DN efterlyser idag på ledarplats ett europeiskt ledarskap. Det är klart att den tjeckiska inrikespolitiska turbulensen har varit olycklig för EU. Å ena sidan fortsätter allt som vanligt – i Bryssel hålls möten, det förhandlas och kompromissas. Själv är jag idag i Prag för ett möte om Lissabonstrategins (EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning) framtid, ett möte som ordnas varje termin under Barrosos och ordförandeskapets ledning.

Tjeckiska senatenÅ andra sidan så är det påtagligt att ingen vet riktigt hur de två sista månaderna av det tjeckiska EU-ordförandeskapet ska se ut. Vilka kommer att ingå i den tjeckiska regeringen? Hur blir det med toppmötet i juni då vi ska enas om kommissionens nya ordförande och förhoppningsvis enas om ett tydligare mandat inför Köpenhamnsmötet. Även Irlands väg mot en ny folkomröstning ska klargöras. Kommer president Václav Klaus att leda detta möte?

Tack vare trioarbetet har vi haft ett nära samarbete mellan Tjeckien, Frankrike och Sverige. Jag är i nästan daglig kontakt med mina tjeckiska kollegor. Vi är naturligtvis redo att hjälpa till under denna kritiska period, och kan säkert göra det, men det är tjeckerna som har ordförandeskapet fram till den 30 juni.

Med det nya fördraget införs en permanent ordförande i Europeiska rådet under två och ett halvt år. Denna person kommer, tillsammans med det roterande ordförandeskapet, att leda toppmötena och skapa en kontinuitet i EU-arbetet. Med de stora utmaningarna som EU står inför kanske det kan vara en lösning som kan stärka det europeiska ledarskapet.