You are currently browsing the tag archive for the ‘migration’ tag.
På det nya asylcentret i Aten, med minister Nikos Dendias och Lamprini Koletta, chef för myndigheten för asylöverklaganden. Foto: Michele Cercone
Jag är i Grekland några dagar, det är mitt femte besök i landet som kommissionär. Regnet öser ner och läget är fortfarande oerhört bekymmersamt. Många greker har det väldigt svårt men det finns ändå vissa små ljuspunkter. Turistindustrin väntas slå rekord i sommar och Eurogruppen pekar på försiktigt positiva siffror.
Jag är förstås här för att diskutera situationen för flyktingar och migranter. Vissa framsteg har skett sedan jag var här sist. De värsta av de slutna mottagningscentren för migranter har stängts, men villkoren är fortfarande oacceptabla för alla dem som hålls inlåsta. Här behöver Grekland göra mer för att uppfylla europeiska lagar och internationella standarder. Det behövs också byggas fler öppna mottagningscenter.
På den positiva sidan kan också nämnas att det inom kort äntligen öppnas ett center för asylmottagning i Aten och på några av öarna. Asylhanteringen har hittills skötts av polisen, vilket försås inte är acceptabelt. Det nya centret har specialutbildad personal för att registera ansökningar, göra intervjuer och handlägga överklaganden.
Jag hade långa överläggningar med minister Nikos Dendias för att diskutera de återstående problemen i den handlingsplan för migration som regeringen har antagit. Det är naturligtvis Grekland självt som har huvudansvaret för att få ett system på plats, men EU-kommissionen, våra myndigheter, medlemsländerna och många frivillligorganisationer hjälper till. Grekland har fortfarande problem med att utnyttja de medel och EU- fonder som står till förfogande, och det behövs en större samordning mellan de olika departementen.
Jag hade också ett möte med premiärminister Antonis Samaras som är djupt engagerad i migrationsfrågorna i landet. Jag besökte det nya asylcentret, mötte UNHCR och besökte även den polisenhet som hittills haft huvudansvaret för asylhantering och som nu håller på att avvecklas.
En viktig fråga som vi diskuterade är det rasistiska våldet som tyvärr är väldigt närvarande i ett land där partiet Gyllene Gryning ökar i opinionen, där krisen skapar grogrund för enkla lösningar och syndabockar i politiken. En lag som kriminaliserar hets mot folkgrupp, och som gör rasistiskt våld till ett allvarligt brott, är på väg.
Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister
Efter tre dagars hällande regn tittade äntligen solen fram i ett grönt och vårlikt Washington där jag tillbringat några dagar.
Vi har ju ett väletablerat samarbete med USA i många frågor och mina främsta samarbetspartners, justitieminister Eric Holder och secretary of homeland security, Janet Napolitano, är kvar i den nya Obama administrationen så här finns en klar kontinuitet.
Diskussionerna med dem här i Washington präglas förstås av det fruktansvärda terrrordådet i Boston och det efterföljande utredningsarbetet. Vi talade också om det arbete som USA gör för att förebygga radikalisering och våldsam extremism. Jag berättade on vårt RAN-nätverk som jobbar sedan 18 månader i åtta arbetsgrupper och samlar lokala aktörer, forskare, frivilligorganisationer, poliser, lärare etc. från hela EU. Tanken är att utbyta tankar och erfarenheter om just radikalisering och våldsam extremism, exit-strategier, internets roll etc.
Vi talade också om cyberbrott, vårt gemensamma arbete för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet, och den planerade migrationsreformen i USA. Det är intressant att jämföra migrationsdebatten här med den i Europa. Här i USA växer det nu fram en partipolitisk enighet om att migration är en nödvändighet och att det i huvudsak är positivt för USA. I Europa, där vi trots arbetslösheten kommer att behöva arbetskraftsinvandring, ses migration i huvudsak som ett problem.
Andra möten har handlat om trafficking, samarbete inför FNs stora möte om migration och utveckling i höst och en hel del om cyberbrott. En viktig del av besöket har också varit möten med folk utanför administrationen. Jag hade en intressant diskussion med studenter och forskare på Georgetown University där vi diskuterade just migrations- och asylfrågor. På Washington university deltog jag i ett panelsamtal om cyberbrott där jag bl a presenterade EUs cyberstrategi.
Alla här är också väldigt positiva till kommande förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Det vore av enormt stor betydelse om vi kunde få till ett sådant avtal .
Samtal med migranter från bl a Syrien och Pakistan i förvaringscentret i Venna, längs gränsen till Turkiet. Foto: Michele Cercone
Det har varit en intensiv dag i Grekland vid gränstrakterna mot Turkiet – Komotini, Venna, Feres och Poros. Jag är här med minister Nikos Dendias, ansvarig för asyl- och migrationsfrågor. Vi har besökt olika förvaringscenter för migranter som kommer över gränsen från Turkiet. Det är alltid oerhört gripande att höra alla berättelser från mestadels unga män som tagit sig över halva jordklotet till Grekland i jakt på ett bättre liv. En del kommer från Syrien men de flesta är från Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. En del är asylsökande, andra inte. De flesta vill inte stanna i Grekland utan vill vidare upp i Europa. De har dramatiska erfarenheter och strapatser bakom sig.
Situationen i förvaringscentren är svår och de humanitära villkoren är mycket enkla, på vissa ställen bedrövliga. En del center borde stängas, men några är nyöppnade och hyfsat fräscha. Den nya grekiska regeringen har många utmaningar att hantera här, men förbättringar har faktiskt skett den senaste tiden. Det är bättre samordning och en del nya center har byggts. Grekisk personal har anställts och embryot till ett ordentligt asylsystem börjar komma på plats. Tillgång till sjukvård samt tolkar och juridisk rådgivning har ökat.
Trycket vid gränsen är förstås hårt och vi försöker hjälpa Grekland så mycket vi kan. Mycket pengar och resurser har ställts till Greklands förfogande. Mellan 2007 och 2011 erbjöds 160 miljoner euro till Grekland för att förbättra situationen, och 50 miljoner i år. Dessutom hjälper många medlemsländer till med personal och tekniskt kunnande. Frontex har personal här från hela EU plus Norge, och vår asylbyrå EASO jobbar tillsammans med grekiska tjänstemän sida vid sida i Aten.
Ett problem är att bara en mindre del av pengarna faktiskt används. Nu måste Grekland bli betydligt bättre på att dra nytta av den hjälp som står till buds.
Det är alltså fortfarande en lång väg kvar att gå. Den humanitära situationen här måste förbättras och handläggningstiderna i asylärenden kortas markant. I Grekland är det dessutom alltför få som beviljas asyl. I snitt beviljas 25 procent av alla asylansökningar i EU, men bara en procent i Grekland.
Nu vänder jag tillbaks till Aten där jag ska träffa FN:s flyktingorgan UNHCR, samt senare ikväll äta middag med EU-minister Dimitrios Kourkoulas. Imorgon träffar jag en rad frivilligorganisationer i Aten, samt premiärminister Antonis Samaras.
Fler bilder från dagen finns publicerade här, samt en video från besöket på förvaringscentren.
Från fredagens presskonferens. Foto: EU-kommissionen
Tusentals barn tar sig varje år till EU för att söka ett nytt liv. Många av dem utstår fruktansvärda prövningar för att komma hit, på flykt undan krig och konflikter. För två år sedan presenterade jag en handlingsplan för mottagandet av ensamkommande barn. Den antogs av medlemsländerna och idag presenterar jag en halvtidsrapport. Den visar att mycket återstår att göra i EU innan vi kan vara stolta över hur vi behandlar barnen vid ankomsten.
Det finns fortfarande problem i mottagningscenter runtom i unionen, med unga som låses in och förvaras tillsammans med vuxna. Europas länder behöver också bli mycket bättre på att utbyta erfarenheter och barnvändliga metoder, till exempel när det gäller åldersbestämning.
I en del länder finns en syn på strömmen av ensamkommande barn (förra året dryga 12 000 personer som sökte asyl, den verkliga siffran är nog mycket större) som att detta skulle handla om en tillfällig trend. Det är det inte, utan en realitet över lång tid som vi inte kan vända bort blicken ifrån.
Ett av mina starkaste minnen som kommissionär är den afghanske pojke som jag mötte i ett mottagningscenter kring floden Evros vid gränsen till Turkiet häromåret. Han trängdes med ett 70-tal andra flyktingar i en trång och smutsig sal. Pojken bad mig om en euro för att kunna ringa sin mamma. Sådana ögonblick dröjer sig kvar.
Hela rapporten, bakgrundsmaterial och annat finns att läsa här. Idag publicerar också Dagens Nyheter min debattartikel i ämnet.
Efter många dagar kyla och regn i Bryssel, mötte jag solen och värmen i Florens idag. Det är tyvärr inte dags för semester än, utan det var invigning av Migrationsforskningscentret vid European University Institute (Migration Policy Center – MPC på eurokratiska) som med stöd från EU forskar på global migration med europeisk relevans. Jag blir kvar till imorgon och på schemat står ett antal seminarier och möten mellan andra politiker, forskare och representanter från frivilligorganisationer och diskussioner om bland annat migration med hänsyn till den ekonomiska krisen och fortsättningen på den arabiska våren. Imorgon ska jag också föreläsa på EIUs sommarskola med studenter från hela Europa.
När vi fattar beslut, behöver vi bra forskning och analyser av läget att basera besluten och strategierna på. Med den ekonomiska krisen och en växande populism ifrågasätts immigration allt oftare. Särskilt då behöver vi tillförlitlig forskning att använda mot främlingsfientliga krafter. I det kommer MPC ha en viktig roll. Vår kontinent står dessutom inför ett demografiskt problem – vi lever allt längre och vi blir allt färre som ska försörja den åldrande befolkningen. Migration är en möjlighet för Europa, inte ett hot.
Här kan du läsa mitt tal.
Photo: European University Institute
I förmiddags hade jag besök av Georgiens utrikesminister Grigol Vashadze, med anledning av att kommissionen idag inledde dialogen med Georgien för visumfrihet med EU. Det är givetvis ett viktigt steg i EU:s arbete att tätare samarbeta med sina grannländer, varav Georgien är ett. Det visar att Georgien gör framsteg vad gäller lagstiftning på relevanta områden. I dialogen kommer man att avgöra vilka kriterier som ska gälla för georgiska medborgare för att de ska kunna resa till EU utan visum och vad Georgien behöver ändra i sin lagstiftning. Det kan gälla exempelvis lagstiftning mot korruption och organiserad brottslighet, skydd för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter samt immigration och asyl. Georgien är ett av sex länder (tillsammans med Armenien, Azerbaijan, Vitryssland, Moldavien och Ukraina) som EU la fast 2009 att man ska fördjupa och stärka samarbetet med.
I fredags presenterades en opinionsundersökning, en så kallad Eurobarometer, som visar att nästan sex av tio européer tycker att det borde bli lättare för personer utanför EU att komma till Europa för turistande och affärer. Den pekar också på att åtta av tio européer vill att fler EU-länder ska göra mer för att ta emot asylsökande.
Årets migrationsrapport presenterades också i fredags. Det är en särskilt viktig rapport eftersom EU:s gemensamma asylpolitik ska läggas på plats under 2012. I den kan man läsa att EU-länderna under förra året tog emot strax över 300 000 asylansökningar. Antalet asylsökande har visserligen gått upp med drygt 16 procent sedan 2010, men siffran är fortfarande betydligt lägre än 2001 då antalet var 425 000.
Båda rapporter visar hur viktigt det är att vi får en gemensam asylpolitik på plats för EU. Att det spretar så mycket mellan Europas länder är ovärdigt och oacceptabelt. Förhandlingarna går nu in i sitt slutskede och Ministerrådet och Europaparlamentet behöver enas kring de förslag som ligger på bordet så att situationen kan bli bättre. Idag tas 90 procent av alla asylansökningar emot av bara tio EU-länder.
Bild: Georgiens utrikesminister Grigol Vashadze och Cecilia Malmström på dagens presskonferens. Foto: European Commission.
Som alltid är det oerhört intressant att vara i USA och få träffa människor som jobbar inom den akademiska världen och i olika tankesmedjor. Samtalen på Harvard var mycket givande, dels med ett antal forskare som sysslar med integration, terrorism, trafficking, krisen i Europa etc, men också med de kunniga och engagerade studenterna. Det blev bra diskussioner om framför allt migration och asyl som var temat på min föreläsning.
Resan fortsatte sedan till Washington där jag haft möte med justitieminister Eric Holder för att bl.a. diskutera kampen mot sexövergreppsbilder på barn på nätet och samarbete i frågor som handlar om dataskydd.
Hela tisdagseftermiddagen ägnade jag åt ett studiebesök på FBI där jag fick en utförlig redovisning av hur de jobbar med it-brottslighet. Det var intressant att höra om en del av deras erfarenheter, inte minst i ljuset av att vi nu är i full gång med att etablera cyberbrottcentret i Haag.
Däremellan har jag också träffat ett antal journalister och olika tjänstemän inom administrationen som arbetar bl.a. mot it-brottslighet och med metoder för att identifiera våldsamma individer som radikaliseras. Vi pratar mycket om fallet Breivik, det är påtagligt hur stor uppmärksamhet rättegången Oslo har fått här.
Ikväll blir det en stor mottagning hos svenske ambassadören och imorgon ska jag tala på en stor konferens om cybersäkerhet. Den organiseras av CSIS, en think tank som jag gjorde praktik på under några sommarmånader för 15 år sedan.
Den amerikanska valkampanjen präglar mycket av samtalen här och det är förstås intressant art följa på nära håll. Idag har Bo, presidentens hund gjort debut i kampanjen, läs mer här.
Har precis haft ett möte med Amnesty International och ett antal mänskliga rättighetsorganisationer från Israel. De ville diskutera den fruktansvärda situationen för migranter i Sinai. Det är en fråga som jag redan för ett år sedan tog upp med olika ministrar i Kairo när jag var där på besök, men sedan dess har situationen blivit värre. Det handlar om migranter och flyktingar, i huvudsak från Sudan och Eritrea som tar sig genom Sinaiöknen på jakt efter asyl i Israel. De allra flesta faller offer för människosmugglare som i Sinai har en särdeles vidrig verksamhet – de tar betalt av migranter och håller dem sedan gisslan och begär lösen av dem eller deras familjer för att släppa dem. Det handlar om ganska stora summor och många av flyktingarna vittnar om fruktansvärd tortyr, våldtäkt och olika typer av kränkande behandling som de utsätts för. Detta kan naturligtvis inte fortsätta. Israel och Egypten måste samarbeta för att slå till mot denna vidriga verksamhet.
Även de flyktingar som inte hamnar i smugglarnas våld har det mycket svårt. De har ingen möjlighet att söka asyl i Egypten. Asylpolitik som sådan existerar inte och den lilla verksamhet som finns sköts av UNHCR. Det finns flera fall där militär har skjutit mot flyktingarna.
Möjligheten till en rättssäker asylhantering är också mycket liten i Israel där sudaneser och eritreaner förvisso får en form av tillfällig uppehållsrätt, dock utan en föregående asylprövning, och utan att få rätt till sjukvård eller möjlighet att arbeta. Den nya lagen, s k Anti-infiltration Law från i februari i år, gör att alla som olagligt tar sig in på israeliskt territorium omedelbart tas i förvar, ofta på obestämd tid och i många fall på livstid. Dessutom bygger nu Israel ett långt staket längs gränsen mellan Israel och Egypten. Det är viktigt att det trots detta kommer att kunna finnas möjligheter för människor att få söka asyl i landet.
