You are currently browsing the tag archive for the ‘migration’ tag.

Presskonferens

Presskonferens

Europeiska rådets riktlinjer om framtiden för området för frihet, säkerhet och rättvisa kommer att antas i juni. Det görs i en tid då EU-motståndet är högljutt och där vi ser tendenser till ökad nationalism, intolerans och främlingsfientlighet. Mitt budskap till stats- och regeringscheferna är en vädjan om att visa politiskt ledarskap och ge en tydlig signal om att EU inte kommer att kompromissa om sina kärnvärden.

Idag presenterade kommissionen sin syn och vårt förslag med idéer för framtiden på området för rättsliga och inrikesfrågor. Sedan jag tillträdde som EU-kommissionär för inrikes frågor 2009 har jag jobbat efter den ambitiösa agenda som fastställts i Stockholmsprogrammet. Efter snart fem år, kan vi vara stolta över vad som har uppnåtts. Vi har kommit överens om ett nytt asylsystem med hög standard och rättsäkerhet för de som söker skydd. Vi har ett stabilare Schengensystem och har avskaffat visum för flera länder i vårt närområde (Balkan) men också andra länder tex Brasilien, Taiwan mm. Vi har öppnat fler lagliga vägar in i Europa. På säkerhetsområdet har det europeiska samarbetet fördjupats och stärkts. Vi har nya lagar och strategier mot trafficking, ett nytt cybercrime center, en global allians mot barnpornografi på nätet samt ett nätverk för att motverka radikalisering och extremism.  Men arbetet är inte över. Dagens förslag baseras på den erfarenhet och kunskap vi nått i vårt arbete.

Det Europa jag vill ha är ett Europa som är öppet mot världen, ett Europa som välkomnar studenter, forskare och andra som bidrar med de kunskaper och talanger som vi behöver för att upprätthålla vårt framtida välstånd. Det är ett Europa som ger skydd till dem som behöver. Mitt Europa, är det Europa som ger trygghet för medborgarna.

Vi måste fortsätta försvara våra grundläggande värderingar och principer, som vårt samarbete bygger på. Demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna vara grunden vi utvecklar vår politik för de kommande åren på. Begreppen solidaritet och ansvarsfördelning måste översättas till konkreta åtgärder och aktiviteter. För att kunna leva upp till det, krävs att medlemsstaterna och EU-institutionerna arbetar tillsammans.

Inför framtiden är det oerhört viktigt att konsolidera och implementera alla de lagar vi kommit överens om. De måste fungera i praktiken. Det operationella samarbetet måste öka och tilliten inom t.ex polis och åklagarväsende måste byggas och utvecklas varje dag genom dagligt konkret praktiskt samarbete. EU och dess medlemsstater kommer att konfronteras med nya utmaningar som vi inte kan förutspå idag, men vi kan utifrån dagens erfarenheter och det vi ser idag blicka framåt. Till exempel kommer fler människor vilja komma till Europa för att arbeta, turista, studera eller för att söka skydd. Vi måste vidare använda de möjligheter som migrationen i en globaliserad värld för med sig, och genomföra vår nya gemensamma europeiska asylpolitik på ett solidariskt och ansvarsfullt sätt. Vi måste öka våra ansträngningar för att undvika ytterligare tragedier i Medelhavet. Vi måste därför intensifiera vårt samarbete med ursprungs-och transitländer. Vi måste öppna nya vägar för migration. Vi måste fortsätta utveckla lösningar på utmaningar som till exempel nätbrottslighet, bygga vidare på den korruptionsrapport som vi nyligen presenterade, och intensifiera arbetet för att bekämpa den ökande extremismen i Europa. Utmaningarna är många och viktiga. Läs hela förslaget här: http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/documents/basic-documents/docs/an_open_and_secure_europe_-_making_it_happen_en.pdf

Photo: Chucknado Creative Commons

Photo: Chucknado Creative Commons

Det kommer många människor till Europa utöver de som flyr undan krig och förföljelse. Nära Europas gränser finns en enorm fattigdom och många söker en framtid och ett jobb i andra länder, tex i Europa. Idag finns oerhört få möjligheter att lagligt ta sig till Europa och många är hänvisade till människosmugglare och farliga farkoster. Vi vet att allt för många dör på väg till Europa.

