You are currently browsing the tag archive for the ‘Ordförandeskapet’ tag.

Vi närmar oss slutet på ordförandeskapet. Idag är statsministern i Europaparlamentet för att summera detta halvår. Mötet i Köpenhamn pågår visserligen än och utgången i klimatförhandlingarna är oviss, men jag känner mig ändå stolt och nöjd över det vi åstadkommit. Vi ska inte glömma att det var med tuffa förutsättningar vi tog över i juli. Vi tog över med en ekonomisk kris som är den tuffaste Europa genomlevt på över 70 år. Samtidigt var det helt tydligt att klimatfrågan inte kan vänta på bättre tider: det kan bli tuffa omställningar för många länder, men vi måste ta itu med vår tids kanske viktigaste fråga.

Detta skulle dessutom göras med osäkra institutionella förutsättningar: det nyvalda Europaparlamentet hade knappt hunnit tillträda, Lissabonfördragets framtid hängde i luften och kommissionen var på utgående.

Av de sex prioriteringar vi satte upp har vi ändå gjort viktiga och betydande framsteg på varje område, och fört Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet och Östersjöstrategin i hamn.

Ekonomiska krisen
Ordförandeskapets målsättning var att EU skulle gå stärkt ur den ekonomiska krisen. Vi har nu en bättre och ökad finansmarknadsreglering på plats, samtidigt som vi fått nya regler kring bonusar och kapitaltäckning för banker. Därmed står vi bättre rustade för framtiden.

Men vi har också skapat tydliga principer för en exitstrategi ur krisen, för att avveckla stödåtgärder och återgå till sunda offentliga finanser. Och vi har lagt grunden för en ny strategi för jobb och tillväxt, som ska stärka EU de närmsta tio åren.

Klimatet
Vi vet ännu inte vad vi når för resultat i Köpenhamn, men vi vet att EU är där med ett starkt förhandlingsmandat. EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, och vi är beredda att höja löftet till 30 procent om andra länder också drar sitt strå till stacken.

EU har också ställt sig bakom bedömningen att det behövs 100 miljarder euro per år till 2020, och 5-7 miljarder euro per år 2010-2012 i en så kallad ”fast start-finansiering”. EU har lovat att stå för 2,4 av de 5-7 miljarderna. Det är viktigt för att utvecklingsländerna ska ha möjlighet att ställa om och anpassa sig till klimathotet. EU har också enats om ett långsiktigt utsläppsmål som innebär att vi bör sänka utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till 2050.

Lissabonfördraget
Efter många om och men kunde äntligen Lissabonfördraget träda ikraft den 1 december. Vägen dit har varit lång, men jag är glad att vi äntligen har moderna spelregler för en öppnare, effektivare och mer demokratisk union. Det gjorde det också möjligt att få en ny kommissionsordförande, José Manuel Barroso, på plats, och förhoppningsvis även resten av kommissionen i januari.

Även Herman van Rompuy, ny permanent ordförande för Europeiska rådet, och Catherine Ashton, hög representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, är redo att uppta sitt arbete.

Östersjöstrategin
Som läsare av denna blogg vet är Östersjöstrategin en fråga jag jobbat mycket med, och det gläder mig att vi under hösten kunde anta en strategi för regionen. Tanken är att vi åtta EU-länder kring Östersjön ska kunna arbeta tillsammans för ett renare hav och en mer ekonomiskt dynamisk region. Östersjöstrategin är även ett nytt sätt att jobba där vi försöker ta ett helhetsgrepp med insikten att många politikområden hör ihop, och regioner i andra delar av Europa följer utvecklingen intresserat.

Stockholmsprogrammet
Stockholmsprogrammet är EU:s nya program för det rättsliga området och kommer att styra EU:s rättsliga, polisiära och migrationssamarbete de närmsta fem åren. Strävan är att skapa ett tryggare och öppnare Europa där enskildas rättigheter värnas, där hörnsternarna är att värna integriteteten och stärka rättsäkerheten samtidigt som vi ökat samarbetet för att bekämpa till exempel människohandel och narkotikasmuggling. Stockholmsprogrammet har också ambitionen att skapa ett gemensamt asylsystem, och jag är glad att Europeiska rådet kunde anta det i förra veckan.

Utvidgning/EU som global aktör
Framsteg har gjorts i förhandlingarna med både Kroatien och Turkiet om medlemskap, och ansökningar från Island, Albanien och Montenegro bedöms just nu av kommissionen. Vi har dessutom beslutat om viseringsfrihet för Makedonien, Serbien och Montenegro. Det är även positivit att arbetet med det östliga partnerskapet är på rull.

Många andra viktiga frågor har naturligtvis behandlats av ordförandeskapet, och att gå in på alla skulle göra ett redan långt blogginlägg än längre. Men att vi nått en lösning i viktiga frågor som europeiskt patent (en förhandling som pågått i flera decennier) och telekompaketet är väldigt bra för Europa. Personligen vill jag även slå ett slag för att vi fört upp kopplingen mellan jämställdhet och tillväxt och hur kunskapen om sambandet mellan de två kan stärka EU:s arbete på dessa områden.

Se även Fokus, Expressen, DN, samt denna längre sammanställning på svenska ordförandeskapets webbplats.

Idag talar jag vid Regionkommitténs seminarium i Bryssel om framtidens EU-strategi för jobb och tillväxt, dvs fortsättningen på den så kallade Lissabonstrategin. För snart tio år sedan beslutades det att EU ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. I vissa avseenden har strategin varit framgångsrik, i andra inte. Ett grundproblem har varit svårigheten att följa upp och utvärdera med så många mål och medel. Under det svenska ordförandeskapet startar nu diskussionen om framtiden och vi ska anta slutsatser om den nya inriktningen vid det Europeiska Rådet i december. Den nya strategin ska sedan beslutas under det spanska ordförandeskapet i mars nästa år.

Det är därför viktigt att vi inte levererar ”en överdekorerad julgran” mot slutet av året. Vi vill fokusera på strukturellt riktiga och långsiktiga åtgärder som bidrar till att lösa vårt ordförandeskaps båda huvudprioriteringar, den ekonomiska krisen och klimatförändringarna. Den åldrande befolkningen och det därpå följande behovet av att öka arbetskraftsutbudet är en annan viktig utmaning som måste vara styrande för strategin. Vi måste också värna frihandeln inom EU och gentemot omvärlden. I svåra tider är det lätt att falla för frestelsen att gynna det egna näringslivet, även om vi alla vet att det är handel över gränserna gör oss rikare.

Tillsammans med Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt träffade jag igar Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som besökte Stockholm. Jag hade också ett intressant möte med utrikesminister Bernard Kouchner och EU-minister Pierre Lellouche, som också ingick i delegationen.

Jag uppskattar att president Sarkozy besökte oss redan på den tredje dagen av det svenska ordförandeskapet. Bilaterala möten med medlemstater är del av det dagliga arbetet med ordförandeskapet, och av stor betydelse för att vi ska hitta en gemensam grund i ett antal nyckelfrågor som vi ska ta oss an de närmsta sex månaderna.

Under lunchdiskussionen bekräftade Sarkozy att Frankrike kommer att stödja det svenska ordförandeskapet på en rad områden. Till exempel med arbetet att få med övriga världen på en global klimatöverenskommelse, att förbättra strukturerna för tillsyn av finansmarknaderna och en ambitiös uppföljare till Lissabonstrategin. Vi kom också överens om att dela det europeiska ordförandeskapet för Unionen för Medelhavet.

Idag har jag varit i Bryssel med Carl Bildt för att inför Brysselkorrespondenterna presentera det svenska ordförandeskapet och våra prioriteringar. Det var en fullsatt pressal med säkert 200 journalister. Vi svarade på en skur av rågor och minglade efteråt med kanelbullar (hembakta från svenska kyrkan i Bryssel!) och fika. Frågorna handlade mycket om utrikespolitik – situationen i Iran, utvidgningen, Mellanöstern, de transatlantiska relationerna etc, men även en hel del om klimatförhandlingarna och den fortsatta processen kring Barroso. Alla tycks vara medvetna om den svåra period vi befinner oss i, men hos vissa finns en övertro på vad Sverige kan åstadkomma under bara sex månader.

Vad gäller Barroso så fick ju Sverige och det tjeckiska ordförandeskapet i uppdrag att sondera stödet i Europaparlamentet för att kunna fatta beslut i mitten av juli. Det ska vi göra genom samtal och möten. Just nu kokar hela Bryssel av rykten och olika enskilda parlamentsledamöter gör spektakulära uttalanden. Det hör till spelet. I slutet på veckan kommer det nog att klarna vem som leder grupperna och vem som därmed talar för dem. En ny konservativ euro-skeptisk grupp bildas i dagarna, med brittiska Tories som huvudparti. Det reducerar EPP-gruppen med ganska mycket och påverkar naturligtvis den gamla gruppindelningen. Men som sagt, om en vecka klarnar det nog.

Bland annat DN, Svd, AB och GP skriver om ordförandeskapets prioriteringar, liksom Carl Bildt, och DN:s Europablogg kommenterar den nya partigruppen.

Inledde fredagen på EU-nämnden för diskussioner inför måndagens allmännarådsmöte i Luxemburg. Det finns naturligtvis en stor frustration hos ledamöterna i nämnden över att de inte får klara och tydliga besked om vad vi förväntas komma överens om på måndag och senare på toppmötet, men frustrationen är lika stor hos mig. Vi vet inte hur långt vi kommer i finansieringsdiskussionen inför klimattoppmötet, den frågan är oerhört känslig inte minst i Polen och framstegen är ännu så länge inte så konkreta som vi skulle vilja. Likaså är det några länder, framför allt Storbritannien, som har svårigheter när det gäller besluten om finansiell övervakning och etablerandet av ett slags riskanalysråd för finansmarknaden. Slutligen har vi inte fått besked ännu från Dublin om slutformuleringen av de juridiska garantier som irländarna behöver för att kunna utlysa en ny folkomröstning. Garantierna måste vara formulerade på så sätt att de känner sig trygga men att de inte innebär några ändringar av fördraget för oss andra. Alla dessa frågor spiller över på vårt ordförandeskap så vi är förstås angelägna om att vi hinner så långt som möjligt nu.

Spännande diskussion väntas alltså på Gaerc imorgon i Luxemburg dit jag reser tidigt. Då skall jag också träffa min nya brittiska kollega Glenys Kinnock. Jag tror att hon blir den den 4:e brittiska EU-ministern sedan jag tillträdde. Glenys och jag känner varandra sedan Europaparlamentet där hon varit ledamot i många år. Hon är gift med f.d kommissionären och labourledaren Neil Kinnock. Dessutom är hon svärmor till min f.d kollega och vän Helle Thorning Schmidt, som just nu är partiledare för socialdemokraterna i Danmark. EU-världen är liten.

Igår fattade kommissionen beslut om ett förslag på ett nytt femårsprogram för polis, rätts- asyl- och migrationssamarbete, det som redan fått namnet Stockholmsprogrammet. Det kommer att bli utgångspunkt för de diskussioner som skall föras under vårt ordförandeskap och förhoppninsgvis leda till ett beslut på europeiska rådet i höst. Tanken är att bl.a fördjupa det polisiära samarbetet i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten, men också hitta en balans som säkrar rättssäkerhet och indvidens rättigheter. Sverige är också pådrivande för att hitta vägar för legal arbetskraftsinvandring till EU. Som stämningarna är i flera länder nu efter extremhögerns framgångar i EP-valet kan det bli tuffa diskussioner i rådet så småningom.

I måndags fick José Manuel Barroso formellt frågan från det tjeckiska ordförandeskapet om han står till förfogande till omval som kommissionsordförande. Barroso svarade ja (Förvånad, någon?). Socialisterna i Europa har inte kunnat enas om en motkandidat och efter det dåliga resultat s gjorde är det rimligt att kommissionsordförande utses från mitten-högerlägret. Dessutom stödjer ett antal socialistiska statsministrar Barroso. Planen är att han skall utses på toppmötet nästa vecka, och sedan bekräftas av Europaparlamentet när det möts i juli, men det pågår en diskussion i medlemsländerna om huruvida han formellt ska utses eller bara nomineras. Det har att göra med osäkerheten om vilket fördrag som skall gälla i höst och hur kommissionen skall tillsättas. Vi föredrar från svensk sida att han väljs och utses formellt så att att det finns en stabilitet i kommissionen under sommaren och hösten. Det finns tillräckligt många osäkerhetsmoment som det är och vi behöver någon som med kraft kan leda kommissionen tills den nya utses senare i höst.

I morse fick jag besök av den tjeckiska senaten. Talmannen där är en av dem som gör sitt yttersta för att förmå sina kollegor att rösta ja i den omröstning om Lissabonfördraget som senaten skall hålla på eftermiddagen den 6 maj. Vi pratade lite om ordförandeskapet, men också om hur EU-nämnden fungerar hos oss, en modell som tjeckerna är intresserade av för att få ett större parlamentariskt engagemang – och kontroll – över EU-frågorna.

Caroline FlintResten av dagen ägnade jag åt min besökande kollega Caroline Flint, EU-minister i Storbritannien. Vi hade en lång arbetslunch och sedan deltog vi i ett seminarium om den ekonomiska krisen och EU på Stockholms Universitet. Britterna och Sverige är traditionella allierade i EU och har en bred samsyn på frihandel, utvidgning, behovet av budgetreformer, klimatambitionerna, öppenhet mm. Men det är också påtagligt att det finns skillnader. Den mycket EU-skeptiska oppositionen (Tories, inte liberalerna) jagar regeringen och gör att den är lite mer återhållsam i sitt EU-engagemang. Tories hotar att riva upp den brittiska ratificeringen av Lissabonfördraget och är överlag mycket skeptiska till allt samarbete i EU utom det rent ekonomiska. I opinionsundersökningarna leder de stort och val hålls troligen inom ett år.

Oavsett vad som händer i det valet kommer vi att kunna lita på starkt stöd och god hjälp av våra brittiska kollegor under vårt ordförandeskap.

Mitt anförande från seminariet kan du läsa här.

Zaida Catalan är femma på miljöpartiets lista till Europaparlamentsvalet. På sin blogg har hon skrivit ett brandtal för Europasamarbetet. Läser man hennes programförklaring skulle hon lika gärna kunna vara folkpartist.

”Att prata om ”EU-kritik” eller ”EU-motstånd” är för mig så 1999″, skriver Zaida Catalan. Jag hoppas verkligen att Catalan får möjlighet att påverka miljöpartiets politik internt, för partiet har en lång väg att gå innan de kan sägas ingå bland de verkligt konstruktiva Europavännerna. Miljöpartiet säger nej till Lissabonfördraget, som bidrar till att öka öppenheten i EU, fördjupar demokratin och gör samarbetet mer demokratiskt. De säger nej till att ge det folkvalda parlamentet mer inflytande, och de säger nej till den allra tydligaste symbolen för europeiskt samarbete – euron.

Zaida Catalan tycker dock att jag borde vara ute och uppmuntra folk att gå och rösta istället för att förbereda det svenska ordförandeskapet. Men jag lovar, jag gör både och. Sedan oktober 2006 har jag rest runt i hela landet och träffat skolungdomar, allmänhet, lokalpolitiker, föreningar, företag mm och talat om EU, EU-valet och ordförandeskapet. Vårt ordförandeskap kommer att bli viktigt. För att lotsa Europa åt rätt håll mitt i den brinnande krisen, men också för att öka intresset för Europa här hemma. Men när får vi besked: vågar regeringen hoppas på miljöpartiets stöd under ordförandehalvåret?

Även EU-nämndens ordförande Anna Kinberg Batra har reagerat på Mats Engströms angrepp som jag berörde här igår. Mats Engström gör dock ett nytt försök idag att påstå att ”alliansen mörkar insatserna av socialdemokrater” under det förra ordförandeskapet.

Vi har aldrig förnekat att den förra svenska regeringen drev viktiga frågor i EU-samarbetet. Jag brukar tvärtom framhålla att ordförandeskapet 2001 var lyckat i många bemärkelser och jag har ofta lyft fram Anna Lindhs insatser, inte minst i Makedonien.

Däremot råder det ju knappast något tvivel om att den förra regeringen höll en låg profil i EU-frågorna. Ibland var socialdemokratiska ministrar i Bryssel utan att berätta vad man hade gjort när man kom hem. Att EU-frågorna var känsliga är uppenbart. Jag vågar påstå att alliansregeringen är betydligt mer aktiv i Bryssel. Vi tar initiativ, vi är närvarande, vi skapar allianser på ett sätt som inte gjordes tidigare. Och vi står upp för Sveriges engagemang i EU även på hemmaplan.

Det här bekräftas av många av mina kollegor men också av Margot Wallström, som citerades på DN:s ledarsida idag med orden: ”Alliansen visar större intresse för Bryssel och EU än den gamla regeringen”.

Idag höll jag ett lunchanförande hos Stockholms Handelskammare. Se gärna klippet Stockholms Handelskammares webbredaktion spelade in på väg dit

dsc004401Jag kommer precis från möte med GAERC, allmänna rådet (det ministerråd där jag företräder Sverige) i Bryssel. Idag har vi förberett slutsatserna för vårtoppmötet senare i veckan. Senare under dagen ska jag ha bilaterala möten med min brittiska kollega Caroline Flint och den slovenske EU-ministern Mitja Gaspari. Vi brukar alltid passa på att lägga in en rad olika möten när jag ändå är i rådsbyggnaden. Här finns ju alla kollegorna på plats samtidigt, och det är viktigt att hålla god kontakt med de länder som vi behöver samarbeta nära med, inte minst inför ordförandeskapet.

