Började dagen med frukost med Marek Mora, statssekreterare för EU-frågor i Tjeckien och en alldeles utmärkt person som vi hoppas blir kvar i den nya regeringen. Vi talade lite om resten av våren och hur vi kunde samarbeta på bästa sätt. På besök i Stockholm var även Catherine Day med medarbetare. Catherine är generalsekreterare i kommissionen, dess högsta tjänsteman och naturligtvis en nyckelperson för oss att samarbeta med. Varje ordförandeskap är beroende av kommissionen och för oss är det viktigt att deras underlag kommer i tid inför de olika möten som vi planerar i höst. Det är ju turbulent och osäkert även i kommissionen, men vad gäller Lissabonstategin, hållbarhetsstategin och Östersjöstrategin ser planerade tidtabeller ut att hålla.

På förmiddagens EU-nämnd redogjorde jag för dagordningen inför GAERC i Luxemburg på måndag. En fråga som kommer upp är förberedelserna för det möte om EU om sysselsättningen som skall hållas den 7 maj i Prag. Socialdemokraterna har tagit för vana att såväl i kammaren som vid varje möte i EU-nämnden fråga mig hur jag ska agera för att ”slå vakt om den svenska modellen med kollektivavtal i Bryssel”. Mer konkret vad de vill att vi ska göra är de inte. Det är naturligtvis ren valretorik eftersom vare sig den svenska modellen eller våra kollektivavtal är hotade. Men oppositionen försöker skapa denna hotbild för att kunna utmåla alliansregeringen som likgiltig inför arbetslösheten och svenska arbetstagares villkor. Det är förstås inte sant men det har blivit ett mantra som ideligen upprepas och säkert kommer att bli socialdemokraternas paradfråga i EP-valrörelsen. Men det är ju knappast i den slutna EU-nämnden som valet vinns, utan snarare ute på gator och torg. Sanningen är ju att den svenska modellen ofta ses som förebild i Europa.