Idag har jag varit i Dublin för att diskutera frågan om Lissabonfördraget med min kollega Dick Roche. I december kom ju Europeiska rådet överens om att alla länder ska få behålla en kommissionär om Lissabonfördraget går igenom, samt att Irland ska få garantier på ett antal områden som befolkningen uttryckt oro för. Det handlar om skatter, neutralitet och ”etiska frågor” – abortfrågan. Om detta sker hoppas den irländska regeringen att väljarna skall vara redo att rösta en gång till om fördraget och att det ska bli ett ja.

Stödet för Lissabonfördraget ökar. Kanske känner irländarna, som alltid varit varma EU-anhängare, att när det blåser är det säkrast att hålla ihop i Europa. Samtidigt slår den ekonomiska krisen hårt mot den gröna ön. Denna keltiska tiger, där invånarna på kort tid fått uppleva tillväxt och ökat välstånd, är nu ett av de värst drabbade länderna och arbetslösheten skjuter i höjden.

Troligen blir det i alla fall en folkomröstning i höst, och det blir det svenska ordförandeskapet som får hantera följderna. Blir det nej är det Nicefördraget som gäller och blir det ja ska vi igång sätta förberedelserna för att genomföra Lissabonfördraget. Vi skall också utse en europeisk ”utrikesminister” och en permanent ordförande i Europeiska rådet. Dessutom kan vi inte förrän efter omröstningen på allvar påbörja arbetet med att utse en ny kommission. Det blir på många sätt en knepig höst!