Minns ni EES-avtalet? I år fyller det femton år. Det var 1994 som tolv EG-länder och sex Efta-länder kom att bilda EES, det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Under något år strax före vårt EU-inträde var även Sverige ett av länderna som omfattades av EES-avtalet.

Idag är vi 27 länder i EU, men bara tre länder har EES-avtal. Liechtenstein, som aldrig siktat på EU-medlemskap, Island, som nu är på väg mot fullvärdigt EU-medlemskap, och så Norge, som röstade nej till EU. Avtalet ger rätt till fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital och ställer därmed krav på att stora delar av EU:s lagstiftning införs. Däremot saknar de tre EES-länderna representation i såväl kommissionen som rådet och Europaparlamentet.

Nu växer oron i Norge för EES-avtalets framtid. Norska UD har i dagarna offentliggjort en rapport från EU-ambassadören Oda Helen Sletnes, som målar upp bilden av ett EU som blir alltmer komplext och krävande – och där det norska inflytandet blir alltmer begränsat. Det handlar om att fler och fler frågor hanteras av EU-myndigheter, där Norge saknar insyn, men också att landet får svårt att behålla sin särställning när stora länder som Ukraina eller Turkiet kräver att få vara med på den inre marknaden. Och när EU-länderna mitt i finanskrisen fattar blixtsnabba, gemensamma beslut hinner Norge inte med i svängarna.

Allt det här stämmer säkert, och det är inte så konstigt om det norska inflytandet minskar ännu mer i takt med att EU-länderna samarbetar allt tätare på olika områden. Det är ju först när man är med fullt ut som man kan verkligen kan vara med och påverka de beslut som fattas. Vi ser ju själva problemen med att stå utanför eurosamarbetet!

Om någon vecka går norrmännen till stortingsval, men tyvärr finns inte EU-frågan alls med i valrörelsen. Det är synd. Men jag ger inte upp hoppet om att få med Norge i EU. Jag hoppas att det blir en debatt om detta även i Norge.