Tidigare idag presenterade kommissionens ordförande José Manuel Barroso de politiska riktlinjer som han tänker sig för de kommande fem åren. Programförklaringen skickas till Europaparlamentet och blir en viktig pusselbit när parlamentet ska ta ställning till Barrosos kandidatur. Han kommer att besöka samtliga grupper nästa vecka och därefter ska grupperna bestämma när och hur de skall rösta.

Det är naturligt att det förs en dialog mellan den tänkta kommissionsordföranden och parlamentet men europaparlamnetarikerna är ute på ganska tunn konstitutionell is när de kräver detaljerade program och löften av Barroso innan han är vald. Dels ska kommissionen vara en oberoende instans, något som jag som tror på de kommunitära principerna är mycket mån om. Dels är det detaljerade programmet en produkt som ordföranden skall utarbeta tillsammans med sin nya kommission – och sedan diskutera med Europaparlamentet.

Hur som helst är det ett digert och ambitiöst dokument, som inleds med frågan: ”Vill vi gå i spetsen och forma globaliseringen efter våra värderingar och intressen, eller vill vi låta andra ta initiativet och acceptera deras resultat?” Det är ett intressant anslag, som handlar om att EU måste inse hur stort det ömsesidiga beroendet har blivit i världen, och därmed ta ledningen för att på allvar kunna spela en roll i framtiden.

Barroso lanserar en rad idéer om hur det ska bli verklighet under parollen ”En vision för EU 2020”, med en rad olika komponenter. Det handlar om allt från en förnyad strategi för jobb och tillväxt, satsning på miljövänliga branscher och energieffektivisering för att hejda klimatförändringarna till ett supernät för el och gas, gemensam invandringspolitik, bättre kommunikation med medborgarna och hur EU kan bli bättre på katastrofhantering.

Barroso har en hel del poänger. Om vi ska vara konkurrenskraftiga i en alltmer globaliserad värld så måste Europa bli starkare, vi måste agera ännu tätare tillsammans på en rad olika områden.

Men för att det ska bli möjligt måste EU se till att fokusera på de frågor som är allra viktigast, där medlemsländerna måste söka lösningar tillsammans. Med ett dokument på över 40 sidor så är det naturligt att allt finns med. Ska Europa bli så starkt och handlingskraftigt som vi önskar måste vi våga prioritera och våga prioritera ner områden där det europeiska mervärdet saknas eller är begränsat. Ett sådant exempel är jordbrukspolitiken, som måste reformeras kraftigt – inte minst för att frigöra de resurser som behövs för att genomföra Barrosos vision för 2020.