Maria Ripenberg på UNT har gett mig ett råd. Det tar jag gärna emot och tackar för. Hon har naturligtvis rätt i att det är viktigt att skapa platser för förutsättningslösa möten mellan människor och kulturer. Det kan vara mycket givande att få träffas bara för att umgås och förstå varandra – genom att mötas kan vi förhoppningsvis undvika stereotyper och fördomar om ”de andra”. Och så är det ofta oerhört roligt och spännande att träffa människor med andra bakgrunder och erfarenheter.

Arbetet med att skapa ömsesidiga relationer med omvärlden – det gäller kultur såväl som politik, handel och utvecklingssamarbete – sköts i stor utsträckning genom Svenska institutet. I Mellanöstern har man till exempel just nu ett ledarskapsprogram som riktar sig till unga opinionsbildare och journalister som aktivt arbetar för social utveckling.

På ett mer permanent plan arbetar Svenska institutet i Alexandria med att främja kontakterna mellan Europa och Mellanöstern och Nordafrika genom kulturell dialog. Och inom landets gränser har handelsminister Ewa Björling arbetat med att understödja nätverk för företagare med utländsk bakgrund – en grupp som verkligen har potential att fungera som en bro mellan Sverige och sina hemländer. Inget av detta utesluter dock Ripenbergs egen idé om vänortsutbyten – det finns naturligtvis alltid anledning att fundera över vad man mer kan göra.

Avslutningsvis vill jag bara tillägga att svenska regeringen driver att EU ska hålla dörren öppen för ett framtida turkiskt medlemskap i unionen, vilket skulle ha nog så stor betydelse för dialogen mellan EU och Mellanöstern.