You are currently browsing the tag archive for the ‘Stockholmsprogrammet’ tag.

Presskonferens

Presskonferens

Europeiska rådets riktlinjer om framtiden för området för frihet, säkerhet och rättvisa kommer att antas i juni. Det görs i en tid då EU-motståndet är högljutt och där vi ser tendenser till ökad nationalism, intolerans och främlingsfientlighet. Mitt budskap till stats- och regeringscheferna är en vädjan om att visa politiskt ledarskap och ge en tydlig signal om att EU inte kommer att kompromissa om sina kärnvärden.

Idag presenterade kommissionen sin syn och vårt förslag med idéer för framtiden på området för rättsliga och inrikesfrågor. Sedan jag tillträdde som EU-kommissionär för inrikes frågor 2009 har jag jobbat efter den ambitiösa agenda som fastställts i Stockholmsprogrammet. Efter snart fem år, kan vi vara stolta över vad som har uppnåtts. Vi har kommit överens om ett nytt asylsystem med hög standard och rättsäkerhet för de som söker skydd. Vi har ett stabilare Schengensystem och har avskaffat visum för flera länder i vårt närområde (Balkan) men också andra länder tex Brasilien, Taiwan mm. Vi har öppnat fler lagliga vägar in i Europa. På säkerhetsområdet har det europeiska samarbetet fördjupats och stärkts. Vi har nya lagar och strategier mot trafficking, ett nytt cybercrime center, en global allians mot barnpornografi på nätet samt ett nätverk för att motverka radikalisering och extremism.  Men arbetet är inte över. Dagens förslag baseras på den erfarenhet och kunskap vi nått i vårt arbete.

Det Europa jag vill ha är ett Europa som är öppet mot världen, ett Europa som välkomnar studenter, forskare och andra som bidrar med de kunskaper och talanger som vi behöver för att upprätthålla vårt framtida välstånd. Det är ett Europa som ger skydd till dem som behöver. Mitt Europa, är det Europa som ger trygghet för medborgarna.

Vi måste fortsätta försvara våra grundläggande värderingar och principer, som vårt samarbete bygger på. Demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna vara grunden vi utvecklar vår politik för de kommande åren på. Begreppen solidaritet och ansvarsfördelning måste översättas till konkreta åtgärder och aktiviteter. För att kunna leva upp till det, krävs att medlemsstaterna och EU-institutionerna arbetar tillsammans.

Inför framtiden är det oerhört viktigt att konsolidera och implementera alla de lagar vi kommit överens om. De måste fungera i praktiken. Det operationella samarbetet måste öka och tilliten inom t.ex polis och åklagarväsende måste byggas och utvecklas varje dag genom dagligt konkret praktiskt samarbete. EU och dess medlemsstater kommer att konfronteras med nya utmaningar som vi inte kan förutspå idag, men vi kan utifrån dagens erfarenheter och det vi ser idag blicka framåt. Till exempel kommer fler människor vilja komma till Europa för att arbeta, turista, studera eller för att söka skydd. Vi måste vidare använda de möjligheter som migrationen i en globaliserad värld för med sig, och genomföra vår nya gemensamma europeiska asylpolitik på ett solidariskt och ansvarsfullt sätt. Vi måste öka våra ansträngningar för att undvika ytterligare tragedier i Medelhavet. Vi måste därför intensifiera vårt samarbete med ursprungs-och transitländer. Vi måste öppna nya vägar för migration. Vi måste fortsätta utveckla lösningar på utmaningar som till exempel nätbrottslighet, bygga vidare på den korruptionsrapport som vi nyligen presenterade, och intensifiera arbetet för att bekämpa den ökande extremismen i Europa. Utmaningarna är många och viktiga. Läs hela förslaget här: http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/documents/basic-documents/docs/an_open_and_secure_europe_-_making_it_happen_en.pdf

Trafficking press conference

Photo: European Commission

Under det svenska EU-ordförandeskapet 2009 antog EU ett femårigt arbetsprogram: Stockholmsprogrammet, som min kollega justitiekommissionär  Viviane Reding och jag arbetat efter den här mandatperioden. Programmet sätter upp mål för ett fördjupat EU-samarbete inom polis-, asyl- och migrationsområdena. Även områden såsom terrorism, cybersäkerhet, visering och kontroll av Unionens yttre gränser ingår.