Därför är jag glad att Europaparlamentet idag röstade ja till kommissionens förslag om säsongsarbetare. De nya EU-reglerna harmoniserar villkoren för inresa och vistelse, och rättigheter för säsongsarbetare. Förslaget la jag redan 2010, men förhandlingarna har tagit lång tid. Nu återstår bara Rådets bekräftande omröstning och medlemsstaterna får då i uppgift att genomföra direktivet i sin egna nationella lagstiftning inom två och ett halvt år.

Säsongsarbetare som kommer till EU utnyttjas ofta, eftersom de befinner sig i en utsatt situation, ofta utan arbetstillstånd. Enligt det nya säsongsarbetardirektivet kommer att beviljas en säker rättslig ställning för hela vistelsen. De kommer omfattas av samma regler som EU-medborgare, t.ex. gällande arbetstid, minimilön, semester och helgdagar, och alla hälso-och säkerhetskrav. Dessutom ska de ha tillgång till en lämplig bostad. Tydligare och enklare antagningsregler kommer också att underlätta förfarandet för arbetsgivare som behöver arbetskraft periodvis, och öka insynen i sektorer där irreguljär migration har varit standard alltför ofta. Direktivet innehåller det första EU-systemet för cirkulär migration, dvs. det blir lättare för migranterna att återvända varje år samtidigt som de är bosatta utanför EU.

Detta är ett viktigt steg i att öppna upp lagliga vägar för migranter och se till att de inte exploateras.

Direktivet antogs med en mycket stor majoritet i parlamentet, 498 för och 56 emot.

Signeringsevent i Turkiet.

Signeringsevent i Turkiet.

En av EU:s främsta hörnstenar – den fria rörligheten – har ifrågasatts under året, men det är en rättighet som vi i kommissionen alltid kommer att försvara. Alla EU-medborgare har rätt till att flytta och bosätta sig i vilket EU-land som helst. Utöver den frihet det innebär för individen, så har den fria rörligheten för arbetstagare positiva effekter på ekonomierna och arbetsmarknaderna. Tusentals arbetslösa spanska ingenjörer jobbar nu i Tyskland t.ex.

Samtidigt som den fria rörligheten medför fördelar för EU och EU:s ekonomi som helhet, har städer runt om i EU ställts inför utmaningar till följd av att människor flyttar.  Krisen har framkallat debatt i vissa medlemsstater om konsekvenserna av den fria rörligheten för de nationella sociala systemen och på trycket på de lokala tjänsterna. Som svar på oron publicerade vi en rapport som visade att mobila EU-medborgare jobbar i högre utsträckning än medborgarna i mottagarländerna. Rapporten innehåller också fem åtgärder för förbättring och förklaring till lokala myndigheter.

Kopplat till den fria rörligheten är också Schengenavtalet. Där har vi under året kommit överens om att stärka Schengensamarbetet. I det nya systemet får kommissionen en central och samordnande roll. Inget medlemsland kommer att kunna stänga gränser på eget bevåg. Kommissionen kommer också hålla ett vakande öga över de interna gränserna i EU och se till att medlemsländerna inte missbrukar kontroller såsom att kolla pass när det inte är befogat. Vi vet att detta sker alltför ofta idag.

Vi vet att rörlighet och migration är viktigt för ekonomiskt tillväxt och utveckling. Därför jobbar vi dels med visumfrihetsförhandlingar och visumlättnader. Det är en viktig del i EU:s arbete att tätare samarbeta med sin grannregion. I veckan var jag i Turkiet för att skriva under att EU inleder förhandlingar med dem. Det är en viktig utveckling i vår relation. Kommissionen föreslog i november att Moldaviens medborgare ska slippa visum. Förhandlingar om visumfrihet pågår också med Ukraina och Georgien. Det är centralt för det dagliga utbytet mellan länder att vanliga medborgare lätt kan resa och besöka släkt och vänner , att affärsmän kan göra affärer, att turister inte behöver köa i veckor för visum.

Trots mycket hög arbetslöshet har vi paradoxalt nog också problem att finna kvalificerad arbetskraft inom flera områden. Den demografiska utmaningen är stor i flera länder, det föds helt enkelt för få barn i Europa. Många insatser behövs förstås här – fler kvinnor måste ut på arbetsmarknaden, vi behöver satsa mer på utbildning och på integration av de invandrare som redan finns i Europa. Arbetskraftsinvandring är inte lösningen på alla problem men kan vara en viktig faktor och vi måste göra mer för att göra Europa mer attraktivt och tillgängligt för människor utanför EU.

I mars presenterade jag ett förslag för att minska byråkratin för utländska studenter och forskare, och ge dem bättre villkor, för att locka dem till EU. Här finns det ännu inte något beslut i rådet och parlamentet. Däremot har en bra lösning hittats i diskussionen om inrese- och uppehållsvillkoren och migranternas rättigheter vad gäller säsongsarbetare. Reglerna ska underlätta visumproceduren och säsongsarbetarna ska dessutom omfattas av samma arbetsmarknadsregler som EU-medborgare vad gäller exempelvis arbetstider, minimilöner, ledighet och säkerhet. Frågan om arbetskraftsinvandring kommer att bli central de närmaste åren.

EU står inför ett viktigt val i maj. Vi måste fortsätta att försvara den fria rörligheten, stå upp mot intolerans och påminna om att migration och är en tillgång och en framgångsfaktor.

FNflagga Foto: Makaristos CC

FNflagga Foto: Makaristos CC

Idag bloggar jag från FN:s högkvarter i New York där jag deltar på FN:s högnivådialog om internationell migration och utveckling – ett möte där politiker och specialister möts för att diskutera migration och utveckling ur ett bredare perspektiv. Jag är EU:s företrädare i denna dialog.

Ny FN-statistik visar hur världen håller på att förändras, även på migrationsområdet. Och det går snabbt. Antalet internationella migranter har ökat från 175 miljoner vid millennieskiftet till 232 idag. Och prognoserna visar på 400 miljoner år 2040. Då måste vår politik och lagstiftning hänga med. Vi behöver diskutera hur vi globalt kan samarbeta för att förstärka migrationens positiva konsekvenser både för migranter och för samhället, och se på migration från nya perspektiv – inte som en börda, utan som en möjlighet – för individen och för ekonomin. Om hur migration och rörlighet kan bidra till ekonomisk och social utveckling för alla och hur man kan stärka det internationella samarbetet på detta område. Det får inte stanna i fina tal, utan måste mynna ut i konkreta åtgärder om hur vi förbättrar för migranter och försvarar rörligheten.

I maj i år presenterade jag EU-kommissionens syn på frågan i meddelandet ”Maximera migrationens utvecklingseffekter”. På FN-mötet uppmanar jag, i enlighet med meddelandet, alla berörda parter att utnyttja alla möjligheter och försöka lösa de problem som hänger samman med internationell migration, bland annat genom att göra följande:

  1. Se till att migration och rörlighet ingår i utvecklingsstrategier som positiva faktorer för utvecklingen.
  2. Respektera migranternas värdighet och beskydda deras grundläggande och mänskliga rättigheter, oberoende av deras rättsliga status.
  3. Ta bättre hänsyn till kopplingarna mellan klimatförändring, miljöförstörelse och migration.
  4. Uppmärksamma de problem som ökande urbanisering och migration medför för städer och tätortsområden.
  5. Stärka migrationspolitiken med hjälp av bilateralt och regionalt samarbete, bland annat genom samverkan med det civila samhället.
  6. Främja internationell och regional rörlighet för arbetstagare.
EU-karta för integration: http://ec.europa.eu/ewsi/en/lra.cfm

EU-karta för integration: http://ec.europa.eu/ewsi/en/lra.cfm

 

Många invandrare ställs inför stora utmaningar på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i skolor i våra medlemsstater. Delvis beror det på ren diskriminering, vilket är förbjudet enligt lag. I krisens kölvatten drabbas många med utländsk bakgrund extra hårt. Dock finns det stora skillnader mellan länderna. Vi kan också se att invandrare från samma ursprungsland och med en liknande social bakgrund lyckas olika bra i olika länder. Vissa välfärdssystemen och utbildningssystem verkar skydda invandrare bättre från fattigdom och utslagning i skolsystemet.

 

De lokala och regionala myndigheterna står i frontlinjen i integrationsprocessen. Integration sker i lokalsamhället där människor bor, och de olika förutsättningarna och hindren för integration går inte att lagstifta bort. Kommissionen har därför tagit fram en interaktiv karta som visar god praxis för lokala och regionala myndigheter, för att ytterligare stärka den lokala dimensionen i integrationspolitiken. Vi lanserade den idag vid European Integration Forum, en konferens som hålls två gånger om året och har olika teman. Vi samlar lokala aktörer som jobbar med integration runt om i EU för att diskutera och utbyta erfarenheter. I år är temat ungdomar.

