Christian Engström (PP) har svaratmitt inlägg i diskussion om Lissabonfördraget och hur EU bör fungera. Egentligen är det enda jag kan göra att välkomna Christian Engström till den federalistiska skaran.

Ett stärkt Europaparlament är något jag länge förespråkat. Att flytta beslut från slutna ministerrum till det det direktvalda parlamentet ökar öppenheten och möjligheten till ansvarsutkrävande.

Frågan blir därför hur vi tar oss dit. Jag är övertygad om att Lissabonfördraget är en bra bit på vägen mot ett öppnare, effektivare och mer demokratiskt Europa. Med det får Europaparlamentet mer inflytande över frågor som tidigare har avgjorts just i slutna rum. Det är inte många år sedan den franske presidenten Chirac och den tyske kanslern Schröder gjorde upp om jordbrukspolitiken på ett hotelrum och sedan presenterade slutsatserna som ett faktum för ministerrådet. Europaparlamentet hade ingenting alls att säga till om. Med Lissabonfördraget blir ett sådant agerande omöjligt.

Och .. åter igen: ett nej till Lissabonfördraget är ett ja till Nicefördraget, som är det nu gällande fördraget. Det är i alla avseenden sämre och inget att föredra för den som vill se ett öppnare och mer demokratiskt Europa.

Christian Engström motiverar sitt och Piratpartiets motstånd mot Lissabonfördraget med att

Jag vill stärka Europaparlamentet i förhållande till EU-kommissionen och ministerrådet. Absolut inte på den svenska riksdagens och de andra nationella parlamenten.

Men det Lissabonfördraget framförallt innebär är inte överflyttande av beslutandemakt från de nationella parlamenten. Tvärtom: främst stärker det Europaparlamentets roll i förhållande till ministerrådet.

För övrigt vill Engström i god federalistisk anda se till att makten ligger så nära medborgarna som möjligt. Detta är en bra och viktig ambition, och subsidiaritetsprincipen stärks med Lissabonfördraget, eftersom kommissionen måste motivera alla sina förslag just med utgångspunkt i denna princip. Jag hade gärna sett att konventet gjort en tydligare kompetenskatalog som tydliggör makten mellan medlemsstaterna och EU på ett klarare sätt än idag, men där gick det inte – i dagsläget – att komma längre.