Idag är det den internationella kvinnodagen och det är en utmärkt dag att tänka på alla fantastiska kvinnor världen över, men också att påminnas om hur långt det är kvar till full jämställdhet. Jag har varit i Linköping på Folkpartiets kommunala riksmöte och Nyamko Sabuni höll ett mycket bra tal på detta tema. Det finns så ofattbart många kvinnor världen över som kränks, våldtas, förtrycks och på olika sätt hindras att ta makten över sina egna liv.

I Sverige har vi hunnit långt på jämställdhetens område, men det är fortfarande allt för många kvinnor som utsätts för våld och diskriminering också i vårt land. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor för lika jobb är alldeles för stor, det är pinsamt få kvinnor i bolagsstyrelser och på topposter i näringslivet och inom en så konkret sak som vården är fortfarande män normen.

Särskilt upprörd blir jag över den katoska kyrkans bannlysning av den lilla 9-åriga flicka i Brasilien som våltogs av sin styvfar, blev gravid och på läkarnas uppmaning gjorde abort. Kyrkan har nu bannlyst flickan, hennes mamma och läkaren som genomförde aborten. Styvpapan, våldtäktsmannen, har däremot fått förlåtelse. Man baxnar. Det finns mycket kvar att göra…