Den ekonomiska krisen kommer självklart att stå i centrum även när stats- och regeringscheferna träffas på torsdag och fredag. Hittills har EU agerat samfällt och ganska effektivt för att förhindra de allra värsta effekterna av krisen. Olika försök till ökad protektionism har hittills motats i grind. Det är bra, för krisen kommer bara att kunna mildras genom att vi stärker den inre marknaden och visar en ännu större öppenhet mot omvärlden.

De flesta verktyg för att stimulera ekonomin och hantera krisen finns i medlemsländerna. Men samtidigt har EU en rad styrmedel som både kan och bör användas. Lissabonstrategin som innehåller rekommendationer och gemensamma mål för fler jobb och högre tillväxt, måste förnyas. Vi ska hitta vägar så att länder med stora budgetunderskott ska kunna leva upp till kraven i stabilitetspakten. Dessutom behöver vi få till stånd en gemensam tillsyn av finansmarknaderna i Europa.

En annan av EU:s viktigaste insatser i krisen blir just återhämtningsplanen. Den handlar om att unionen bidrar till investeringar som syftar dels till bättre energiförsörjning genom att bygga ihop el- och gasnät, dels om bredbandssatsningar.

För svensk del är en elkabel mellan Sverige och Baltikum särskilt viktig när vi förhandlar om vilka projekt som ska prioriteras. När Litauen stänger det gamla kärnkraftverket i Ignalina så ska ju ren, svensk energi utgöra ett bättre alternativ än den ryska gasen!

En fråga som vi fortfarande diskuterar handlar om finansieringen av det klimatpaket som EU-länderna enades om i december. Det kan vi inte lösa i detalj redan nu men vi måste sända ut signaler till omvärlden om att EU är redo att ta ett ambitiöst ledarskap inför klimatmötet i Köpenhamn då vi förhoppningsvis ska enas om ett nytt globalt klimatavtal.

Idag besöker jag Europaparlamentet i Strasbourg. Under våren åker jag hit flera gånger för att diskutera frågor som ska lösas under det svenska ordförandeskapet.

Bland annat träffar jag samtliga ledare för de politiska grupperna, och idag är det dags för socialisternas ordförande Martin Schultz, de grönas Daniel Cohn-Bendit och UEN-gruppens Brian Crowley. En av de frågor jag tar upp med dem är hur den nya kommissionen ska utses i höst. Det här är nämligen en knivig fråga, eftersom vi inte vet om och när Lissabonfördraget träder ikraft.

Det har blivit allt viktigare för ordförandeskapet att ha goda kontakter med parlamentet, inte minst för att kunna hitta kompromisser i viktiga frågor. Alla ministrar behöver odla sina kontakter, och därför är även Maud Olofsson, Nyamko Sabuni och Åsa Torstensson på plats här i Strasbourg.

Redan idag har parlamentet ett avgörande inflytande på de flesta beslut som fattas, men när Lissabonfördraget träder ikraft blir parlamentet även medbeslutande inom rättsfrågor och jordbrukspolitik. Det är en avgörande förändring jämfört med idag, när ministerrådet själv beslutar på de här områdena.

Vi passar även på att äta lunch med de svenska MEP:arna, för att berätta om förberedelserna inför ordförandeskapet och diskutera frågor som står på EU-agendan just nu. Kul, det var stor uppslutning!

e6e29e114Alldeles nyss presenterade jag logotypen och webbadressen för de svenska ordförandeskapet på en presskonferens här i Rosenbad. Loggan är egentligen en hel ”visuell identitet”, som kommer att finnas med på allt tryckt material, på alla möten som ordförandeskapet anordnar, och förstås även på den särskilda ordförandewebben.

Minns ni att det var Sverige som införde webbadressen ”eu2001.se” inför ordförandeskapet för åtta år sedan? Hittills har alla länder följt det exemplet. Nu tar vi ett nytt steg och lanserar adressen ”se2009.eu” för ordförandewebben som öppnar den 1 juni. Genom att använda .eu visar vi att vi som värd för EU också för hela unionens talan. Det är bara att hoppas att nästa ordförandeskap följer vårt exempel!

När vi började skissa på den visuella identiteten hade vi begrepp som ”öppenhet, dialog och vardagsnära” som ledstjärnor. Både logotypen och webbadressen ska symbolisera att Sverige tillhör EU:s kärna, och att vi är stolta värdar för Europa under vårt halvår som ordförande. Jag tycker att vi har lyckats.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 209 andra följare

%d bloggers like this: