Jag läste just EMU-utredaren Lars Calmfors artikel om varför Sverige ska gå med i EMU. Det är glädjande att han nu landat i att det är dags för Sverige att gå över till euron.

Han konstaterar att det funnits en felaktig uppfattning om att hans utredning från 1996 inte förespråkade ett svenskt EMU-medlemskap. Utredningen argumenterade emellertid för att Sverige ska gå med på några års sikt. Nu har det gått några år och Calmfors argumenterar nu för ett medlemskap. Han menar att de ”samhällsekonomiska effektivitetsskälen”, exempelvis bättre priskonkurrens och förenklad handel alltid talat för. Ny forskning visar också att de har större betydelse än man då trodde. De ”stabiliseringspolitiska skälen” talade emellertid under nittiotalet emot ett medlemskap. Då hade Sverige så stor statsskuld att regeringen inte kunde stimulera ekonomin vid en kris. Med förbättrade statsfinanser har regeringen återfått denna handlingsfrihet.

Han tonar ner ”inflytande argumentet”. Jag kan förstå att en professor i nationalekonomi inte kan sätta så många euro och cent på det argumentet. Som europapolitiker tycker jag emellertid att den gemensamma valutan är en mycket viktig symbolfråga för europeisk sammanhållning.