islandIdag var det högtidligt värre i Stockholm. Utanför UD vajade den svenska, eu- och isländska flaggan. Inne i Blå Salongen överlämnade den isländske utrikesministern den formella ansökan om medlemskap i den europeiska unionen till EU.s rådsordförande Carl Bildt. Det kändes historiskt och som svensk klappade det lite extra i det nordiska hjärtat.

Ansökan kommer nu att tas upp på allmänna rådet på måndag där vi av allt att döma fattar beslut om att skicka ansökan till kommissionen så att den kan utarbeta en sk. avi. I den bästa av världar kan förhandlingarna starta till årsskiftet. Det är självklart så att Island redan uppfyller många av de krav EU ställer på kandidatländer. Landet är en gammal demokrati, Alltinget har mer än tusen år på nacken. Island är också EES-medlem och uppfyller därför många av de inre marknadskraven. Icke desto mindre är det viktigt att processen går rätt till och att Island inte uppfattas få någon gräddfil. Detta för att upprätthålla trovärdigheten i hela utvidgningsprocessen. Förhandlingarna om fiske och jordbrukspolitiken lär inte bli helt enkla för Islands räkning. Men som sagt, en historisk dag är det.

Senare idag träffade jag också min nya kollega från Litauen, EU-ministern Asta Skaisgiryte Liauskiene. Hon är minister sedan bara ett par veckor ioch verkade mycket trevlig, påläst och engagerad. Vi talade om det svenska ordförandeskapet och hade en längre diskussion om Vitryssland. Jag hade också möjlighet att framföra min och regeringens kritik mot den nya lagen om ”skydd av minderåriga för skadlig information”. Den innehåller ju ett direkt diskriminerande och kränkande avsnitt om homosexuella. Det är glädjande att Litauens nya president själv uttalat skarp kritik mot lagen och har tillsatt en utredning som skall se över den och föreslå ändringar. President Dalia Grybauskaite var fram till för en månad sedan Litauens EU-kommisisonär så hon är väl medveten om EU:s värderingar.