Det har snöat hela natten, snö som sedan regnade bort. VAR ÄR VÅREN??

Noterar uppropet för Dawit Isaak i dagens morgontidningar. Det är nu sju och ett halvt år sedan Dawit fängslades och det är en oerhörd tragedi. Jag har sedan många år varit medlem i stödföreningen och har kontakt med den regelbundet. Jag delar helt den frustration som många, inte minst hans anhöriga känner. Det är en fasansfull väntan och ovisshet. Vi kan aldrig acceptera att journalister fängslas för att de gör sitt jobb.

Jag tog upp Dawits fall med Carl Bildt omedelbart efter jag blivit minister och jag vet att han och en grupp tjänstemän på UD noga följer frågan och gör vad de kan. Eritrea är ju inte precis en demokrati, så det är oerhört svårt att nå fram till landet och föra normala diplomatiska samtal med regimen. Jag vet dock att ett intensivt arbete pågår i det tysta och jag hoppas naturligtvis att det ska ge resultat. Hela fallet kompliceras av att Dawit har dubbla medborgarskap. Helt oavsett detta talar starka humanitära skäl för att han skall släppas och det minskar inte våra ambitioner att göra allt för att få den ende svenske samvetsfången släppt.