 

EU har inte lagstifningskompetens på integrationsområdet (och ska inte ha det), men eftersom migration och integration hänger samman och många städer i Europa står inför samma utmaningar, finns det även en dimension av integrationspolitik på EU-nivå. EU:s integrationspolitik handlar om att integrera tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i EU och består framförallt att bistå nationella, regionala och lokala organisationer och myndigheter att dela goda exempel på lyckade integrationstrategier med varandra. EU kan spela en viktig roll i att skapa mötesplatser och möjliggöra erfarenhetsutbyte.

 

Syftet med kartan är att förbättra utbytet av god praxis på lokal och regional nivå samt att ytterligare synliggöra den lokala dimensionen i integrationspolitiken genom att visa det arbete som utförs av de lokala och regionala myndigheterna. Allt på ett användarvänligt sätt. Kartan är tillgänglig online på den europeiska webbplatsen om integration. Genom en klick på kartan hamnar på hemsidan för en myndighet som delar med sig av dess god praxis på området för integration. Kartan har tagits fram i samarbete med Regionkommittén, som identifierade några av de goda metoderna för integration. Den kommer att succesivt byggas på.

På det nya asylcentret i Aten, med minister Nikos Dendias och Lamprini Koletta, chef för myndigheten för asylöverklaganden. Foto: Michele Cercone

På det nya asylcentret i Aten, med minister Nikos Dendias och Lamprini Koletta, chef för myndigheten för asylöverklaganden. Foto: Michele Cercone

Jag är i Grekland några dagar, det är mitt femte besök i landet som kommissionär. Regnet öser ner och läget är fortfarande oerhört bekymmersamt. Många greker har det väldigt svårt men det finns ändå vissa små ljuspunkter. Turistindustrin väntas slå rekord i sommar och Eurogruppen pekar på försiktigt positiva siffror.

Jag är förstås här för att diskutera situationen för flyktingar och migranter. Vissa framsteg har skett sedan jag var här sist. De värsta av de slutna mottagningscentren för migranter har stängts, men villkoren är fortfarande oacceptabla för alla dem som hålls inlåsta. Här behöver Grekland göra mer för att uppfylla europeiska lagar och internationella standarder. Det behövs också byggas fler öppna mottagningscenter.

På den positiva sidan kan också nämnas att det inom kort äntligen öppnas ett center för asylmottagning i Aten och på några av öarna. Asylhanteringen har hittills skötts av polisen, vilket försås inte är acceptabelt. Det nya centret  har specialutbildad personal för att registera ansökningar, göra intervjuer och handlägga överklaganden.

Jag hade långa överläggningar med minister Nikos Dendias för att diskutera de återstående problemen i den handlingsplan för migration som regeringen har antagit. Det är naturligtvis Grekland självt som har huvudansvaret för att få ett system på plats, men EU-kommissionen, våra myndigheter, medlemsländerna och många frivillligorganisationer hjälper till. Grekland har fortfarande problem med att utnyttja de medel och EU- fonder som står till förfogande, och det behövs en större samordning mellan de olika departementen.

Jag hade också ett möte med premiärminister Antonis Samaras som är djupt engagerad i migrationsfrågorna i landet. Jag besökte det nya asylcentret,  mötte UNHCR och besökte även den polisenhet som hittills haft huvudansvaret för asylhantering och som nu håller på att avvecklas.

En viktig fråga som vi diskuterade är det rasistiska våldet som tyvärr är väldigt närvarande i ett land där partiet Gyllene Gryning ökar i opinionen, där krisen skapar grogrund för enkla lösningar och syndabockar i politiken. En lag som kriminaliserar hets mot folkgrupp, och som gör rasistiskt våld till ett allvarligt brott, är på väg.

Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister

Möte med Eric Holder, USA:s justitieminister

Efter tre dagars hällande regn tittade äntligen solen  fram i ett grönt och vårlikt Washington där jag tillbringat några dagar.

Vi har ju ett väletablerat samarbete med USA i många frågor och mina främsta samarbetspartners, justitieminister Eric Holder och secretary of  homeland security, Janet Napolitano, är kvar i den nya Obama administrationen så här finns en klar kontinuitet.

Diskussionerna med dem här i Washington präglas förstås av det fruktansvärda terrrordådet i Boston och det efterföljande utredningsarbetet. Vi talade också om det arbete som USA gör för att förebygga radikalisering och våldsam extremism. Jag berättade on vårt RAN-nätverk som jobbar sedan 18 månader i åtta arbetsgrupper och samlar lokala aktörer, forskare, frivilligorganisationer, poliser, lärare etc. från hela EU. Tanken är att utbyta tankar och erfarenheter om just radikalisering och våldsam extremism, exit-strategier, internets roll etc.

