Inledde fredagen på EU-nämnden för diskussioner inför måndagens allmännarådsmöte i Luxemburg. Det finns naturligtvis en stor frustration hos ledamöterna i nämnden över att de inte får klara och tydliga besked om vad vi förväntas komma överens om på måndag och senare på toppmötet, men frustrationen är lika stor hos mig. Vi vet inte hur långt vi kommer i finansieringsdiskussionen inför klimattoppmötet, den frågan är oerhört känslig inte minst i Polen och framstegen är ännu så länge inte så konkreta som vi skulle vilja. Likaså är det några länder, framför allt Storbritannien, som har svårigheter när det gäller besluten om finansiell övervakning och etablerandet av ett slags riskanalysråd för finansmarknaden. Slutligen har vi inte fått besked ännu från Dublin om slutformuleringen av de juridiska garantier som irländarna behöver för att kunna utlysa en ny folkomröstning. Garantierna måste vara formulerade på så sätt att de känner sig trygga men att de inte innebär några ändringar av fördraget för oss andra. Alla dessa frågor spiller över på vårt ordförandeskap så vi är förstås angelägna om att vi hinner så långt som möjligt nu.

Spännande diskussion väntas alltså på Gaerc imorgon i Luxemburg dit jag reser tidigt. Då skall jag också träffa min nya brittiska kollega Glenys Kinnock. Jag tror att hon blir den den 4:e brittiska EU-ministern sedan jag tillträdde. Glenys och jag känner varandra sedan Europaparlamentet där hon varit ledamot i många år. Hon är gift med f.d kommissionären och labourledaren Neil Kinnock. Dessutom är hon svärmor till min f.d kollega och vän Helle Thorning Schmidt, som just nu är partiledare för socialdemokraterna i Danmark. EU-världen är liten.