You are currently browsing the tag archive for the ‘rådsmöte’ tag.

Food distribution in Hatay Turkish-Syrian border, August 29, 2012

IHH Humanitarian Relief Foundation/TURKEY (c)

Dimman låg tät i Luxemburg när rådsmötet  för rättsliga och  inrikesfrågor skulle börja igår. Flera ministrar kunde inte landa eftersom flygplatsen var stängd på morgonen. Det var många ämnen som stod på dagordningen, stora viktiga frågor som förtjänar mer utrymme och som det finns anledning att återkomma till.

Situationen i Syrien – antalet flyktingar från Syrien ökar i snabb takt. Den stora majoriteten stannar i grannländerna – Jordanien, Turkiet, Irak och Libanon. UNHCR uppskattar att det vid årets slut kan finnas upp till 710 000 flyktingar i behov av hjälp. Hittills har väldigt få av dem kommit till Europa, ungefär 16 000. Mycket görs redan för att stödja mottagarländerna, men vi kan göra mer. Hittills har EU:s humanitära stöd uppgått till 230 miljoner euro. Vi i kommissionen håller på att ta fram en plan med kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för hur EU och medlemsstaterna kan fortsätta stödja det humanitära arbetet i regionen, men också hur vi i Europa kan ta emot fler syrier i behov av skydd Vi arbetar också med att få ett regionalt skyddsprogram på plats tillsammans med UNHCR.

Asylpaketet – vi hade en avstämning hur det går i förhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen om de förslag till lagstiftning som tillsammans kommer att utgöra EU:s nya gemensamma asyl- och flyktingsystem. Det görs framsteg och mottagandedirektivet och Dublinförordningen är vi snart i mål med, men förhandlingen om asylprocedurdirektivet och Eurodac fortsätter.  Ambitionen är att förhandlingarna ska vara färdiga innan slutet av 2012 och jag tror att det är möjligt att nå en politisk överenskommelse tills dess. EU behöver ett humant gemensamt asylsystem för idag är skillnaderna alltför stora mellan länderna. Tanken är att det nya systemet ska garantera rättssäkerhet och human behandling av den enskilde och en likvärdig effektiv handläggning. Då kan också alla 27 medlemsländer ta ett ansvar.

Schengensutvidgning till Bulgarien och Rumänien – för att vi ska ha fri rörlighet för personer har vi Schengen avtalet, som innebär att personkontrollerna vid gränserna tas bort, och kompenseras av överenskommelser om åtgärder på andra områden, som måste till för att tilliten mellan länderna ska finnas och för att t.ex. kunna bekämpa brottslighet utan gränskontroller. Innan ett land släpps in i Schengen måste man uppfylla vissa krav vad gäller t.ex. kontrollen av den yttre gränsen, polissamarbete och viseringsutfärdande. Bulgarien och Rumänien håller på att genomföra förändringar i lagstiftning. Ett beslut om Schengeninträde tas enhälligt av rådet och än finns inte den enhälligheten bland medlemsländerna.

En annan mycket komplicerad fråga handlar om visumfrihet för medborgare i länder på Västra Balkan. Att successivt lyfta visumtvånget för våra grannländer och partners är en viktig målsättning för mig. Ökad rörlighet skapar kontakter människor emellan, något som är oerhört positivt. Alla länder på Balkan, utom Kosovo, har visumfrihet med EU. Detta fungerar alldeles utmärkt i de flesta fall, men har också lett till en omfattande våg av asylsökande till bland annat Frankrike, Tyskland och Sverige från framför allt Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Detta är ett stort problem eftersom färre än 1 % av de som söker  får asyl. Antalet asylsökande har ökat med 73 % jämfört med förra året. Flera länder uttryckte stor oro för utvecklingen som riskerar hela visumprocessen. Det är viktigt att länderna på Balkan gör mer för att vända trenden. Ytterst handlar det om att förbättra villkoren för romer. Den 5/11 är det ett stort ministermöte i Albanien med samtliga länder från Balkan närvarande. Då ska frågan diskuteras vidare.

Idag fortsätter rådsmötet med bland annat diskussioner om konfiskering av kriminellas tillgångar och den senaste rapporten från EU:s narkotika byrå.