Vi talade också om cyberbrott, vårt gemensamma arbete för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet, och den planerade migrationsreformen i USA. Det är intressant att jämföra migrationsdebatten här med den i Europa. Här i USA växer det nu fram en partipolitisk enighet om att migration är en nödvändighet och att det i huvudsak är positivt för USA. I Europa, där vi trots arbetslösheten kommer att behöva arbetskraftsinvandring, ses migration i huvudsak som ett problem.

Andra möten har handlat om trafficking, samarbete inför FNs stora möte om migration och utveckling i höst och en hel del om cyberbrott. En viktig del av besöket har också varit möten med folk utanför administrationen. Jag hade en intressant diskussion med studenter och forskare på Georgetown University där vi diskuterade just migrations- och asylfrågor. På Washington university deltog jag i ett panelsamtal om cyberbrott där jag bl a presenterade EUs cyberstrategi.

Alla här är också väldigt positiva till kommande förhandlingar om ett frihandelsavtal  mellan EU och USA. Det vore av enormt stor betydelse om vi kunde få till ett sådant avtal .

Samtal med migranter från bl a Syrien och Pakistan i förvaringscentret i Venna, längs gränsen till Turkiet. Foto: Michele Cercone

Det har varit en intensiv dag i Grekland vid gränstrakterna mot Turkiet – Komotini, Venna, Feres och Poros. Jag är här med minister Nikos Dendias, ansvarig för asyl- och migrationsfrågor. Vi har besökt olika förvaringscenter för migranter som kommer över gränsen från Turkiet. Det är alltid oerhört gripande att höra alla berättelser från mestadels unga män som tagit sig över halva jordklotet till Grekland i jakt på ett bättre liv. En del kommer från Syrien men de flesta är från Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. En del är asylsökande, andra inte. De flesta vill inte stanna i Grekland utan vill vidare upp i Europa. De har dramatiska erfarenheter och strapatser bakom sig.

Situationen i förvaringscentren är svår och de humanitära villkoren är mycket enkla, på vissa ställen bedrövliga. En del center borde stängas, men några är nyöppnade och hyfsat fräscha. Den nya grekiska regeringen har många utmaningar att hantera här, men förbättringar har faktiskt skett den senaste tiden. Det är bättre samordning och en del nya center har byggts. Grekisk personal har anställts och embryot till ett ordentligt asylsystem börjar komma på plats. Tillgång till sjukvård samt tolkar och juridisk rådgivning har ökat.

Trycket vid gränsen är förstås hårt och vi försöker hjälpa Grekland så mycket vi kan. Mycket pengar och resurser har ställts till Greklands förfogande. Mellan 2007 och 2011 erbjöds 160 miljoner euro till Grekland för att förbättra situationen, och 50 miljoner i år. Dessutom hjälper många medlemsländer till med personal och tekniskt kunnande. Frontex har personal här från hela EU plus Norge, och vår  asylbyrå EASO jobbar tillsammans med grekiska tjänstemän sida vid sida i Aten.

Ett problem är att bara en mindre del av pengarna faktiskt används. Nu måste Grekland bli betydligt bättre på att dra nytta av den hjälp som står till buds.

Det är alltså fortfarande en lång väg kvar att gå. Den humanitära situationen här måste förbättras och handläggningstiderna i asylärenden kortas markant. I Grekland är det dessutom alltför få som beviljas asyl. I snitt beviljas 25 procent av alla asylansökningar i EU, men bara en procent i Grekland.

Nu vänder jag tillbaks till Aten där jag ska träffa FN:s flyktingorgan UNHCR, samt senare ikväll äta middag med EU-minister Dimitrios Kourkoulas. Imorgon träffar jag en rad frivilligorganisationer i Aten, samt premiärminister Antonis Samaras.

Fler bilder från dagen finns publicerade här, samt en video från besöket på förvaringscentren.

Från fredagens presskonferens. Foto: EU-kommissionen

Tusentals barn tar sig varje år till EU för att söka ett nytt liv. Många av dem utstår fruktansvärda prövningar för att komma hit, på flykt undan krig och konflikter. För två år sedan presenterade jag en handlingsplan för mottagandet av ensamkommande barn. Den antogs av medlemsländerna och idag presenterar jag en halvtidsrapport. Den visar att  mycket återstår att göra i EU innan vi kan vara stolta över hur vi behandlar barnen vid ankomsten.

Det finns fortfarande problem i mottagningscenter runtom i unionen, med unga som låses in och förvaras tillsammans med vuxna. Europas länder behöver också bli mycket bättre på att utbyta erfarenheter och barnvändliga metoder, till exempel när det gäller åldersbestämning.

I en del länder finns en syn på strömmen av ensamkommande barn (förra året dryga 12 000 personer som sökte asyl, den verkliga siffran är nog mycket större) som att detta skulle handla om en tillfällig trend. Det är det inte, utan en realitet över lång tid som vi inte kan vända bort blicken ifrån.

Ett av mina starkaste minnen som kommissionär är den afghanske pojke som jag mötte i ett mottagningscenter kring floden Evros vid gränsen till Turkiet häromåret. Han trängdes med ett 70-tal andra flyktingar i en trång och smutsig sal. Pojken bad mig om en euro för att kunna ringa sin mamma. Sådana ögonblick dröjer sig kvar.

Hela rapporten, bakgrundsmaterial och annat finns att läsa här. Idag publicerar också Dagens Nyheter min debattartikel i ämnet.

Efter många dagar kyla och regn  i Bryssel, mötte jag solen och värmen i Florens  idag. Det är tyvärr inte dags för semester än, utan det var invigning av Migrationsforskningscentret vid European University Institute (Migration Policy Center – MPC på eurokratiska) som med stöd från EU forskar på global migration med europeisk relevans. Jag blir kvar till imorgon och på schemat står ett antal seminarier och möten mellan andra politiker, forskare och representanter från frivilligorganisationer och diskussioner om bland annat migration med hänsyn till den ekonomiska krisen och fortsättningen på den arabiska våren. Imorgon ska jag också föreläsa på EIUs sommarskola med studenter från hela Europa.

När vi fattar beslut, behöver vi bra forskning och analyser av läget att basera besluten och strategierna på. Med den ekonomiska krisen och en växande populism ifrågasätts immigration allt oftare. Särskilt då behöver vi tillförlitlig forskning att använda mot främlingsfientliga krafter. I det kommer MPC ha en viktig roll. Vår kontinent står dessutom inför ett demografiskt problem – vi lever allt längre och vi blir allt färre som ska försörja den åldrande befolkningen. Migration är en möjlighet för Europa, inte ett hot.

Här kan du läsa mitt tal.

Photo: European University Institute

I förmiddags hade jag besök av Georgiens utrikesminister Grigol Vashadze, med anledning av att kommissionen idag inledde dialogen med Georgien för visumfrihet med EU. Det är givetvis ett viktigt steg i EU:s arbete att tätare samarbeta med sina grannländer, varav Georgien är ett. Det visar att Georgien gör framsteg vad gäller lagstiftning på relevanta områden. I dialogen kommer man att avgöra vilka kriterier som ska gälla för georgiska medborgare för att de ska kunna resa till EU utan visum och vad Georgien behöver ändra i sin lagstiftning. Det kan gälla exempelvis lagstiftning mot korruption och organiserad brottslighet, skydd för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter samt immigration och asyl. Georgien är ett av sex länder (tillsammans med Armenien, Azerbaijan, Vitryssland, Moldavien och Ukraina) som EU la fast 2009 att man ska fördjupa och stärka samarbetet med.

I fredags presenterades en opinionsundersökning, en så kallad Eurobarometer, som visar att nästan sex av tio européer tycker att det borde bli lättare för personer utanför EU att komma till Europa för turistande och affärer. Den pekar också på att åtta av tio européer vill att fler EU-länder ska göra mer för att ta emot asylsökande.

Årets migrationsrapport presenterades också i fredags. Det är en särskilt viktig rapport eftersom EU:s gemensamma asylpolitik ska läggas på plats under 2012. I den kan man läsa att EU-länderna under förra året tog emot strax över 300 000 asylansökningar. Antalet asylsökande har visserligen gått upp med drygt 16 procent sedan 2010, men siffran är fortfarande betydligt lägre än 2001 då antalet var 425 000.

Båda rapporter visar hur viktigt det är att vi får en gemensam asylpolitik på plats för EU. Att det spretar så mycket mellan Europas länder är ovärdigt och oacceptabelt. Förhandlingarna går nu in i sitt slutskede och Ministerrådet och Europaparlamentet behöver enas kring de förslag som ligger på bordet så att situationen kan bli bättre. Idag tas 90 procent av alla asylansökningar emot av bara tio EU-länder.

Bild: Georgiens utrikesminister Grigol Vashadze och Cecilia Malmström på dagens presskonferens. Foto: European Commission.

Som alltid är det oerhört intressant att vara i USA och få träffa människor som jobbar inom den akademiska världen och i olika tankesmedjor. Samtalen på Harvard var mycket givande, dels med ett antal forskare som sysslar med integration, terrorism, trafficking, krisen i Europa etc, men också med de kunniga och engagerade studenterna. Det blev bra diskussioner om framför allt migration och asyl som var temat på min föreläsning.

Resan fortsatte sedan till Washington där jag haft möte med justitieminister Eric Holder för att bl.a. diskutera kampen mot sexövergreppsbilder på barn på nätet och samarbete i frågor som handlar om dataskydd.

Hela tisdagseftermiddagen ägnade jag åt ett studiebesök på FBI där jag fick en utförlig redovisning av hur de jobbar med it-brottslighet. Det var intressant att höra om en del av deras erfarenheter, inte minst i ljuset av att vi nu är i full gång med att etablera cyberbrottcentret i Haag.

Däremellan har jag också träffat ett antal journalister och olika tjänstemän inom administrationen som arbetar bl.a. mot it-brottslighet och med metoder för att identifiera våldsamma individer som radikaliseras. Vi pratar mycket om fallet Breivik, det är påtagligt hur stor uppmärksamhet rättegången Oslo har fått här.

Ikväll blir det en stor mottagning hos svenske ambassadören och imorgon ska jag tala på en stor konferens om cybersäkerhet. Den organiseras av CSIS, en think tank som jag gjorde praktik på under några sommarmånader för 15 år sedan.

Den amerikanska valkampanjen präglar mycket av samtalen här och det är förstås intressant art följa på nära håll. Idag har Bo, presidentens hund gjort debut i kampanjen, läs mer här.

Har precis haft ett möte med Amnesty International och ett antal mänskliga rättighetsorganisationer från Israel. De ville diskutera den fruktansvärda situationen för migranter i Sinai. Det är en fråga som jag redan för ett år sedan tog upp med olika ministrar i Kairo när jag var där på besök, men sedan dess har situationen blivit värre. Det handlar om migranter och flyktingar, i huvudsak från Sudan och Eritrea som tar sig genom Sinaiöknen på jakt efter asyl i Israel. De allra flesta faller offer för människosmugglare som i Sinai har en särdeles vidrig verksamhet – de tar betalt av migranter och håller dem sedan gisslan och begär lösen av dem eller deras familjer för att släppa dem. Det handlar om ganska stora summor och många av flyktingarna vittnar om fruktansvärd tortyr, våldtäkt och olika typer av kränkande behandling som de utsätts för. Detta kan naturligtvis inte fortsätta. Israel och Egypten måste samarbeta för att slå till mot denna vidriga verksamhet.

Även de flyktingar som inte hamnar i smugglarnas våld har det mycket svårt. De har ingen möjlighet att söka asyl i Egypten. Asylpolitik som sådan existerar inte och den lilla verksamhet som finns sköts av UNHCR. Det finns flera fall där militär har skjutit mot flyktingarna.

Möjligheten till en rättssäker asylhantering är också mycket liten i Israel där sudaneser och eritreaner förvisso får en form av tillfällig uppehållsrätt, dock utan en föregående asylprövning, och utan att få rätt till sjukvård eller möjlighet att arbeta. Den nya lagen, s k Anti-infiltration Law från i februari i år, gör att alla som olagligt tar sig in på israeliskt territorium omedelbart tas i förvar, ofta på obestämd tid och i många fall på livstid. Dessutom bygger nu Israel ett långt staket längs gränsen mellan Israel och Egypten. Det är viktigt att det trots detta kommer att kunna finnas möjligheter för människor att få söka asyl i landet.

Jag har sedan över ett år tillbaka försökt få egyptierna intresserade av ett mobilitetspartnerskap där vi diskuterar migration, asyl, visumfrågor etc i bred bemärkelse. Ett sådant avtal är vi mycket nära att sluta med Tunisien. Från Egypten har det dock hittills varit kalla handen. Vi får se vad som händer efter presidentvalen i juni.