Målet med detta program är att ha tydliga prioriteringar, strukturerade efter arbetsområde och anpassade till aktuella utmaningar i dagens EU, och världen. EU får en gemensam agenda för hur politiken ska utvecklas och nya lagförslag utformas. Exempelvis var ett av målen med Stockholmsprogrammet det gemensamma asylsystem som antogs tidigare i år och programmet har även bidragit till att bekämpa människohandel och narkotikasmuggling – allt i syfte att skapa ett tryggare, öppnare och mer rättssäkert Europa.

Men femårsprogrammen är från en tid när sakarbetet om migration och rättsliga frågor i huvudsak var mellanstatligt. Genom Lissabonfördraget är alla dessa områden europeiska. Det finns därför ingen anledning att ha särskilda superdetaljerade program, det har inte EU inom något annat område.  Fokus måste dessutom vara på att få på plats allt som redan har beslutats.

Men Stockholmsprogrammet går ut 2014 och det är det dags att fundera över de kommande utmaningarna och prioriteringar den kommande mandatperioden. För att detta ska bli så bra som möjligt genomför vi en så kallad konsultationsprocess, och vill att så många som möjligt gör sina röster hörda. Konsultationsprocess kommer att pågå fram till och med 12 januari 2014 och mer information om hur du skickar in ditt förslag finns på Generaldirektoratets hemsida. Jag hoppas att du passar på att säga vad du tycker!

Det har varit två spännande dagar i Moldaviens huvudstad Chisinau.
Moldavien är ett fattigt land där det har varit politiskt turbulent
en tid, men nu styrs landet av en proeuropeisk allians av tre partier.
Man har dock fortfarande inte lyckats lösa frågan om att utse landets
president (en fråga som landet brottats med i snart 2 år).
Det saknas två röster i parlamentet för att få nödvändiga 3/5
majoritetsstöd för alliansens kandidat, talmannen Lupo.

Jag presenterade kommissionens handlingsplan för visumfrihet - en lång
lista på reformer som behöver göras. Det handlar om allt från
biometriska pass, kampen mot korruption och organiserad brottslighet,
respekt för mänskliga rättigheter, ett fungerande rättssystem och
gränskontroll. Handlingsplanen är i stor utsträckning redan
integrerad i regeringsprogrammet. Det är viktiga men svåra reformer.

Mitt besök sammanföll med en stor internationell konferens som hölls
i huvudstaden, på temat det Östra partnerskapet och
Stockholmsprogrammet. Jag inledningstalade här och sedan följde
intressanta diskussioner kring hur vi kan fördjupa det Östra partnerskapet
(som omfattar EU samt Moldavien, Georgien, Ukraina, Armenien, Vitryssland
och Azerbajdzjan) inom det rättsliga området. Visumfriheten står förstås
högst på önskelistan, men det finns också annat vi kan göra.

Idag besökte jag också centrum för trafficking som jobbar med att
bekämpa, lagföra och förhindra trafficking. Sent igår kväll hann vi
även med en middag i den gigantiska vinkällare som ligger utanför
huvudstaden, en underjordisk värld, Cricova, med 12 mil långa
korridorer och över en miljon vinflaskor! Detta byggdes upp under
kommunisttiden och är idag en slags valutareserv för landet.
Moldavien tillverkar många mycket goda viner.

Terrordådet i Moskva
Precis som alla andra blev jag bestört över det fruktansvärda
terrordådet på Moskvas flygplats. Vi vet ännu allt för lite om
förövarna och deras avsikter men tyvärr visar det återigen att
terroristhotet är ständigt närvarande. Mina tankar går förstås
till offren och deras anhöriga.

En god nyhet idag: Portugals president har precis godkänt ett lagförslag om att tillåta samkönade äktenskap. Det är glädjande och visar att det trots allt går framåt. Därmed har sex EU-länder denna rättighet, som borde vara en självklarhet.

Nyss tillbaka från Strasbourg läser jag att den brittiska koalitionsöverenskommelsen som Tories och lib dems har kommit överens om innehåller följande rad som partierna åtar sig att arbeta för: ”We agree that we will press for the European Parliament only to have one seat, in Brussels.” Nick Clegg och jag arbetade i Europaparlamentet tillsammans i kampen för att få Europaparlamentet flyttat till Bryssel och det är kul att se att hans engagemang finns kvar. Tyvärr ser det mörkt ut vad gäller att få någon ändring den närmaste tiden, president Sarkozy har precis skällt ut ett antal EU-parlamentariker för att de driver frågan och signalerat att Frankrike inte önskar diskutera saken…

Imorgon åker hela mitt kabinett till Stockholm för att bl.a träffa Beatrice Ask, Tobias Billström och Birgitta Ohlsson. Vi ska diksutera Stockholmsprogrammet och hur vi kan samarbeta. Sedan följer två veckor av intensivt resande till Warzawa, Kazan i Ryssland, Varese i Italien, Washington och rådsmöte i Luxemburg. Allt detta ska hinnas med innan den 4 juni. Mötet i Kazan sker med inrikes och justitieministrarna i Ryssland för att diskutera frågor av gemensamt intresse: trafficking, samarbete mot organiserad brottslighet, visum och naturligtvis frågor som rör mänskliga rättigheter. I Washington handlar samtalen främst om SWIFT-avtalet där vi nu är inne i intensiva förhandlingar.

Som kommissionär för inrikesfrågor har jag två huvudområden jag vill arbeta med. Jag vill att EU ska få en gemensam asyl- och migrationspolitik som bygger på anständighet, värdighet och respekt för mänskliga rättigheter, samtidigt som vi öppnar upp fler legala vägar in i Europa. Och jag vill skapa ett tryggare Europa som tar kampen mot den organiserade brottsligheten.

Idag presenterade jag tillsammans med min kollega Viviane Reding en plan med konkreta förslag för hur vi ska nå dit. Denna handlingsplan bygger på Stockholmsprogrammet, som förhandlades fram under det svenska ordförandeskapet, och innehåller en rad förslag som vi ska arbeta fram de kommande åren.

Bland annat kommer jag att lägga fram förslag om

  •  En intern säkerhetsstrategi. Denna ska bland annat stärka EU:s arbete mot organiserad brottslighet och EU:s beredskap att hantera kriser. Den interna säkerhetsstrategin kommer att presenteras i höst.
  • Legal migration. EU står inför en stor demografisk utmaning och vi behöver öppna fler lagliga vägar in i Europa om vi ska kunna trygga vår välfärd. Redan i vår kommer jag att lägga fram ett direktiv för säsongsarbete, där det finns ett stort behov av arbetskraft från länder utanför EU. Jag vill att detta ska kunna ske reglerat, lagligt och med rättigheter för dessa människor.
  • En anständig asyl- och migrationspolitik. Det är viktigt att människor som kommer till EU i behov av internationellt skydd ska få det. Väl medveten om att alla inte kan få stanna i Europa vill jag också arbeta för att säkerställa att alla människor tas emot med värdighet, anständighet och full respekt för den grundläggande rättigheterna. Ett förslag som kommer inom några veckor på detta område handlar om hur vi ska emot ensamkommande flyktingbarn och säkerställa att deras bästa ställs i centrum. 
  •  Åtgärder mot organiserad brottslighet. Jag kommer bland annat att föreslå att stjäla någon annans identitet – ett av de snabbast växande brotten globalt – ska kriminaliseras. Jag kommer också att undersöka viktiga frågor som datalagringsdirektivet och PNR (passagerardata för flyg) noga. Dessa är användbara verktyg i kampen mot den organiserade brottsligheten, men också känsliga ur integritetssynpunkt. Jag kommer därför att göra en stor översyn över vilka system vi har för datalagring och informationsutbyte för att se om varje system fyller sin funktion, om de är proportionella och om de kan förses med ytterligare garantier för integriteten och mot missbruk.

