Det är ett spännande parlament som samlats till sin första session. Genomsnittsåldern verkar ha sjunkit rejält, andelen kvinnliga ledamöter har ökat och nästan 60% av ledamöterna är nya. Bland de nya finns såväl före detta ministrar som kommissionärer, liksom andra som verkar vilja inleda sin politiska karriär i parlamentet.

Ledamöterna har valt talman och vicetalmän och jag är mycket glad över valet av polacken Jerzy Buzek. Han var en av ledarna i Solidaritet och har också varit premiärminister i et demokratiska Polen. Det känns fantastiskt att en polack blir vald till att leda Europaparlamentets arbete så här fem år efter utvidgningen. Det är i sanning ett bevis på att Monnets idéer har segrat över Stalins.

Under dagarna i Strasbourg kommer det också att beslutas om utskottsplatser och interna uppdrag i partigrupperna. Min vän och f.d kollega Marit Paulsen kommer att bli vice ordförande i jordbruksutskottet. Där passar hon utmärkt men hon kommer få tuffa debatter med en andre vice ordförande i samma utskott, fransmannen José Bové som är nyvald. Bové är känd antiglobaliseringskämpe och fälldes för något år sedan för att ha bränt ned en Mc Donalds restaurant.

Fredrik Reinfeldt inledde sin presentation igår med en beskrivning av Sveriges resa från ett skeptiskt land som på avstånd betraktade det europeiska samarbetet till det vi är idag, ett land som fullt ut bejakar det europeiska samarbetet och med en befolkning som är mer positiv än någonsin. Därefter följde de numera ganska välkända svenska prioriteringarna. Debatten som följde handlade mest om klimat och ekonomi. Den var ganska välartad även om tagen förstås är tuffare i Europaparlamentet än i riksdagen. Några av de svenska socialdemokraterna kunde förstås inte avhålla sig från inrikespolitiska tjuvnyp.