Idag slog Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast att det var ett brott mot de mänskliga rättigheterna när Italen 2009 sände tillbaka båtflyktingar till Libyen. Den enhälliga domen är viktig och välkommen, om än knappast förvånande. Den gör det tydligt att länder som avvisar flyktingar dit de riskerar förföljelse, utan att bedöma deras situation, gör sig skyldiga till brott mot internationell lag. Så ser också EU-kommissionen på saken.

Min företrädare, EU-kommissionär Jacques Barrot, uppmanade strax efter händelserna 2009 den dåvarande italienska regeringen att förklara hur avvisningarna gått till, och hur de italienska myndigheterna skulle se till att undvika liknande situationer i framtiden. Såvitt vi vet har det sedan dess inte skett några liknande avvisningar.

Förra året gav sig över femtio tusen migranter ut i rangliga båtar över Medelhavet mot EU. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR dog 1500 personer på vägen hit. Det visar hur viktigt det är att vi undsätter flyktingbåtar i nöd, och att vi erbjuder stöd till dem som behöver det.

Från EU-kommissionens sida kommer vi nu studera domen noga och se om ytterligare åtgärder behövs.

På min engelska blogg skriver jag idag om att det är två år sedan jag började som EU-kommissionär, och vad som har varit viktigast så här långt:

February 10th, 2010, was my first day as EU Commissioner. Two full years into my mandate, I can easily say that this has been two tough years. The economic crisis, with high levels of unemployment, has overshadowed all other policy areas. The Arab Spring has brought new hopes of democratic neighbours but also raised new challenges for them and for us.  They have clearly indicated the desire to cooperate with us on issues like migration, asylum, police, security and visa facilitation. This is also in our interest and therefore we are now preparing mobility partnerships with countries in the North African region, starting with Tunisia.

The events in southern Mediterranean have put pressure on the Schengen system, and in September last year I presented a proposal on how Schengen can be strengthened, safeguarding this fantastic achievement, but making sure that we improve our evaluation systems and minimize the risk of abuses. Negotiations are ongoing.

Since February 2010 we have advanced quite a lot in the work on the asylum package, although many difficulties remain. The deadline set by the European council, is 2012. We urgently need a system that is common in Europe, allowing asylum seekers to get the same treatment wherever they launch their application. Today, ten countries receive 90% of the asylum applications in the EU. With all countries having an administration and infrastructure in place, it will allow for a more even responsibility and solidarity between EU members.

We have adopted the long term residence directive, as well as the qualification direction and are very close to an agreement on the European Resettlement Program. The Asylum Support Office (EASO) in Malta is up and running, mainly assisting Greece where all member states, the commission and many others are involved to help the country to set up a reception system as well as build up a functioning border control. All member states participated in the Frontex/led RABIT-operation at the Greek/Turkish border.

In the field of legal migration we have agreement on the single permit and are well advanced in the directives on seasonal workers and Intra Corporate Transferees. This will protect legal migrants but also reduce bureaucracy in the member states. With my college Lazlo Andor we are planning further initiatives on labour skills needed for the future, including the need for further labour migration. In times where growth is desperately needed, we must make sure that we can get the best skills.

We have lifted the visa obligation for Albania and Bosnia and also started the dialogue with Kosovo, enabling easier people to people contact. Visa facilitation negotiations are ongoing with Russia, Moldova, Ukraine and soon hopefully with Turkey and Georgia.

In the security area I am most proud of the anti-trafficking directive that gives us better tools to fight this horrible modern slavery. With the employment of our anti-trafficking coordinator at the Commission’s Directorate-General for Home Affairs, I think we are better equipped than ever. Also, the directive on combating sexual violence and abuse of children is very dear to my heart and will help us to better protect the most vulnerable; our children.

In September last year I inaugurated RAN, the network that will help us prevent and identify violent radicalisation and extremism. The network is connecting local actors from all over Europe – academics, social workers, teachers, victims, and others to exchange information and best practices to prevent young people from falling into violent extremism. We have concluded negotiations on Passenger Name Records (PNR) with Australia and the U.S. and also put forward a proposal on a European PNR.

Corruption is a disease that eats confidence and trust and also erodes the legal economy. Last year I launched an anticorruption package, aiming for a report next year with tailor-made recommendations to all member states. To protect the licit economy is important, as well as restoring trust.

So a lot has been done since February 2010, but many things still remain. I am looking forward to all the possibilities and challenges of the rest of my mandate.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 207 andra följare

%d bloggers like this: