You are currently browsing the tag archive for the ‘Strasbourg’ tag.

Är i Strasbourg för mötessession. Just denna gång var det inga ärenden för mig i plenum men det har ändå varit två fulla dagar. Kollegiemötet, som vi dessa veckor håller på tisdagar i Strasbourg, handlade mycket om budgeten och läget inför de kommande förhandlingarna. Jag har också haft en mängd olika möten med ledamöter för att prata om cyber, asylpaketet, PNR etc. Vårsolen lyser utanför fönstret och storkarna fyller parken här utanför.

Strax ska jag äta lunch med alla liberala ledamöter i LIBE-utskottet för att gå igenom den närmaste tidens agenda och aktuella frågor. Det blir naturligtvis mycket diskussioner om Schengen och asylpaketet där förhandlingarna nu intensifieras.

Idag kom en fruktansvärd rapport från Amnesty International som ytterligare visar på Assadregimens brutalitet i Syrien. Media och andra källor från Syrien visar närmast outhärdliga bilder på dödade civila och lemlästade barn. Vi måste få slut på massakern.

Idag lider jag också med det belgiska folket som sörjer alla de barn som omkom i en bussolycka igår. Många är också skadade och har förts till sjukhus. Mina tankar är hos familjerna

I Sverige har det de senaste veckorna debatterats flitigt om höjd pensionsålder efter statsminister Reinfeldts uttalande. När det gäller pensionsfrågor har EU inte någon beslutandemakt utan endast en stödjande funktion för att se till att medlemsländerna har välfungerande pensionssystem. Min kollega Lazlo Andor presenterade i veckan en bedömning av pensionsläget i Europa, vilken är baserad på en konsultationsprocess med medlemsländerna. Där säger vi att i takt med att genomsnittsåldern i medlemsländerna ökar är det också rimligt pensionsåldern höjs. Att enbart höja pensionsåldern är inte heller nog för att möta den stora demografiska utmaning vi står inför, vi måste också attrahera arbetskraftsinvandring till Europa. Andor och jag håller just nu på att se över på vilka sätt vi kan underlätta för människor att lagligt komma till Europa för att arbeta.

Igår röstades det Europaparlamentet i Strasbourg för en mer ansvarsfull budget. Där ingick också ett tillägg om att parlamentet, som idag pendlar mellan Bryssel och Strasbourg, endast bör ha en sammanträdesplats s.k. One seat. Frågan om var Europaparlamentet ska sammanträda står inskrivet i EU:s fördrag, så för att ändra på detta måste alla medlemsländer rösta för en ändring. Men att parlamentet nu tydligt markerar att pendlingen innebär en stor kostnad för EU:s medborgare (för att inte tala om miljökonsekvenserna), och därmed borde upphöra, är mycket bra.

I dag är jag återigen i Strasbourg då det under september månad hålls två sessioner i här. Nu under dagen har vi haft kollegiemötet och förberett Barrosos tal, det så kallade State of the Union, som han skall hålla i parlamentet imorgon. Vi hade en lång diskussion om detta.

Mitt liberala hjärta klappar lite extra glatt idag över nyheten att Saudiarabien som sista stat i världen äntligen ska införa rösträtt för kvinnor. De kommer dock att få rösta först till nästa val 2015 men trots att det dröjer är det ett mycket välkommet besked och inte en dag för tidigt.

Jag tillbringade förmiddagen på G8-konferensen i Paris. Det var en väldigt intressant diskussion om narkotika och kokainvägarna till Europa över Atlanten, allt oftare via Västafrika. Kokainanvändningen ökar i Europa och handeln med detta genererar enorma pengar och ödelägger såväl liv som ibland hela länder. Förutom G8-länderna var det ett femtontal andra ministrar från bl.a. Colombia, Brasilien, Senegal, Peru, Bolivia, Mali. Det var en spännande diskussion om hur vi kan samarbeta i förebyggande syfte.

Tyvärr kunde jag bara stanna halva dagen eftersom Europaparlamentet hade bestämt att de ville ha en debatt om migration och Schengen i Strasbourg. Deras ovilja att senarelägga debatten några timmar gjorde att jag fick rusa för att ta tåget till Strasbourg. Barroso och jag tog debatten tillsammans och vi gjorde vårt bästa för att tala om för ledamöterna att vi inte vill riva upp Schengen utan tvärtom stärka samarbetet.

Idag har jag hunnit med ett möte med Herman van Rompuy för att diskutera Europeiska Rådets toppmöte i juni som ska ha migration som tema. Det var bestämt långt innan revolutionerna i Nordafrika bröt ut, men nu har ju migration i bred bemärkelse enorm aktualitet. Vi samtalade lite om tänkbart upplägg.

Jag hade även en videokonferens med det ungerska ordförandeskapet i förmiddags för att förbereda nästa veckas rådsmöte i Luxemburg, också där lär migration dominera mötet.

Nu är jag på väg till Europaparlamentet i Strasbourg. Ikväll ska jag debattera ett av förslagen i asylpaketet, asylprocedurdirektivet. Senare i natt blir det också en debatt om flyktingströmmarna i Medelhavet, ett tema Europaparlamentet har debatterat vid varje session i Strasbourg de senaste månaderna. Mellan dessa debatter tycks det som om det blivit något manfall i kommissionen eftersom jag måste ersätta en mängd olika kollegor och debattera så skilda saker som kvinnovåld, turiststatistik, exportkontroll och kvinnors roll på landsbygden. Det blir en lång och lätt schizofren kväll….

Idag har jag bland annat träffat Jan Björklund som var i stan för konkurrenskraftsrådsmöte. Vi pratade om läget i Nordafrika, om flykting- och asylpolitiken och om euron. Det ska erkännas att vi hann med lite skvaller också.

Och så gläds jag åt att Europaparlamentets beslut om att minska på pendlandet mellan Bryssel och Strasbourg. Som jag nämnt tidigare så kostar detta ständiga månadspendlande enorma summor pengar, men de orsakar också stora utsläpp (180 miljoner euro och 19.000 ton koldioxid skulle sparas årligen om parlamentet istället stannade i Bryssel). Från och med nästa år skärs pendlandet ner från tolv till elva resor årligen. Äntligen ett litet steg framåt. Jag hoppas på fler steg längs den vägen framöver. Det är bara om Europaparlamentet med tydlig majoritet ber Rådet att pendlingen ska upphöra som det ens går att sätta frågan på dagordningen.

Det är session i Strasbourg och kommissionen har sitt veckomöte här istället för i Bryssel (vilket tvingar oss allihop att åka hit en gång i månaden…). Idag har vi antagit en plan om hur vi ska kunna stödja Nordafrika och transitionen där – demokratiskt och ekonomiskt. På mycket kort tid har vi försökt att formulera en strategi som är så konkret som möjligt och som försöker se både till kort och lång sikt.

Givetvis är länderna i Nordafrika helt olika så stödet och samarbetet får utformas olika beroende på utvecklingen, samtidigt som det naturligtvis bygger på principen att vi ska stödja en demokratisk utveckling med en rättsstat som respekterar grundläggande rättigheter. Vårt papper skickas nu till Europeiska rådet som skall diskutera det på det extrainsatta toppmötet på fredag. Förhoppningsvis antas det där och kommissionen får i uppdrag att arbeta vidare med att sjösätta samarbetet. Närmast är stödet till valet i Tunisien som skall hållas kring midsommar.

Den humanitära situationen i Tunisien är fortfarande mycket kritisk. I princip alla medlemsländer skickar stöd eller transporter för att hjälpa till att evakuera människor. Humanitär hjälp behövs också i de provisoriska läger som etablerats. I huvudsak är det tunisiska gästarbetare som levt i Libyen, men även andra subsahariska nationaliteter har identifierats. För första gången har det nu också kommit libyer som flyr våldet i hemlandet.

Ungefär 1000 människor har kommit till Lampedusa det senaste dygnet. De är inte libyer utan tunisiska medborgare och enligt en första preliminär bedömning är de inte personer i behov av internationellt skydd.

Under kommissionsmötet antog vi också en roadmap för klimatarbetet fram till år 2050 med riktlinjer för hur mycket EU ska minska sin klimatpåverkan de kommande åren. Det är viktigt att vi alla – i Europa och på andra håll i världen – tar klimatfrågan på allvar och att vi tar vårt ansvar. Men jag kan inte låta bli att se ironin i att diskutera klimatet under ett av våra Strasbourgmöten. Varje månad flyttar hela Europaparlamentet till Strasbourg, och mina kommissionärskollegor och jag flyttar med för att hålla veckomöte i parlamentets lokaler. Det är viktigt att minska klimatpåverkan generellt i EU, men om parlamentet skulle sluta pendla och istället stanna i Bryssel skulle vi kunna spara så mycket som 19.000 ton koldioxidutsläpp varje år.