 

Familjefoto från informella rådet i Köpenhamn januari 2012

Familjefoto från informella rådet i Köpenhamn januari 2012

Idag är det inte bara rådsmöte med de 27 inrikesministrarna det är också internationella kvinnodagen och därför ett utmärkt tillfälle att notera bristen på kvinnor som kommer att sitta runt förhandlingsbordet idag.  Antal kvinnor bland inrikesministrarna i Europa är 6. Bland justitieministrarna, som dock inte träffas idag är fördelningen något bättre – 9 kvinnor.

Den politiska representationen är en mycket tydlig markör på hur långt vi har kommit vad gäller jämställdhet. En granskning av mitt eget hus, kommissionen, är inte någon upplyftande läsning. En tredjedel av kommissionen är kvinnor, 9 av 27.  Den höge representanten för utrikespolitik och förste vice ordförande är förvisso kvinna, Cathy Ashton, och vi har också en kvinnlig generalsekreterare,  Catherine Day. Av kabinettscheferna är endast fem av 27 kvinnor, varav en av dem, Maria Åsenius jobbar med mig. Än värre är det på generaldirektörsnivå. Där hittar vi bara två damer bland 36 herrar. En bakomliggande faktor är bristen på flexibilitet i arbetet och möjligheten till föräldraledighet för båda könen. Kommissionen har en intern strategi och handlingsplaner för att förbättra situationen. Den senaste utvärderingen visar att kvinnor på mellanchefspositioner har ökat de senaste åren så även om det fortfarande går alldeles för långsamt så går det i rätt riktning.

Kommissionen har också en strategi för att arbeta med medlemsländerna för att öka kvinnors deltagande ex genom att underlätta balansen mellan yrkes- och privatliv, främja kvinnors företagande samt uppmuntra tillgång till barnomsorg av hög kvalitet. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är nu uppe i 63 %, gentemot 52 % 1998. Det uttalade målet från kommissionens sida är att till 2020 vara uppe i 75 %.  Men det bygger på att medlemsländerna aktivt arbetar med dessa frågor och inser att det är lönsamt att kvinnor deltar i arbetslivet. Enligt vissa beräkningar skulle BNP öka med mellan 15 och 45 % om skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män försvinner.

Inom mitt eget ansvarsområde har jag lagt fram flera förslag som särskilt tar hänsyn till kvinnors specifika situation i exempelvis asylmottagningen, där det ska vara självklart att en kvinna som utsatts för övergrepp behöver extra omsorg. Även när det gäller att ta fram en strategi mot människohandel så måste man se till det faktum att upp till 80 % av traffickingoffren är kvinnor.

Kvinnors politiska deltagande och ställning på arbetsmarknaden kommer vi dock inte att diskutera idag under rådsmötet. Vi kommer däremot att diskutera den gemensamma asylpolitiken, situationen i Grekland och Schengenförslaget. Rådet förväntas också anta två väldigt viktiga förslag som jag har engagerat mig mycket i. Det första är en skärpning av regler på import och export på vapen och det andra är det gemensamma kvotflyktingprogrammet. Efter många års förhandlingar är äntligen de tre institutionerna överens om det europeiska kvotflyktingprogrammet som gör att vi bättre kan poola våra resurser och bistå världens allra mest utsatta flyktingar.

Idag har jag ägnat dagen att tillsammans med mina medarbetare utvärdera rådsmötet igår och se hur vi går vidare i olika förhandlingar. Det är främst i fråga om Schengen och Dublinförordningen som vi behöver fundera över nästa steg. Senare idag åker jag till Göteborg för att beöka bokmässan där. Det gör jag varje år sedan många år tillbaka och i år ska jag också medverka i olika seminarium, ett om korruption i Europa med professor Sören Holmberg och andra korruptionsforskare vid Göteborgs Universitet, och ett samtal med journalisten Cecilia Uddén om den arabiska våren. Dessutom ska jag frågas ut vid kommissionens monter av kommissionens chef i Sverige, Pierre Schellekens. Naturligtvis hoppas jag också hinna med att lyssna på lite författarseminarium samt köpa lite böcker.

Idag väljs Annie Lööf till ny ledare i Centerpartiet. Det är en duktig tjej och jag önskar henne all lycka i sin nya svåra men spännande uppgift som ny partiordförande.

Ett långt rådsmöte är just avslutat. Tyvärr lyckades inte det polska ordförandeskapet att skapa enighet om när och hur Rumänien och Bulgarien ska gå med i Schengen. Två medlemsstater, Finland och Nederländerna var emot och eftersom beslutet kräver enhällighet kunde ingen överenskommelse göras. Det är tråkigt. Vi hade också en lång debatt om mina förslag för att stärka Schengen. Inför mötet har det varit ganska hätska uttalanden i media av vissa medlemsländer men debatten var faktiskt ganska konstruktiv. Alla medlemsländer stödjer inte allt i mina förslag, medan andra är beredda att acceptera allt rätt av. Vissa missförstånd kunde klaras ut och alla är överens om att stärka utvärderingen av Schengen och att beslut om gränskontroll av mer långsiktig art måste fattas gemensamt. Det är oerhört viktigt att inte ett medlemsland av inrikespolitiska skäl lättvändigt kan införa gränskontroller utan att övriga EU kan vara delaktig i ett sådant beslut. Jag tror nog att vi ska hitta en bra lösning i de kommande förhandlingarna.

Tyvärr var andan inte lika konstruktiv när vi diskuterade asylpaketet. Tillsammans med det polska ordförandeskapet har jag försökt hitta en väg framåt för att bryta dödläget om Dublinförordningen. Den är central i hela asylpaketet. Om vi ska nå målet att besluta om ett gemensamt asylsystem nästa år så måste alla kompromissa. Tyvärr grävde många medlemsländer ner sig ännu djupare i sina skyttegravar och verkar inte vilja nå resultat. Det är beklagligt men naturligtvis ger jag inte upp. På lunchen hade vi bjudit in den norske justitieministern Knut Storberget för att tala om det fasansfulla dådet i Oslo 22 juli och om arbetet för att bekämpa våldsam extremism.
Jag presenterade det nätverk mot radikalisering som vi invigde för två veckor sedan och vi hade en mycket bra diskussion kring dessa frågor. Mer information finns på min hemsida

Med Beatrice Ask oc Knut Storberget från Norge.

Igår hade vi rådsmöte i Luxemburg och det var som vanligt en lång dag som började med förberedelsemöte med ungrarna vid halv tio. Rådsmöten är konstiga tillställningar: 27 ministrar, jag och mina medarbetare, rådssekretariatet och massor med tjänstemän sitter instängda i ett rum utan fönster från 10 på morgonen till sent på eftermiddagen. Arbetslunchen var planerad till kl. 13.30 men inte förrän klockan fyra fick vi sätta oss till bords, utsvultna. Därefter pågick mötet ytterligare några timmar och först efter presskonferens tillsammans med det ungerska ordförandeskapet kunde jag återvända till Bryssel, strax efter klockan sju på kvällen. Man kan naturligtvis fråga sig om det blir några kloka beslut tagna under dessa omständigheter ;)

Vi hade som vanligt svåra men hyfsat konstruktiva diskussioner om migration, läget i norra Afrika, asylpaktetet, Schengen, visumfrågor, arbetskraftsinvandring och arbetet mot terrorism. I några frågor gjorde vi faktiskt framsteg. Inget beslut fattades dock om Bulgariens och Rumäniens Schengeninträde, rådet beslöt att återvända till frågan i september.

Angående asylpaktetet så hade vi en ganska detaljerad diskussion om hur vi ska gå vidare och med anledning av de nya kompromissförslag som jag presenterade förra veckan. Det finns fortfarande stora motsättningar mellan medlemsländerna, men i de slutsatser som rådet antog så förbinder sig länderna i alla fall att fortsätta förhandlingarna med målet att komma överens nästa år. Det inkommande polska ordförandeskapet har asylförhandlingarna som prioriterad fråga och har kallat till ett informellt ministermöte redan i mitten på juli för att fortsätta behandla frågan. Det är oerhört viktigt att medlemsländerna inte bara talar om vikten av att komma överens, utan att de också verkligen är bereddda att göra kompromisser. Än så länge är det mest snack och alldeles för lite hockey.

På måndag är det exakt ett år sedan det var val i Belgien. Fortfarande finns ingen ny regering och ingen lösning i sikte. Jag brukar lyssna på belgiska nyheter på radion på väg till jobbet på mornarna, och där avhandlas oändliga debatter om olika pigga lösningar och alternativ, men det tycks i realiteten inte finnas någon verklig vilja att komma överens. Landet fungerar konstigt nog i alla fall och de belgiska sittande ministrarna är otroligt konstruktiva partners i Europasamarbetet, men landets trovärdighet – ekonomiskt och politiskt – undergrävs förstås för varje dag som går.

Våren har verkligen kommit till Bryssel. Solen strålar och hela staden pryds av blommande körsbärsträd, syrener och magnolia. I lördags var det 300 dagar sedan valet och fortfarande finns det ingen belgisk regering.

Idag har vi rådsmöte i Luxemburg och även här är det vackert väder. Det känns lite trist att sitta inne hela dagen.

Stämningen är ganska upphetsad inte minst i Italien och Malta. De kräver båda att det tillfälliga skyddsdirektivet ska utlösas. Båtarna fortsätter att komma till Lampedusa, enligt uppgift kommer nu flyktingar ända från Elfenbenskusten. Alla talar om solidaritet men idag får vi se vad det betyder i praktiken och vad medlemsländerna är beredda att ställa upp med

Intensiva förberedelser inför nästa veckas rådsmöte. Har haft ännu en telefonkonferens med det ungerska ordförandeskapet och samtalat med en hel del ministrar i förväg. Det kommer att bli en lång och intensiv debatt om migrationsfrågorna i Luxemburg. Italiens beslut att ge uppehållstillstånd till en del tunisier väcker mycket diskussion i medlemsländerna också.

Utvecklingen i Nordafrika och migrationsströmmarna illustrerar hur viktigt det är att kunna agera gemensamt på europeisk nivå och behovet för europeisk finansiering. Just nu vill alla medlemsländerna att kommissionen ska finansiera det mesta som har med migration och gränskontroll att göra. Strax innan sommaren presenterar kommissionen sitt förslag till flerårsbudget. Mitt område har ju verkligen vuxit i omfattning de senaste åren men utgör fortfarande bara 0,77 % av EU:s totala budget. Det är svåra tider så vi måste alla vara restriktiva men jag menar att det finns skäl att argumentera för att det finns ett verkligt europeiskt mervärde med att också ha en gemensam budget för migration, asyl och gränskontroll men även för att finansiera en del gemensamma insatser i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten.

Samtidigt har jag precis som alla kommissionärer strikta order att se över varje post inom mitt område, rensa bort det som inte kan motiveras och förenkla. Idag ordnar kommissionen en stor konferens om just budgeten inom inrikespolitikens område. Tanken är att med olika intressenter diskutera och höra deras förslag på prioriteringar. Du kan läsa mitt öppningstal här. Vi har också en öppen remissrunda på nätet.

En lång dag i Luxemburg. Landade tidigt och trött och jetlaggad
kastade jag mig in i en bil direkt till Luxemburg. Hann precis fram
till mötet klockan tio. Det var det spanska ordförandeskapets sista
rådsmöte i inrikesministerkretsen och Alfredo verkade vilja krama ur
maximalt ur detta. Vi avslutade inte förrän klockan sju på kvällen
och sedan var det pressträff och några bilaterala möten. Var helt
slut när jag stapplade ut ur den hemska rådsbyggnaden och upptäckte
att det var en vacker sommarkväll där ute i verkligheten.

Mötet idag innehöll diskussioner om terrorism och inre säkerhet, om
bättre vertyg i kampen mot narkotikasmuggling och så diskuterades
mina förslag om ensamkommande flyktingbarn, en handlingsplan som fick
stort stöd. Stöd fick kommissionen också i att gå vidare med
arbetet att kunna ge visumfrihet till Albanien och Bosnien i höst om
länderna uppfyller de sista kriterierna.

Under lunchen hade jag möjlighet att rapportera om förhandlingarna om
TFTP i Washington som nu nästan är klara. Det blev en del frågor men
på det stora hela fick jag stort stöd för den nya överenskommelsen.
Jag har även ringt om informerat rapportören i Europaparlamentet och
nästa vecka besöker jag hela utskottet. Jag hoppas att EP ska kunna
rösta innan sommaren men det är en del meck med översättningar och
procedurer när vi väl har hela avtalet klart för omröstning.

Vulkanen har ställt till det en hel del i Europa men Europaparlamentet höll sin session i Strasbourg i alla fall. Eftersom många ledamöter blev strandade i Bryssel redan förra veckan,  var det förvånansvärt många som tog tåget till Strasbourg och lyckades vara på plats. Talmannen beslöt i alla fall att bara hålla debatterna och inte göra några voteringar.

Själv deltog jag i en bra och konstruktiv debatt om SWIFT inför att mandatet nu är klart att antas av rådet. Vi debatterade också PNR – Passenger Names Record. Här bad parlamentet kommissionen att ta fram ett antal kriterier som måste finnas med för att vi ska kunna sluta samarbetsavtal med USA, Kanada och Australien. Jag håller just nu på att definiera sådana kriterier och ser fram emot att diskutera dem med ledamöterna senare i vår eller i början på hösten.

Rådsmötet med inrikes- och justitieministrarna var ursprungligen planerat till två dagar i Luxemburg. Det blev några timmar idag i Bryssel istället och ett bra och effektivt möte.  Fortfarande var det många som inte kunde komma och faktum är att vi inte hade ett quorum, dvs minst 14 ministrar på plats. Alla länder var förstås representerade, men det måste vara 14  ministrar eller statssekretare för att kunna fatta beslut.  Således beslöt det spanska ordförandeskapet att politiskt anta SWIFT-mandatet, eftersom alla länder nu är överens, men rent formellt ta det på allmänna rådet den 10 maj. Det innebär att jag kan börja informella samtal md washington redan i månadsskiftet och de reella förhandlingarna i mitten på maj. Det är en tuff tidsplan om vi ska hinna klart innan sommaren. Glädjande dock att vi har en så stor enighet om de viktigaste förhandlingsfrågorna. Det blir hårda förhandlingar, men jag är ganska optimistisk.

Den belgiska regeringskrisen kommer olägligt, bara två månader innan Belgien ska ta över ordförandeskapet i EU. De har ju viss vana av regeringskriser i Belgien så vi får hoppas att de reder upp det hela innan sommaren.

Slutligen gläds jag åt att min vän och före detta kollega i Europaparlamentet, Nick Clegg, gör en så fantastisk valrörelse i Storbritannien. Det blir spännande på valdagen, även om liberalerna missgynnas av det valsystem som britterna har.

Igår var jag på mitt första rådsmöte som kommissionär. Det var i samma mötesrum som jag varit i så många gånger tidigare, fast denna gång fick jag sitta på kommissionsplatsen. Nya ministrar var det också: inrikes- och justitieministrar. Några bekanta men de flesta nya för mig. Rådsmötet pågår i två dagar, men mina frågor var idag och de mer rättsliga tar min kollega Viviane Reding hand om i morgon.

Det var många frågor på dagordningen och kommissionen förväntas yttra sig om alla punkter. Vi talade om Swift och hur vi ska gå vidare, om visumkonflikten mellan Schweiz och Libyen som nu har drabbat hela EU och jag redogjorde för de initiativ och förslag som jag kommer att lägga fram under den närmaste tiden.

På franskt initiativ höll vi en lång diskussion om migrationsströmmarna i Medelhavet. Jag presenterade mitt förslag om Frontex samtidigt som jag signalerade kommande initiativ för att öka den legala invandringen och arbeta för en gemensam och human asylpolitik. Det kändes inte riktigt som om det är medlemsstaternas främsta prioritet, så det kommer bli en tuff kamp.

Idag är jag i Brygge, där kommissionen har två studiedagar för att diskutera vårt kommande arbetsprogram och EU 2020-strategin, uppföljningen av Lissabonstrategin.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 225 andra följare

%d bloggare gillar detta: