målen, om inte till och med det enskilt viktigaste, för mig som kommissionär. Medlemsländerna har talat om detta sedan 1999, och skillnaden i hur människor på flykt tas emot inom EU är oacceptabelt stor. Ett fåtal länder tar idag ett oerhört stort ansvar medan andra borde kunna göra betydligt mer. Det europeiska samarbetet grundar sig på värderingar om mänsklig värdighet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är alla överens om. Det europeiska asylsystemet kommer förstärka rättigheterna för människor på flykt och EU visar därmed att alla medlemsländer är villiga att hjälpa människor som behöver skydd och att vi ska göra det under värdiga förhållanden. Det är inte riktigt dags att fira än, kommissionens, rådets och europaparlamentets överenskommelse måste bekräftas slutligt i Europaparlamentets plenum. Detta kommer troligen att ske i juni. Men genom omröstningen idag är vi nästan där. Gemensamma regler och standarder för mottagandevillkor är enormt viktigt. Det ska inte spela någon roll vilket land man flyr till, en asylsökande ska veta att hans eller hennes ansökan behandlas korrekt och rättssäkert överallt. Om alla medlemsländer har en fungerande mottagning kan vi också hjälpa fler personer som behöver asyl. I och med dagens beslut kommer nivåerna på skydd och mottagning att öka väsentligt och reglerna blir klarare.
Flickskola i Pakistan, 2007. Foto: Caroline Suzman/Världsbanken
Denna dag går mina tankar till världens alla flickor men framför allt till den modiga 14-åriga flickan Malala Yousafzai i Pakistan, som kämpar för sin och andra flickors rätt att få gå i skolan. På grund av sin kamp, sköts hon av talibaner. Tack och lov verkar hon överleva, och jag hoppas innerligt att hon kommer att tillfriskna fullt ut, och att den som utförde mordförsöket ställs inför rätta. Malalas mod och styrka är beundransvärd, men barn ska inte behöva driva politisk förändring på egen hand. Vi vuxna bär ansvaret för att barn kan växa upp i trygghet, ha rätt till skolgång med mera.
Idag uppmärksammas den första internationella flickdagen. Det är en av FN:s internationella dagar och instiftades förra året för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Att vi uppmärksammar den här dagen betyder inte att vi ignorerar att pojkar också är utsatta, utan för att fokusera på flickors särskilda situation och det faktum att flickors utsatthet i mindre utsträckning uppmärksammas och flickors situation negligeras.
Flickor utsätts i högre grad för marginalisering, försummelse, har sämre hälsa och tillgång till vård, och är utsatta för våld – inklusive våldtäkt – i högre utsträckning än pojkar. De diskrimineras dubbelt, utifrån både sitt kön och ålder. Flickor runt om i världen lider i större utsträckning av undernäring, har sämre tillgång till utbildning och riskerar att tvångsgiftas. De riskerar också i påtagligt högre utsträckning att bli offer för trafficking – att bli såld/ tvingad till prostitution.
Det räcker inte kämpa för flickors rättigheter en dag om året, men den internationella flickdagen kan ge en välkommen skjuts åt politiska initiativ som förbättrar vardagen för flickor jorden runt.
Samtal med migranter från bl a Syrien och Pakistan i förvaringscentret i Venna, längs gränsen till Turkiet. Foto: Michele Cercone
Det har varit en intensiv dag i Grekland vid gränstrakterna mot Turkiet – Komotini, Venna, Feres och Poros. Jag är här med minister Nikos Dendias, ansvarig för asyl- och migrationsfrågor. Vi har besökt olika förvaringscenter för migranter som kommer över gränsen från Turkiet. Det är alltid oerhört gripande att höra alla berättelser från mestadels unga män som tagit sig över halva jordklotet till Grekland i jakt på ett bättre liv. En del kommer från Syrien men de flesta är från Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. En del är asylsökande, andra inte. De flesta vill inte stanna i Grekland utan vill vidare upp i Europa. De har dramatiska erfarenheter och strapatser bakom sig.
Situationen i förvaringscentren är svår och de humanitära villkoren är mycket enkla, på vissa ställen bedrövliga. En del center borde stängas, men några är nyöppnade och hyfsat fräscha. Den nya grekiska regeringen har många utmaningar att hantera här, men förbättringar har faktiskt skett den senaste tiden. Det är bättre samordning och en del nya center har byggts. Grekisk personal har anställts och embryot till ett ordentligt asylsystem börjar komma på plats. Tillgång till sjukvård samt tolkar och juridisk rådgivning har ökat.
Trycket vid gränsen är förstås hårt och vi försöker hjälpa Grekland så mycket vi kan. Mycket pengar och resurser har ställts till Greklands förfogande. Mellan 2007 och 2011 erbjöds 160 miljoner euro till Grekland för att förbättra situationen, och 50 miljoner i år. Dessutom hjälper många medlemsländer till med personal och tekniskt kunnande. Frontex har personal här från hela EU plus Norge, och vår asylbyrå EASO jobbar tillsammans med grekiska tjänstemän sida vid sida i Aten.
Ett problem är att bara en mindre del av pengarna faktiskt används. Nu måste Grekland bli betydligt bättre på att dra nytta av den hjälp som står till buds.
Det är alltså fortfarande en lång väg kvar att gå. Den humanitära situationen här måste förbättras och handläggningstiderna i asylärenden kortas markant. I Grekland är det dessutom alltför få som beviljas asyl. I snitt beviljas 25 procent av alla asylansökningar i EU, men bara en procent i Grekland.
Nu vänder jag tillbaks till Aten där jag ska träffa FN:s flyktingorgan UNHCR, samt senare ikväll äta middag med EU-minister Dimitrios Kourkoulas. Imorgon träffar jag en rad frivilligorganisationer i Aten, samt premiärminister Antonis Samaras.
Fler bilder från dagen finns publicerade här, samt en video från besöket på förvaringscentren.
Varje år träffar jag och ordförandeskapet Rysslands inrikes- och justitieministrar för att diskutera aktuella ämnen inom området frihet, rättvisa och säkerhet. Det handlar om visumfrågor, arbetet mot trafficking och narkotikasmuggling, rättsfrågor och migration. I den permanenta dialogen ingår också frågor om mänskliga rättigheter, korruption och rättssäkerhet.
Denna gång hölls mötet i Nicosia på Cypern, tillsammans med Cyperns justitieminister och inrikesminister.
Ryssland är en viktig partner och jag har träffat justitieminister Alexander Konovalov flera gånger. Under mötet gjorde vi en allmän genomgång av läget, inte minst i förhandlingarna om det som så småningom ska leda till visumfrihet. Arbetet sker enligt en handlingsplan, så kallad ”common steps” och där går det framåt, om än långsamt. Under tiden försöker vi på olika sätt underlätta visumprocedurer mellan oss så att det blir lättare för våra medborgare, turister och affärsmän att åka mellan EU och Ryssland.
Från EU:s sida uttryckte jag att vi är bekymrade över utvecklingen inom mänskliga rättigheter och rättssituationen i Ryssland. Vi har sett fler oroväckande exempel den senaste tiden – den hårda och oproportionerliga domen mot punk gruppen Pussy Riot, de nya lagarna mot frivilligorganisationer, de så kallade propagandalagarna riktade mot hbt-personer, samt fallet med Sergei Magnitsky där vi förväntar oss en oberoende utredning om hela fallet. Här måste de ansvariga för hans död ställas inför rätta.
Miljontals flickor könsstympas varje år runt om i världen. Motiven varierar, det motiveras av religiösa skäl, eller moraliska skäl, men ofta är det en ren tradition. Det finns dock ingen religion som påbjuder ingreppet. Ingreppet är smärtsamt och det finns en risk för infektioner och andra komplikationer, också livshotande. Omskurna kvinnor riskerar dessutom att drabbas av medicinska komplikationer senare i livet och tappa förmågan till sexuell njutning. Förlossningar är ofta extremt komplicerade. Det gör ont bara att läsa om könsstympning, eller hur!
Könsstympning är inte bara en hälsorisk och vållar svår smärta, utan en kränkning av integriteten, jämförbart med tortyr. Jag har idag skrivit under ett internationellt upprop* för att FN:s generalförsamling ska anta en resolution som förbjuder kvinnlig könsstympning. Det vore en tydlig politisk signal i kampen mot detta brott mot de mänskliga rättigheterna. Det görs för lite för att stoppa kvinnlig könsstympning och jag hoppas att ett tydligt ställningstagande från FN kan leda till att stater inte bara förbjuder könsstympning utan också ser till att lagar efterlevs, brotten beivras och att drabbade kvinnor får hjälp.
*Bakom uppropet står en koalition av frivilligorganisationer
Romska barn. Foto: European Union
Romerna är Europas största etniska minoritet, det finns ungefär 10-12 miljoner på vår kontinent. Fortfarande utsätts de för omfattande diskriminering och våld och de har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. Europarådet kom tidigare i år med en rapport som ger en ganska dyster bild.
Idag publicerar EU:s byrå för grundläggande rättigheter, Fundamental Rights Agency, ytterligare en rapport om romer. Den bygger på intervjuer i 11 EU-länder och läsningen är även den dyster. Den visar på rasism, våld och diskriminering. Alltför många barn går inte i skolan och endast 15 procent av romska ungdomar går vidare till någon form av utbildning högre än grundskola. Hela 90 procent av de undersökta romerna i dessa länder lever under fattigdomsgränsen.
Från kommissionens sida har vi länge varit bekymrade över situationen och för ett år sedan antog EU:s ministerråd på kommissionens förslag en plan för integrering av romer. Det innebär att alla 27 medlemsländerna är skyldiga att utarbeta nationella strategier för integrering. Nu finns dessa strategier och mina kollegor Vivianne Reding och Lazlo Andor höll i dag en presskonferens där de gav en första utvärdering.
De menar att det i och för sig är mycket positivt och ett stort steg framåt att alla länder nu verkligen har strategier. Det kommer också finnas nationella kontaktpunkter som skall övervaka att planerna genomförs i varje land. Det är dock bara ett fåtal länder som har en budget kopplad till ambitionerna. EU-kommissionen kommer varje år bevaka hur arbetet går och framför allt titta på fyra områden: tillgången till utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård samt bostadssituationen.
På mitt område ser vi också ett växande problem med trafficking av romska kvinnor och barn, både för sexuella syften och för tiggeri på gatan. Europol har ökat sina ansträngningar för att komma åt de organiserade ligorna bakom denna vidriga verksamhet och inom kort presenterar jag också en långsiktig handlingsplan för hur vi ska kunna arbeta mot trafficking generellt inom EU.
Från New York kom i natt nyheten att FN:s säkerhetsråd inte lyckades enas om en resolution mot den brutala regimen i Syrien. Att Kina och Ryssland använde sina veton för att sänka resolutionen är en stor skam, och går stick i stäv mot de värden som FN inrättades för att försvara. Den syriska regimens tal om reformer har förlorat varje uns av trovärdighet under de senaste månadernas attacker mot civilbefolkningen, och EU:s krav om att upphöra med våldet, släppa tillfångatagna demonstranter och ge hjälporganisationer tillträde har hittills inte hörsammats. Från EU-håll skärpte vi nyligen sanktionerna mot landet – bland annat när det gäller handeln med olja och inreseförbud för representanter för förtrycket – men en FN-resolution hade satt ytterligare välbehövligt tryck på regimen.
Idag har jag träffat Ukrainas vice premiärminister Andriy Kluyev som var på besök i Bryssel. Vi diskuterade deras arbete med de reformer som krävs för att gå vidare med visumliberalisering. Kommissionens första rapport är precis klar och den visar på flera framsteg men också att en hel del återstår, t.ex när det gäller behandlingen av asylsökande och kampen mot korruptionen. Under dagen har jag också träffat en grupp unga personer från hela Europa som är i Bryssel på ett stort ledarskapsutbildningsprojekt. Jag har också haft överläggningar med Jerzy Miller inför rådsmötet imorgon. Det kommer att bli ett långt och innehållsrikt möte. På dagordningen står bl.a. frågan om Bulgariens och Rumäniens inträde i Schengen, något som fortfarande blockeras av två medlemsländer. Vi ska också diskutera mina reformförslag av hela Schengensystemet och det lär bli en livlig debatt. Vidare handlar det om arbetet mot radikalisering och kampen mot extremismen (läs min artikel i Europaposten), på denna punkt är även våra norska vänner inbjudna, samt om integration och asylsystemet mm.
Jag hade också ett långt möte med Human Rights Watch som har publicerat en mycket kritisk rapport om asylsystemet i Grekland. De menar att EU-organet Frontex genom sin närvaro legitimerar de usla förhållandena vid gränsen i Grekland. Vi är väl medvetna om den helt oacceptabla situationen vid mottagningscentren i Grekland och jag är väldigt frustrerad över att det går så långsamt att förbättra situationen särskilt i Evros. Men troligen hade situationen varit ännu värre om inte Frontex hade varit på plats. Vi fortsätter att sätta press på Grekland och i det nya regelverk för Frontex som jag har föreslagit och som Europaparlamentet antog förra veckan stärks arbetet med mänskliga rättigheter väsentligt. Rapporten skall också diskuteras på Frontex styrelsemöte nästa vecka
Jag är i Strasbourg för en ovanligt späckad sessionsvecka. Dels har jag egna debatter i kammaren, om Frontex och korruption, dels har jag ”jouren” på torsdag då jag har ansvar för samtliga ärenden för kommissionens räkning. Dessutom har jag mängder med individuella möten om exempelvis asylpaketet, Schengen och PNR. På kollegiemötet idag har vi haft en lång debatt om utvidgningen inför den årliga rapporten i oktober.
Parlamentet röstade idag med förkrossande majoritet för reviderade riktlinjer för Frontex. Omröstningen är resultatet av 19 månaders förhandlingar men nu har vi nått ett bra resultat som gör Frontex mer effektivt och operationellt. Samtidigt stärker vi MR-aspekten, något som varit viktigt för mig. Vilket innebär att alla som deltar i Frontexoperationer ska ha grundläggande kunskap om mänskliga rättigheter och internationella konventioner och oberoende observatörer ska medverka vid återvändanden. Granskning och utvärdering av Frontex arbete ska samtidigt öka.
Imorgon är det en viktig ceremoni i parlamentet med anledning av att det i dagarna är tio år sedan Dawit Isaak arresterades i Eritrea. Jag var med i Studio Ett igår och pratade om detta och det blir mer om det här på bloggen imorgon.
Idag föreslår kommissionen ändringar i den gemensamma fiskeripolitiken för att göra fisket i EU mer hållbart. Det blir en ny politik där större utrymme för regionala skillnader ges och där det ska bli förbjudet att kasta tillbaka viss fångst. Undersökningar visar nämligen att en mycket liten andel fisk som slängs tillbaka överlever. En annan viktig förstärkning i den nya fiskeripolitiken är att mänskliga rättigheterna uttryckligen nämns och att respekten för dessa rättigheter ska ingå som ett viktigt element i EU:s fiskeavtal med andra länder. Min kollega Maria Damanaki har verkligen gjort en stor insats för att börja reformera EU:s mycket otidsenliga fiskepolitik.
EU har bland annat fiskeavtal med Marocko som nu har förlängts ett år för att under detta år kunna förhandla fram ett avtal som bättre ser till att befolkningen i Västsahara får sin rättmätiga del. Idag återstår nämligen oklarheter kring detta. EU fortsätter samtidigt att ställa krav på att landet ska respektera demokrati och de mänskliga rättigheterna, vilket också måste återspeglas i fiskeavtalet. Att vi nu skrivit in en paragraf om mänskliga rättigheter i den övergripande fiskeripolitiken kan förhoppningsvis bidra till att sätta ökat tryck i de kommande förhandlingarna med Marocko inför det nya avtalet.
Jag har tillbringat två dagar i Kiev, Ukraina för vårt årliga möte med ukrainarna då vi diskuterar rättsfrågor, korruption, migration, mänskliga rättigheter etc med justitie- och inrikesministrarna. Sedan i höstas har vi en handlingsplan för att arbeta för visumfrihet mellan Ukraina och EU och ukrainarna är förstås mycket angelägna om att detta ska ske så snart som möjligt.
För att nå visumfrihet finns ett stort antal kriterier som måste uppfyllas. Regeringen har tagit fram en mängd mycket ambitiösa lagförslag och det är förstås ett första viktigt steg. Men än viktigare är att det är hög kvalitet på lagarna när parlamentet har antagit dem, att de är i linje med europeisk standard och att de sedan också implementeras. Fortfarande återstår många problem i Ukraina som ju ännu är en ganska ung demokrati.
Rättssystemet måste bli mer oberoende, tillförlitligt och transparent. Korruptionen är mycket omfattande. Pressfriheten är otillräcklig, asylsökande behandlas inte i enlighet med internationella konventioner och det finns en hel att göra vad gäller respekt för mänskliga rättigheter.
Detta och mycket mer diskuterade vi idag. Ukraina är ett viktigt samarbetsland inte minst inom ramen för det östra partnerskapet och EU-kommissionen bistår i stor utsträckning i det reformarbete som görs i landet. Nu gäller det att vi ser konkreta framsteg.
I marginalen av mötet träffade jag också vice premiärministern, utrikesministern och president Janokovich. Vi pratade inte bara politik utan också om förberedelserna för fotbolls- EM nästa år där Ukraina och Polen är värdar.
EU har en särskild myndighet för mänskliga rättigheter (Fundamental Rights Agency, FRA), som regelbundet tar fram rapporter på olika områden. Deras senaste rapport om homofobi, transfobi och diskriminering på grund av sexuell läggning är värd att läsa. Den finns här.
Det allra mest uppseendeväckande är att Tjeckien använder vad som på engelska kallas ”phallometric testing” i asylprövning. De män som uppger att de i sitt hemland är förföljda för sin sexuella läggning ombes i vissa fall titta på heterosexuella porrbilder, medan deras fysiska reaktion studeras.
Som ansvarig för asyl- och migrationsfrågor är jag väl medveten om att de skyddsgrunder människor uppges måste undersökas noga, för att fastställa en rättsäker prövning. Men denna typ av kränkande behandling av homosexuella män är i bästa fall medeltida och hör snarare hemma under spanska inkvisitionen än i dagens EU. Metoden är utan tvekan ett intrång i människors privatliv och vilar på högst osäkra antaganden om hur den manliga sexualiteten fungerar. Det finns all anledning att fråga sig om denna behandling är i linje med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
Det finns regelverk för asylprövning inom EU, som säger att alla bedömningar måste respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande principer EU-lag bygger på. Det finns anledning att granska detta närmare.
Jag har precis varit i Warszawa där det pågår en konferens, European Border Guards Conference. Det finns 400 000 gränsvakter i EU och konferensen ger möjlighet för några av dem att mötas och diskutera gränskontrollsamarbete inom Europa och med grannländer. Konferensen sammanföll med att EUs gränskontrollmyndighet Frontex fyllde fem år och med anledning av det ordnades en paneldebatt där bland annat jag och den spanske inrikesministern Alfredo Rubalcaba medverkade. Diskussionen efteråt handlade väldigt mycket om grundläggande rättigheter och deras betydelse i gränskontrollarbetet.
Nu skall Alfredo och jag åka vidare till Kazan i Ryssland för ett topppmöte med de ryska inrikes och justitieministrarna. Vi har dessa möten varje år för att diskutera frågor av gemensamt intresse.
Denna gången blir det bland annat trafficking, gränskontroll, terrorism och kampen mot korruptionen. Från EUs sida vill vi också prata rättssamhälle och mänskliga rättigheter medan ryssarna helst vill tala visumlättnader. Bäddat för två intressanta dagar således.
Senaste kommentarer