Igår var det svenskt värre i Europaparlamentet. De nyvalda och mer rutinerade ledamöterna samlades för första gången efter sommaren till utskottsmöten och under denna vecka kommer de att träffa i princip samtliga svenska regeringsledamöter.

Andreas Carlgren inledde starkt redan på måndagens miljöutskottmöte och på tisdagen följde sedan Nyamko Sabuni, Ewa Björling, Eskil Erlandsson, Åsa Torstensson och jag själv. Resten av statsråden kommer idag onsdag och några på torsdag. 

I december blir det en liknande procedur och några av oss kommer också att komma mitt under terminen. Själv kan jag nästan sätta upp ett tält i parlamentet, jag kommer att vara där på alla fyra Strasbourgsessionerna, två Brysselsessioner och minst fyra utskottsmöten till.

Vad jag hörde av korridorssnacket gick alla möten bra och det blev konstruktiva debatter. Själv satt jag i det konstitutionella utskottet och där blev diskussionen som förväntat intensiv och intressant kring de institutionella frågorna. Ledamöterna är förstås nyfikna på hur vi tänker och jag försökte efter bästa förmåga, och med alla osäkerhetsmoment som finns, redogöra för hur vi ser på processen under hösten (se också gårdagens inlägg).

Jag passade också på att träffa gruppledarna för de stora grupperna och en hel del andra parlamentariker för att bedöma stämningsläget i parlamentet. De flesta verkar entusiastiska och ivriga att komma igång med höstens arbete men det är mycket osäkert hur det blir med parlamentets omröstning om att godkänna omval av Barroso som kommissionsordförande. Kommer den att bli av i september eller skjuts den upp ytterligare?

Jag kan naturligtvis inse, och tycka att det är helt normalt, att det finns olika åsikter om Barroso, men man bör komma ihåg att 27 medlemsländer enhälligt har föreslagit honom. Såväl liberala och konservativa som socialdemokratiska och kristdemokratiska regeringar backar upp honom och jag har inte hört Europaparlamentet nämna ett enda alternativt namn. Inför höstens tuffa förhandlingar, inte minst på klimatområdet, behöver vi ha en kommisionsordförande som kan leda arbetet och förbereda för en ny kommision så snart vi vet om Lissabonfördraget kommer att träda ikraft eller om vi står kvar med Nicefördraget.

Även på ämnet: DN, Åsa Westlund, Gunnar Hökmark, Olle Schmidt