Det kommer försiktigt positiva signaler om töväder mellan Kuba och USA. Raul Castro har sagt sig vara villig att diskutera allt, t.o.m demokrati och mänskliga rättigheter (Sic!) och Obama verkar inte ha stängt några dörrar. Det vore bra om den amerikanska blockaden mot Kuba upphörde, den har allt för länge tjänat som alibi för bröderna Castro att hävda att de är i krig med USA, en viktig del i deras maktuppehållande. Demokratin är tyvärr ännu långt borta på Kuba.

Jag har länge varit engagerad i demokratiarbetet på Kuba. Som Europaparlamentariker nominerade jag dissidenten Oswaldo Paya till parlamentets Sasharovpris, något han också fick. Jag nominerade även Damas de Blanco, mödrarna, hustruna och döttrarna till de politiska fångar som fängslades 2003. Fortfarande sitter det 54 dissidenter i fängelse under fruktansvärda villkor.

adolfo_jpg1En av de politiska fångarna är min vän Adolfo Sainz. Han är svårt sjuk och hans enda brott är att fredligt ha arbetat för ett annat Kuba där mänsklig värdighet och grundläggande demokratiska rättigheter respekteras. För detta fick han 15 år och han sitter 70 mil från Havanna i en mörk och fuktig cell. Hans hustru Julia får bara hälsa på honom någon gång om året, och det är inte alltid de får träffas när hon väl har gjort de 70 milen med buss. En av mina högsta drömmar är att en gång få åka tillbaka till Kuba och hälsa på Adolfo.

Ett viktigt arbete görs av fonden Kubas politiska fångar. Läs gärna mer om Adolfo och andra fängslade där.