Jag har sedan över ett år tillbaka försökt få egyptierna intresserade av ett mobilitetspartnerskap där vi diskuterar migration, asyl, visumfrågor etc i bred bemärkelse. Ett sådant avtal är vi mycket nära att sluta med Tunisien. Från Egypten har det dock hittills varit kalla handen. Vi får se vad som händer efter presidentvalen i juni.
Idag slog Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast att det var ett brott mot de mänskliga rättigheterna när Italen 2009 sände tillbaka båtflyktingar till Libyen. Den enhälliga domen är viktig och välkommen, om än knappast förvånande. Den gör det tydligt att länder som avvisar flyktingar dit de riskerar förföljelse, utan att bedöma deras situation, gör sig skyldiga till brott mot internationell lag. Så ser också EU-kommissionen på saken.
Min företrädare, EU-kommissionär Jacques Barrot, uppmanade strax efter händelserna 2009 den dåvarande italienska regeringen att förklara hur avvisningarna gått till, och hur de italienska myndigheterna skulle se till att undvika liknande situationer i framtiden. Såvitt vi vet har det sedan dess inte skett några liknande avvisningar.
Förra året gav sig över femtio tusen migranter ut i rangliga båtar över Medelhavet mot EU. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR dog 1500 personer på vägen hit. Det visar hur viktigt det är att vi undsätter flyktingbåtar i nöd, och att vi erbjuder stöd till dem som behöver det.
Från EU-kommissionens sida kommer vi nu studera domen noga och se om ytterligare åtgärder behövs.
På min engelska blogg skriver jag idag om att det är två år sedan jag började som EU-kommissionär, och vad som har varit viktigast så här långt:
February 10th, 2010, was my first day as EU Commissioner. Two full years into my mandate, I can easily say that this has been two tough years. The economic crisis, with high levels of unemployment, has overshadowed all other policy areas. The Arab Spring has brought new hopes of democratic neighbours but also raised new challenges for them and for us. They have clearly indicated the desire to cooperate with us on issues like migration, asylum, police, security and visa facilitation. This is also in our interest and therefore we are now preparing mobility partnerships with countries in the North African region, starting with Tunisia.
The events in southern Mediterranean have put pressure on the Schengen system, and in September last year I presented a proposal on how Schengen can be strengthened, safeguarding this fantastic achievement, but making sure that we improve our evaluation systems and minimize the risk of abuses. Negotiations are ongoing.
Since February 2010 we have advanced quite a lot in the work on the asylum package, although many difficulties remain. The deadline set by the European council, is 2012. We urgently need a system that is common in Europe, allowing asylum seekers to get the same treatment wherever they launch their application. Today, ten countries receive 90% of the asylum applications in the EU. With all countries having an administration and infrastructure in place, it will allow for a more even responsibility and solidarity between EU members.
We have adopted the long term residence directive, as well as the qualification direction and are very close to an agreement on the European Resettlement Program. The Asylum Support Office (EASO) in Malta is up and running, mainly assisting Greece where all member states, the commission and many others are involved to help the country to set up a reception system as well as build up a functioning border control. All member states participated in the Frontex/led RABIT-operation at the Greek/Turkish border.
In the field of legal migration we have agreement on the single permit and are well advanced in the directives on seasonal workers and Intra Corporate Transferees. This will protect legal migrants but also reduce bureaucracy in the member states. With my college Lazlo Andor we are planning further initiatives on labour skills needed for the future, including the need for further labour migration. In times where growth is desperately needed, we must make sure that we can get the best skills.
We have lifted the visa obligation for Albania and Bosnia and also started the dialogue with Kosovo, enabling easier people to people contact. Visa facilitation negotiations are ongoing with Russia, Moldova, Ukraine and soon hopefully with Turkey and Georgia.
In the security area I am most proud of the anti-trafficking directive that gives us better tools to fight this horrible modern slavery. With the employment of our anti-trafficking coordinator at the Commission’s Directorate-General for Home Affairs, I think we are better equipped than ever. Also, the directive on combating sexual violence and abuse of children is very dear to my heart and will help us to better protect the most vulnerable; our children.
