De senaste dagarna har det publicerats en rad undersökningar om valdeltagandet till Europaparlamentet. På det stora hela är det förstås oroande läsning. I den senaste sägs att endast 48 procent av svenskarna tänker rösta den 7 juni. Det är på tok för lite! Samtidigt ska man komma ihåg att valdeltagandet 2004 var knappt 38% och att årets kampanj har inte börjat ännu.
Det är paradoxalt att så få bryr sig om EP-valet samtidigt som många uppger att de vill att EU ska ta itu med miljö- och klimatproblem samt jobb och tillväxtfrågor. I alla dessa frågor har Europaparlamentet mycket att säga till om. Parlamentet var pådrivande för att få till stånd klimatpaketet i december.
Den stora stridsfrågan just nu handlar om patientrörlighetsdirektivet, dvs om medborgarna skall kunna söka vård i ett annat EU-land. Socialdemokraterna är emot, liberaler och konservativa är för. Det spelar roll hur man röstar. Och det spelar roll vem som sitter i Bryssel och Strasbourg. En påläst och drivande person kan uträtta mycket.
Europaparlamentet kommer med Lissabonfördraget, om det går igenom, att få mer inflytande än någonsin. De blir då medbeslutande i nästan samtliga frågor som EU beslutar om. Nytt blir jordbrukspolitiken (kanske äntligen en chans att reformera den…), polissamarbete och migrationsfrågor.
Det är oerhört viktigt att vi politiker deltar i EP-valrörelsen. I juni 2004 valde Göran Persson att operera sin höft istället för att driva kampanj. Det ger förstås en tydlig signal om att han inte tyckte valet var så viktigt. ”Europavalet är lika spännande som att kyssa sin egen syster” är ett annat bevingat ord från dåvarande statsministern. Ytterligare en signal….
Alliansregeringen har ett helt annat förhållningssätt till Europapolitiken och jag har sedan oktober 2006 ägnat en stor del av arbetstiden åt att resa runt i landet för att berätta om kopplingen mellan vad som händer i kommunen, riksdagen och Bryssel. Jag upplever att det finns en stor nyfikenhet om EU och undersökningar visar att aldrig tidigare har så många svenskar varit positiva till medlemskapet.
Det positiva med debatten om valdeltagandet är att det förhoppningsvis gör fler människor uppmärksamma på att det är val. Sedan är det upp till oss politiker att fylla kampanjen med innehåll och visa på tydliga alternativ. Imorgon gör jag mitt första kampanjstopp i Umeå!
Jag medverkade i radions Studio Ett idag om just detta.
2 kommentarer
Comments feed for this article
14 april 2009 den 18:04
Lena
Lena
Citat från Dick Erixons blogg ang. EU-valet.
“Det finns ingen regeringsmakt att ställa till ansvar för det som hänt de senaste åren. Och det finns ingen opposition beredd att ta över. Det finns inga alternativ att välja mellan i EU. Bara ett: Makten.
Det går inte utkräva ansvar av EU:s makthavare. Detta är ett enormt förtroendesänkande faktum.
Förklaringen är enkel: de politiska makthavarna vill bestämma själva, utan att väljarna kommer och lägger sig i. Hur det än går i Europavalet kommer utvecklingen att bli densamma.
Våra röster är inte värda någonting.
Så den rätta frågan är: varför går någon och röstar?”
Att partierna röstat olika spelar ju ingen roll när slutresultatet
ändå blev detsamma i 80% av röstningarna!
15 april 2009 den 11:56
Nicolas Renard
Till Lena
De enda makthavarna inom EU är Parlamentet (och parlamentariker har ni makt att rösta bort om de missköter sig) och Rådet, som består av demokratiskt utvalda stats- och regeringschefer, som folk också har makt att rösta bort. Kommissionen har ingen makt i sig, och om den överträder sina befogenheter kan Parlamentet upplösa den.
Det handlar bara om att ställa krav till sina utvalda, kolla hur de agerar och välja om (eller rösta bort) dem. Men visst krävs det lite engagemang från väljarna, inte bara gå och rösta, och sedan sova fram till nästa val..