Jan Björklunds förslag om att hålla en ny folkomröstning om euron inom ett år har väckt reaktioner lite här och var i bloggosfären. Vissa välkomnar vårt förslag, någon tror att det handlar om taktik, en bloggare kallar Björklund ”hyperreaktionär”, medan ett par kritiserar oss för att brist på respekt för resultatet av folkomröstningen för fem år sedan. Här är några som har skrivit:

www.peterswedenmark.se
promemorian.blogspot.com
kentpersson.wordpress.com
iklartext.blogspot.com
mitt-i-steget.blogspot.com
www.alliansfrittsverige.nu
jimmyhenriksson.blogspot.com
folkpartietnorrkoping.blogspot.com

Men för oss handlar det inte om taktik. Fortfarande finns ju ett starkt motstånd mot euron – det är ju bara en enda undersökning som har visat på majoritet för! Nej, det handlar om att situationen idag är annorlunda än för sex år sedan. Det var euroländernas gemensamma ansträngningar som förhindrade att krisen blev akut i hela Europa, och under finanskrisen har euron dessutom visat på en imponerande stabilitet jämfört med kronan. Hur skulle krisen ha utvecklat sig om sexton EU-länder till varje pris försökt skydda sin egen valuta och fört sin egen ekonomiska politik?

Men det handlar också om inflytande. Fyra av de nya EU-länderna har redan infört euron, och fler står på tur. När den slovakiske finansministern sätter sig runt sammanträdesbordet tillsammans med Europas tungviktare och fattar beslut som påverkar vår välfärd och arbetsmarknad, så får Anders Borg sitta kvar i väntrummet. Är det rimligt att vi går miste om viktiga möjligheter att påverka vår egen utveckling. Jag tycker inte det. Ju snarare vi kan delta fullt ut, desto bättre.