In September last year I inaugurated RAN, the network that will help us prevent and identify violent radicalisation and extremism. The network is connecting local actors from all over Europe – academics, social workers, teachers, victims, and others to exchange information and best practices to prevent young people from falling into violent extremism. We have concluded negotiations on Passenger Name Records (PNR) with Australia and the U.S. and also put forward a proposal on a European PNR.
Corruption is a disease that eats confidence and trust and also erodes the legal economy. Last year I launched an anticorruption package, aiming for a report next year with tailor-made recommendations to all member states. To protect the licit economy is important, as well as restoring trust.
So a lot has been done since February 2010, but many things still remain. I am looking forward to all the possibilities and challenges of the rest of my mandate.
Tidigt i morse reste jag från Köpenhamn till Malmö. Började med ett besök hos morrongänget på Mix Megapol. Därefter besökte jag polisen tillsammans med justitieminister Beatrice Ask. Vi fick en intressant genomgång av läget i Malmö och Skåne och hur polisen jobbar mot brottsligheten. Vi diskuterade illegala vapen och kriminella gäng, samt hur vi kan förbättra samarbetet på europeisk nivå. P4 rapporterade efter mötet.
Hos Morrongänget på Mix Megapol. Foto: Camilla Hansson
Framåt lunch drog jag vidare till Lund för lunchträff med ett gäng folkpartister och sedan föreläsning hos Utrikespolitiska föreningen vid Lunds Universitet. Temat var den arabiska våren och EU:s migrationspolitik, det blev givande diskussioner, bra frågor och pålästa och engagerade studenter. Ibland längtar jag tillbaka till universitetet…
Nu tåg mot Göteborg för en ledig helg.
Idag är det internationella migrationsdagen, ett tillfälle att påminna om den betydelse migration har för dynamiska och kulturellt rika ekonomier och samhällen. Migration har alltid förekommit, människor har alltid rört sig över gränserna, något som i grund och botten är bra. Många europeiska länder har ju själva varit stora emigrantländer och befinner sig nu i en situation att de istället tar emot migranter. Europa håller på att förändras och vi har inte råd att ignorera den roll invandringen har för vår tillväxt och för den europeiska konkurrenskraft globalt sett. Vår kontinent står dessutom inför ett demografiskt problem – vi lever allt längre och vi blir allt färre som ska försörja den åldrande befolkningen. Om vi vill behålla vår levnadsstandard i framtiden är arbetskraftsinvandring en del av lösningen.
Oacceptabelt nog, vilket attentatet mot invandrare i Italien förra veckan visar, är invandrare i EU alltför ofta måltavlor för kampanjer baserat på hat och främlingsfientlighet. Jag har vid många tillfällen uttryckt min oro över främlingsfientliga grupper som bygger sin retorik på negativa åsikter om invandrare, och som skapar en fientlig miljö. Vi behöver ett tydligt politiskt ledarskap som står upp för mångfald och för vikten av att ha öppna, demokratiska och toleranta samhällen. Här kan du lyssna på hela uttalandet.
Dimman håller på att lätta i Bryssel och solen tittar fram över staden. Jag har precis presenterat nya förslag för bättre samarbete med migrantländer på en presskonferens. En av de saker som vi lärde oss av den arabiska våren är att vi behöver en sammanhängande politik vad gäller migrationsfrågor. Det nya förslaget sätter migranten och migrantens rättigheter i centrum med målet att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras såväl i EU som i länderna utanför. Vi behöver också ett bättre samarbete med länderna utanför unionen som gynnar båda parter. Ett led i detta är mobilitetspartnerskap, som syftar till att underlätta för arbetskraftsinvandring och studentutbyten. Vi har redan idag sådana avtal med Moldavien, Cap Verde, Georgien och Armenien. Med Tunisien håller vi nu på och sluter amarbetsavtal som inkluderar såväl asylfrågor, visumfrågor, arbetskraftsinvandring, gränssamarbete och kampen mot människohandel. Förhoppningen är de så kallade ”mobility partnership” skall vara en viktig del i demokratiseringsprocessen i de olika länderna. Även Marocko är nu på tur att skriva under partnerskap med EU.
Under presskonferensen lanserade jag även EU:s immigrationsportal på ec.europa.eu/immigration som samlar information från alla medlemsländer om vad som gäller om man vill flytta till EU – till exempel var man ansöker om arbetstillstånd i ett visst land och vilka rättigheter man har som migrant.
Igår skrev vi under ett nytt avtal med USA om flygpassagerardata. Idag har vi ett ganska oklart avtal från 2007 och det har fallit på kommissionen att omförhandla det. Det nya avtalet innebär stora förbättringar vad gäller ökad tydlighet, ökad skydd för passagerarnas rättigheter, ökad transparens och bättre möjligheter till upprättelse vid fel. Innan det nya avtalet kan träda i kraft ska Europaparlamentet och rådet rösta. Detta är ju en kontroversiell fråga men jag hoppas nu på att få deras stöd för det nya avtalet.
Som jag idag skriver i DN, i replik till gårdagens huvudledare, var syftet med resan till Libyen 2010 att bla försöka få tillstånd ett samarbete rörande de omkring 1,5 miljoner migranter som fanns där. UNHCR hade då hittills bedömt att omkring 9000 av dessa var konventionsflyktingar och i behov av hjälp.
Samarbetet innebar bland annat öronmärkt finansiering av UNHCR och IOM:s verksamhet i Libyen. Avtalet innefattade också samarbete kring frågor om gränskontroll och bättre villkor för migranter och asylsökande. För första gången någonsin fick vi med i avtalet formuleringar om mänskliga rättigheter och begreppet asyl, något som inte fanns i den libyska lagstiftningen.
Tillsammans med UNHCR och IOM försökte vi från EU:s sida hitta en möjlighet att skydda de allra mest utsatta. På grund av ovilja från den libyska regimen att gå med på våra krav kom samarbetet ingenvart och kort därefter bröt inbördeskriget ut.
Det kan i efterhand ses som godtroget att tro att det skulle lyckas, men som det politiska läget såg ut då var det den verklighet vi var tvungna att förhålla oss till för att kunna hjälpa dessa människor. Vi kan inte blunda för hur verkligheten ser ut utan måste göra vad vi kan för att hjälpa människor som utsätts för övergrepp och orättvis behandling. Det är smärtsamt att det ibland innebär att vi måste göra undantag från principerna om att inte förhandla med totalitära stater men då alternativ saknas måste principen om medmänsklighet vara störst.
Har tillbringat en dag på kontoret efter alla resor. Skönt att hinna med några av de många interna möten som är nödvändiga så att så mycket som möjligt kan klaras av innan alla går på semester. Långa samtal om Schengen, långtidsbudgeten, förberedelser inför rådsmötet nästa vecka, PNR-förhandlingarna och Dublinförordningen.
Var också på ett seminarium med OECD som presenterade sin rapport International Migration Outlook 2011. De konstaterar att migrationen till OECD-länderna faktiskt minskat, med 7 % mellan 2009 och 2008. Rörligheten inom EU minskar också med hela 22%. Till stor del kan detta förklaras med den ekonomiska krisen men också hårdare migrationspolitik i flera länder. OECD konstaterar, precis som jag sagt vid flera tillfällen att behovet av arbetskraftinvandring är mycket stort och växande samt att Europa måste göra mer för att utveckla en hållbar arbetskraftsinvandringspolitik.
Idag har vi även kommit ett steg närmare en gemensam asyl- och migrationspolitik efter att LIBE-utskottet i parlamentet röstat för ändringarna i skyddsgrundsdirektivet. Nu ska först hela parlamentet rösta om direktivet och även rådet men jag är övertygad om att det snabbt kommer att antas.
Senaste kommentarer