Läs gärna mer här om vad jag vill göra de kommande åren och vad denna handlingsplan innehåller .
Hela förslaget finns här.

Konferensen i Zaragoza var intressant, men jag känner mig ganska bekymrad efter en del diskussioner. På temat integration visade många medemländer ett stort engagemang och kom med lärorika exempel på hur de jobbar. Men arbetskraftsinvandring var många emot att överhuvudtaget diskutera. Flera ministrar hänvisade till arbetslösheten och menar att ytterligare människor till deras länder är det inte tal om och ”dessutom kan vi inte ta emot så många asylsökande som förr”. Det är en ganska bister stämning och bäddar inte för att det blir enkla förhandlingar om de olika förslag om legal migration som jag planerar att lägga fram senare i vår (och som alla medlemsländer har bett om enligt Stockholmsprogrammet!).

Naturligtvis bestämmer varje land om sitt eget arbetskraftsbehov, det viktiga är att människor om och när de kommer behandlas enligt vissa grundläggande regelverk och att detta är enhetligt. Dessutom visar forskning entydigt att vi behöver folk i Europa i takt med att födelsetalen sjunker.

Vi blev inte fast i Zaragoza, tåget till Madrid gick punktligt men sedan var det stopp. Ett dygn i Madrid med telefonsamtal, nervöst bevakande av flygbolagens hemsidor och till slut en buss till Bryssel på lördag eftermiddag. Tågalternativet var uteslutet då franska SJ påpassligt passade på att strejka. Det var många från kommissionen som var på möten i Madrid så vi lyckades fylla en hel buss. 20 timmar tog det till Bryssel och det gick trots begränsat benutrymme ganska smärtfritt. Är mycket tacksam över att detta gick att lösa. Många kollegor och medarbetare är fast på olika ställen i världen. Europaparlamentets session börjar i eftermiddag och på torsdag är det ministerrådsmöte i Luxemburg.

Bryssel är ju tack och lov ganska väl placerat så det blir nog bil till de olika ställena. SWIFT-mandatet står på agendan såväl i Strasbourg som i Luxemburg, det är viktigt att detta kan antas nu så att vi kan påbörja förhandlingarna med Washington.

I Strasbourg – igen – inför debatt och omröstning imorgon om den nya kommissionen. Allt talar för ett ja men några ledamöter kommer säkert att passa på att visa sitt missnöje mot allehanda ting. Det ska hur som helst bli skönt att äntligen komma på plats och börja jobba ordentligt.

Det är mycket som väntar på att sättas igång – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, förändringar av Frontex, ensamkommande flyktingbarn, förslag om att bekämpa trafficking mm. Tjänstemännen står och stampar, och det gör vi nog alla.

Lyckades hitta en bostad för mig och familjen i Bryssel efter intensivt letande i helgen. Känns skönt att det är klart i alla fall och att vi alla kan flytta in under våren.

Det är ett ganska frusterande mellanläge för kommissionen. Den gamla väntar bara på att få avgå och vi som skall tillträda är ivriga att få komma igång med arbetet. Jag har massor att ta itu med så fort jag kommer till jobbet – handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, det så kallade SWIFT-avtalet mellan EU och USA som handlar om utbyte av bankuppgifter för att spåra terrorfinansiering, människohandelsdirektivet mm.

Min kabinettschef Maria Åsenius (f.d statssekretare) är tack och lov på plats och kan förbereda en del. Vi håller på att plocka ihop mitt blivande kabinett och det kommer att bli en bra blandning av oerhört kompetenta medarbetare från Frankrike, Sverige, Italien, Danmark, Tjeckien och någon mer.

I veckan lämnade jag folkpartiets styrelse efter 13 år. Det kändes lite vemodigt att lämna, särskilt nu när vi börjar planera valrörelsen. Vi är ju inte förbjudna som kommisisonärer att ägna oss åt politik, men vi ska inte ha ledande poster i partier.

I helgen åker jag vi Bryssel för att försöka leta efter en bostad till mig och familjen.

Julledigheten är över och regeringen återgår till ”det vanliga” igen. Ordförandeskapet känns nu långt borta och våra duktiga medarbetare på kommunikations- och mötesenheterna börjar packa ihop och tacka för sig. Debatten domineras nu av vargjakt, försäkringskassan och, glädjande nog, eurofrågan. Vi känner alla av det faktum att det är val i september.

Det känns lite vemodigt att inte vara en del av den kommande valrörelsen. Jag hoppas naturligtvis att allliansregeringen blir omvald.

Mitt nya liv som kommissionär kommer att bli hektiskt, det blir oerhört mycket att göra och stora delar av Stockholmsprogrammet ska nu börja implementeras med lagförslag, utredningar och initiativ. Det blir en intensiv vår.

Mitt totala fokus just nu är dock på hearingen den 19 januari i Strasbourg. Majoriteten av mina blivande kolleger har nu ”grillats”. De flesta går det bra för, andra får kritik för att de är ”dåliga på att kommunicera” eller för att de inte svarar som ledamöterna vill. Mest kritik har det varit kring Rumiana Jeleva, den bulgariska kandidaten, som fått mycket kritiska frågor som rör hennes privatliv, eventuella roll i ett företag och hennes man påstådda kriminella förbindelser. Jag kan inte bedöma vad som stämmer i den där soppan, så vitt jag förstår finns inga bevis för något av det som påstås. Men i Europaparlamentet råder stor oro och vissa kräver att hon skall bytas ut.

En sammanfattande bedömning av alla kandidater kommer att göras den 20 januari så då får vi se om tidsplanen håller. Europaparlamentet kan bara rösta på kommisionen som helhet – för eller emot. Överlag tycks dock ledamöterna inställda på att så snart som möjligt få en kommision på plats så att vi alla kan börja jobba. Den nuvarande kommisisonen har ju varit ”lame duck” under en längre tid och Europaparlamentet är angeläget om att komma igång med lagstiftning och använda sina nya befogenheter som de fått genom Lissabonfördraget.

Vi närmar oss slutet på ordförandeskapet. Idag är statsministern i Europaparlamentet för att summera detta halvår. Mötet i Köpenhamn pågår visserligen än och utgången i klimatförhandlingarna är oviss, men jag känner mig ändå stolt och nöjd över det vi åstadkommit. Vi ska inte glömma att det var med tuffa förutsättningar vi tog över i juli. Vi tog över med en ekonomisk kris som är den tuffaste Europa genomlevt på över 70 år. Samtidigt var det helt tydligt att klimatfrågan inte kan vänta på bättre tider: det kan bli tuffa omställningar för många länder, men vi måste ta itu med vår tids kanske viktigaste fråga.

Detta skulle dessutom göras med osäkra institutionella förutsättningar: det nyvalda Europaparlamentet hade knappt hunnit tillträda, Lissabonfördragets framtid hängde i luften och kommissionen var på utgående.

Av de sex prioriteringar vi satte upp har vi ändå gjort viktiga och betydande framsteg på varje område, och fört Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet och Östersjöstrategin i hamn.

Ekonomiska krisen
Ordförandeskapets målsättning var att EU skulle gå stärkt ur den ekonomiska krisen. Vi har nu en bättre och ökad finansmarknadsreglering på plats, samtidigt som vi fått nya regler kring bonusar och kapitaltäckning för banker. Därmed står vi bättre rustade för framtiden.

Men vi har också skapat tydliga principer för en exitstrategi ur krisen, för att avveckla stödåtgärder och återgå till sunda offentliga finanser. Och vi har lagt grunden för en ny strategi för jobb och tillväxt, som ska stärka EU de närmsta tio åren.

Klimatet
Vi vet ännu inte vad vi når för resultat i Köpenhamn, men vi vet att EU är där med ett starkt förhandlingsmandat. EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, och vi är beredda att höja löftet till 30 procent om andra länder också drar sitt strå till stacken.

EU har också ställt sig bakom bedömningen att det behövs 100 miljarder euro per år till 2020, och 5-7 miljarder euro per år 2010-2012 i en så kallad ”fast start-finansiering”. EU har lovat att stå för 2,4 av de 5-7 miljarderna. Det är viktigt för att utvecklingsländerna ska ha möjlighet att ställa om och anpassa sig till klimathotet. EU har också enats om ett långsiktigt utsläppsmål som innebär att vi bör sänka utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till 2050.

Lissabonfördraget
Efter många om och men kunde äntligen Lissabonfördraget träda ikraft den 1 december. Vägen dit har varit lång, men jag är glad att vi äntligen har moderna spelregler för en öppnare, effektivare och mer demokratisk union. Det gjorde det också möjligt att få en ny kommissionsordförande, José Manuel Barroso, på plats, och förhoppningsvis även resten av kommissionen i januari.

Även Herman van Rompuy, ny permanent ordförande för Europeiska rådet, och Catherine Ashton, hög representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, är redo att uppta sitt arbete.

Östersjöstrategin
Som läsare av denna blogg vet är Östersjöstrategin en fråga jag jobbat mycket med, och det gläder mig att vi under hösten kunde anta en strategi för regionen. Tanken är att vi åtta EU-länder kring Östersjön ska kunna arbeta tillsammans för ett renare hav och en mer ekonomiskt dynamisk region. Östersjöstrategin är även ett nytt sätt att jobba där vi försöker ta ett helhetsgrepp med insikten att många politikområden hör ihop, och regioner i andra delar av Europa följer utvecklingen intresserat.

Stockholmsprogrammet
Stockholmsprogrammet är EU:s nya program för det rättsliga området och kommer att styra EU:s rättsliga, polisiära och migrationssamarbete de närmsta fem åren. Strävan är att skapa ett tryggare och öppnare Europa där enskildas rättigheter värnas, där hörnsternarna är att värna integriteteten och stärka rättsäkerheten samtidigt som vi ökat samarbetet för att bekämpa till exempel människohandel och narkotikasmuggling. Stockholmsprogrammet har också ambitionen att skapa ett gemensamt asylsystem, och jag är glad att Europeiska rådet kunde anta det i förra veckan.

Utvidgning/EU som global aktör
Framsteg har gjorts i förhandlingarna med både Kroatien och Turkiet om medlemskap, och ansökningar från Island, Albanien och Montenegro bedöms just nu av kommissionen. Vi har dessutom beslutat om viseringsfrihet för Makedonien, Serbien och Montenegro. Det är även positivit att arbetet med det östliga partnerskapet är på rull.

Många andra viktiga frågor har naturligtvis behandlats av ordförandeskapet, och att gå in på alla skulle göra ett redan långt blogginlägg än längre. Men att vi nått en lösning i viktiga frågor som europeiskt patent (en förhandling som pågått i flera decennier) och telekompaketet är väldigt bra för Europa. Personligen vill jag även slå ett slag för att vi fört upp kopplingen mellan jämställdhet och tillväxt och hur kunskapen om sambandet mellan de två kan stärka EU:s arbete på dessa områden.

Se även Fokus, Expressen, DN, samt denna längre sammanställning på svenska ordförandeskapets webbplats.

Nu pågår som bäst klimatkonferensen i Köpenhamn. Världens länder kommer att förhandla i olika formationer denna och nästa vecka för att nå lösningar i de viktiga frågor vi måste komma överens om, framförallt utsläppsbegränsningar och finansieringen av kampen mot klimatförändringarna. Även om vi står längre ifrån varandra än vi kunde hoppas – vi har inte bara olika ambitiösa mål för utsläppsminskningar, vi räknar inte ens på samma sätt – är det hoppingivande att världens ledare tar mötet på allvar och att mer än hundra stats- och regeringschefer, däribland nu Barack Obama, har sagt att de ska delta.