Läser att datalagringsdirektivet debatteras hemma efter att några partier vill skjuta på beslutet att implementera det i svensk lagstiftning. EU:s regelverk funkar ju så att medlemsländer ska anta de direktiv alla kommit överens om inom en viss tid. Om så inte sker finns det olika procedurer, men slutligen hamnar frågan i domstolen i Luxemburg och det blir dom och böter. Sverige kommer att få ganska stora böter om inte direktivet antas de närmaste dagarna. Det är delvis en stor klumpsumma och sedan tickar det på för varje dag som går. Att argumentera för att direktivet ses över och kanske ska göras om håller inte. Det kan bli mycket dyrt.

Det är sant att jag gör en utvärdering och översyn. Den kommer att publiceras om några veckor. Baserat på den kommer jag att engagera medlemsländer och olika parter i ett samtal om hur direktivet kan förbättras (jag har vid flera tillfällen sagt att jag tror att det kan ske väsentliga förändringar och förbättringar). Men de förslag som kommer i slutet på året skall sedan behandlas av ministerrådet och Europaparlamentet och det kan ta lång tid, kanske år, innan de kommer överens. Så det går inte att argumentera för att Sverige ska vänta. Reglerna måste respekteras, oavsett vad man tycker om det enskilda direktivet och Sverige har en gång röstat för datalagringsdirektivet.

I ett vinterkallt Strasbourg lyser snön vackert upp den stora julmarknaden utanför katedralen. Tyvärr finns det inte mycket tid att njuta av den. Som vanligt är det många debatter kring mina frågor. Igår debatterades visumfrågor, samt ett direktiv om varaktigt bosatta (long term residence) som är det första lagförslaget inom asylpaketet. Det är nu alla institutioner överens om och det antogs med stor majoritet i kammaren. Därmed har vi tagit ett viktigt steg framåt mot en gemensam asylpolitik, även om de knivigaste frågoma fortfarande återstår.

Idag har jag även debatterat traffickingdirektivet som senare antog med 643 ja-röster och 10 mot. Det förslaget ligger mig särskilt varmt om hjärtat och det känns som en bra julklapp att vi nu är överens om viktiga verktyg för att bekämpa trafficking bättre och skydda offren för detta fasansfulla brott.

Tidigt igår åkte jag till Paris för att bland annat samtala med inrikes- och migrationsministern Brice Hortefeux om bland annat asylpaketet, PNR-förhandlingarna samt Schengen och visumfrågor. Jag hade även möjlighet att besöka den myndighet inom polisen som jobbar med organiserad brottslighet och tala med utredarna där om hur de jobbar och vilka tendenser de ser. En lunch på Matignon med presidentens och premiärministerns Europarådgivare och en terrordiskussion med säkerhetstjänsten hanns också med innan det var dags att kasta sig på tåget till Strasbourg.

Många här vill naturligtvis tala om terrordådet i Stockholm och intresset är stort kring det som hände. Allt fler detaljer klarnar nu, men vi vet fortfarande inte om den misstänkte var ensam eller hade medhjälpare. Som alltid när något sånt här händer ropar många på åtgärder. Jag tror att det är oerhört viktigt att inte rusa ut med nya förslag som är ogenomtänkta och som hastas fram. Det riskerar att vara kontraproduktivt och ge sken av att vi ger efter för rädslans mekanismer vilket är alla terroristers yttersta syfte. Vi behöver lugnt och sansat se över vilka verktyg vi har och hur de kan användas bättre.

Säkerhet är ytterst medlemsländernas ansvar men att en person sprängde sig till döds i ett medlemsland, med syfte att skada och döda visar att Europa är utsatt och att terrorhotet är verkligt. Vi behöver bli bättre på att samarbeta för att möta detta hot och här kan kommissionen hjälpa medlemsländerna. Redan sedan en tid tillbaka har vi ett samarbete mellan säkerhetstjänsterna .Vi behöver också bli bättre på att dela med oss om information och hotbilder och här kan EU:s SITCEN, Situation centre, spela en viktig roll.

Jag har också i den säkerhetstrategi som kommissionen antog för några veckor sedan föreslagit att vi bildar ett nätverk där de experter, poliser, åklagare, religiösa ledare, socialarbetare mm som jobbar för att försöka identifiera individer som riskerar att hemfalla åt radikalisering och våldsam extremism, möts och utbyter erfarenheter. Det finns på många ställen ett väl utvecklat arbete på detta område och många har tydligt uttryckt en önskan att mötas och utbyta metoder och erfarenheter. Det tar vi fasta på.

Vi måste också tillsammans öka vår kunskap och förståelse för hur terrorister uttnyttjar internet och sprider sitt budskap.

Det är session för Europaparlamentet i Strasbourg och då måste hela kommissionen vara på plats. Vi har våra veckomöten här på tisdagar istället för i Bryssel på onsdagar som annars. Idag har mötet i huvudsak handlat om Irland av lätt insadda skäl. Kommissionen har ju varit i Dublin tillsammans med ECB och IMF och sytt ihop ett räddningspaket till landet. Såväl euroländerna som Storbritannien, Sverige och Danmark kommer att bidra med lån. Det är viktigt inte bara för Irland, utan för hela EU att problemen på Irland kan lösas, både vad gäller de finanspolitiska åtgärderna, budgetunderskottet och banksektorn.

De debatter jag skulle ha i kammaren har skjutits upp till december men jag passar på att idag och imorgon att träffa diverse rapportörer för olika aktuella förslag som ligger på bordet, t ex säsongsarbetardirektivet, säkerhetsforskning, Kosovo och visumsituationen, mm. Imorgon träffar jag alla rapportörerna för asylpaktetets olika förslag för att diskutera hur vi skall kunna komma framåt i dessa frågor.

Det är ett elände att behöva åka hit varje månad men när man väl är på plats är det lika bra att utnyttja tiden maximalt till att träffa olika personer för viktiga formella och informella diskussioner.

Har varit i Strasbourg i två dagar och det var knepigare än vanligt att ta sig dit med alla strejker som pågår i Frankrike. Många ledamöter och kommissionärer kunde inte komma och andra var försenade på grund av inställda flyg och tåg. De som kör bil hade svårt att tanka i Frankrike – det är bensinbrist pga av strejk på raffinaderierna. Att strejka och demonstera är en grundläggande rättighet att försvara men många av protesterna i Frankrike har nu urartat i vandalism, bilbränder och förstörelse. Det är djupt tragiskt och den mycket anspråkslösa pensionsreform som regeringen föreslagit är mer än nödvändig.

De många strejkerna sätter också fingret på det orimliga i att vi alla ska pendla mellan Bryssel och Strasbourg på detta sätt. (Förra sessionen var det också strejker.) Visserligen är det strejk i Belgien också ibland, men livet skulle vara betydligt enklare om Europaparlamentet bara sammanträdde i Bryssel. Dessutom skulle åtskilliga euro sparas.

Apropå euro så hade kommissionen på sitt sammanträde igår en lång diskussion om ett budgetdokument som vi sedan presenterade för Europaparlamentet. Det är ett slags diskussionspapper med principerna för den kommande långtidsbudgeten med lite olika alternativ att diskutera. Inga siffror eller procent finns med, detta är ett första dokument som inleder en lång process som förhoppningsvis skall resultera i en modern budget för 2013-2017. Siffror och prioriteringar kommer i slutet på juni efter att ha diskuterat med Europaparlamentet, rådet och många andra. Då börjar den STORA fighten. Budgetbeslut är inga barnkalas, det var oerhört dramatiskt när den förra långtidsbudgeten skulle tas 2005 då det smälldes i dörrar och statscheferna tågade ut. Läste i dagens DN att Birgitta Ohlsson kritiserar kommissionen för att inte föreslå minskningar för jordbrukspolititiken och det gör vi inte i detta dokument, men vi säger som sagt inget alls om siffror och procent. Att det kommer att ske minskningar i jordbrukspolitiken är ganska uppenbart och åtminstone jag kämpar hårt för det. Men meningarna om detta är som bekant delade. Du kan läsa kommissionens papper här.
I morse talade jag vid i en konferens i Strasbourg om ensamkommande flyktingbarn, ett evenemang den franska organisationen Terre d’asile och Europarådet ordnar. Det är ett allt vanligare fenomen att barn kommer ensamma till Europa och jag lade i våras fram en handlingsplan kring hur vi gemensamt skall hantera dessa barn. Många av dem söker inte asyl utan ”försvinner” och blir allt för ofta offer för traffickingligor och andra kriminella.

Eftermiddagen idag tillbringar jag med att intervjua chefskandidater till EASO; asylbyrån som skall öppna på Malta vid årsskiftet och som kommer att spela en viktig roll för att stötta medlemsländerna i olika asylfrågor, bland annat hanteringen av ensamkommande barn.

Vulkanen har ställt till det en hel del i Europa men Europaparlamentet höll sin session i Strasbourg i alla fall. Eftersom många ledamöter blev strandade i Bryssel redan förra veckan,  var det förvånansvärt många som tog tåget till Strasbourg och lyckades vara på plats. Talmannen beslöt i alla fall att bara hålla debatterna och inte göra några voteringar.

Själv deltog jag i en bra och konstruktiv debatt om SWIFT inför att mandatet nu är klart att antas av rådet. Vi debatterade också PNR – Passenger Names Record. Här bad parlamentet kommissionen att ta fram ett antal kriterier som måste finnas med för att vi ska kunna sluta samarbetsavtal med USA, Kanada och Australien. Jag håller just nu på att definiera sådana kriterier och ser fram emot att diskutera dem med ledamöterna senare i vår eller i början på hösten.

Rådsmötet med inrikes- och justitieministrarna var ursprungligen planerat till två dagar i Luxemburg. Det blev några timmar idag i Bryssel istället och ett bra och effektivt möte.  Fortfarande var det många som inte kunde komma och faktum är att vi inte hade ett quorum, dvs minst 14 ministrar på plats. Alla länder var förstås representerade, men det måste vara 14  ministrar eller statssekretare för att kunna fatta beslut.  Således beslöt det spanska ordförandeskapet att politiskt anta SWIFT-mandatet, eftersom alla länder nu är överens, men rent formellt ta det på allmänna rådet den 10 maj. Det innebär att jag kan börja informella samtal md washington redan i månadsskiftet och de reella förhandlingarna i mitten på maj. Det är en tuff tidsplan om vi ska hinna klart innan sommaren. Glädjande dock att vi har en så stor enighet om de viktigaste förhandlingsfrågorna. Det blir hårda förhandlingar, men jag är ganska optimistisk.

Den belgiska regeringskrisen kommer olägligt, bara två månader innan Belgien ska ta över ordförandeskapet i EU. De har ju viss vana av regeringskriser i Belgien så vi får hoppas att de reder upp det hela innan sommaren.

Slutligen gläds jag åt att min vän och före detta kollega i Europaparlamentet, Nick Clegg, gör en så fantastisk valrörelse i Storbritannien. Det blir spännande på valdagen, även om liberalerna missgynnas av det valsystem som britterna har.

Med rösterna 488 ja och 137 nej röstade Europaparlamentet för den nya kommissionen idag vid 14-tiden. Omröstningen satte därmed punkt för en lång period av ovisshet och frustration eftersom den gamla kommissionen allt för länge har jobbat på övertid utan att egentligen kunna lägga några förslag i en tid när Europa står inför stora svårigheter.

Dagen i Starsbourg var upplagd som en av melodifestivalens deltävlingar med debatter, pauser, nya debatter, omröstning om ett samarbetsavtal mellan kommission och parlament och, slutligen den riktiga omröstningen.

Rådet har redan genom så kallad skriftlig procedur bekräftat den nya kommissionen och därmed träder beslutet ikraft vid midnatt. Det ska bli oerhört skönt att börja jobba på riktigt nu, jag tror att vi alla 27 känt oss lite som otåliga instängda hästar som bara vill ut och springa.

Direkt efter omröstningen hade vi ett kommissionsmöte där vi hade en längre och mycket intressant debatt om EU2020, dvs uppföljningen av Lissabonstrategin. Europeiska rådet har ett extra toppmöte om den (det första mötet lett av van Rompuy) på torsdag och kommissionen ska lägga förslag inför det ordinarie toppmötte i mars så nu är det snabba ryck.

Imorgon är det första dagen på jobbet. Många turer kring SWIFT-omröstningen, vi får se hur det slutar.

Igår blev det klart att Birgitta Ohlsson efterträder mig som EU-minister. Birgitta är en mycket duktig, engagerad och slagkraftig politiker, jag är säker på att hon kommer att göra ett jättebra jobb och önskar henne all lycka till.

Igår var jag också i Bryssel (trots snöoväder gick det att åka både dit och tillbaka men en hel del förseningar var det förstås) för att förbereda inför nästa vecka. Jag hade möte med tjänstemän på direktoratet och intervjuade en sökande till kabinettet. På kvällen var det middag med de liberala kommissionärerna och ledningen för den liberala gruppen i Europaparlamnetet. Det är en lång tradition att äta middag tillsammans en gång i månaden och jag har själv varit med i egenskap av MEP-ledamot, men nu var jag där som (blivande) kommissionär. Vi talade om SWIFT, Lissabonstrategins framtid och den nya utrikestjänsten.

Det verkar inte bli några problem med omröstningen i Strasbourg på tisdag, tack och lov. Jag hoppas därför att vi formellt kan börja på onsdag eftersom också rådet ska bekäfta parlamentets omröstning under tisdagskvällen. Jag kommer att rivstarta med en gång, på onsdag är det en debatt planerad om kampen mot terrorismen där jag företräder kommissionen.

Under ordförandeskapet har det varit en viktigt uppgift att ha kontakt med det i juni nyvalda Europaparlamentet. Uppgiften har främst legat på mig som EU-minister, men samtliga statsråd har varit i utskott och /eller i kammaren. Sammanlagt har statsministern varit på fyra sessioner och statsråden 85 gånger i utskott eller plenumdebatt. Själv har jag deltagit i 30 debatter (plus fyra frågestunder med 10-20 frågor varje gång) samt besökt utrikesutskottet, regionalutskottet och det konstitutionella utskottet. Däremellan har det varit oändligt många informella kontakter inför valet av Barroso men också i allahanda sakfrågor som funnits på ordförandeskapsagendan.

Det har bl.a varit möjligt tack vare det enormt duktiga EP-team som jag haft till mitt förfogande.

Det har varit roligt men krävande att samarbeta med parlamentet. Med Lissabonfördraget utökas ledamöternas makt och de blir medbeslutande på en mängd områden. Jag kommer i min nya roll som kommissionär med ansvar för migration, asyl och polissamarbete att behöva jobba mycket nära LIBE-utskottet (som ansvarar för dessa frågor). Det ska bli spännande. Snart bär det av till Strasbourg igen då jag ska utfrågas av detta utskott i en offentlig hearing den 19 januari kl. 9-12. Det ligger en hög på ca 1,5 meter papper som jag ska fösröka läsa in under julen.

Det är ett spännande parlament som samlats till sin första session. Genomsnittsåldern verkar ha sjunkit rejält, andelen kvinnliga ledamöter har ökat och nästan 60% av ledamöterna är nya. Bland de nya finns såväl före detta ministrar som kommissionärer, liksom andra som verkar vilja inleda sin politiska karriär i parlamentet.

Ledamöterna har valt talman och vicetalmän och jag är mycket glad över valet av polacken Jerzy Buzek. Han var en av ledarna i Solidaritet och har också varit premiärminister i et demokratiska Polen. Det känns fantastiskt att en polack blir vald till att leda Europaparlamentets arbete så här fem år efter utvidgningen. Det är i sanning ett bevis på att Monnets idéer har segrat över Stalins.

Under dagarna i Strasbourg kommer det också att beslutas om utskottsplatser och interna uppdrag i partigrupperna. Min vän och f.d kollega Marit Paulsen kommer att bli vice ordförande i jordbruksutskottet. Där passar hon utmärkt men hon kommer få tuffa debatter med en andre vice ordförande i samma utskott, fransmannen José Bové som är nyvald. Bové är känd antiglobaliseringskämpe och fälldes för något år sedan för att ha bränt ned en Mc Donalds restaurant.

Fredrik Reinfeldt inledde sin presentation igår med en beskrivning av Sveriges resa från ett skeptiskt land som på avstånd betraktade det europeiska samarbetet till det vi är idag, ett land som fullt ut bejakar det europeiska samarbetet och med en befolkning som är mer positiv än någonsin. Därefter följde de numera ganska välkända svenska prioriteringarna. Debatten som följde handlade mest om klimat och ekonomi. Den var ganska välartad även om tagen förstås är tuffare i Europaparlamentet än i riksdagen. Några av de svenska socialdemokraterna kunde förstås inte avhålla sig från inrikespolitiska tjuvnyp.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 210 andra följare

%d bloggers like this: