You are currently browsing the tag archive for the ‘Turkiet’ tag.

Stefan Füle, utvidgningskommissionär

På dagens kommissionsmöte antog vi den årliga utvidgningsrapporten som innehåller en analys av utmaningarna i utvidgningsprocessen och hur långt varje land har kommit sin process med tillhörande rekommendationer till lösningar. Utvidgningen har varit och är en stor fördel för hela Europa. Länder genomför viktiga reformer och några f.d kandidatländer har gått från att ha varit diktaturer till fungerande demokratier och rättsstater. Även ursprungsländerna har vunnit på utvidgningen eftersom marknaden växer, möjliggör investeringar och det leder till tillväxt och fler arbetstillfällen. Vi ska givetvis fortsätta välkomna de länder som vill och är redo att bli en del av EU. EU:s mjuka makt att driva på reformer i länder ska inte underskattas och därför är det så viktigt att vi, trots ekonomisk kris, inte tappar intresset och fokus på utvidgningsprocessen.

Kroatien står allra närmast och kommer bli EU:s 28:e medlemsland den förste juli nästa år, men innan dess har Kroatien fortfarande konkreta saker som måste lösas, främst vad gäller konkurrenslagstiftning, fundamentala fri- och rättigheter, och även reformer inom mitt ansvarsområde.  Island ligger också bra till. Där är det snarare den isländska interna debatten som avgör om landet går med i EU.

Ser vi till övriga Balkan, så behöver Serbien förbättra relationen med Kosovo innan förhandlingarna om medlemskap öppnar. Förhandlingen med Montenegro inleddes i juni. Landet behöver särskilt göra framsteg i jobbet mot den organiserade brottsligheten och korruptionen, innan medlemskap blir aktuellt. För fjärde gången föreslår vi i kommissionen att förhandlingar med före detta jugolaviska republiken Makedonien. Där är det oförmågan att lösa konflikten om landets namn som spökar. Det är inte bra att det dröjer, eftersom man riskerar att landets reformvilja trappas av och att utvecklingen går tillbaka. Det gäller även Turkiet, där förhandlingarna frystes för att det inte finns enighet i rådet. Tyvärr ser vi att Bosnien och Hercegovina inte går framåt i förväntad hastighet, utan det behövs en starkare politisk vilja att närma sig EU. För Albanien rekommenderar vi kandidatstatus och fortsatt reformarbete, och avser komma med en rapport så fort de rekommenderade reformerna är gjorda. Slutligen Kosovo – Kosovo har genomgått en särskild studie, vilken visade att de framsteg som krävs för ett avtal, har genomförts.

Carl Bildt och Stefan Füle, utvidngningskommissionären, skrev om detta i dagens Svd . Du kan också läsa mer här .

I morse träffade jag VD:n och företrädare från gruvföretaget LKAB. Företaget står för 90 % av järnmalmsproduktionen i Europa. Vi pratade bl a om energieffektivisering och forskning. Det var ett intressant möte och särskilt roligt i tider av ekonomisk kris att höra om den enorma efterfrågan på arbetskraft som de har i Norrbotten. De är beroende, och kommer i framtiden att vara än mer beroende, av arbetskraftsinvandring för att få tag i människor med rätt kompetens. De har inlett samarbete med universitet på Island och i Turkiet bland annat. Att öka utbytet med Turkiet är en av mina politiska prioriteringar och nu då det går långsamt på EU-nivå är det kul att se att det rör sig på andra håll.

Under dagen har jag via Twitter följt CNN:s reporter Nic Robertsons liverapportering från Hama i Syrien. Det är verkligen en fruktansvärd situation i landet och jag är full av beundran för den syriska befolkningen som är otroligt modig och uthållig.

Min tredje dag på Twitter är det också roligt att se att jag redan har 500 följare.

Det blev ett mycket långt möte med inrikesministrarna igår, jag tror att vi höll på i nästan 10 timmar totalt. Det var mycket att diskutera. Asylsituationen i Grekland, återtagandeavtal med Turkiet och startande av visumdialog med samma land, samt naturligtvis situationen i Nordafrika. Detta tog sin tid så ett halvt dussin andra punkter fick flyttas till nästa ordinarie möte i april.