För egen del har jag i måndags lett mitt sista allmänna rådsmöte. Vi har haft intensiva diskussioner om utvidgningen, ett område där det är uppenbart att EU kan fortsätta att bidra till europeisk integration. Framför allt blev det mycket utdragna förhandlingar om Makedonien och Turkiet, men till slut fick vi en ok text. Tyvärr gjorde detta att diskussionen om krishantering fick strykas, det hann vi helt enkelt inte med.

Vi har också förberett Europeiska rådets möte senare i veckan, där Stockholmsprogrammet kommer att antas och viktiga frågor som EU:s strategi för jobb och tillväxt och, mot bakgrund av den ekonomiska krisen, bland annat regleringar av finansmarknaden kommer att diskuteras.

Vi har också pratat klimat, eftersom Europeiska rådet kommer att se över EU:s position i de pågående förhandlingarna i Köpenhamn. EU har ett starkt och gemensamt bud till övriga länder, och vi trycker på för en uppgörelse som gör tvågradersmålet för den globala uppvärmningen möjlig.

Med tanke på mina kommande arbetsuppgifter i kommissionen följer jag extra noga förhandlingarna om det s.k Stockholmsprogrammet. Det är ju en av det tunga svenska ordförandeskapsprioriteringarna och är ett femårsprogram för hur vi ska arbeta med migration, asyl och polissamarbete. Det ska tydligt fokusera på individen och hennes rättigheter. I två dagar har detta nu skickligt slutförhandlats av Tobias Billström och Beatrice Ask och deras respektive kollegor. En bred majoritet kunde nu ställa sig bakom i princip hela programmet. Det återstår några mindre detaljer att lösa innan det kan antas av statsministrarna på Europeiska rådets möte om en vecka.

Mindre roligt är att vi trots intensiva ansträngningar inte lyckades nå en överenskommelse om patientrörlighetsdirektivet. Där strandade förhandlingarna pga av en blockerande minoritet bestående av sex medlemsländer. Det är olyckligt för det hade varit en viktig frihets och valfrihetsreform för europeiska patienter att kunna söka vård i andra EU-länder och i förväg känna till villkoren. Nu blir det EU-domstolen som kommer att tolka lagstiftningen och det skapar inte den förutsägbarhet som vi hade önskat.

Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har idag i samband med en pressträff i Bryssel presenterat ansvarsfördelningen i den nya EU-kommissionen och föreslagit att jag ska ansvara för frågor som rör EU:s polissamarbete, gränskontroll, säkerhetsfrågor samt asyl och migration.

Jag är stolt över förtroendet att ansvara för några av de tuffaste utmaningarna för EU-samarbetet. För en liberal är det hedrande att få leda EU:s arbete mot gränsöverskridande brottslighet och människohandel, och med att få en gemensam asylpolitik på plats samtidigt som vi öppnar vägar för laglig migration till Europa. Dessutom behöver vi ge EU en tydligare roll när medlemsländerna drabbas av katastrofer. Med Lissabonfördraget får de här områdena ännu större tyngd inom EU.

Stockholmsprogrammet är en av de viktigaste prioriteringarna för det svenska ordförandeskapet och handlar om frågor som verkligen berör medborgarna. Min uppgift i kommissionen blir att omsätta det i praktiken. Jag ser fram emot att samarbeta nära med kommissionär Viviane Reding, som föreslås som kommissionär för grundläggande rättigheter, för att säkra en effektiv brottsbekämpning och en migrationspolitik där individens rättigheter står i centrum.

Jag gläds också över att mina liberala kollegor i kommissionen fått viktiga poster. Estländaren Siim Kallas och Nederländernas Neelie Kroes blir båda vice ordförande i kommissionen, med ansvar för transport- respektive IT/telekomfrågor. Finländaren Olle Rehn får ekonomi- och valutafrågor, belgaren Karel de Gucht handel. Sloveniens Janez Potočnik tar hand om miljöfrågor medan Maire Geoghegan-Quinn från Irland får forskningsområdet och cyprioten Androulla Vassiliou blir ansvarig för utbildnings- och kulturfrågor. Sammanfattningsvis får vi alltså på en rad tunga områden liberala kommissionärer.

Igår fattade kommissionen beslut om ett förslag på ett nytt femårsprogram för polis, rätts- asyl- och migrationssamarbete, det som redan fått namnet Stockholmsprogrammet. Det kommer att bli utgångspunkt för de diskussioner som skall föras under vårt ordförandeskap och förhoppninsgvis leda till ett beslut på europeiska rådet i höst. Tanken är att bl.a fördjupa det polisiära samarbetet i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten, men också hitta en balans som säkrar rättssäkerhet och indvidens rättigheter. Sverige är också pådrivande för att hitta vägar för legal arbetskraftsinvandring till EU. Som stämningarna är i flera länder nu efter extremhögerns framgångar i EP-valet kan det bli tuffa diskussioner i rådet så småningom.

I måndags fick José Manuel Barroso formellt frågan från det tjeckiska ordförandeskapet om han står till förfogande till omval som kommissionsordförande. Barroso svarade ja (Förvånad, någon?). Socialisterna i Europa har inte kunnat enas om en motkandidat och efter det dåliga resultat s gjorde är det rimligt att kommissionsordförande utses från mitten-högerlägret. Dessutom stödjer ett antal socialistiska statsministrar Barroso. Planen är att han skall utses på toppmötet nästa vecka, och sedan bekräftas av Europaparlamentet när det möts i juli, men det pågår en diskussion i medlemsländerna om huruvida han formellt ska utses eller bara nomineras. Det har att göra med osäkerheten om vilket fördrag som skall gälla i höst och hur kommissionen skall tillsättas. Vi föredrar från svensk sida att han väljs och utses formellt så att att det finns en stabilitet i kommissionen under sommaren och hösten. Det finns tillräckligt många osäkerhetsmoment som det är och vi behöver någon som med kraft kan leda kommissionen tills den nya utses senare i höst.

Intensiv dag som började i EU-nämndens beredningsgrupp. Den består av en represenant från varje parti och utgör en slags mini EU-nämnd som jag träffar regelbundet för att informellt berätta om vad som är på gång inom EU och ordförandeskapet. Diskussionerna inför ministermötena och svenska positionerna förankras naturligtvis formellt i hela EU-nämnden, men det är bra att ha en grupp ledamöter att kunna bolla frågor med. Detta är en lösning som även riksdagen gillar och de som sitter i beredningsgruppen är mycket kunniga och erfarna när det gäller EU-arbetet, inte minst nämndens ordförande Anna Kinberg Batra.

Rusade sedan vidare till regeringsammanträdet där vi bl.a diskuterade gårdagens budgetdebatt. Jag tycker att Anders Borg klarade sig bra. Att Thomas Östros var missnöjd var otroligt förutsägbart men alla undrar ju hur det röd-gröna alternativet ser ut och hur det kan komma sig att oppositionen har en egen sedelpress i källaren.

Under dagen hann jag också med att träffa politikerna i SKL för att ge dem en kort bild av ordförandeskapsförberedelserna. Vi ska ju ha möten runt om i landet och det är roligt att flera kommuner pasar på att ordna egna lokala möten och arrangemang i anslutning till våra. Därmed ökar chansen att fler svenskar känner sig involverade i ordförandeskapet. Jag leder i höst en stor konferens om Lissabonstrategin, EU:s jobb och tillväxtstrategi, utifrån ett lokalt och regionalt perspektiv. Konferensen ordnas i samarbete med SKL.

Frågestund i riksdagen avslutade den formella dagen. Jag fick bland annat frågor om Stockholmsprogrammet och EU-budgeten. Stockholmsprogrammet är ett femårigt program som vi hoppas kunna anta i höst. Det handlar om polisiärt, rättsligt och migrationssamarbete.

En dag som nästan helt fokuserat på ordförandeskapet.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 225 andra följare

%d bloggare gillar detta: