Tillbaka igen efter ett par veckors semester. Det har varit lugnt, men naturligtvis var det svårt att helt koppla av EU-politiken och det ansvar vi känner som ordförande. Det underlättade förstås att en del av ledigheten spenderades ute i den vackra österbottniska skärgården utan vare sig tidningar, tv eller övrig civilisation.

Hittills – men det återstår tio dagar – har vi undgått den traditionella augustikrisen som tidigare ordförandeskap har fått hantera (Libanonkriget, Georgienkrisen mm). Det betyder naturligtvis inte att det är lugnt och stilla i världen. I såväl Irak som i Afghanistan har det varit blodigt de senaste dagarna och oron är fortfarande stor i Iran.
I morgon inleds formellt valet i Afghanistan.

En positiv nyhet är att partierna i Tyskland nu har en överenskommelse om hur de ska lösa de invändningar som den tyska författningsdomstolen hade i samband med granskningen av Lissabonfördraget. Nu involveras båda kamrarna i Tyskland – Bundestag och Bundesrat – på ett mer kontinuerligt och formellt sätt i regeringens EU-politik inför rådsmötena. Det tror jag är bra. Erfarenheterna från Sverige och EU-nämnden visar att det är positivt att parlamentet informeras och engageras i EU-politiken.

Ändringarna skall röstas den 18 september, i god tid innan den irländska folkomröstningen den 2 oktober. Sedan återstår underskrifter av de tjeckiske och polske presidenterna, men jag hoppas naturligtvis att vi skall ha ett nytt fördrag på plats innan årets slut.