Det som händer i Nordafrika är på många sätt fantastiskt och det är en historisk chans att se demokrati och frihet utvecklas i denna del av världen som lidit så länge under envåldshärskare. Det finns en enorm framtidstro i Egypten och Tunisien och givetvis måste vi göra allt för att stödja en politisk och ekonomisk utveckling i hela regionen. I Libyen är situationen mer oroväckande och det är fasansfullt att få ta del av de knapphändiga rapporterna om blodbad på civila. Att få slut på våldet är naturligtvis det viktigaste och jag känner en stor frustration över att vi inte kan göra mer. Schweiz har frusit familjen Khadaffis alla konton och utrikesministrarna pratar om sanktioner och bojkotter. Det kan vara en väg, men frågan är om Khadaffi bryr sig.

Att människor flyr är naturligt och många libyer har redan tagit sig till grannländerna Egypten och Tunisien. Kommissionen har aktiverat vår krishanteringsmekansim MIC för att dels hjälpa till att få ut europeiska medborgare ut Libyen, dels bistå med humanitär hjälp i de flyktingläger som nu provisoriskt byggs upp i Tunisien och Egypten. Det cirkulerar en mängd olika siffror om hur många människor som kan tänkas komma till Europa. Jag kan bli oerhört trött på de alarmistiska skriken och liknelser om gammaltestamentliga folkförflyttningar. Det är inte så meningsfullt att spekulera om siffror utan att snarare diskutera hur vi ska hantera dem som kommer. För det handlar ju om enskilda människor som i så fall flyr hals över huvud. Det blir ett tillfälle att verkligen visa europeisk solidaritet och inte bara prata – naturligtvis kan inte grannländerna Malta och Italien ensamma ta allt ansvar om vi skulle se en massflyktsituation. Detta diskuterade vi under gårdagen, också med UNHCR:s höge kommissionär Antonio Guterres. UNHCR är förstås beredda att göra allt för att hjälpa, de är redan på plats i Egypten och Tunisien.

Idag har jag ägnat dagen åt att tillsammans med mina medarbetare och tjänstemän identifera alla ekonomiska, politiska och juridiska instrument, både ordinära och extraordinära, vi har till vårt förfogande, att se hur Frontex, den nystartade flyktingbyrån EASO och andra kan assistera för att hantera olika scenarier. De flesta flyr till grannländerna av naturliga skäl men säkert kommer en del att komma till Europa.

Jag är sedan ett par dagar tillbaka på kontoret och i full gång med arbetet. Idag har jag bland annat träffat riksdagens EU-nämnd, som är på besök i Bryssel för att träffa företrädare för ministerrådet, Europaparlamentet och kommissionen. Det var trevligt att träffa gamla och nya bekanta igen. Som EU-minister träffade jag EU-nämnden regelbundet, avrapporterade och fick mandat i de olika frågor som var uppe, men som EU-kommissionär är det också nyttigt att träffa de nationella parlamenten. Med Lissabonfördraget stärks de nationella parlamentens makt och de kan nu ge rött ljus till kommissionsförslag de tycker överträder EU:s befogenheter. Det är utmärkt att de nationella parlamenten på så sätt engagerar sig ytterligare i EU-frågor och jag försöker att träffa Europautskott eller motsvarande när jag är på besök i de olika medlemsstaterna. En del EU-utskott har också varit på besök här.

Under mötet berättade jag om vad som är på gång i kommissionen och fick frågor om den ekonomiska krisen, EU:s asylpolitik, Dublinförordningen, Bulgariens och Rumäniens Schengen-inträde, Frontex, trafficking, arbetskraftsinvandring, EU:s budget mm. EU-nämnden verkade vara på hugget, trots att många varit uppe sedan före sex i morse.

Annars har dagen ägnats en del åt interna förberedelser av viktiga frågor den kommande tiden. Vi har bland annat diskuterat de förslag jag ska lägga fram under kommande år för att stärka EU:s arbete mot korruption och för att komma åt kriminellas tillgångar. Vi har också pratat om hur vi kan föra in en global ansats i migrationspolitiken, och haft en diskussion om EU:s visumpolitik. Under det svenska ordförandeskapet hösten 2009 avskaffade EU visumtvånget mot Serbien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro. Förra året kunde vi göra detsamma för Albanien och Bosnien-Herzegovina. Detta tillhör det jag är mest stolt över förra året: visumfrihet är en signal om att vi vill föra EU och länderna på västra Balkan närmare varandra. Att kunna resa utan visum är en stor frihet för många medborgare och visumfriheten är ett kvitto på de i många fall tuffa, men nödvändiga och viktiga reformer dessa länder har genomfört.

I slutet av januari kommer jag besöka Moldavien, som vi för en visumdialog med. Liknande dialoger pågår med länder som Ukraina och Ryssland. Turkiet, som har kandidatstatus, har vi dock ännu inga förhandlingar med, trots att det är en viktig partner för EU. Att öppna en visumdialog med Turkiet är därmed en prioriterad fråga för mig. Det finns många skäl till att öka möjligheten för turkiska medborgare, affärsmän och studenter att kunna resa till EU. Jag hoppas att vi snart kan sluta ett återvändandeavtal med Turkiet, en fråga som har förhandlats i många år och som nu närmar sig sin lösning. Dessa två frågor hör ihop – ett återvändandeavtal skulle öppna dörren för att på allvar börja en dialog om visumfrihet med Turkiet. Vägen till visumfrihet är tuff och kantad med tydliga krav och kriterier, men andra länder har lyckats och jag ser ingen anledning att inte även Turkiet skulle kunna uppnå detta. Det skulle också ge en välbehövlig knuff framåt i vårt samarbete med turkarna.

Kvällen och morgondagen fylls av möten med kommissionskollegiet. Inte minst har vi fortsatt mycket att diskutera om finansiell övervakning, en europeisk budgettermin och ekonomiska reformer.

Hela helgen har jag ägnat åt Grekland. Landsgränsen mellan Grekland och Turkiet är utsatt för ett enormt tryck och i fredags fick jag rapporter att den grekiska gränskontrollen i princip har givit upp. 12 kilometer gräns är så gott som obevakad, vilket gör att fler och fler människor söker sig dit. Sedan årsskiftet beräknas 40 000 personer ha tagit sig in i Grekland. Den humanitära situationen är mycket bekymmersam och grekerna har inte kapacitet att upprätthålla de procedurer som krävs för att identifiera de personer som kan tänkas vara i behov av internationellt skydd. Efter många samtal har nu den grekiska regeringen bett om att få hjälp av RABIT, ett slags gränsstödsteam som skapades 2007 för att kunna aktiveras om något medlemsland hamnar i kris. Detta är första gången RABIT (Rapid Border Intervention Teams) används och det är polis och gränspersonal från medlemsländerna som kan kallas in med kort varsel. Jag hoppas att Grekland också ber om hjälp från MIC, EU:s krishanteringscentrum, för att få hjälp med den humanitära situationen, t.ex tält, mat och mediciner. Men bara om Grekland ber om det kan vi aktivera denna mekanism.

Greklands asylmottagning har, som jag tidigare skrivit om, kollapsat och jag jobbar med regeringen för att vi skall kunna börja implementera den handlingsplan som Grekland har antagit och som EU till stora delar finansierar för att bygga upp ett anständigt system. Det kommer att ta lång tid.

Samtidigt försöker jag hinna sköta den dagliga verksamheten. Det har varit mycket ministerbesök idag – den montenegrinske justieministern var här i morse och Ukrainas utrikesminister kommer i eftermiddag för att diskutera visum. Dessutom har jag haft en lång sittning med den belgiske migrationsministern för att diskutera asylpaket och visumfrågor inför de kommande förhandlingarna i rådet och Europaparlamentet. Däremellan hann jag med en träff med ledamöter från det tyska justitieutskottet från Bundestag. En full dag.

Det blev ett klart ja till författningsreformerna i Turkiet, hela 58% röstade ja enligt uppgifter från Ankara. Det var skönt.  Det är en klar seger för reformkrafterna i landet, för premiärminister Erdogan personligen och det förbättrar rättssäkerheten på många sätt.  Det kommer att krävas ytterligare förändringar för att uppfylla alla Köpenhamnskriterier, men jag hoppas ändå att medlemsländerna nu kan sända en tydlig signal till Turkiet och speeda upp medlemsförhandlingarna lite.

I eftermiddag ska jag till Europaparlamentets LIBE-utskott på utfrågning. De vill höra om planerna inför hösten. Vi har ju många aktuella texter på bordet nu där parlamentet är medbeslutande och i de flesta frågor ligger kommissionen och parlamentet ganska nära varandra. Motsättningarna är större med rådet, inte minst i frågan om det omfattande asylpaketet.  Det belgiska ordförandeskapet har en ministerkonferens imorgon för att diskutera just asylfrågan.

Idag träffar jag  Sang Hyun Song som är chef för ICC – International Criminal Court. Han är i Bryssel för att träffa ett antal kommissionärer och Herman von Rompuy och söka stöd för sitt arbete. EU har alltid stött ICC, och själv var jag med i en stödgrupp i Europaparlamentet som arbetade för att så många länder som möjligt skulle ansluta sig.  Genom Stockholmsprogrammet förbinder sig medlemsländerna att samarbeta aktivt för att ställa personer skyldiga till brott mot mänskligheten och folkmord inför rätta.

I helgen följer jag noga folkomröstningen i Turkiet om de nya författningsändringarna. Utfallet är oerhört viktigt för Turkiet naturligtvis, men sätter också tonen i de fortsatta EU-medlemsförhandlingarna. Turkiet behöver verkligen skriva om sin författning. Den nuvarande skrevs strax efter militärkuppen 1980 och är således mycket präglad av militärens inflytande. De förändringar som föreslås är i rätt riktning, men långt ifrån tillräckliga. Framför allt begränsar de militärens inflytande över politiken samt moderniserar och stärker domstolsväsendets oberoende. Frågan har förstås politiserats oerhört och omröstningen kommer av allt att döma att bli jämn. Ett nej kommer ytterligare att komplicera förhållandet till EU, men ett ja stärker regeringen och kan  förhoppningsvis ge ny energi i förhandlingarna.

Idag har vi hela den polska regeringen på besök i kommissionen, anförda av premiärminister Tusk. Vi kommer framför allt att diskutera det polska ordförandeskapet som äger rum hösten 2011, deras prioriteringar och hur vi kan samarbeta inför och under denna tid.

Tidigt i morse mötte jag en stor turkisk delegation ledda av min vän Egemon Bagis, landets EU-minister och chefsförhandlare. Vi diskuterade aktuella frågor och de uttryckte en enorm frustration över att det går så långsamt i förhandlingarna med så många kapitel blockerade av EU:s medlemsländer. Jag kan verkligen förstå denna frustration, samtidigt om turkarna har långt kvar innan de uppfyller de krav som EU ställer för medlemskap. Vi talade också om hur vi kan gå vidare för att underlätta rörligheten av turkiska medborgare genom att förenkla visumförfaraende etc. Turkarna vill ju förstås ha visumfrihet med EU, en ambition som jag delar, men det är ju ett antal villkor som måste uppfyllas först och alla EU:s medlemsländer är inte lika entusiastiska inför detta.

I eftermiddag är det möte med Ukrainas justitie- och inrikesministrar, tillsammans med det spanska ordförandeskapet och det inkommande belgiska. Vi ska diskutera visumfrågor samt tänkbart samarbete gällande kampen mot korruptionen, den gränsöverskridande brottsligheten mm. Många av de människor som kommer till EU och är offer för människohandel kommer just från Ukraina så här behöver vi verkligen samarbeta. Korruptionen är ett gigantiskt problem i Ukraina, så också här finns en del att diskutera.

Idag är det den internationella dagen mot homofobi. Den är verkligen värd att uppmärksamma, fördomar mot HBT-personer är fortfarande allt för vanliga, också inom EU. Det visar turbulensen kring Pridefestivalen i Litauen förra veckan. Det är fortfarande oerhört svårt att komma fram i frågan om familjebegreppet på EU-nivå. Vi behöver naturligtvis en ordning där HBT-familjer och samkönade par har samma rättigheter vad gäller t.ex fri rörlighet inom EU, men några medlemsstater blockerar tyvärr alla framsteg på detta område . Här behövs mycket opinionsarbete.

Idag har jag annars ägnat delar av dagen åt förhandlingar med Kroatien och Turkiet. Kroatien har nu gjort stora framsteg i sina medlemskapsförhandlingar men det återstår en del att göra inom kapitel 23 och 24 som handlar om rättsligt samarbete. Det är traditionellt några av de svåraste kapitlen i alla medlemskapsförhandlingar eftersom det rör rättsamhället, kampen mot korruptionen, asylfrågor mm. Men vi hade ett bra samtal med Mr Drobnjak som är Kroatiens chefsförhandlare.

Med Turkiet förhandlar vi om ett återtagandeavtal, en förhandling som pågått i många år och som nu närmar sig en lösning.

Imorgon bitti bär det av till Strasbourg igen för session och debatt.

Det har varit hög aktivitetet i helgen bland Europas stats- och finansministrar. Även kommisionen höll ett extra möte igår, söndag. Alla var angelägna om att ge klara besked innan börserna öppnade i morse för att undvika spekulation och börsras. Inte minst Spanien och Portugal fick känna av detta i förra veckan, och det är viktigt att vi nu får finansiell stabilitet.

Efter klartecknet förra vecka till ett nödlån på 110 miljarder euro till Grekland upprättas nu också en slags europeisk nödfond på hela 720 miljarder euro (tillsammans med IMF). Denna ska kunnna aktiveras om andra länder skulle hamna i samma situation som Grekland. Samtidigt gick tydliga signaler ut att Portugal och Spanien måste göra ytterligare ansträngningar för att hejda sina budgetunderskott.

I Storbritannien pågår nu sonderande samtal om en möjlig koalition mellan de konservativa och liberaldemokraterna. Dessa partier ligger långt ifrån varandra I många frågor, inte minst i Europapolitiken, så det kan nog bli intressanta samtal. Skulle det bli Camerons mycket EU-skeptiska linje eller Nick Cleggs EU-positiva som gäller? Storbritannien och EU behöver en stark och handlingskraftig regering i London så förhoppningsvis finner man snart en bra lösning.

Idag träffar jag såväl Ukrainas som Turkiets utrikesministrar, bland annat för att samtala om visumfrågor. Båda länderna vill ha visumfrihet med EU och även om kommissionen stödjer det måste dessa länder, precis som alla andra, uppfylla en uppsättning krav för att detta skall bli möjligt. För båda länderna återstår en hel del att göra.

Jag ska också till Europaparlamentet i eftermiddag för att för första gången sedan min hearing träffa hela LIBE-utskottet. Jag har regelbunden kontakt med de olika gruppernas samordnare, liksom de olika rapportörerna, men eftermiddagens övning ger mig ett bra tillfälle att inför alla ledamöterna stämma av vad som har hänt sedan hearingen för fyra månader sedan.

Turkiet bubblar upp som en het fråga under den sista månaden av vårt ordförandeskap. På måndag på GAERC (allmänna och utrikesrådet) har vi en utvidgningsdiskussion och sedan är det förhandlingskonferens med Turkiet alldeles innan jul. Vi hoppas kunna öppna miljökapitlet i förhandlingarna innan året är slut.

Turkiet gör stora framsteg i många avseenden när det gäller den europeiska integrationen, men mycket arbete återstår. En stor majoritet av EU-länderna vill gå framåt nu i medlemskapsförhandlingarna, men några håller emot.

Idag träffade jag min turkiska kollega Egemen Bagis, Turkiets EU-minister och chefsförhandlare. Efter ett kort frukostmöte där vi gick igenom läget, talade vi båda på en konfererens som Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén ordnade bestående av representanter från det turkiska och svenska civila samhället, företrädelsevis arbetsmarknadens parter.

Idag har kommissionen antagit sin årliga rapport om utvidgningen i EU. Samtidigt passade man på att presentera de individuella rapporterna om de framsteg som gjorts i de olika kandidat- och potentiella kandidatländerna: Kroatien, den f.d jugoslaviska republiken Makedonien, Turkiet, samt Albanien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Serbien och Kosovo.

Rapporterna visar att det finns en positiv utveckling, speciellt i länder som Kroatien, Montenegro och Serbien. Det är förstås välkommet. Men rapporterna visar också att det finns en hel del kvar att göra på Västra Balkan och i Turkiet när det gäller rättsstaten och kampen mot korruption.

Jag välkomnar förstås att Makedonien nu fått ett startdatum för att påbörja förhandlingar om medlemskap. Det är positivt att landet kan fortsätta sin resa mot ett medlemskap i EU.

Utvidgningen är ett historiskt utmärkt exempel på hur Europasamarbetet kan användas för att främja frihet, fred, stabilitet och välfärd. Processen mot medlemskap tjänar också som ett sätt att få till stånd ekonomiska och politiska reformer. Därför är den fortsatta utvidgningen så viktig. Det är också vikigt att EU står fast vid sina åtaganden som man gjort till enskilda länder. Regeringen vill bidra till en union som håller dörren öppen för alla de europeiska demokratier som önskar bli medlemmar och som uppfyller de krav på medlemskap som ställs.

Nu har rösterna räknats färdigt i det tyska förbundsvalet. Den ”stora koalitionen” är historia och det står klart att liberala FDP har gjort sitt bästa val någonsin. Jag gläds självfallet åt vårt systerpartis framgångar. Jag vet att Jan Björklund redan har gratulerat FDP-ledaren Guido Westerwelle till valsegern. Med nästan 15 procent av rösterna blir liberalerna en tung koalitionspartner till Angela Merkels CDU, som gick tillbaka ett par procentenheter. Mycket talar nu för att att Westerwelle blir utrikesminister, vilket känns mycket positivt. I Tyskland har utrikesministeriet ansvar för stora delar av EU-politiken, och jag hoppas därför på ett gott samarbete med den nya ledningen.

Med FDP i regering kommer vi förhoppningsvis att få se ett Tyskland som är fortsatt starkt engagerat för Europa. De tyska och svenska liberalerna har en stor samsyn om EU bör fungera, och vi står båda starkt förankrade i den federalistiska myllan. I sitt valprogram talar FDP om sin vision om ett Europa som är ”stark, aber schlank” och som koncentrerar sig på det allra viktigaste. Man vill prioritera om i EU:s budget, med mindre pengar till jordbruksstöd och mer till satsningar på forskning, miljö och utrikespolitik.

Stora koalitioner är inte bra för demokratin. Det blir svårt att ställa politiker till ansvar när de stösrta partierna kompromissar i regeringsställning. Därför finns det flera skäl att glädjas åt den här rent borgerliga regeringen som förhoppningsvis kommer att satsa på en mer företagarvänlig politik med avregleringar och regelförenkling. Tyskland har många svårigheter framför sig och det är bara att önska den nya regeringen lycka till.

Även Anna Kinberg Batra är inne på att liberalernas framgångar kan göra EU bättre.

Maria Ripenberg på UNT har gett mig ett råd. Det tar jag gärna emot och tackar för. Hon har naturligtvis rätt i att det är viktigt att skapa platser för förutsättningslösa möten mellan människor och kulturer. Det kan vara mycket givande att få träffas bara för att umgås och förstå varandra – genom att mötas kan vi förhoppningsvis undvika stereotyper och fördomar om ”de andra”. Och så är det ofta oerhört roligt och spännande att träffa människor med andra bakgrunder och erfarenheter.

Arbetet med att skapa ömsesidiga relationer med omvärlden – det gäller kultur såväl som politik, handel och utvecklingssamarbete – sköts i stor utsträckning genom Svenska institutet. I Mellanöstern har man till exempel just nu ett ledarskapsprogram som riktar sig till unga opinionsbildare och journalister som aktivt arbetar för social utveckling.

På ett mer permanent plan arbetar Svenska institutet i Alexandria med att främja kontakterna mellan Europa och Mellanöstern och Nordafrika genom kulturell dialog. Och inom landets gränser har handelsminister Ewa Björling arbetat med att understödja nätverk för företagare med utländsk bakgrund – en grupp som verkligen har potential att fungera som en bro mellan Sverige och sina hemländer. Inget av detta utesluter dock Ripenbergs egen idé om vänortsutbyten – det finns naturligtvis alltid anledning att fundera över vad man mer kan göra.

Avslutningsvis vill jag bara tillägga att svenska regeringen driver att EU ska hålla dörren öppen för ett framtida turkiskt medlemskap i unionen, vilket skulle ha nog så stor betydelse för dialogen mellan EU och Mellanöstern.

Har precis ätit lunch med Turkiets EU-minister och chefsförhandlare Egemen Bagis. Vi känner varandra sedan tidigare, men han är ganska ny på den här posten och han har att göra, för att uttrycka sig försiktigt.

Sverige är en av de varmaste tillskyndarna för ett turkiskt EU-medlemskap. Det vore till stor gagn för Turkiet, dess folk och alla minoriteter och för EU om ett reformerat Turkiet kunde vara med i det europeiska samarbetet.

Vi är inte där än, det återstår väldigt mycket för Turkiet att göra, men förhandlingarna står och stampar lite. Dels beror det på att Turkiet under allt för lång tid har varit fokuserat på interna problem och reformtakten har bromsats upp, dels därför att olika EU-länder av olika skäl blockerar flera förhandlingskapitel. Flera medlemsstater är alltmer skeptiska till ett turkiskt EU-medlemskap.

Tjeckerna hoppades kunna klara av två förhandlingskaptel under våren, det ser tyvärr inte ut att lyckas. Också vi hoppas kunna öppna ett par kapitel men vi kan naturliggtvis inte ensamma uträtta underverk under våra månader. En nyckelfråga är Cypern, dessa förhandlingar är inne i ett kritiskt skede. Carl Bildt är på väg dit nu för samtal.

Strax till riksdagen för frågestund.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

@MalmstromEU

Senaste kommentarer

Netikett

Kommentarskribenter måste hålla sig till anständig samtalston. Diskussionen ska ske med respekt för alla människors lika värde. Detta gäller även för länkar.
wordpress statistics
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 210 andra följare

%d bloggers like this: