Våra miljö- och energiministrar fortsätter idag arbetet i Åre med att samla alla EU:s medlemstater kring uppgiften att minska koldioxidutsläppen. De kommer framför allöt att diskutera vägen fram till Köpenhamn, vad som behöver göras och när.

För ett par veckor sedan kunde G8-länderna enas om att åtgärder måste göras för att temperaturen inte ska öka mer än 2 grader. USA:s aktiva roll var här viktig. Det är glädjande att se den kraftigt ändrade synen på klimatfrågan i Vita huset efter Obamas tillträde. Dock är det tveksamt om de amerikanska avviserade åtgärderna kommer att vara tillräckliga.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton besökte också nyligen Indien för att få med dem på en klimatuppgörelse. Indien har emellertid varit mycket avvisande till att åta sig minskningar av utsläpp. Igår ifrågasatte även den indiske miljöminister de vetenskapliga bevisen för klimatförändringar.

Detta är olyckligt av flera skäl. Självklart finns det mer akuta problem i den indiska vardagen, var tionde barn får exempelvis inte uppleva sin femårsdag, men Indien är verkligen ett av de länder som kommer att drabbas mest av hetta, ökenutbredning och vattenbrist vid en temperaturhöjning. De ekonomiska marginalerna i utvecklingsländerna är små men möjligheterna till förbättringsåtgärder är enorma. Exempelvis skulle en mer tillförlitligt elförsörjning kraftigt minska utsläppen från ineffektiva dieselaggregat. Det är relativt billiga åtgärder med etablerad teknik. Därför är det så viktigt att utvecklingsländerna åtar sig utsläppsminskningar samtidigt som de industrialiserade länderna åtar sig att bidra till tekniköverföring och finansiering.

Det blir en lång väg till Köpenhamn.